…..känns verkligen som att en ska komma med värsta storslagna KABAAAM händelsen här, i form av typ en berättelse om en födelse av ett barn precis sådär som Josefin gjort. Men jag kan inte komma på någon sån där stor händelse. Det händer ju saker helahela tiden som gör att saker förändras, men det är bara sådär små pluttiga saker som jag inte riktigt tänker på som stora orsaker till livsförändringar. Även om de nog är det på något plan på något sätt.

Jag har ju som ni säkert vet ingen historia om en bebis som föds, så jag tänker ta och berätta (igen) om dagen (eller kvällen) då min och lilltjompisens kärlek föddes. Känns som att jag skrivit om detta cirka ettusentrettiotvå gånger redan. Men here we go igen.

Det var september och jag hade precis blivit glad igen efter en sommar då jag ville må så dåligt som möjligt, för att folk skulle kunna se på utsidan hur trasig jag kände mig och hur hemskt dåligt jag mådde. Eller folk. Egentligen var det bara en enda, och jag ville att han skulle se hur dåligt han fått mig att må. Hela sommaren pågick i detta självdestruktiva tempo och jag skrattade inte ärligt så att det kändes i hela kroppen en enda gång, tills september kom.

Plötsligt kände jag hur jag kände mig genomglad i hela kroppen, utan direkt anledning, och jag blev så otroligt glad över detta. För det måste ju betyda att jag kommit över bajskorven, i alla fall tagit ett steg på vägen i att komma över. Detta var på helgen och jag bestämde mig för att jag skulle gå ut på onsdagskvällen och ta tillvara på denna glada och härliga känsla. Väl ute på klubben skulle jag hitta någon som jag ville pussa på, och så skulle jag bara göra det. Det skulle vara den snyggaste killen på stället och jag skulle erövra, för att fortsätta på vägen att komma över den där andra. Jag ville känna mig snygg och ball och som att jag stod längst fram på Titanic och skrek att jag var kung över världen och sådär. Inte längta tillbaka utan blicka framåt.

Ja och så kom onsdagen och jag gick i vanlig ordning till Baba sonic med conversen på fötterna och snedluggen på plats. Och så gick jag runt ett tag, och var ute ni vet sådär som man gör och är. Efter ett tag bestämde jag mig för att jag skulle skrida till verket så jag gick runt i alla rum och scannade av utbudet på hela baba, och så bestämde jag mig till slut för Tomas. Fast då visste jag ju inte att han hette Tomas eller att han var den absolut bästa i världen. Jag visste bara att där satt en snygging, helt ensam och såg ut som att han bara väntade på lilla mig.

Och så ställde jag mig bredvid honom och han frågade om jag ville smaka på hans öl. Och så började den lilla kärlekshistorian som fortfarande håller på. Tänk va, vad fint och bra och perfekt det kan bli bara av en slump.

Jag hittar ingen bild från exakt den kvällen vi träffades nu, men detta är runt den tiden. GUD vad jag ser liten ut!!!

68af556d

224998_9201127166_2392_n

 

När jag och tjompisen firade fem år tillsammans gick vi till Baba igen, och ställde oss vid den där väggen igen. Och det kändes precis som när vi träffades, förutom alla de artonåringar som stirrade på oss gamlasomgatanbordeintedehabarn-människor och fnissade i grupp åt att vi var där. Men vi hade det kuligt i alla fall, gamlingarna..

4458_90082142166_7155612_n

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *