Ni sitter kanske där hemma och tänker att ”Tomas har nog haft en sån där helt vanlig ledig onsdag idag igen helt utan spänning och action”. ”ELLER INTE!” svarar jag då.

Titta på den här bilen.

20140625-183708-67028030.jpg

Ni kanske tror att det är en helt vanlig bil, men det är en äventyrsbil!

Vårt första äventyr idag var att åka genom en biltvätt. Sjukt behaglig känsla. Jag hade lätt kunnat sova där inne.

20140625-183711-67031368.jpg

 

Mot slutet kom de här gölliga hjärtformade sakerna och sprutade på mig också.

20140625-183709-67029850.jpg

Men nu var det inte det som var det äventyrligaste, för det hade ju sugit, utan när jag var på väg hem från mina föräldrar där jag åt middag så såg jag rök vid motorhuven. Min första tanke var ”DET BRINNER I MOTORN!” men så tänkte jag att det måste vara avgaserna från bilen framför. Så kastade jag ett getöga på den lille kylarindikatorn som stod högst upp, så jävla långt den kan komma, på rött.

”GAAAAAAAH!” tänkte jag. ”Fanfanfanfan”, sade jag. Som av en händelse råkade jag befinna mig i en skitlångsam bilkö och 50 meter längre fram såg jag nån form av företagsparkering. Jag blinkade av och parkerade. Ringde min far som sade att jag kanske skulle ta en titt på om det fanns vatten till kylaren. Det fanns lite, men jag promenerade fram till ett öppen port där några stod och mekade med en motorcykel. Jag bad om lite vatten och gick och fyllde på kylaren.

”Kluck kluck kluck”, sade den och ”Blärk!” (kräkljud) sade något annat i motorn för allt vatten kom snabbt ut igen.

Jag gick tillbaka till mina vattenvänner och noterade då att det var en Bilia-verkstad.

”Behöver du mer vatten?” frågade en.

”Nja, alltså, jobbar ni med bilar också eller bara motorcyklar”, svarade jag.

”Nä, mest bilar.”

”Okej, så här är det. Jag kan ingenting om bilar, men när jag häller i vatten kommer det bara ut på ett annat ställe igen.”

Ja, jag sade till en mekaniker att jag inte kan något om bilar. Jag valde att gå den vägen och hoppas att de inte skulle blåsa mig.

”Jamen kör hit den då så får vi kolla på den”, sade en av dem och med något lyft sinne sprang jag bort till bilen och hämtade den.

En av dem körde ner handen i motorn och fick upp en tjock slang.

”Det är en klämma som är av surru”, sade hen typ. Alltså jag vet inte om det var klämma som var ordet, men något sånt coolt tekniskt och mekaniskt var det. Fem minuter senare var en ny klämma på plats och kylarn påfylld.

”Vad blir jag skyldig”, frågade jag

”Näää, det där bjuder vi på”, fick jag till svar.

”NI ÄR FANTASTISKA, NI ÄR ÄNGLAR, JAG SKA DÖPA MIN FÖRSTFÖDDE EFTER ER”, svarade jag och kysste mental deras fötter.

”Hare bra”, svarade de.

Och nu är jag hemma! Jag såg Ölandssemestern gå åt helvete och plånboken bli tom framför mig, och så löste det sig och helt gratis till på köpet.

Tack som fan Bilia!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *