Jag tror nog att Hanna egentligen menade att hon ville att jag skulle blogga om henne, men att Yrsa liksom snodde uppdraget och gjorde det till sitt. Alla vet ju att jag och Hanna är mycket bättre vänner och dessutom goes waaaaay back, så därför tänker jag nu berätta om min vän Hanna.

Första gången jag träffade Hanna var på Bonden Bar. Jag vet inte riktigt varför, men vi började prata utanför entrén när vi skulle hem. Eller, prata och prata, Hanna hötte mot mig med ett paraply och jamade som hon tyckte att katterna på min t-shirt borde låta. Jag hade nämligen en t-shirt med olika versioner av keyboard cat som ylar mot månen på mig. Jag kollade i min mobil och hittade faktiskt en bild från just detta tillfälle!

hanna

Fredrik, Anna och Hanna

Efter att Hanna härmat mina katter ett tag tyckte hon att jag och min kompis Fredrik skulle bära henne hem i ”kungatronen”. Det innebar att vi skulle hålla ihop våra armar på något speciellt sätt så hon kunde sitta där. Om vi gjorde det skulle det vankas efterfest. Det här avstyrde dock Anton ganska kvickt, och det var ju även första gången jag träffade honom.

keyboard cat

Här är en bild på en annan gång jag hade Katt-tishan på mig. Det var den mest episka utekväll jag någonsin haft. Vi stod på borden och hade allsång på Trädgården och alla i vårt ”gäng” hade lösmustasch och alla andra ville vara en av dem med lösmustasch. Eller kanske inte alla, men många! Det verkar med andra ord som om den här t-shirten bjuder upp till bra kvällar. Men det hör inte hit. Nu slutar jag skriva kursivt och återgår till min berättelse.

Efter det mötet utanför Bonden så hade jag liksom inte riktigt någon kontakt med Hanna förrän jag trillade in i bloggannonseringsbranschen. Då kontaktade jag henne och sade att jag var killen med katt-tishan och att jag kunde hjälpa henne att tjäna lite pengar på sin blogg. Och så vips så var jag bloggmanager. Det varade inte jättelänge dock för jag tog ganska snabbt klivet bort från bloggar för att fokusera på Facebook. Jag och Hanna fortsatte däremot chatta på Fejsbook och jag hjälpte henne så gott jag kunde med bloggannonserna när det behövdes.

Sedan dess har jag hjälpt henne lite med podcastklippning, haft glädjen att dela henne med min flickvän (nej, inte sexuellt, vänskapligt) och partajat en och annan gång.

luftgura

Här ser ni till exempel hur road Hanna är av min och Davids luftgitarrshow på min 30-årsfest. Och om ni inte ser det så spelar han med tungan på min gitarr. 

Nu mer skulle jag vilja påstå att Hanna nog inte har någon bättre vän än moi! Vi flätar håret på varandra så vi ser ut som Mel Gibson i Braveheart, har turneringar i FIFA 13 och tjattrar i timtal i telefon. Vi skriver låtar som handlar om hjärta och smärta, sedan tillfogar vi varandra smärta i en wrestlingbur jag byggt för att till sist sätta in ett nytt hjärta i en sjuk hund som heter Molle.

Ja, ni hör ju själva, vi är mycket bättre vänner än Yrsa och Hanna är. Haha, det finns ju ingen konkurrens egentligen med tanke på hur sjuuuukt mycket bättre vänner vi är. Stackars Yrsa.

4 comments on “Min vän Hanna då?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *