Stammis på Sös

Hejsan hoppsan hörrni och glad tisdag. Vad himla skönt det var att höra att ni inte övergett oss utan att det var kommentarsproblematik nu i helgen. Jag kände verkligen att det var så ensamt när det inte trillade in en enda kommentar. Men desto finare känns det nu efter era kommentarer om att ni gillar vad vi håller på med, det är lätt att tvivla väldigt mycket på huuuuuur kul det egentligen kan vara att läsa om mina tankar eller se bilder på mig eller försöka följa med i mitt vardagsbabbel (eller motsvarande då fast med Tomas). Men uppenbarligen gillar ni det vardagliga och babbliga (även om jag själv kanske ibland känner att jag vill vara mer som typ Sandra Beijer i mina inlägg) så här kommer ett till vardagsinlägg :))))))

Jag har ju haft lite för högt blodtryck, som upptäcktes i…onsdags??? Mitt minne är som ett såll. Ja men det har jag i alla fall. Förutom högt blodtryck har jag också haft lite vandrande protein i urinen vilket tillsammans kan betyda havandeskapsförgiftning. På grund av detta ha jag varit inne på en massa extrakontroller i förra veckan och igår var jag på mitt mvc och fick för höga värden igen och blev ordinerad ett besök på specialmödravården på Sös, så jag åkte dit och spenderade en del timmar där med ctg och kontroller. Allting såg ut att vara under kontroll, men läkaren ville att jag skulle komma på ett tillväxtultraljud inom kort vilket blev idag. Så klockan kvart i åtta satt jag på Sös imorse och väntade på att bli uppropad.

Minen är missnöjd på grund av att sofforna i väntrummet på Sös ultraljuds- och specialmödravårdsmottagning verkar vara konstruerade med någon slags memoryfoam i sitsen. OTROLIGT opassande. Tänk att det liksom är svårt att komma upp från en hård stol ibland, HUR svårt är det inte då att komma upp ur en soffa som har dynor som gjuter sig runt ens kropp. Det var som ett skämt.

Jag fick vänta väldigt länge, men tillslut fick jag komma in till en gullig gotländsk barnmorska som gjorde tillväxtultraljud på mig som tog väääääldigt lång tid. Först tar det lång tid för att det är två som ska mätas, sedan tog det extra lång tid för att ettan låg väldigt dåligt till så det var svårt att mäta magen ordentligt på den. Och som extra cherry on top så tog det ändå längre tid eftersom tvåan halkat efter lite för mycket i tillväxten (och ettan hade också lite minussiffror nu men inte lika mycket) så hon var tvungen att göra en massa extraundersökningar. En av dessa extragrejer var att mäta något slags flöde (?) i bebisarnas huvuden (???). När hon då hittade något bra ställe att mäta detta flöde, eller vad det nu var, på så var jag tvungen att på direkten hålla andan. Jag kan berätta för alla som undrar att det är väääääldigt svårt att ligga ner på rygg och ha tyngden av två på sitt bröst och kunna andas normalt, jag är i princip andfådd hela tiden och när jag ligger är det ännu värre. Och att sedan försöka lyckas hålla andan på det. Haha det tog ett tag innan hon fick till någon bra mätning.

Alla mätningar visade bara bra saker, så barnmorskan och läkaren jag sedan fick träffa var inte oroade över minuset på kurvan på lille tvåanbebisen. Det känns ju såklart väldigt tryggt att de inte är oroade, och då känner jag att jag inte heller behöver känna mig orolig. Dessa siffror är ju inte 100% och eftersom jag kommit så långt i graviditeten med så bra siffror på båda bebisarna så känns det som att minskningen beror på att de är två och inte kan växa lika mycket som enligar längre. Men eftersom det var så pass mycket minus på den ena var jag ändå tvungen att lämna lite prover och ligga med ctg, precis samma sak som igår.
  

En sådant här ctg-mätning tar rätt lång tid för mig, först ska båda bebisarna hittas och så ska de mätas och samtidigt ligga kvar i samma läge så att hjärtljuden fångas upp ordentligt under en tillräckligt lång tid. Så under gårdagen och idag har jag kanske legat en och en halv timma totalt med ctg, och vet ni vad imorgon ska jag dit igen :)))))) Då för att fortsätta hålla koll på den eventuella havandeskapsförgiftningen. Det är ett halvtidsjobb bara att gå på dessa kontroller och besök. Men jag klagar inte för det är ju väldigt skönt att vara under bevakning tycker jag! Jag känner mig som inlindad i mjuk bomull av alla fantastiska kvinnor som pratar med mig med sina snälla röster.

När jag efter två och en halv timma äntligen var färdig på Sös så unnade jag mig en utelunch på Teatern i Skanstull. Jag åt en vegansk hamburgare gjord av någon slags svamp från Plant som var superdupergod! Tips till er alla.

Ultraljudet visade förresten att ettan fortfarande ligger i säte, så kejsarsnitt är fortfarande aktuellt. Något lite mer förvånande var dock att tvåan i början av undersökningen låg i typ halvsäte, men i slutet av undersökningen låg åt andra hållet. Barnmorskan blev mycket häpen över att det fortfarande gick att vända sig om där inne, och jag fick en förklaring till varför det ibland känns som att hela magen ska sprängas och det bara spänner åt alla håll och kanter. Då är det bara lille tvåan som vänder sig om. Haha så knäppt att tänka att det faktiskt går att snurra omkring där inne?? Det måste ju vara SÅ trångt.

Bye bye från babblaren! Nu ska jag vila min rygg i horisontellt läge soffan med en kopp te.

Kommentarsproblem

Vi har gråtit hela helgen och även idag för att det inte kommit en enda kommentar på flera dagar. Har vi tappat det? Ledsnade ni på att Yrsa envisades med att vara gravid och aldrig föda de där bövlars ungarna? Ville ni har mer naket och färre kattbilder?

Frågorna som gick genom våra hövven var många och inte alltid rimliga. Idag fick jag nog och testade att kommentera själv och DET GÅR JU FÖR FAN INTE! Efter någon uppdatering verkar den funktionen kukat ur. Vi försöker nu råda bot på det, men skönt i alla fall att veta att det inte var oss det var fel på, inte er heller, utan den förbannade tekniken!

Min helg

I fredags avslutade jag som vanligt arbetsveckan med en öl på kontoret. Jag hade min nya finskjorta på mig för direkt efter jobbet bar det av på en så kallad Collectors Bärs.

Collectors Bärs innebär att vi är ett gäng samlare som ses och dricker öl och pratar om leksaker och sånt.

Så vi tjabbade och skålade och hade oss. Ja, många män med skägg. 100% män och typ 90% skägg.

Ursprungligen skulle vi haft den här skjortan alla tre, men så dök Henry upp helt svartklädd. How Vader of him. Eller Kylo. Hur som helst så fick han vara med i alla fall. Han blev sångaren i vårt imaginära band.

Henry hade också med sig lite öl från sin brors bryggeri, Bryggverket, och det är alltid smart att försöka muta sina bandmedlemmar med mikrobryggeriöl. Här är Mange med deras öl Janne Shuffle. Jag vetefan varför flaskan ser så liten ut, det måste ha med vinkeln att göra.

Hur som helst.

Om ni ser det här, Bryggverket, så var er öl väldigt god.

När vi pillat klart på leksaker hoppade vi in i en taxi och åkte till Monks. Där åts det gott och dracks ännu mer öl.

Som ni redan sett så resulterade öldrickandet i att jag sov stora delar av gårdagen för att sedan åka till Bun Meat Bun och bli bjuden på burgare av Yrsa.

Hon var så jävla sugen på burgare.

Och jag också så klart. Jag älskar ju burgare.
 

Sedan tittade vi på Mello (Ni är dumma i huvudet som röstade vidare tråk-Frans, men whatever) och så satt jag uppe några timmar efter att Yrsa lagt sig för att titta på serier vi inte ser tillsammans, alltså Better Call Saul och House of Cards.

Idag har vi tagit det lugnt och sett färdigt på första säsongen av Love för att sedan ge mig lite härligt söndagsdåligt samvete med Cowspiracy. Vi kan fan inte hålla på och förstöra världen på det här sättet. Vad är jag för as som äter kött egentligen? Jag måste gå ännu längre än jag gjort de senaste åren då jag i stort sett slutat äta billigt kött och tyyyyyyp inte äter kött hemma längre. Kommer jag sluta äta kött helt? Nej, inte just nu. Men det måste bli ännu mer av en lyxgrej. Den senaste månaden har jag liksom tryckt ett gäng jävla burgare. Och även om det inte varit massproducerade McDonaldsburgare så det definitivt varit ett onödigt frosseri. Men jag har ju haft nån form av frosseri i allt onyttigt som vad jag bara kan se som en reaktion på att jag ska få barn och jag tänker att jag inte kommer lämna  lägenheten på några månader.

Så. Skärpning Tomas. Ännu mindre kött får det bli. Kanske en till två gånger i månaden.

Jaja, se Cowspiracy helt enkelt om ni inte gjort det. Jag hatar fan att det som vanligt är kapitalism som styr och fuckar upp vår värld. Dra åt helvete, kapitalistjävlar och hurra för medborgarlön!

(Går)dagens utfitt

Ibland händer det, precis som i trissreklamen ni vet. Igår kände jag mig rätt så pigg och fräsch och orkade tänka lite kReAtIvT och inspirerat kring vad jag skulle klä på min lille kropp. Inte för att tankens kraft i detta fall spelar så stor roll eftersom vad jag kan klä på mig är något (…) begränsat. Men jag lyckades i alla fall få på mig något jag tyckte speglade min pigg och fräsch-känsla helt okej. Spana in resultatet ba.  
Krispig blå skjorta från monkis mellandagsrea.

Långt svart vanligt rätt fult linne från hm:s basavdelning.

Varm kofta i ull som inte syns från cos.

Scarves från min tvillingsysters garderob (som hon haft sedan gymnasiet någon gång).

Skor från Nike (som jag tvingar i mina små svullna fötter i medan jag skriker: DET SKA GÅ!!).

Vårkappa från monki.

Och så leggingsen. Vi tittar lite närmre på dem. 

 (Ignorera gärna tandkrämsfläcken på linnet) Ni ser ju att de är lite stora längst ner där vid anklarna, men annars är de verkligen inte överdrivet för stora för mig. Ha med det i tanken när ni nu tar emot informationen om att det är ett par gravidleggings från hm i storlek extra large………….jag upprepar. Extra large. Jag vill inte benämna mig själv som ”normal” eller ”smal” eller ”lite knubbig” eller något annat för alla sådana epitet på min kropp gör ju att jag förhåller mig till och spär på en norm, MEN att det inte finns ett par större leggings i en av de få butikerna som har gravidkläder är ju helt sinnes. Det är ju egentligen inga nyheter, men varje gång det händer drabbar det mig. Moving on.
Solglasögonen är från Urban outfitters när vi var på vår honeymoon i New York. Och på ögonen hade jag till och med orkat sminka mascara. Wow alltså. 
Denna outfit hade jag alltså under min och Tomas utflykt till Farsta strand och Farsta centrum där vi åt hamburgare och handlade nya matskålar. Det var verkligen inte någon längre utflykt innehållandes extremt mycket vandrande, men när vi sen kom hem var min foglossning det värsta jag varit med om. Allt gjorde ont och jag kunde knappt ens ta mig till toaletten själv. Så nu är det slut på det roliga och jag ska försöka att bara göra de turer jag verkligen måste (typ åka till sjukhuset) för det är verkligen hemskt att ha så ont att man skriker rakt ut bara av att försöka ändra position i soffan. 

Morgonstund har guld i mund

  

  
Godmorgon fina världen! Även fast jag är sjukskriven och hemma alla dagar så känns ändå lördagar och söndagar lite extra härliga, speciellt när solen strålar utanför fönstret (om en kan konsten att ignorera de smutsiga rutorna). Imorse vaknade jag vid halv åtta någon gång när Tomas gick upp för att gå på toa. Sedan låg vi i sängen och pratade ett tag men när jag gick upp för att äta frukost somnade Tomas om. Typiskt taskigt. Väcka mig först och sen somna om :// men han var ute igår på en sista rull på stan innan bebisarna kommer så han kan väl få sova då även om det är lite tråkigt. 

Jag spenderar morgonen framför Nyhetsmorgon med gofrukost samtidigt som jag sorterar tvätt och känner på de sinnessjuka rörelserna som kommer inifrån min mage. Det märks verkligen att de är större och starkare nu för det trycks verkligen mycket! Tyvärr lyckas jag aldrig fånga det på film för när jag tar fram telefonen upphör all aktivitet. 

Idag har vi inte några stora planer men några punkter vi ska bocka av är att:

  • Jag ska bjuda Lilltjompen på hamburgare på bun meat bun i Farsta strand. 
  • Titta efter nya matskålar i bra rätt stor storlek. De skålar vi har nu är otroligt jobbiga för de har ett litet hål i botten där det samlas otroligt mycket vatten när de diskas. Så sedan när en sitter och äter sin gröt eller pasta eller vad det är så får en också en tillhörande pöl på bordet. 
  • Köpa något gottis till mellofinalen ikväll som vi såklart ska titta på. Detta är ett större projekt än en kan tro för jag måste komma på vad jag är sugen på, något som förändrats lite med graviditeten. Jag luras liksom av falska sug, så när jag kommer hem med exempelvis chips sitter jag sedan i soffan och undrar vad tusan jag tänkte för jag vill ABSOLUT inte ha chips plötsligt. 
  • Ha på solglasögon och samla fräknar på näsan! OBS mkt viktigt OBS.

Men alltså angående mello, att Frans är vinsttippad????? Inget illa till dig Frans, men det är ju verkligen inte den bästa låten att skicka vidare. Som låt är den väl svängig och så, men som show är det ju inget alls jämfört med typ Molly. Det ska bli spännande att se vad som händer faktiskt! Men jaja ut i solen och njut av fågelkvittret nu små nudlar! 

Veckolista

yrsa1-1024x682

(tack Josefin för bildlånet)

Något jag gjorde den här veckan som var planerat:
Jag åkte till Huddinge sjukhus och gick på psykologsamtal, och gick till Mvc på kontroll. Och det var de enda två sakerna jag hade planerade!

Som inte var planerat:
Var inne en sväng på specialistmödravården på Sös pga blodtrycket, och hängde med min kompis Katinka igår. Vi var hemma hos mig först och sedan åt vi lunch tillsammans UTOMHUS I SOLEN (!!!!!!) på Konditorn och Bagarn här i hökis. Så härligt att kunna vara utomhus igen! Och jag fick lite fräknar på näsan också :))))

Och något nytt jag gjorde:
Något nytt? Jag gjorde nog inte en endaste ny sak. Inte vad jag kan komma på i alla fall.

Har du gråtit något?
Jajamensan, men det är verkligen inga konstigheter. Det vore snarare konstigt om det var tvärtom.

Vad har du ätit mest av?
Skrattande kon-ost. Yummy in my tummy!!

Godaste maten jag lagade:
Tyvärr inte sötpotatisgrytan med kokosmjölksris jag inspirerades av från Floras blogg. Jag hade så höga förväntningar på den men jag tyckte bara att den var okej och verkligen inte något himlastormande svingott. Sen undrar jag vad jag egentligen ätit denna vecka för jag kan inte komma på en enda sak jag lagat förutom grytan? Men ikväll ska jag äta tortellini med vitlök- och parmesansås, zucchini, tomat, champisar och babyspenat och det kommer nog bli alldeles underbart gott!

Veckans upptäckt:
Att våren kom i år också (jaja det kan komma bakslag jag ropar hej osv men så får det vara!).

Veckans aj:
Ryggen alltjämt. Och foglossningen. Och magen på kvällarna. Men det positiva är att det bara är kroppsliga aj, men mentala aj har det varit väldigt lugnt med hela veckan. Det är väldigt skönt att slippa det!

Veckans känsla:
Overklighetskänsla över det faktum att det är mindre än en månad kvar tills vi har bebisar i våra armar istället för innanför lager av hud och fett osv.

Veckan tacksamhet:
Att bebisarna stannat så länge, att jag har så fina vänner och familj omkring mig och att jag helt oväntat fick lite extrapengar jag inte räknat med. De ska in på ett konto och sparas tills dess att jag har landat i min nygamla kropp och vill gå ut på en treat yo self-dag och UNNA MIG.

Vilka emojis får sammanfatta veckan?
Den lilla gröna spirande växten, solen och konen med konfetti.

Orimliga kropp

  
Jag vaknade halv sex idag pga kissnödighet som behövdes hanteras, och har efter detta inte kunnat somna om FAST att jag ligger och gäspar. Så orimligt? Jag hatar också att ligga och veta att jag borde sova men inte kunna, och bara ligga och tänka tänka tänka. Jag kan inte heller gå och lägga mig och försöka somna om i soffan för i den gör min rygg så ont. Och upp på riktigt vill jag inte gå för då kommer jag ju störa Tomas. Så jag ligger här och scrollar på mobilen och smygkikar på Tomas när han sover och hör huset vakna upp omkring mig. En halvtimma till ger jag det sen går jag upp och steker pannkakor till frukost! Då kommer i alla fall något härligt ur detta tidiga uppvaknande. 

Gravidvecka 35

(Inlägg en dag försent eftersom jag nu gått över i vecka 36 men vad ska man göra…)

Hej och hopp vecka 35! Willkommen bienvenue welcome. Sorry för crappy bilder från mobilen men min dator har inte plats för att ladda in bilder och jag orkar inte hantera det :—)) Dessa bilder presenteras i samarbete med min typiska hemmaoutfit, mjuka och fladdriga byxor som inte sitter åt någonstans och mjukt linne och sportbh.

Framifrån kan man väl kanske luras fortfarande? Eller? Har jag blivit sådär blind för verkligheten?

Bobbertsarna ska i vecka 35 vara runt 47 cm långa och väga ca 2,4 kilo var, som två savoykål. De är i princip helt färdigbakade i vecka 35, förutom att de ska fortsätta att lägga på sig fett för att riktigt fylla ut deras lilla rynkiga hud som i och med fettet också blir mindre  genomskinlig. Vi får väl se riktigt hur mycket fett de kunnat lägga på sig, för i nuläget förstår jag inte hur min mage ska kunna växa mer utan att min mage ska gå sönder (som den där katten i den obehagliga boken kattresan…uhhh mardrömmar).

Det ulliga håret som täckt kroppen är borta och istället är huden täckt av det vita kletiga fosterfettet. Som två små gräddtäckta tårtor :))) Det märks att bebisarna har det rätt crowded där inne i magen för väldigt ofta känner jag hur magen trycks ut åt olika håll (precis som förra veckan fast ännu värre) och ibland kan jag ana att det är ett knä eller en armbåge som trycks för det är så spetsigt. Det gör det så himla mycket mer verkligt, även om jag fortfarande inte fattar att det faktiskt är barn där inne som ska komma ut. Jag har börjat prata lite mer med bebbarna och känner att jag kanske connectar lite mer med dom.

Alltså en SÅN kanonkula??!?! Helt tokigt ju.

För mig har vecka 35 varit i samma linje som vecka 34, trött och svullet och jobbigt. Det är inte mycket nytt under solen alls. Det är skrattretande hur långsam jag kan vara, det är som att hela kroppen spjärnar emot när jag vill lägga in en högre växel. Och på kvällen när jag landat i soffan är det som att hela kroppen låser sig och det gör så ont att jag knappt kan ta mig upp själv. Jag har en hel del foglossning som bråkar också.

MEN! Det har ändå känts som en rätt bra vecka, jag tror att det har att göra med att ryggvärken fortfarande håller sig inom rimligare gränser än innan. Jag tror att det har att göra med den lite mer nedsjukna magen. Det är en sån otrolig befrielse!!! En märklig sak som kommit är att jag får känselbortfall och domning på en avgränsad plats på ryggen? Men det är säkert någon nerv som kommer i kläm av någon bebbe.

Mina fingrar, fötter, tår, vader, handleder och mitt ansikte blir mer och mer uppsvullna :/// Himla tråkig bieffekt. Dels för att det gör ont men också för att jag känner mig så ful i ansiktet när det är helt svullet. Jag kan dessutom ha cirka 2 par skor av de jag har i min garderob, och ett par av dem klämmer jag i mig mest för att jag verkligen vill kunna ha dem…MEN snart är det över :)))

”Väggen” där uppe blir tydligare och tydligare. Men ännu kan jag inte använda magen som brickställ, och jag slipper gärna det också om jag ska vara ärlig..


Här ser vi bevis på mina svullna små korvfingrar och mitt svullna ansikte. Det är så knäppt att inte känna igen sitt eget utseende??? (obs fattar att ni kanske inte ser skillnaden lika mycket som jag).

En eventuell havandeskapsförgiftning

Igår skulle jag fota och skriva ett inlägg om vecka 35, men dessvärre kom det lite andra saker i vägen. Först hade jag ett inbokat besök på mvc på förmiddagen. De besöken brukar gå snabbt och lätt men denna gång hade jag på gränsen till för högt blodtryck och plus 1 i protein (vad det nu innebär). Så istället för ett kort besök så fick jag sitta kvar länge samtidigt som barnmorskan ringde runt till specialmödravården för att undersöka hur de tyckte att jag skulle tas omhand vidare. Jag fick en tid på Sös senare under eftermiddagen, så jag åkte en liten tur hem för att kompletteringspacka min bb-väska lite (utifallatt tänkte jag) och ladda min telefon.

Så begav jag mig till Sös. Det kändes helt bananas att åka tunnelbana in mot stan?? Har inte gjort det sedan i januari ju. Jaja. Jag kom till Sös och fick först ligga och mäta barnens kurvor med ett ctg svinlänge, för de ville inte riktigt ligga stilla. Sedan tog de ett nytt blodtryck och nytt urinprov. Jag hade lite lägre blodtryck, men ändå lite för högt med tanke på att jag bara hade legat ner och vilat i mer än 30 minuter.

Efter ett samtal med en läkare fick jag en checklista med saker jag ska hålla utkik efter, som exempelvis blixtrar framför ögonen, och instruktioner om att ringa min mvc och boka in en massa tider för att hålla blodtrycket och proteinen under bevakning för att se hur det fortskrider. Jag förstod inte riktigt om det är så att jag HAR havandeskapsförgiftning eller om detta skulle kunna BLI en havandeskapsförgiftning. Men läkaren sa att antagligen kommer blodtrycket sakta stiga uppåt och att jag skulle kunna ”klara mig” (alltså inte klara mig som i att överleva utan som i att gå så långt utan att jag eller barnen kommer ta för mycket stryk) tills det datum jag fått för kejsarsnitt. Men samtidigt att jag kanske inte skulle klara det hela den tiden. Ganska oklart men de täta kontrollerna kommer väl att visa vartåt det barkar.

Inte så himla pepp nyheter i alla fall. Men det fina i kråksången är att jag ju nu gått så pass långt i graviditeten att jag inte alls känner mig lika orolig som när jag var inlagd med risk för tidig födsel. Nu skulle det kanske kunna bli för tidigt också, men det är ju inte alls i samma farozon som förut.

Svarar på lite frågor

Jag älskar att ha en kommunikation med er alla i kommentarsfältet, men eftersom orken inte riktigt finns till att både skriva inlägg och vara jätteaktiv med svar på alla kommentarer så tänkte jag att jag lyfter några av de frågor som ni ställt på sistone i ett inlägg. Och så försöker vi svara så mycket vi kan i kommentarerna också men allt kanske vi inte hinner svara på, men det är ändå JÄTTEUPPSKATTAT när ni kommenterar <3<3 Nu kollar vi på frågorna hörrni.

Fråga från Björta: Stort grattis! Har velat veta hur det där doftljuset luktar hur länge som helst nu. Inte gamla böcker väl Och bilden med Y på! Så fin! Vet du varifrån den är?

Svar: Jag antar att du menar denna bilden?

img_1703

Jag kan svara att ljuset inte luktar gamla böcker eller damm eller annat man kanske förknippar med bibliotek, det luktar snarare mustigt och mysigt och….haha gud så svårt att beskriva! Men det ger en väldigt djup och lugn lukt som inte tar över och ger huvudvärk utan som är där i bakgrunden och bara luktar gott. Angående kortet med ett Y på så är det min begåvade vän Karin som gjort det!!! Hon är så himla duktig!!! Det är samma vän som gjorde drakmobilen vi fick på babyshowern om ni kommer ihåg.

 

Fråga från Lina: Relativt nytillkommen läsare här. Hittade hit via josefinknaves på mama. Har en viktig fråga: vad är det för hallonjuice du dricker?

Svar: Brämhults!!! Alltid brämhults. Den är så god! Varning dock för att den är svindyr och man verkligen får anstränga sig för att inte dricka upp en hel flaska på en dag.

 

Fråga från Kajsa: Grattisar i efterskott!!! Smyckena! Så fina! Varifrån måntro?
(se bilden där uppe för att se vilka smycken som åsyftas)

Svar: Örhängena vet jag är från other stories men halsbandet vet jag tyvärr inte ://

 

Fråga från Emma: Kan inte du göra ett inlägg om er lägenhet? Tycker ni verkar ha det så himlans fint!!

Svar: ABSOLUT!!! Jag har tagit en tur runt läggan och både fotat och filmat, jag måste bara göra lite plats i min dator så att jag kan ladda in bilderna innan ett inlägg kan komma ut.

 

Fråga från Mos: Hej! Är fortfarande väldigt nyfiken på att läsa mer om dina tankar om att få tvillingar med din erfarenhet som tvilling, en insikt som jag tänker att tvillingmammor ofta inte har! Skrev lite frågor kring det för någon månad sen (men om du inte vill svara är det såklart helt okej). Och stor kram till dig! Vilken jäkla kämpe du är, heejja! Bobbertserna är lyckliga som får er som föräldrar, och du kommer se tillbaka på den här tiden som svinjobbig men så värt det, när du får träffa dina barn!

Svar: Hej och förlåt för att denna fråga fallit bort från min radar hela två gånger nu. Jag tror att mina erfarenheter av att vara tvilling gör att jag har en hel del tankar redan på förhand om hur jag vill att mina barn ska ha det, som icketvillingar inte har. Jag är exempelvis mycket bestämd på att barnen från början ska ha olika kläder. Visserligen kommer de ju dela garderob så det är inte så att den ena ska få en stil och den andra en annan (även om det är lockande att skapa två små minimänniskor med väldigt utstuderade stilar…..tänk en cowboy och en solsidansnobb..hehe) men jag kommer aldrig klä dem i exakt samma outfits och synka så. Jag tror att det är superviktigt att från början behandla dem som två olika individer, och att trycka på detta för omgivningen också exempelvis genom något så enkelt som att inte klä dem i samma outfits. Jag tänker också att min erfarenhet kan vara värdefull när de blir lite större och vill prata om tvillingrelaterade problem som att jämföra sig med varandra till exempel, för jag kan ju verkligen säga att jag vet hur det känns. Sedan tänker jag att jag kanske tidigare än icketvillingföräldrar kommer tycka att det är värdefullt att skilja på barnen, typ kunna gå och handla med bara den ena eller att bara den ena får åka till sin mormor och sova över. För att de ska få vara sina egna personer liksom, inte alltid två som förutsätts sitta ihop. Ja typ lite så tänker jag, men samtidigt så vet jag ju inte ett jota om att vara förälder så även om jag har erfarenheter som kan vara bra kommer jag ju alldeles säkert göra saker som är helt åt skogen knäppigt. Men det är väl sånt alla gör. Väl…?

 

Det var det, nu vet ni :))))) Puss små gullegrisar!