När jag skrev om min veckoplanering, om att jag ska jobba med att inte ska jämföra mitt liv med andras liv, fick jag denna kommentar av Anna Maria:

kommentar2

Och alltså det har ju sagts så himla mycket, men det tåls att sägas om och om igen. Det GÅR inte att jämföra sig med någons instagramfeed, en tumblr-sida, någons blogg eller liknande. Ingen person, oavsett hur ärlig den har intentionen att vara, visar hela sitt liv eller hela sin person genom sociala medier. Det som visas upp är alltid valda delar. En liten skärva av ett liv och en person. Och alltså allvarligt livet är inte som på pinterest! För någon!

Jag fastar helt sjukt ofta i tankespiraler där jag jämför jämför och jämför med allt och alla. Plockar allt jag kan vara avundsjuk på hos olika människor och går helt ner mig i att jag inte är som den och den och inte har det där håret, den där humorn, är så där smart, har den lägenheten, är sådär rolig, är så snygg, smörjer mitt ansikte med den där superbraiga krämen, har sådan självdistans osv osv osv. Varje dag är det så mycket saker jag hittar som jag inte är och inte har. Och så kan jag känna mig ledsen för det. Och dålig. Och så får jag ångestkänslor i bröstet och avundsjukstankar i hjärnan.

Men oavsett vad som står på någons blogg eller visas på någon bild så kan man aldrig veta hur hela denna persons liv är, eller hur denna person mår, eller jämföra sitt liv med den. Alla människor är ledsna ibland, fula ibland, dumma ibland, tråkiga ibland, äter en burk bönor till middag ibland för att de inte orkar laga något, mår piss ibland. Alla människor har upp- och nergångar. Och alla människor har sina egna sorger och saker de kämpar med som är jobbiga för dem. Men jag vet verkligen själv hur lätt det är att trilla dit. Jag har mycket lättare att inte jämföra mig med exempelvis en tidning, eller en kändis. För då vet jag liksom på ett annat sätt att det är en retuscherad bild, ett urval av innehåll osv jag får ta del av. Det är just de här ”vanliga människorna” som huserar omkring på www som får mig att stressa ner i jämförelsespiralen. Och det är ju ingens fel. Det är alldeles säkert ingen som bloggar/instar/pinterestar för att få folk att må dåligt.

För att hantera det här tror jag att det är viktigt, i alla fall för mig personligen, att aktivt tänka på sådant här ofta. Och prata med andra om det. Jag kan höra själv hur fånigt det låter att traska omkring i den här bubblan av jämförande när jag pratar med andra, men är jag själv fastnar jag mycket lättare i det. Jag har också hanterat det genom att sluta läsa en hel del bloggar och slutat följa folk på instagram. Många av de bloggar jag läst har jag bara mått dåligt av, så varför hålla på och plåga mig själv. Det funkar helt okej. Men när jag sitter i ett smutsigt och stökigt hem med pormaskar i hela ansiktet, trasiga underkläder och fula hemmakläder utan att ha gjort något ”nyttigt” på hela dagen och utan att ha haft något socialt umgänge och tittar på bloggar om andra människors perfekta matchande underklädesset och roliga kompisar och mysiga dejter och fläckfria hyer och snygga ansikten då ÄR DET SÅ SVÅRT. Så ja, kampen fortsätter jämförandet ska krossas….Hittar jag någon bra metod för att bara leva life i harmoni med sig själv och andras sociala medievärldar så återkommer jag.

3 comments on “Om att hela tiden jämföra sig med andra”

  1. Jag kan relatera så himla mycket. Det är så JÄVULSKT lätt att jämföra sig med andra hela tiden. När jag mår som sämst är det det enda jag gör, typ, och då känns ingenting kul. Det är som det där citatet ju: ”Stop comparing your behind-the-scenes with everyone else’s highlight reel”, för det är ju precis det man gör jämt. Jag känner inte ångest när jag tittar in på er blogg för jag gillar er båda massor (av det jag kan se på bloggen obviously), men jag kan ändå tänka: ”Åh vilken tur de har som är gifta och verkar så lyckliga och bor på ett bra ställe, när jag själv är forever alone och bor hos mamma” osv. Därför är det så skönt med sådana här inlägg som ger lite perspektiv. Precis som du säger så tål det att upprepas om och om igen!

    Just nu mår jag ganska bra och det är för att jag bestämde mig för att lyssna på mig själv: Vad mår jag bra av? Vad vill jag? Vad behöver jag mer/mindre av i mitt liv? Då trädde vissa svar fram: Jag behöver mer lugn, mer träning, bättre mat, träffa vänner oftare (för när jag är utan socialt umgänge för länge blir jämförandet värre), varva ner och använda sociala medier mindre osv. Jag tycker om att vara ute i naturen, att yoga, springa m.m. Jag har också plockat bort vissa bloggar/facebookgrupper, och avbokat grejer när jag känt att de tagit mer energi än de gett. Jag tror helt enkelt att lösningen är att tänka på sig själv i första hand, för det gör per automatik att man jämför sig mindre med andra. Sedan är ju svackor något som kommer och går för alla, och om man kan acceptera det så är det också ett steg på vägen.

    Jaja nu blir det långt och pladdrigt men hur som helst, Yrsa, så tycker jag alltid att du känns som en sån fin person och nån som vem som helst skulle vilja ha som vän. Jag hoppas att du hittar ett sätt för dig att ta dig ur svackan och kan må bättre! KRAM!

  2. Åh jag håller verkligen med och känner igen mig massor. Min svaga punkt är ofta allas jävla KOMPISAR. Trots att jag har kompisar och umgås med dem så ofta som passar oss och är nöjd kan jag känna att jag BORDE umgås med folk hela tiden när jag läser bloggar om det (trots att jag inte ens vill? Är ju nöjd med mitt liv).

    Därför har det blivit mer och mer att jag har en fotoblogg och ibland skriver om min vardag men ändå inte så mycket. För jag älskar att blogga men vill inte att någon ska må dåligt över min blogg. Och jag har också slutat följa massor med folk och fotografer för de verkar ha ett så roligt liv eller tar helt sjuka bilder som är så ouppnåeliga. Och då känner jag trots att jag är NÖJD med mitt liv och stolt över mitt jobb och mina bilder att jag inte är bra nog som du skriver. Och det är ju bara sjukt att man utsätter sig för det?

    Nu blev min kommentar skitlång men tack för en fin blogg med ärlighet och bara må bra-känslor. <3

  3. Känner också igen mig så mycket i det du skriver!! Men jag brukar också göra som du när jag mår skit över sånt här. Jag slutar läsa bloggarna som ger mig ångest och instagram kontot som är perfekt. Och sen försöker jag, som du också skrev i förra inlägget, att sätta guldkant på tillvaron. Vilket fler människor verkligen borde göra. Bor ej i Sverige och i det landet jag bor i nu sätter folk guldkant på tillvaron heeela tiden, utan att dom gjort något för att förtjäna det, vilket jag kan tycka är rätt svensk.. Belöna när en varit bra och typ ”straffa” aka dåliga tankar när en ej uppfyller ena mål ( hatar det ordet btw). Vet inte riktigt vart jag vill komma med inlägget men jag tycker att du gör ett jättebra jobb Yrsa. Både med dig själv och att du lyfter fram detta så att vi andra får prata om det och reflektera i våra ega huvuden! Kram på dig!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *