Mafia – The City of Lost Haven är ett spel jag hade stor behållning av när det kom ut 2004. Sex år senare har vi nu alltså uppföljaren och tja.. det är väl sådär.

Jag hörde till den lilla skaran människor som inte var speciellt imponerad av Rockstars Grand Theft Auto IV. Visst, det var snyggt och atmosfäriskt och storyn höll, men det kändes tomt på något sätt. Föregångaren Grand Theft Auto: San Andreas varade mycket längre och hade massor kvar att erbjuda när man blivit klar med story-uppdragen. Nyare spel som Just Cause 2 och Saints Row 2 har expanderat på detta och gett oss gigantiska så kallade sandbox-spel som låter en leka runt i stora miljöer och skapa all sorts kaos endast för skojs skull.

Detta är som det borde vara. När allt är över, gör din egen actionfilm.

Men Mafia II väljer att göra som GTA IV istället och detta lämnar oss med en stor och atmosfärisk stad att köra runt i och, efter att storyn är slut, öh .. beundra arkitekturen.

Men det är just i storyn som Mafia II skiner även om den inte råkar vara speciellt originell. Spelet kryllar av scener och influenser snodda rakt av från filmer som Gudfadern, Goodfellas och Once Upon a Time in America men tillsammans skapar de ändå en fungerande helhet som känns färsk. Några karaktärer må vara aningen schablonartade men vi talar om ett VIDEOSPEL här, sådana med en riktigt gripande story kan man räkna på ena handen.

Spelvärlden är också otroligt väldesignad och radiostationerna spelar gamla rock ’n’ roll-klassiker. Man kan inte låta bli att känna att man verkligen är i efterkrigstidens Amerika, några anakronismer till trots.

Vad man får ut av detta spel i slutändan är drygt 2o timmar riktigt njutbar story (då spelade jag långsamt och noggrant, folk verkar ha klarat det på hälften av det) vilket jag antar att är helt rimligt. Problemet är bara att det är över för snabbt och så sitter man där, med mersmak.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *