OKej här kommer det utlovade inlägget där jag svarar på lite inkomna frågor. Åh jag känner mig så överjordiskt ball när jag får svara på frågor från er <3. Först så frågade Linda om mitt hästumgänge.

Frågan löd ungefär såhär: Hästar, ridning, ska du fortsätta rida? Jag red lite i somras och mådde så himla bra då, men det är ju lite dyrt och meckigt i denna här staden och inte samma sak en mörk vardagskväll som på sommarängarna + är lite rädd för okända hästar. Men hur känner du? Hur går det till, vad får du ut av det? Det jag undrar mest är nog din erfarenhet av hur det är rent praktiskt med hur lång tid det tar och så, samt hur mycket psykiskt stabil superhästmänniska en kan bli sådär lite till vardags? Jag vill minnas att du skrivit att du inte mått så bra förut, men att det är bättre, och har ridningen hjälp tror du? Jag tycker du skriver så klokt från hjärtat så om du vill dela med dig om det så skulle jag bli glad. Eller så blir jag glad bara av en hästbild!”

Svar från mä: Jag fortsätter absolut att rida. Det är för det mesta så himla kul och givande och den enda träningsformen jag faktiskt alltid längtar efter. Men som du säger är det ju himla dyrt att göra det. Men det är en prioritering jag gör. Jag känner ju också hästarna i stallet, eftersom jag ridit där först i min ungdom mellan tolv och nitton och nu har jag ridit där i cirka fem år.

Det funkar som så att jag betalar en stor summa pengar för att få rida en gång i veckan på en entimmaslektion med en ridlärare. Vi är cirka tio i min ridgrupp och de flesta av oss har ridit tillsammans länge nu och känner varandra bra. Eftersom vi har lite olika kroppsformer och ligger på lite olika nivå i gruppen så får vi lite olika typer av hästar. Jag får till exempel aldrig de riktigt stora hästarna för det finns andra långa i min grupp som behöver dem mer. Eftersom jag bor nära stallet så tar det inte så mycket tid i anspråk som det skulle kunna göra. Jag börjar rida nio och cirka kvart över åtta brukar jag bli upphämtad av en ridkompis, sedan är jag hemma igen vid halv elva typ. Så två timmar i runda slängar. Men ibland känner jag att jag vill vara där tidigare, och ibland åker jag kollektivt. Och då tar det såklart mer tid.

Angående det psykiska välmåendet så tror jag både ja och nej i frågan om hästarna kan göra det bättre och stabilare. Alltså det är ju så att fysisk aktivitet ger endorfiner som ger glädje. Men jag tycker att umgänge med de små hästisarna ger glädje och tillfredsställelse utöver de där endorfinerna. Det ger mer lugn. Och när jag är i stallet och rider tänker jag inte på något annat än just hästen och vad som händer precis just där. Det är för mig en mycket välkommen paus från tankarna som snurrar runt i min hjärna.

Det som kan vara negativt är när det går dåligt att rida, och jag känner mig inne i en svacka. Då är ridningen något jag längtar efter, men jag kan känna mig som en misslyckad människa när jag åker därifrån för att det inte gått så bra som jag önskar och för att jag inte kan förstå vad det är jag gör för fel. Det är frustrerande och just i det är ju det psykiska inte så bra. Och detta sker ofta samtidigt som jag har en svacka i någon/några andra delar av livet också. Så då kan det kännas som att det blir FÖR mycket som blir fel.

Men, med detta sagt vill jag ändå tro att ridningen ger mer än det tar. Och när jag har känt att jag är i en svacka har jag berättat det för min ridlärare och hon har gett mig hästar som kanske passar mig extra bra, och tänkt på att säga extra mycket uppmuntrande saker. Och här kommer lite hästbilder också. Hoppas du blir glaaaa!

IMG_5663.JPG

IMG_6080.JPG

IMG_6076.JPG

IMG_5659.JPG

 

IMG_5530.JPG

 

Nästa fråga handlade om den pyjamas en kunde skymta i detta inlägg. Det var Anna som undrade var den var ifrån och var en kan finna en liknande.

Svar: Pyjamasen är alltså en tunn helkroppsdräkt, som en onepiece men med knappar istället för blixtlås och som är mycket tunnare i tyget. Den lilla skapelsen ser ut såhär i lite bättre bild:

925688_324466014363018_249859415_n

Dessvärre köpte jag den i London från Primark, så den går inte att finna här i Stocken eller Sverige :'( Och Primark verkar inte ha någon hemsida där alla kläder visas så det går inte att kolla om de har någon liknande inne nu. Däremot hittade jag en del andra när jag klickade runt på www.

Kolla här ba:

01R24EPNK_normal Skärmavbild 2014-09-19 kl. 20.14.28 Skärmavbild 2014-09-19 kl. 20.14.44 Skärmavbild 2014-09-19 kl. 20.17.21 Skärmavbild 2014-09-19 kl. 20.17.58

Denna sista var förvisso inte en onepiece men HIMLA fin tycker jag! Jag skulle ha den på mig 24/7 om jag ägde den. Ja och nu kollade jag mest på topshop och asos som du ser, det finns säkert på massa andra ställen också! Lycka till med att hitta en underbar helkroppsdress du också.

Puss på er alla små hjärtisar.

2 comments on “Ni frågar, jag svarar”

  1. Apropå frågor, här kommer fler:). Skrev du Yrsa någon gång ett inlägg om bröllopet ur din synvinkel. Vet att Thomas gjorde det och att han skrev om att du skulle göra det, men sen vet jag inte om du gjort det och jag missat det mitt i sommarsemester och annat.

    En annan fråga också. Kan inte ni göra en sammanfattning om hur ni tyckte det var att vara i New York en längre tid och om det blev lite som att bo där som ni väl ville?

    • Ehehehhehe jag har inte gjort det ännu pga bekvämlighet för det känns så otroligt STORT att ta tag i att försöka sammanfatta en sådan crazy och innehållsrik dag i ett inlägg. Men nu har vi iaf fått bilder från våra fotografer så nu finns det liksom inget som stoppar mig. Så jag ska skriva! Och en liten sammafattning av hur det var att spendera en månad i nevvis kan vi absolut försöka ordna ihop. Kanske i en video så att vi båda kommer till våran rätt =)=)=)=)=)=)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *