Med en ganska tråkig titel så var Monsters årets bästa film på Stockholms filmfestival.
Jag hade knappt några förväntningar på denna film, och det är nog så det ska vara på filmfestivaler, man ska gå in med öppet sinne. Inte för att det är mycket skitfilmer på filmfestivaler(med undantag för Rubber, årets skräp) utan för att filmer kan gå efter lite andra recept och inte försöka vara så storslagna som filmerna vi ser på SF till exempel.

Jag gillade temat i Monsters redan innan jag satte mig i biografen och innan jag ens köpt biljetterna. Filmen kör på samma tema som District 9, utomjordningar har kommit till vår planet och de har minst sagt svårt att anpassa sig. Fast filmen handlar egentligen inte så mycket om utomjordningarna och det är där som den verkligen lyckas. När en sci-fi-rulle släpps handlar det oftast om invasion av planeten Jorden och amerikanerna ska döda dom. I Monsters är utomjordningarna åsidosatta för en relationshistoria som visar sig vara otroligt naturlig och trovärdig. Förvänta dig inget romantiskt drama i stil med Jennifer Aniston utan snarare skådespelare som verkligegen levererar känslor som känns äkta och intelligenta. Andrew får i uppdrag att eskortera sin chefs dotter Samantha tillbaka till USA. Båda befinner sig i ett postapokalyptiskt Mexico som är sönderbombat och raserat pga av invasionen och färden igenom detta trasiga land bjuder på fantastiska ljudlandskap och härligt smutsiga miljöer.

Både musiken och stämningen bidrar till att leverera en fin kärlekshistoria och bra foto. Var det en film du skulle sett på Stockholms filmfestival så skulle det varit denna, oavsett om du gillar utomjordingar eller inte.

4 av 5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *