Ni kan inte se det (jag försökte ta en bild men det är bara helt mörkt) men medan Tomas kollar på fotbollsmatchen ligger jag i vår säng med ett sovande barn på varje sida om mig. De ligger och småsnarkar och låter i sömnen på de mest underbara sätt och är alldeles sovvarma och luktar mina mysigaste finaste små bebisar. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att de är mina. Att jag har fått dom här guldklimparna och att jag ska få behålla dom hela livet. Vi har så mycket fint framför oss, så mycket kul vi ska få uppleva tillsammans. Och tänk att jag ska få vara med om att de lär sig krypa, prata, springa, baka, räkna matte, läsa böcker, sjunga…och liksom bli människor. Bara tanken på det gör mig helt gråtig. Men det är sen och nu ska jag gråta lite glada tårar över hur fina och bra de är just nu, samtidigt som jag känner deras små små fingrar pilla lite på mina nattskjortsärmar och hör deras lugna och djupa andetag och små pip från näsan. Det är helt överväldigande!


Ni och jag alltså <3<3<3

4 Comments on Lycklig 

  1. Så fina tankar! <3

    Kan du inte skriva lite om amningen/ersättningen och hur ni gör?
    Jag kämpar som attan här hemma med en bebis…
    Har det varit svårt? Lätt? Hur tänker du kring det? Hur hade du förberett dig?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *