”Godmorgon” denna måndags”morgon”. Jag har haft en jobbig natt med en massa mardrömmar och uppvak, och så envisas min ena katt med att ligga tryckt mot min mage hela hela hela tiden. Mysigt förvisso men hon är inte jätteliten, och tar inte så lite plats när hon sover heller. Så jag har liksom förhållit mig till henne hela natten också. Detta i kombination med att jag försökte vara vaken och se hela Beackfilmen igår (jag lyckades!!!!! typ..) gjorde att när min klocka ringde vid nio så snoosade jag glatt vidare någon dryg timma innan jag till slut vaknade. Därav denna sena morgonhälsning, och frukost.

Jag äter i vanlig ordning min frukost i soffan. Matbordet får bara tjäna som frukostbord om jag ska iväg snabbt på morgonen, för då tar det alldeles för lång tid att mysa ner sig i soffan. Idag består frukosten av knäckemackor med kalkonsalami på (ja jag äter ju verkligen mest icke-köttkost men detta är min guilty pleasure) och en rostis med smör och aprikosmarmelad. Ackompanjerat av mina olika pilleriller och lemonad.

Igår började jag läsa ”Att föda”, men jag blir mest lite sur på den. Det står ju liksom inte ett jota om tvillingar, eller förlåt förutom ett ”kapitel” (läs typ tre sidor) som är otroligt icke informativt. Det kanske blir bättre ju längre in i boken jag kommer. Överlag i mitt mående känner jag mig väldigt..långsam och trött hela tiden. Idag kanske speciellt eftersom jag sovit lite sådär, men det är liksom som att jag gäspar djupt och mycket hela hela dagarna igenom och känner mig luddig och tröttig. Så idag ska jag bara ta det lugnt hemma, baka lite kumminkringlor och städa lite. Och vänta på att Tomas kommer hem från jobbet, det roligaste som händer på dagarna :–)))

15 Comments on Måndag

  1. Haha åh det är som att läsa om en dag i mitt eget liv! Vår frys är nu full av bullar och lussekatter så det måste ätas ur lite innan jag kan baka igen. Iofs ett ickeproblem?!

    Jag är också missnöjd med utbudet på tvillinglitteratur. Tror att svenska tvillingklubben har några böcker och även kurser för blivande föräldrar men av någon anledning blev jag aldrig så sugen på att gå med där. Har ni gjort det/tänker göra?
    Har typ sett EN bok på adlibris som mest verkade vara berättelser ur andra familjers liv men inte riktigt vad jag sökte.

    • Hahaha åhh vilket härligt problem. En ska väl kolhydratladda inför förlossningen…jag börjar redan nu så har jag laddat upp riktigt ordentligt :))) Jag har precis nu anmält mig till svenska tvillingklubbens föräldrakurs, men jag tvekar fortfarande kring medlemskapet. Vet inte hur värt det är? Men vi ska gå på en kurs på Södersjukhuset också, inför förlossningen. Det känns ändå bra att gå till de som verkligen KAN det här med tvillingar och jobbar med det dagligen. Annars har jag fått ett dokument från en kompis kompis som är tvillingförälder, som hon och hennes tvillingföräldragrupp skrivit ihop. Vill du att jag skickar det till dig? Jag tyckte det var bra med erfarenheter från folk som precis gjort det. Och så är jag med i en tvillingföräldragrupp på facebook, och även om jag inte alls är så aktiv är det skönt att se andra dela med sig!

      • Det får du hemskt gärna göra! Tvillingföräldragrupp låter som en bra grej för övrigt. Det är inga fler som ska ha tvillingar i vårt område så det blev ingen grupp, men ser ändå fram emot föräldragruppen som börjar idag☺️

        • Skickat! Ja jag tror att en tvillingföräldragrupp skulle vara bra…den på fb är dock utspridd över hela landet så den är mer över www :)) Men jag hoppas att jag kan träffa några trevliga föräldrar på någon av tvillingträffarna som vi kan fortsätta träffas med, det vore ju guld värt!

  2. Åh förstår din frustration över utbudet av tvillinginfo. Men för att glädja dig, jag gillade inte heller den boken och jag hade bara en bebis. Läste aldrig ur den. Tror jag ignorerade det här med att föda ända tills det var över. Jag kände absolut ingen skillnad på förvärkar och krystvärkar bla och jag fattade aldrig i vilket skede vi var i under förlossningen (hade liiiite annat fokus) Ni går inte i någon speciell föräldragrupp än för de som väntar tvillingar? Vet att det fanns när jag väntade min (hamnade i samma väntrum som dessa blivande föräldrar)

    • Haha okej bra, då är det inte bara jag =)) Låter ändå skönt att ignorera hela födandebiten. Hur gick förlossningen med en oförberedd approach? Vi ska gå med i en tvillingklubb som har speciella föreläsningar, och vi har också tänkt gå på en tvillingföresläsning på sös. Det känns som att det bästa är att gå till förlossningarna och folk som jobbar med dom eftersom böcker är en sådan bristvara.

      • Jag läste en annan bok av Gudrun Abascal, och störde mig också på den (trots bara ett barn i magen). Jag tyckte att hon bara ”skrämdes” och kände mig frustrerad. Men. Jag läste ut den i alla fall och jag tror faktiskt att jag hjälptes av det! Bara ett litet tips eller en annan synvinkel än Cecilias 🙂 Sen är ju alla sjukt olika och det som var rätt för mig kan vara helt knas för någon annan. Men jag tyckte jag HADE koll på var vi var i förlossningen trots att det var väldigt intensivt (tog 9 timmar från första symtom till bebis ute, var bara 3 timmar på förlossningen) och trots att jag var helt inne i mig själv och inte hörde vad någon sa till mig. Jag var liksom inte rädd trots att jag är en rädd person. Men sen är det klart att du som tvillingföderska hellre vill ha information om just tvillingfödsel. Så det går kanske inte att jämföra.

        • Läste du den som heter typ föda utan rädsla eller så? Har den också så jag ska kanske försöka ge mig in i den lite också :)) Jag är en mycket rädd person så att få lite lugn skulle verkligen passa bra….men ja som sagt, jag skulle gärna ha lite inriktad info mot just tvillingförlossningar. Men själva inställningen till att föda är ju på samma sätt även om det är en eller två i maggen :))

          • Ja precis, man kan ju läsa selektivt om man vill och välja de kapitel som känns allmänna. Den jag läste heter ”Att möta förlossningssmärtan” (ja du hör, man blir ju rädd bara man ser titeln). Hon är väldigt produktiv den där Gudrun… Och som sagt, det uppstod inte direkt ett lugn när jag läste men jag tror verkligen jag hade hjälp av det jag läst när det väl gällde. Alla är ju som sagt olika, men för mig var det nog positivt att veta mer om vad som hände, och framförallt att verkligen ha tagit till mig att ”smärtan är inte farlig”. Det är en positiv smärta osv. Jag är superkänslig för smärta i vanliga fall men med dem tankarna i bakhuvudet var det en HELT annan sak att hantera ontet! Snart är det dags för mig igen (eller snart och snart, ligger ca två veckor efter dig) och den här gången har jag tillförsikt att det ska gå bra just pga de tankarna.

      • Jag hade skrivit ett förlossningsbrev, som aldrig användes hehe. Jag hade sagt till mig själv att lita på personalen och vara lyhörd på vad de rekommenderade. Förlossningen blev väldigt bra, kanske pga lyhörd barnmorska. Men fort gick det så jag hann aldrig med någon smärtlindring (lustgas testade jag men tappade fokus). Det blir som det blir och tror inte att någon förlossning är den andra lik. Kroppen är häftig och att lyssna på sig själv är nog viktigast. Och för allt i världen, säg åt folk om de börjar prata om jobbiga förlossningar för det behöver du inte lyssna till

        • Ojoj ja just det förlssningsbrev och sånt…det får bli ett senare projekt att tänka på…hhehe. Jag tror också på att go with the flow och försöka vara i stunden och inte i hur jag planerat i mitt huvud att det borde vara.

  3. När jag blev gravid blev jag SUPERSUGEN på kött (så jag faktiskt kollade min graviditet pga pojkvän tyckte det var konstigt att jag ville ha kött helt plötsligt). Jag återgick från vegetarian till köttätare. Nu, 10 månader senare, vill jag gärna återgå till vegolife igen.

    • Ja jag har förstått att kroppen kan ge sådant sug för att liksom berätta vad den behöver så då kanske du behövde kött =)) Och jag behöver kalkonsalami…annat kött har jag inte varit sugen på direkt, vad jag kan komma på i alla fall. Men jag har ju också mest varit illamående..hehhe. Får se, det kanske kommer. Hur gör ni med ert barn? Äter hen kött eller inte? Och hur tänker du i sådant fall hantera det om du blir vegetarian igen? Spännande att höra om hur ngn annan tänker..

      • Såg ‘hur gör ni med ert barn o vegetarian-biten’ och kände mig manad att svara fastän jag inte är tillfrågad. Woops!
        Iaf, jag är vegetarian och min sambo är vegetarian, vi äter (tyvärr) mjölk, ägg o ost -så lakto ovo-vegetarianer för att vara exakt.
        Vårt barn är också vegetarian. Det kändes självklart för oss då vi själva valt bort köttet. Kanske ett lättare val för oss när vi båda är vegetarianer, än ett där en äter kött och en är vegetarian? Tänker jag iaf.
        MEN om ni är sugna på att låta era barn vara vegetarianer, för att sen låta dom själva välja (när dom blir gamla nog) så vill jag bara berätta något som jag var väldigt nojjig över: BVC jämställer vegetarisk kost med köttkost. Inga problemas alls. Vegansk kost däremot så vill dom gärna att en går till en dietist. Så inte en enda gång har vi behövt försvara vårt val av kost till vårt barn. Väldigt skönt! Barnet är nu ca 3,5 år och går på förskola och äter vego-mat där. Själv. För inga andra barn är vegetarianer på hans avdelning. Men många dinosaurier, som vi just ju läser många böcker om, är vegetarianer. Superbra! För ja, dagen har kommit när han deppat ihop på förskolan för att han ville ha samma mat som kompisen. Då fick vi berätta vad det var som vi inte äter, ‘kött’. Och varför vi inte äter det, ‘det är djur’. Inga mer depp-situationer efter det.
        Okej, helt o-ombedda tankar/tips, varsågoda! 🙂

        • Hahah tack för svaret även om du inte var tillfrågad, det är så välkommet så! För mig får barnen gärna äta vegetarisk kost, jag känner ju att det skulle vara svårt att laga köttig mat till dom eftersom jag inte kan smaka på det? Men frågan är hon Tjompen känner…vi måste prata ihop oss lite känner jag :)) Men härligt att höra att det inte varit problematiskt i relation till bvc, det känns som att det skulle kunna vara en jobbig käpp i hjulet annars för en förstagångsförälder som bara. vill. göra. rätt. Men jag ska ha ett litet snack med Tjompen, men himla bra grej med dinosaurierna! TACK för dina oombedda tankar och tips!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *