Ja hörrni livet just nu alltså. Inte så himla mycket happenings i det, samtidigt som det är så otroligt mycket happenings hela tiden. Det är lite olika former av grejer bara. Okej låter helt orimligt? Men min hjärna orkar inte riktigt hitta de rätta orden just nu. Men såhär. I jämförelse med det ”vanliga” livet händer knappt något alls just nu, men i det nya bebislivet händer grejer varje minut nästan. Typ någon har bajsat (färg? konsistens? mycket? lite?), Lilly ger ifrån sig ett ljud som att hon är en fågel, någon kräks, båda sover någon kvart samtidigt (wow!!), någon skriker och vi försöker lista ut varför, Märta ger ifrån sig ett av sina gullegulleenden osvosv. Väldigt små saker, och framförallt andra saker jämfört med ett happening från ett icke barn-liv som mer var typ åka och äta unnefrukost inne på söder, göra ett härligt yogapass på 85 minuter, bada badkar och tvätta håret i lugn och ro, umgås med vänner, planera och laga en härlig middag……ja ni fattar.

Så som det är nu ser dagarna ut lite såhär:

Den som har ”morgonpasset” går upp vid 06 och byter av den som haft nattpasset (mellan ca 00 och 06) som då går och lägger sig. Har den som har morgonpasset tur så är grisarna matade rätt nyss och kanske kanske de även sover en blund! (Precis detta är fallet nu, YES! Typ aldrig hänt innan). Annars brukar morgonpasset börja med utfodring av barn. Detta får en alltså ratta själv vilket tar en himla tid och är rätt meckigt. Jag brukar försöka få till så att jg kan mata dem samtidigt (om de båda är vakna dvs) men att sedan rapa dem samtidigt är svårare. Detta resulterar i att någon kanske får ligga i nestet lite för länge och att det då kommer en liten kräks istället för rapen. Det vill en ju förhindra. Så här bollas barnen lite upp och ner baserat på behov, men helst vill båda bara ligga på en hela tiden.

Sedan går den som fått sova lite på morgonen upp vid 10, och denna tid mellan 06 och 10 finns det ingen rutin alls i hur den ser ut än. Ibland sovs det, ofta liggs det på den vakna personen och småsovs, ibland är båda två klarvakna och glada och ibland klarvakna och griniga, ibland funkar det att ha dem i babysitters ett tag. Och beroende på när hungern sätter in så sker kanske en till matning här innan den andra kommer upp. Och så brukar jag försöka ha lite sångstund och luftning av rump-tid här. Oftast hinner personen som är vaken denna tid inte äta eller kissa något, så när personen som kommer upp kl 10 kommer sker ofta ett byte så en kan sprinta iväg och kissa och sedan fixa frukost till båda som oftast intas med en bebis på armen.

Här någon stans brukar en till matning av bebisarna ske och sen försöker vi få dem att somna så att mammis och pappis kanske hinner borsta sina tänder, duscha, fippla i köket, dumstirra lite på mobilen, klä på sig eller något liknande. Ibland går det ibland inte. Oftast blir en av oss sittande med en eller två bebisar på magen. 

Så är klockan runt tolv ett kanske och då kommer den enda luckan som finns för att kanske ta tag i något, typ gå en prommis eller tvätta en maskin eller gå iväg utan barn och handla eller kanske ta en tupplur. Allt beroende på hur bebisarna beter sig (vilket inte finns någon rim och reson i alls, ibland är det fullt härj ibland lugnt som en spegelblank sjö, ibland hungrigt hela tiden och ibland trött och ibland piggt). 
Ja och så blir klockan eftermiddag och det är dags för matning igen (och innan det ska någon slags lunch till föräldrarna klämts in) och byte av blöjor osv. Och efter detta lite mer häng på magen. Detta brukar vara den gnälligaste tiden. Sen börjar förberedelserna för kvällen typ och det känns som att dagen börjar ta slut lite..haha.

Ja och så försöker vi hinna med att äta middag och kanske sitta lite nära varandra i soffan och kanske prata om något?? Om vi hinner och orkar. Ibland orkas det faktiskt inte med något prat, hjärnan är så slut och behöver pausa. Och så mata, prata, byta blöja igen och försöka få till någon slags kvällsrutin så att Märta och Lilly ska känna att ”nu är det dags att sova”. Sen brukar den som ska ha nattpasset gå och lägga sig någon timma eller två mellan ca 22 och 00, och sen gå upp och byta av den som ska sova på natten. Och för den som har nattpaaset handlar det om att försöka få Märta och Lilly mätta, torra och nöjda och i bästa fall att sova lite. Och försöka få till lite sömn själv också. På nattpasset brukar en kanske högst få sova två timmar eller så, och väldigt upphackat. Det tar så lång tid att mata och rapa om en är själv, och ofta vill inte Märtisson och Lillbert sova sådär jättemycket eller tungt. 

Och sen börjar det om igen. Och så ska ju en del annat försöka klämmas in i dagarna också som att svara på sms, bajsa, plocka undan skräp, mysa med katterna, gå på BVC-besök (vilket väntar idag), försöka upprätthålla någon slags freschness, pumpa ut mjölk, läsa om viktiga barnrelaterade saker i någon bok…osv. Det är så HIMLA mycket att göra hela tiden. Det finns en hel del saker jag saknar och önskar jag kunde göra mer, men så försöker jag tänka sådär som många av er kommenterat att det är en väldigt kort tid det handlar om så jag försöker att bara vara i det. Och njuta av det som är njutigt, som att halvligga i soffan med två varma klumpar på kroppen och känna deras små händer mysa i armhålan och deras små andedräkter pusta i halsgropen <3456789

tumblr_inline_n6fyj0gyra1sh5eq9

14 Comments on Livet

  1. Vad menar ni med nattpass? Alla försöker väl ändå sova på natten men menar ni typ att den som har nattpass är den som går upp utifall att det behövs? Eller ligger ned vaken hela natten utifall att? 🙂

  2. Grymt jobbat av er! Det är en pärs i början men samtidigt så värt det. Nu kanske jag går emot alla normer av rätt och fel men har ni testat att inte rapa de små liven efter mat? Min tös somnade alltid under matning och vaknade om jag skulle buffa och hålla på så till slut struntade jag i det. Rapen kom av sig självt mitt i sömnen eller en timma senare. Märkte inte av att hon tyckte det var jobbigt (hon sov ju och väck inte det barn som sover typ..). Men som sagt, jag kvalar säkert in som världens marodör i vissas ögon 🙂

    • Ibland funkar det att inte rapa dom..men oftast får man tyvärr en himla massa tjorv och sedan kräks om det inte rapas :(( Men funkar det så är det ju toppen! Jag tycker inte att det låter som att du är en marodör i alla fall :))

  3. Yessss, det blir bättre! (har jag hört). haha, närå min dotter är nu 10 veckor och det är så mycket bättre nu än i början! Då var det hysteriskt jobbigt då hon skrek konstant, ville inte sova, amningen fungerade inte osv osv. Nu delammor jag, vi har rutiner, hon sover helt okej på nätterna och skriken är främst på kvällen bara. Hon sover dock bara 30 minutrespass på dagarna, och kan ta lång tid att natta men det blir väl bättre det med.
    Så ja, försök leva i nuet men tänk framåt ”detta är för en kort period”. Tycker ni verkar vara så duktiga 🙂 Har inga direkta tips eftersom jag bara har ett barn. När jag behöver kissa tar jag med henne och lägger på skötbordet, men det antar jag är svårare med två barn. Lunch är svårt vissa dagar, ibland får jag äta med henne skrikandes på armen (fiiiiin matro) 😛 ¨kram på dig!

    • Haha det där med att äta med någon på armen är vår melodi också, många måltider spenderas så. Eller så får en hålla båda och så hastar den andra i sig maten för att sedan byta av..sååå rofyllt…Och tack för att du delade med dig av dina tankar det är så skänt att läsa om hur det är för andra, och att det inte bara är fint och hörligt hela tiden (även om jag egebtligen vet det ju..men det är himla skönt att få det bekräftt gång på gång från andra)

  4. Jag känner igen mig så mycket i det ni skriver. Vår dotter är nu 1 år och 3 månader och livet är (nu äntligen!!) fantastiskt på det sätt som jag föreställt mg att det skulle vara att ha barn.

    Första tiden var själsligt KAOS! Jag var så stressad över att det inte gick att ha rutiner för dagen, att hemnet var belamrat med massa nya konstiga saker, att vi flaskmatade för att amningen strulade (vilket sedna visade sig bli räddningen eftersom hon åt så mycket nattetid en lång tid. Hade avlidit om vi inte delat), att jag inte förstod hennes olika konstiga gråt osv osv. MEN, det blir lite lättare hela tiden. Plötsligt har de ett mönster när de sover och då kan man skapa rutiner för dagen. Plötsligt har de inte ont i magen längre. Skriken blir på riktigt mer olika varandra. Från 10 månader så blev sömnen bättre och nu älskar jag livet, men försöker fortfarande reparera själsligt från sen jobbiga första tiden. Så, hold on! Kul att följa er 🙂

  5. Puh vad intensivt! En nära vän fick tvillingar för 1,5 år sedan. Det blev deras tredje och fjärde barn på fyra år så ganska intensivt. Kan trösta er med att sedan får tvillingföräldrar ofta igen det där, den där tröttsamma tiden då barnen vill bli underhållna precis hela tiden. Då kan de små underhålla varandra! Himla praktiskt! Men den trösten kanske Yrsa redan har fått som ju har föräldrar med tvillingerfarenhet 🙂

  6. Åh det är så intensivt i början! Fortfarande på många men andra sätt och våra tvillingar är ett år snart.
    Första tre månaderna var vi hemma och ammade/ höll det barn som inte ammade i princip. Men ja det går ju över.
    Jag har inte kommit till att gå och äta fancy unnbrunscher igen. Har precis börjat jobba och det och barnen är det jag hinner /vill ägna mig åt. Antar att man hinner det där andra sen. Hoppas. Första året med tvillingar är som ett enda långt epilesianfall sa en tvillingfar med äldre barn.

    • Så skönt att höra från en annan tvillingförälder <3<3 Det känns så svårt att inte jämföra sig med enlingsföräldrar tycker jag, och liksom känna sig himla misslyckad för att vi inte kommer ut lika mycket/hittar på lika spexiga grejer/får lika mycket egentid/kan sova lika mycket osvosv. Det är ju verkligen sjukt annorlunda att få två än ett barn. Så tack!

  7. Tack för att du delar med dig av ert vardagsliv med tvillingar. Precis nybliven mamma till tvillingar. 2 1/2 vecka sedan de tittade ut. så försöker bara ta en dag i taget i denna omtumlande tid så skönt att höra andras erfarenheter.

    • Åh wow grattis till dig! Och förlåt för sent svar men du kan säkert relatera till kaoset :)))) Det är verkligen omtumlande och hålligång från morgon tlll kväll och sen hela nätterna också. Hur går allt för er? Spännande att veta hur andra har det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *