tumblr_inline_nko46zx7zi1r79k32

Hej på er alla. Fina ni är som fortfarande klickar in här trots bristande aktivitet. Jag är i ett sånt himla konstigt tillstånd i förhållande till bloggen. Ibland tänker jag liksom att jag vill titta in och skriva något inget speciellt, men då känns det som att det inte går pga måste skriva ”riktiga” inlägg som är långa och utredande och lite varje dag om hur jag mår och så var det så länge sen jag skrev och så blir det bara stopp i mig. Men nu ska jag försöka lite ändårå för jag saknar bloggen så mycket, och allra mest kontakten med er och era kommentarer och det där fina.

I skrivande stund sitter jag vid matbordet och övervakar matlagningen och väntar på att Tomas ska komma hem så att vi kan äta någon gång. Till fredagstjolahoppmiddag blir det risotto med ugnsgrönsaker. Två favvosaker i min värld. Jag har jobbat hela veckan (hehehe som ungefär alla andra…) och är helt slutkörd i kropp och psyke. Det känns som att det enda jag gör just nu är att jobba och vara hemma och vila/sova. På riktigt. Det enda happeninga och roliga jag gjort de senaste två veckorna är att rida (något jag verkligen behövt slääääpa mig till) och ha det lite extraskoj förra helgen. Annars är det bara jobba och sova. Är det såhär för alla andra också? Jag förstår faktiskt inte hur någon orkar med detta livet? Och så tänker jag så och känner mig så otroligt bortskämd och löjlig som klagar över att ha för mycket jobb och för lite liv. Tänk på alla som jobbar tre jobb för att få det att gå ihop. Men samtidigt så är jag helt körd, och har ärligt talat inte så himla kul i mitt liv just nu. Jag har inte gråtit på två veckor ungefär, men det känns som att det ligger innanför ögonlocken och är redo för en hackig okontrollerad flod av tårar när som helst men att jag är för ledsen för att det ska komma något. Det hela är väldigt konstigt eftersom jag annars nästan alltid gråter, alltså lite varje dag typ, och därför känner jag mig verkligen borttappad i mitt liv.

Alla dessa känslor kring min vardag gör mig såklart också väldigt ledsen eftersom jag så mycket önskar att jag hade hittat rätt och varit på rätt plats och tyckt om den. Jag vill bara vara tillfreds och glad och må bra, varför kan jag inte bara få det :'( Istället är jag mest trött och känner mig avtrubbad, och jag vet inte vad jag ska göra.

Ojsan hejsan det var egentligen inte alls den här vägen inlägget skulle gå, jag tänkte mest skriva om min vecka eller dag eller så. Men nu blev det ett tungt deppisinlägg istället, bättre lycka imorgon. Då är det i alla fall lördag så jag kanske känner livet i mig lite.

Bild 2015-09-04 kl. 17.47 #6

xoxo/livskrisdepparn since 86

9 comments on “Nejmenhej”

  1. Jag har en nära vän som nyligen börjat arbeta som lärare. Känner igen det du skriver väldigt mycket i det jag hör från henne. Att vara lärare är ett krävande yrke, speciellt när man inte har så mycket erfarenhet och därför måste planera allting från grunden så att säga. Det går liksom inte att hiva fram ett gammalt matteprov från några år tillbaka ur bakfickan. Summa kardemumma ville jag bara säga att jag tror inte du är ensam om att känna som du gör och att jag tror att det blir bättre om ett tag när du kommit in i det. Kämpa på!!!

  2. Det är nog omställningen från att vara student/ arbeta deltid till heltidsjobb. Klart att det tar på krafterna. Men tyvärr så är det så många måste jobba ( menar runt 8 h per dag) samhället är uppbyggt så och man får bita i det sura äpplet helt enkelt.Hoppas du hittar glädjen helt enkelt…. är din klass bra, eller undervisar du i flera?

  3. Jag har precis bytt jobb, från en socialtjänst till en annan. Och jag är så sjuuukt trött. Även om jag kan jobbet. Det enda jag vill göra när jag kommer hem är att äta chips i soffan. Jag tror det är alla nya intryck och allt som sliter på en, och att det kommer att gå över på sikt. Man vänjer sig, även om det ÄR sjukt mycket tid man är på jobbet. Kanske värt att fundera över om man alltid vill jobba 100% eller hitt på något annat. Jag hoppas kunna gå ner i tid på sikt och jobba mer med mitt fotande, för det känns peppigt! Men får väl se.

    Hoppas det känns annorlunda om ett tag för oss båda!

  4. Man blir helt fruktansvärt trött i början av ett nytt heltidsjobb (eller början av heltidsstudier för den delen). Hjärnan måste väl anstränga sig mycket mer än vad den gör när man är på en plats man är van vid och trygg med människorna där.

    Ville bara säga att du inte behöver ha ångest för att det inte känns *superdupermegakul* hela tiden direkt från start. Den känslan kommer oftast senare, så har det varit för mig iallafall.

    Stor kram och kämpa på <3

  5. Misstolka inte, men att du skriver hur du mår på riktigt är så befriande när allt man möts av varje dag är bilder och statusar om hur bra allas liv är, hur lyckliga de är, allt fantastiskt de gör och äter toppat med ett utvalt filter.
    För samtidigt är jag inne i en svacka där jag nu är arbetssökande på heltid efter studier och varje nej från sökta jobb är ett slag i magen som tar ner självförtroendet för varje dag. Allt brukar ju ordna sig till slut men när man är inne i svackan känns det som att det aldrig kommer ta slut. Att man aldrig kommer få känna att det man gör är fantastiskt eller slippa äta potatis och bönor varje dag.
    Som de ovan är det ju en omställning att börja på något nytt och att gå från en härlig fri vår till heltidshöst är ju kämpigt men man får låta det vara det ett tag. Orkar man inte göra massa saker så gör inte det, ta en fredagskväll med femton kanelbullar i soffan. Testa ett nytt yogapass på helgen och dinka loss med burgare och Pärlans kolor.
    Tack för en fin blogg med personliga inlägg och tankar. Hoppas du mår bättre snart,.

    Ps. Gjorde vegetariska köttbullar igår från recept härifrån och det var supergott :)Ds.

    • Åh, vad jag känner igen mig i din svacka. Jag är själv där just nu. Tog examen i juni och söker med ljus och lykta efter ett jobb.. Mår så dåligt över denna ovisshet. Varje dag när jag vaknar kikar jag på mobilen och möts av ett mail där det står ”tack för visat intresse men vi har valt att gå vidare med andra kandidater”. Man känner sig inte värd ett dugg och det sätter en stress som varar hela dagen. Usch för denna period i livet alltså! Ville mest bara säga att du inte är ensam och rent statistiskt och logiskt så kommer både du och jag snart ha ett jobb! 🙂

  6. Gick också från att vara student till att börja jobba heltid och äntligen börjar det kännas liite lättare! Tar nog ett bra tag att vänja sig. De första två veckorna hade jag panik å var nära på att säga upp mig för att börja plugga igen… Tillslut vänjer man nog sig, ge arbetsplatsen några månader, om du fortfarande känner såhär kanske du ska fundera på att söka dig någon annanstans eller prata med en psykolog? Inte alls konstigt att du är helt slut nu i början, såsmåningom kmr du orka hitta på roliga saker igen 🙂

  7. Alltså bästa cyberYrsa! Tack för din ärlighet. Jag känner så igen mig. Har ett annat liknande jobb och många runt mig har mer roliga jobb etc och verkar umgås med likasinnade hela dagarna medan jag mest jobbar för att få pengar. Missförstå mig rätt- sjuksköterska är ett givande jobb likasom lärare men ibland undrar jag om hur det vore att ha ett jobb som va ”för mig”- att inte bara släcka bränder utan att ha nått riktigt jobb som stimulera på ett annat plan.

    Cyberkärlek och pepp till dig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *