Recepttips: vegansk bolognese 


Sist på bollen kanske men härom sistens var min tvillingsyster hemma här och lagade en vegansk bolognese på belugalinser, och den var SÅ HIMLA GOD. Jag äter väldigt mycket veganskt nu eftersom jag äter mjölkproteinfri kost och tycker att det kan vara lite svårt att få till goda smaker (OBS endast pga att jag ej är van att inte kunna spicea till maträtter med typ ost). Men denna var mycket mycket godare än det låter, testa jag lovar att ni kommer bli överraskade.  Jag testade att göra det själv härom dagen och utgick då från detta recept jag hittade på DN som i sin tur hittat det i ”mera vego-mat för hela familjen”.

Ingredienser 

spagetti för 4–6 pers

1 morot

1 gul lök

1-2 vitlöksklyftor (jag hade bra mycket mer i men jag gillar också vitlök mycket)

rapsolja 

1 1/2 dl svarta belugalinser 

500 g krossade tomater

2 dl crème fraiche (valde en vegansk variant här från oatly)

2 dl vatten

1 grönsaksbuljongtärning

1 tsk socker

1 msk balsamvinäger

salt och peppar

basilika eller oregano (färsk eller torkad)

parmesan (här körde jag också veganskt i form av parmesan”ost” från Astrid och aporna)

Sen la jag till tomatpuré mest på ren vana. Jag har ju alltid det i när det ska lagas någon form av tomatbaserad sås så jag körde i det och såg sen att det inte alls var med i receptet. Men jag skriver med det ändå för jag tänker ändå att det tillför något?

Gör såhär:

1. Skala och riv moroten grovt. Skala och hacka lök och vitlök.

2. Fräs lök och vitlök i en stekpanna eller kastrull på halvhög värme i valfri olja. Strö över salt och socker och låt den ligga och bli genomskinlig men inte få färg. 

3. När löken blivit genomskinlig höj värmen lite och häll i den rivna moroten, en klick tomatpure och en buljongtärning. Fräs ihop allt och häll sedan i krossade tomater, linser, vatten, balsamvinäger och crème fraiche.

4. Puttra på hela tjofräset under lock i ca 25 minuter eller tills linserna blivit bra i konsistensen, under tiden det kolade ihop smakade jag av med lite salt och peppar och mera vitlök. Sen kan man mixa såsen ifall man vill, något jag inte gjorde. Stavmixer i kombination med sovande bebis i sjal på magen = dålig kombo.  Koka pastan under tiden såsen kokar klart.

5. Smaka av såsen ännu mer med salt, peppar och basilika/oregano när det är klarputtrat. Sleva upp på en tallrik tillsammans med pasta och riv över parmesan”ost”. Jag hade också timjan på vilket jag tyckte var gott. 
6. Ät upp och förundras över hur gott det var. 

Natt och dag

Inatt klockan fyra efter att vi utfodrat smågrisarna med ett litet nattmål så låg jag och gjorde knipövningar och magövningar i sängen (hinner ju för tusan aldrig annars) samtidigt som jag försökte komma till ro. Då hörde jag ett bekant hulkande utifrån vardagsrummet och störtade (eller njaaaa snarare försiktigt lirkade) upp ur sängen. Och ja mycket riktigt så var det som jag trodde en katt som kräktes. Tjoho. Mitt på mattan låg allt maginnehåll. Plus att hon kräkts på några fler ställen. Jag torkade upp kräket bäst jag kunde och försökte tvätta av mattan i badkaret lite tyst för att inte väcka någon. Sen gick jag och la mig igen med största försiktighet. Hör ännu en gång hulkande. Svor tyst för migsjälv  och lirkade mig ännu en gång upp och torkade kräk. Jag försökte också prata lite med katten och ta reda på hur hon egentligen mådde. Då fastnade hon med en klo i tyget i soffan och när jag försökte hjälpa henne fräste hon och reste ragg. Så fick jag försiktigt försöka hjälpa henne ändå för hon kom verkligen inte loss. Efter ett tag lyckades jag. Hon sprang då in på toa och försökte bajsa men kunde inte. Hmmm detta scenario kände jag igen från en jul för några år sedan när hon var förstoppad och då tillslut lyckades bajsa under soffan. Jag gick och la mig igen eftersom inget mer verkade hända. 5 minuter senare, hulkande igen. Jahoopp upp igen då. Torka kräks torka kräks. Och så kollade jag in under soffan och historien upprepade sig hörrni. En STOR korv låg där och stank. Jag gick och hämtade papper och torkade upp och sparade tillbaka till sängen igen. Äntligen över! Äntligen sova igen! Katten låg och mös i sängen efter den stora pärsen, åh så mysigt för oss alla. Tills jag upptäcker att lite bajs varit kvar i rumpen på henne och hon har spritt detta lite överallt i sängen, på täcken och lakan. Tjo to the ho! Alltså tröttman då!!! Bara att ställa sig upp på en pall och försöka dra fram rena lakan och byta ut hela alltet.

Sen sov vi alla någon timma till innan märtsson och Lillbert slog upp sina blåa ögon och tyckte att det var dags att gå upp :—–))))) kaffe?? Ja tack! 

Här har vi lilla stackars plutten som legat helt utslagen hela morgonen :((

Det är ett himla kämpande med katter och småbebisar, men väldigt mys när det är mys. Och det blir väl förhoppningsvis bara bättre och bättre. Jag hoppas de blir bästisar <3<3<3

Eftersom natten varit så kämpig gick vi och åt utefrukost ”imorse” (läs halv tolv) på konditorn och bagarn. Perfekt aktivitet för dessa zombies. 

Snodd karriärslista

Vad ville du bli när du var liten?
Jag ville bli elefantskötare eller clown. Sen när jag blev life äldre ville jag jobba med att skriva på något sätt, och när jag blev ännu lite äldre ville jag jobba med fotografi eller teater. Deppigt att ingen av mina drömmar blivit av….

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag trodde nog att jag skulle bli författare pga tyckte jag var riktigt himla skarp på att skriva. Jag skrev (och tillverkade tillsammans med min partner) till och med en bok som projektarbete i trean. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Jag gick sam-media. Det var så att man fick behörighet till typ allt på universitet men samtidigt fick man hålla på jättemycket med fotografi, textkommunikation, rörlig media, radio och mediekommunikation (fick tex i läxa att skapa en blogg och skriva om fenomenet, jag sågade det totalt…….ehhehe. Tjejen med bra fingertoppskänsla för kommande trendande saker since 86). Jag valde också till att läsa en massa scenisk gestaltning och fick alltså syssla med det roligaste i världen på skoltid. 

Vad hade du för betyg?

I högstadiet gick jag ut med nästan alla MVG, tror jag hade ett g och en handfull VG. I gymnasiet gick jag ut med 18,6 i snitt (20 var max). Alltså nästan alla MVG. Jag har alltid velat prestera väldigt bra och lagt mycket av mitt värde i betygen. Helt värdo egentligen. Skulle jag få göra om allt skulle jag brytt mig mindre om att försöka få alla MVG och mer om att ha roligt. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

Mina bästa var: svenska, samhällskunskap, textkommunikation, teater, foto, hemkunskap, religion och idrott (iaf om en tänker från åttan och framåt innan det hatade jag det).

Mina sämsta var: matte, musik, kemi, fysik och franska.

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Japp. Jag gick ut gymnasiet 2005 och våren 2009 började jah plugga kreativt skrivande på Södertörns högskola. Sen hösten 2009 började jag på lärarutbildningen på universitetet. Sammanlagt har jag läst mer än 4,5 år efter gymnasiet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Jag jobbade i stallet när jag var yngre, både som ledare för yngre barn och med hästarna. Sen har jag jobbat på kollo sedan jag var 17 år, och jag jobbade på Skansen en sommar när jag var 18 år. Mitt första riktiga jobb jag sysslade med på heltid var som barnskötare på förskola. 

Vad har du mer haft för yrken?

Okej: hästskötare, hästledare, passat barn, kolloledare (inom en mass olika områden som kökspersonal, höghöjdsbanepersonal, pysselmänniaka, lägerchef, ansvar över de som utbildas till ledare osv), koskötare på Skansen, barnskötare, assistent till ett barn som behövde extra hjälp på förskolan, delat ut lappar för diverse olika saker som typ ”kaffe för 5 kronor på Pressbyrån”, jobbat på loreal men jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde där?, jobbat som vanlig personal på hm i flera flera år, jobbat på egoboost Magazine som både redaktör och redaktionschef, kassapersonal på en teater, lärare…och ja det kanske är det?

När hamnade du i den banan du är i idag?

Jag började ju som sagt plugga till lärare redan 2009 men började inte jobba med det förrän i höstas. Just nu är jag dock inne i en tvekperiod igen (har haft en del sådana) och vet inte riktig vad tusan jag egentligen vill syssla med. Och än mindre hur jag ska komma dit. Jag är rätt sämstig på att tycka att jag är bra och att se möjligheter.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Det har jag nog inte helhjärtat känt någon gång. Kommer det någonsin komma? 

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Oj..jag hann ju inte jobba så länge som lärare innan jag blev sjukskriven och jag fick inte direkt höra att jag var bra på något alls men det kändes ändå som att jag fick bra kontakt med många av eleverna och det tycker jag är en komplimang från dem och alltså något jag borde vara bra på..

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag är en extrem prestationsmänniska fortfarande och har svårt att känna att jag är bra nog, vilket ju är väldigt dåligt för mig personligen. Annars kan en dålig sida vara att jag kan ha svårt att säga ifrån.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

Att jag chefade omkring på egoboost bra och lyckades få ihop tidningar trots minimal budget och få personal, hela mitt kollojobb då jag verkligen känt att jag varit så himla bra på det jag gör och liksom connectat med barn och kunnat lyssna och hjälpa och påverka, det lilla jag hann jobba som lärare tror jag att jag förmedlade till en hel del att kemi kan vara himla kul.

Vad går ditt jobb ut på mest?

Ja alltså just nu går mitt jobb mest ut på att få två barn att leva och frodas. Föräldra”ledighet” my ass. Annars går det ut på att förmedla kunskaper i enlighet med skolverkets riktlinjer till ett gäng barn. 

Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Jag skulle vilja jobba med att skriva. Precis som drömmen var i gymnasiet. Detta vill jag supergärna. Annars skulle jag vilja jobba med hästar, det tror jag att jag skulle må så himla bra av. Hästar in my heart! 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Politiker. Mvh hon som börjar gråta av hetsiga diskussioner och att andra ska hålla på och tycka saker om en. 

Vad gör du om fem år?
Jag hoppas att jag har hittat min rätta plats och att jag är glad när jag går till jobbet på morgonen. Och så hoppas jag att jag lugnat ner mig med prestationsångesten och jobbar för att leva inte lever för att jobba.

Vad gör du när du är 60 år?

Är förtidspensionerad pga har tjänat så otroligt bra under min livstid (eller har jag kanske vunnit på lotto??) och så jobbar jag ideellt med en massa viktigheter som inte ger klirr i kassan men som ger helt andra värdefulla saker. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Yrsa Andrée

It-girl. 
Nä skoja.

Yrsa Andrée

Författare, clown, elefantskötare, bloggstar, journalist, skådespelare, barntvprogramledare, uppfinnare av botemedlet för cancer, hästuppfödare och dressyrmästare, för evigt kolloledare, pysselqueen och nöjd med sin tillvaro.

BB-väskan the kejsarsnitt och tvilling edition

I väntan på förlossningsberättelsen nr 2 som jag sakta men säkert filar på så tänkte jag skriva ett inlägg om min bb-väska för det var något jag googlade febrilt på innan jg skulle packa den för inzpo. Jag har ju en rätt specifik förlossning med planerat kejsarsnitt och tvillingar, så alla kan kanske inte bara copy pasta.

Min bb-väska hann stå lääänge i sovrummet eftersom den först hetspackades ihop av en stressad Tomas i januari där när tvillingarna höll på att komma alldeles för tidigt. Den gången packade Tomas den efter min instruktion över telefonen och den var rätt dålig måste jag säga. Det är svårt att över telefon komma på allt en kan vilja ha på sjukhus. Så när jag fick komma hem därifrån så packade jag en riktigt redig bb-väska, och allt eftersom veckorna gick byttes saker ut och annat fylldes på så när jag lades in på sös visste jag knappt vad den innehöll. Jag har inte heller dokumenterat någonstans vad jag faktiskt hade med i den, så jag kommer inte exakt ihåg MEN jag vet precis vad jag faktiskt använde!

Väskan kan delas upp i två delar, före och efter. Eftersom jag var inlagd ett tag innan själva snittet ägde rum så hade jag en del packning som verkligen var skönt att ha då men som jag inte alls använde efter, och vice versa.

Saker som absolut kom till användning innan förlossningen:

Mjuka och sköna byxor. Jag hade flera par nedpackade i väskan och jag använde nog inte alla, men det var väldigt skönt att ha byxor som kändes som pyjamasbyxor men ändå var lite ”uppklädda” så att jag kunde röra mig i korridorerna utan att känna mig så avklädd. Jag hade exemepelvis med haremsbyxor jag köpt på HM som jag liksom hade under kanonkulemagen, och gravidleggings från Boob som var de skönaste sköna.

Stor kofta. Jag hade en stor och lång kofta som jag drällde omkring i så fort jag var utanför rummet för att, precis som med byxorna, känna mig lite påklädd.

Tofflor. Jag hade bara ett par mjukistofflor som var rätt dåliga i kombination med hala sjukhusgolv (höll på att gå ner i split flertalet gånger) men de var ändå bättre än inget alls. Men jag skulle rekommendera ett par rediga och riktiga tofflor med sula. Skönt att bara sätta i fötterna och itne behöva knyta några skosnören eller så i höggravidt tillstånd.

Dator eller annan underhållning. Alltså timmarna inlagd på sjukhus gick SÅ ORIMLIGT LÅNGSAMT. Jag hade datorn med och småtittade på saker jag inte riktigt brydde mig om, men ändå skönt att ha något att vila tankarna lite med. Jag tyckte också att det var himla skönt att läsa böcker, inte lika mycket intryck som med ett program eller en film och jag kunde inet hålla på med mobilen samtidigt vilket var vilsamt och nyttigt.

Öronproppar!!!! Det låter på sjukhus. Hela tiden låter det. Pip från rum där det larmas, barn som skriker (jag låg ju inlagd på en avdelning där det också fanns nyförlösta föräldrar med nyfödda bebbar), sköterskor som pratar (jag låg en av gångerna precis bredvid sjuksköterskeexpeditionen = konstaaaaaaant prat) osv. Jag hade silikonöronproppar som stänger ute ljud så otroligt bra. Megatips!

Egen kudde. Jag hade inte med mig egen kudde den sista omgången men då fick jag några exrakuddar av en snäll barnmorska som såg min smärta. Jag kunde ju inte ligga på rygg och sova men var tvungen att ligga på rygg rätt ofta när alla ctg:n osv skulle tas. Då var det skönt att ha en extra kudde att bulla upp under ryggen så att det i alla fall gick utan att börja störtgråta av smärta. När jag sov bullade jag upp under magen eller mellan benen så att det gick att sova så. Det är egentligen väldigt märkligt att gravida kvinns som ligger inlagda inte automatiskt får flera kuddar för jag kan inte tänka mig att jag var den enda som behövde bygga upp som en liten borg kring mig av kuddar för att kunna ligga någorlunda bekvämt.

Necessär innehållandes det viktigaste för att känna sig fräsch. Typ tandborste (glöm ej!), duschkräm i någon lite neutral men ändå god lukt (annars finns bara handtvålen att tillgå som luktar inget alls/sjukhus), hårsnoddar och borste (glöm inte borste för tusan det gjorde jag en av gångerna=dreads i nacken pga ligger så mycket och gnossar med huvudet i kudden),

Egen mat. Alltså har en möjlighet skulle jag aaaabsolut rekommendera egna matlådor. Maten på sös lämnade verkligen mycket att önska, speciellt för mig som vegetarian. En kan ju köpa mat på sjukhuset också, men det är väl generellt svinadyrt.

 

Efter förlossningen bodde jag i landstingets sjukhusskjortor och nättrosor de första dagarna. Sedan efter ett tag avancerade jag till mina egna trosor men behöll sjukhusskjortan. Så det blev inte så mycket användning av alla olika klädesplagg jag packat med mig som typ amningslinnen osv. Detta har såklart också att göra med att jag mest låg på rummet och behövde inte ”klä på mig” för att inte känna mig alldeles naken i korridorer och gemensamma utrymmen. Meeeen

saker som absolut kom till användning efter förlossningen var:

Trosor med hög midja. Jag hade med mig ett trepack gravidtrosor från Lindex med hög midja (alltså höööööööög midja..HÖÖÖÖÖÖG). Eftersom snittet gjordes ungefär i trakten där vanliga trosor har sin linning, och magen dessutom är väldigt svullen och gör ont efter operationen (i alla fall för mig) så var dessa trosor guld värda. Jag önskar jag hade haft fler än tre par för dessa var de enda jag kunde ha den första månaden typ. Det blev mycket tvättande. Snåla inte med dessa utan bara köp. Så skönt att slippa känna något skära in!

Våtservetter. Jag kunde inte röra mig ur mig säng de första 24 timmarna efter snittet på ett ungefär, så det var skönt att ha våtservetter vid sidan av sängen för att kunna tvätta av händer och ansiktet och lite svep under armarna för att känna sig lite mer fräsch.

En bok. Skönt att kunna koppla bort lite och läsa emellanåt…………….HAHHAH LOL. Jag skulle aldrig hunnit läsa en rad.

Sköna och mjuka amningsbh:ar. Jag hade två från lindex och två från hm (tips på hm:s..de är svinsköna) som jag hade på mig helahela tiden. Att hålla på och krångla av särken vid varje ”natt” och ta av bh:n var inte på tal, så viktigt att de är sköna och mjuka och går att sova med. Oavsett om en vill amma eller inte kan det ju vara skönt att ha tänker jag, för det är lätt att ligga hud mot hud och de håller allt ömt lite på plats.

CHOKLAAAAAD och banan. Jag hade konstant en kaka med apelsinchoklad i en låda bredvid sängen för att kunna slänga in snabbt i munnen när tillfälle gavs. Eftersom maten på sjukhuset var så dålig så var chokladen som efterrätt det som blev lite kuligt med varje måltid. Behövdes också en stödbanan då och då. Eftersom det var väldigt bestämda tider för maten på sjukhuset var det skönt att ha lite egen frukt på rummet när en blir akuthungrig vid fem på morgonen och det är tre timmar kvar till frukosten.

KAMERA! Glöm inte!!! Glöm inte heller laddare!

Saker jag trodde jag skulle behöva använda men som jag inte rörde:

Amningsinlägg. Levde i någon slags bild av att mjölken bara skulle rinna och rinna och fläcka ner alla kläder. Ickepicke, inte ett enda inlägg behövde jag.

Purelansalva till bröstvårtorna. ALLA får ju olika sår och problem med brösten trodde jag så jag hade laddat upp med en massa salva och amningsnapp för att kunna hantera dessa smärtor men jag hade inga problem alls med det. Så otroligt skönt (och oväntat..känns som att jag annars drabbats av det mesta skit som kan komma med en graviditet).

Till bebisarna hade vi med oss:

Två pyjamasar med fötter i storlek 44

Fyra bodys i storlek 44

Två bodys i storlek 50

Två byxor i storlek 44

Två byxor i storlek 50

Strumpor

4 mössor

2 filtar som vi hade sovit med så att de skulle lukta oss

Vad vi använde: 2 filtar (som blev nedkräkta/neddregglade rätt snart så ta med fler filtar!!) och 2 mössor. That´s it. De var nakenfisar mesta tiden för att lätt kunna läggas hud mot hud med oss. Sedan när de låg nedpackade i den lille vagnen hade de filtarna på sig och en massa sjukhusfiltar och täcken, ibland hade de på sig små mjuka landstingskläder. Vi hade alltså ALLDELES för mycket kläder till dom med oss. Jag trodde att vi skulle vilja använda en massa megagulliga egna kläder men icke sa nicke. När vi åkte hem så klädde vi på dom pyjamasarna och körde sedan med filtar runt om för att de skulle hålla värmen. Detta kan såklart vara olika för alla, men vi hade kunnat skippa typ allt till dom.

Det viktigaste Tomas hade med sig var en hoodie, bra för att snabbt kunna vara hud mot hud med de små gosegrynen. Annars använde ju han bra mycket med kläder än jag, men jag har ingen koll på vad han hade eller inte hade så det får ni fråga honom i sånt fall :—))))

Jag har säkert glömt en massa, men här har ni i alla fall något att gå på. Jag skulle säga till alla er som googlar febrilt efter vad ni ska packa ner att skit lite i hur mycket det känns som att ni packar ner, packa och packa så att det känns bra och under kontroll. Jag använde ju verkligen inte allt men det var ändå skönt att ha utifallatt.

Sjukhusstalj i mjuka braxor och landstingsskjorta.

Märly – en tvillingsjäl

Jag har förstått att det behövs ett förtydligande här! Det här är Märly:


Alltså Märta + Lilly = Märly

Tydligen har det inte framgått så bra, vilket har resulterat i att flera personer trott att vi bara menat Märta när vi skrivit Märly. Och att vi alltså mest verkar gilla och sakna henne! Hur sjukt hade inte det varit då?! 

Nej, självklart älskar vi båda kultingarna lila mycket, Märly fo evvah!

Göteborgsresan

Som vi hade peppar och oroat oss för resan till Göteborg. Märta hade haft några genomkinkiga dagar tidigare i veckan, men sedan två superbra precis innan så det kunde gå lite hur som helst. Skulle vi ens komma iväg till konserten? 

Vi hade bokat biljetter på Blå Tåget eftersom de erbjöd egen kupé. Supernajs och servicen från den trevliga kvinna som hjälpte oss med det var fantastisk. 

Däremot så hade vi inte insett att tåget skulle sakna AC. Kanske borde vi fattat det då det är ett tåg från 60-talet, men det kanske är något man kan pula in? Hur som helst resulterade det här i en väldigt obehaglig upplevelse då vi åkte på årets varmaste dag. När vi var ungefär en timme från Göteborg märkte Yrsa att Märta, som låg och ammade, andades konstigt. Vi insåg sedan att hon inte riktigt betedde sig normalt. Hon var slöare än vanligt och fortsatte andas konstigt. Det bar snabbt av ut i korridoren med henne där fönstren stod så öppna det gick och det fläktade så kallt det kunde på tåget. Där var det dock väldigt svårt för oss att höra hennes andedräkt. 

Eftersom läget inte verkade förbättras fast vi stod där ute och blåste kallt på henne själva samtidigt som fönstren blåste luft utifrån gick Vilda efter ett tag till restaurangvagnen och bad dem ropa ut ett meddelande om att vi behövde en läkare. Och när vi som mest vågade hoppas på nån läkarstudent eller kanske en veterinär så dök det plötsligt upp två läkare, en narkosläkare från Astrid Lindgrens barnsjukhus och en barnmorska! Samtidigt kom Vilda, eller var det kanske Nora allt var väldigt stressigt, med kalla handdukar som vi lade på både Märtas och Lillys pannor.

Läkarna kollade på dem, speciellt Märta då, och konstaterade att hon hade okej vätskebalans men att det troligtvis var värmeslag det rörde sig om eftersom hon var slö och inte betedde sig som hon brukade. Narkosläkaren fick henne till slut att skrika vilket är en bra sak, någon vi inte hade lyckats med trots att hon vanligtvis är lättretlig och vi verkligen försökte reta upp henne. 

Vi blev erbjudna att stiga av tåget tidigare än Gbg, men eftersom läkarna tyckte att det verkade okej nu så stannade vi kvar men hängde ute i korridoren resten av resan. Under den tiden kom både narkosläkaren och barnmorskan tillbaka och kollade så allt stod rätt till, så himla gulligt av dem!

När vi väl kom av tåget var vi utmattade och skärrade allihop, så den planerade middagen fick bli roomservice istället.


Natten gick bra och på lördagen blev det lite häng på stan efter frukosten.

Eller stan och stan, Trädgårdsföreningen mest! Vi var coola med glassar.

Sedan bar det av tillbaka till hotellet för en snabb matbit och överlämning av Märly till farmor och farfar.

Under hela konserten levererades uppdateringar av detta slag:


Hela konsertgänget! 

Oh! Vi träffade ju en fantastisk bloggläsare/instagramföljare också! Och vi blev så chockade att vi glömde att komma ihåg ditt namn, men jag (Tomas) är övertygad om att det var något i stil med Clara, Carro eller Karsten. Vi har redan uteslutit Karsten. Du var hur som helst underbar och vi ångrar att vi inte tog en bild med dig! Vi är helt enkelt väldigt ovana vid att träffa följare. Vi behöver mer träning. Säg hej till oss! 

Hur som helst.

Håkan var ljuvlig som alltid och det var skönt att göra något utanför bebisbubblan, även om vi båda saknade Märly.

Allt gick bra i alla fall och även den natten sovs det bra!

Vi avslutade vistelsen med ännu en hotellfrukost och sedan bar det av hemåt.

Med Blå Tåget även denna gång, men nu var vi ju förberedda så vi tog av Märly kläderna på en gång, öppnade fönstret i kupén så mycket det gick (vilket resulterade i hyfsat drag men även omöjlighet att prata med varandra i fyra timmar pga OVÄSEN) och hade kalla handdukar redo. Allt gick bra och sen var den resan över!

Så, för att sammanfatta: Blå Tåget är trevligt men kanske inte så lämpligt för små barn, i Gbg kan en sitta i parker och äta glass, det går att vara borta från Märly i några timmar om de är på rätt humör, vi har de bästa följarna och Håkan är fortfarande en av de bästa liveakterna!

Tecken på att jag blivit förälder

Mina senaste googlingar:

”Hur många gånger kan man micra kaffe?”

”Bebis nio veckor utveckling”

”Bebis nio veckor utveckling grinig”

”Bebis nio veckor utveckling vill inte äta”

”Bebis nio veckor vill inte ta flaska”

”Bebis nio veckor äter ofta”

”Bebis nio veckor hur mycket mat”

”Bebis nio veckor anknytningsperson”

”Bebis nio veckor minne”

”Efter förlossning när får man bada”

Det senaste jag lagt mina surt förvärvade slantar på:

  • Diverse gulliga shorts i pyttepytte storlek..och nej det är inga så kallade ”motivationsbyxor” för att jag ska ha något att peppa tillbaka mig själv till. I sånt fall skulle jag behöva peppa mig extreeeeeeeemt mycket………
  • Ersättning ersättning ersättning
  • Barnvagnhängen för över 500-lappen. Något jag innan bebis absolut inte kunde tänka mig lägga pengar på men nu fladdrar jag lätt och ledigt iväg slantarna och gläds över den piffade vagnen..

Hur jag definierar en bra natt:

”Jamen nu har jag ju sovit halsittandes i några timmar med två små klumpar på mig och sen fast i en och samma stela sidoställning i några fler timmar med bara två uppvak på någon timma styck och matning och något blöjbyte”

Den ultimata bekräftelsen:

Ett stort leende från en miniperson som får hela hjärtat att smälta.

Vad jag räknar som en utflykt nu för tiden:

Promenad till Ica (7 minuter bort) eller kanske till och med farsta centrum (!!!) en tunnelbanestation bort. Omg packa ner den varma chokladen och pannkakorna med sylt asap!

 

 

Fixar med viktiga saker 

Att plocka fram datorn och fippla med den är ett sånt himla stort projekt när en har en bebis klistrad vid sin famn typ hela dagarna. De är ju nöjda i någon form av bärsjal också men då är det ändå svårt att sitta i typ soffan och hålla på med datorn för då är ju en bebis i vägen framåt (lite så som det var i slutet av graviditeten också när magen var för stor för att kunna hålla på med dattan). MEN nu idag kom jag på att jag ju kan ställa datorn på en höjd så att jag kan stå och fixa med den! Så varsågoda och träd in i mitt tillfälliga kontor:


Det luktar lite bajs och är inte så stort och härligt, men ”bordet” är i precis rätt höjd och det är ljust. Ändå helt ok kontor. Bra arbetskamrat också! 

Så nu har jag bockat av lite viktiga saker som att anmäl föräldraledighetsdagar till försäkringskassan och mejla med mitt arbete om semester osv. Och så har jag kunnat svara på några kommentarer! Tjoho! Jag kan inte svara från mobilen så då blir det så att jag tänker att jag ska ta fran dattan och svara sen…..och så blir sen aldrig av. Men nu har jag gått in och svarat på en del. Hinner tyvärr inte svara på allt men som jag skrivit innan läser vi allt och blir så glada så!

Nu när jag kommit på denna braiga lösning för att kunna hålla på och datta så hoppas jag att jag kommer kunna blogga mer! Typ skriva klart den där förlossningsberättelsen såhär två månader senare……….iofs har jag fortfarande inte skrivit klart mina bröllopsinlägg såhär två år efter bröllopet såatte jag har ju ett tag på mig innan det blir lika illa som det :—-))))

Håkan här kommer vi!

Idag vettni så drar vi hela lilla familjen till Göteborg, för vi ska nämligen se Håkan Hellström spela på Ullevi. Ja alla i familjen ska inte gå eftersom det är 13-årsgräns på spelningen och även om Märta och Lilly vuxit något enormt de senaste två månaderna tror jag de har svårt att passera som 13……såå de får stanna på hotellrummet. Tomas föräldrar är också i Gbg och passar märtsson och Lillbert medan vi dansar till ramlar och en midsommarnattsdröm. Om allt går som det ska dvs. Skiter det sig och bebisarna bara är ledsna/arga och inte vill sova eller något sådant så piper vi hem från Ullevi till hotellet som bara ligger en kvart bort. Ja vi får se hur det går helt enkelt. Jag känner verkligen inte att det är helt lätt det här att vara utan dom, men samtidigt så skulle det ju vara himla skönt att göra något bara jag och Tomas och få vara lite själva (tillsammans med med några tusen andra….). 

Vi åker tåg dit och hem och har platser i en kupé tillsammans med folk vi känner. Det känns som att det är grundat för en bra resa. Annars behövs inte så mycket speciellt till barnen eftersom de är så himla små än så länge. En iPad roar inte så bra liksom :—))) däremot är jah jätteorolig att vi ska ha glömt att packa med något men jag går igenom det viktigaste i huvudet (ersättning, flaskor, blöjor, tvättlappar, sjömanskostymer, nappar, olika droppar, lite kläder, solhattar) och jag tror vi har allt vi behöver. Så önska oss lycka till för Göteborg och Håkan här kommer vi!




(Ursäkta att jag inte ens orkat redigera bilderna från insta så det blir lite snyggare men jag försöker söva en bebis samtidigt)

Är det några av er som också ska på håkis???? Hälsa om ni ser oss vettja det vore kul <3

Prisa Gud nu kommer  skatteåterbäringen!


I bild, bebis som sovit cirka konstant mellan cirka 22 och 04.30. Alltså halleluja halleluja fy tusan vad skönt med lite längre sovpass äntligen (kommer säkert få äta upp min hatt osv för att jag nu jinxar detta). Utanför bild finns bebisens syster som också hon sovit samma svep, med med sin pappis i vardagsrummet och därav utanför bild. Det skulle vara såååå skönt om detta skulle kunna bli en ny grej. Sova hela nätterna liksom. Jag vet att det är från typ 3 månader en kan börja tänka lite rutiner och så med bebisarna, och innan detta är det mest go with the flow som gäller men det finns ju bebisar som hakar på rutintåget tidigare. Hoppas att det på något sätt i alla fall kan vara något som stannar kvar eller händer igen kanske någon gång i veckan i alla fall? Snälla bebisar? I sånt fall kan jag leva med att vakna ”lite” tidigt om morgnarna. 

Nu ska vi se om galningen ovan kanske eventuellt vill ta en till liten nap innan klockan ringer vid sju. Idag ska vi nämligen på långutflykt till Huddinge sjukhus för att jag ska prata med en psykolog där. Detta kräver sin klockställning.