Frågor och svar

Först och främst tack för alla era kommentarer. Vi läser alla såklart men hinner inte svara av förklarliga skäl (hinner ju knappt bajsa liksom). Men det värmer i hjärtegropen och jag älskar att ni delar med er så frikostigt av era tankar och känslor och få mig att känna mig mindre ensam i detta nya stora läskiga livet. Några av er har frågat konkreta frågor och de tänkte jag försöka få ihop lite svar på här (något jag försökt med i några dagar…heheh).

Sessa: Grattis till bebisarna! Så söta. Väntar själv enäggs och undrar lite om era är enäggs? Hur ser ni skillnad på dem? De ser ut att vara riktig välmående och stora…jag bävar för att mina ska bli små fågelungar och att de inte får komma hem direkt….

Vi vet inte ännu om de är enäggs eller tvåäggs, läkarna har trott på tvåäggs pga hur de låg i magen men vi ska väl ta och göra det där testet där man kan få reda på det. Känns som bra info att veta, för oss kanske lite men främst för dem själva när frågan kommer komma i framtiden :)) Vi ser skillnad på dem genom en hel massa olika saker..tex genom öronen, läpparna och ansiktsformen. Våra var inte superstora, men desto mer välmående :)) Hoppas allt går bra för er och att ni får komma hem snabbt!

Sofia: Hejja er! Så coolt att vara nybliven förälder och då att dessutom ha två? Haha jag lät min tejp sitta kvar en månad :p Sen satte jag på ny… Får jag fråga vad det är för nappar ni har? Är det några special?

Napparna är några mjuka varianter vi fick av sjukhuset. De brukar tydligen användas på neonatalavdelningen till för tidigt födda barn, men jag vet inte riktigt varför..någon annan kanske vet? De är väldigt bra i alla fall för de är så mjuka och lättare än andra nappar så de verkar stanna lättare kvar i munnen.

Cecilia: Jag är grymt imponerad av dig (er) (och alla andra föräldrar med). Jag tyckte det var knöligt med en st spädis. Minns också att tiden bara rann iväg, äta, sova, byta, kräkas om och om igen. Inte sjutton hann jag med någon frukost. Hade som tur var min sambo hemma i 7 veckor vilket var hur gött som helst! Måste bara fråga om dina bebisar är hyffsat synkade? Min sambo är tvilling och enligt hans mamma var de väldigt synkade (dvs hungriga, trötta etc). Och förresten, den sista bilden får mig att vilja ha minst 100 bebisar till, såååå mysigt!

Ja hittills är de rätt synkade, men det är också för att vi jobbar för att de ska vara det..tex om en vaknar och är hungrig får den andra hänga på matningen också. Det skulle vara jobbigt om de var helt i osynk för då skulle allt vara så mycket jjobbigare och ta så mycket mer tid.

Elma: Vill gärna ha en utförlig förlossningsberättelse
Vore också kul att veta hur ni kom fram till namnen och hur ni kände vilket som passade vem? Har de fler namn? Fantastiskt söta bebisar, grattis!!!

Förlossningsberättelse är på g men det kommer ta ett tag pga fullt upp med allt :))) Namnen kommer! Ska bara få ihop inlägg om det och få veta från skatteverket om namnen blir godkända!

Sofie: Va heter dom små grynen?

Det kommer i sinom tid :))

Sara: Hej! Grattis till utomhusdagen! Och förlossningsberättelse låter spännande, men känn ingen press att skriva den. Jag tänkte fråga lite om namnen. Jag såg på insta vad de heter och det är verkligen superfina namn! Båda står på min lista över potentiella namn till mina ofödda (och än så länge oplanerade, haha) barn. Hur tänkte ni med namnen? Har de mellannamn också? Och vad heter de i efternamn? Jag har inte riktigt koll, heter ni två samma sak i efternamn eller behöll ni era egna när ni gifte er? 

Hur vi tänkte med namnen kommer i namninlägget som kommer…snart…ska bara få tid..hehe. Och mellannamn har de absolut! Tre stycken var till och med. I efternamn heter de Andrée, precis som jag och Tomas heter. Vi behöll våra egna namn när vi gifte oss men nu härom månaden la Tomas till Andrée så att vi alla ska heta samma sak :))

Anna: Ja vad heter de? Kan inte se att ni skrivit det på bloggen men det kanske är insta som gäller för sån info och det har inte jag :/ Vore iaf jättekul att få veta vad de heter och varför!

Blir upprepning nu men jag ville inte att någon skulle känna sig bortglömd för att hens fråga inte kom med, så jag svarar samma sak igen här :)) Namnen kommer håll ut!

Camilla: Som fråga är jag såklart nyfiken på förlossningen, hur mår du nu i kroppen efter snitt osv. Är ryggen gladare nu? Är bebisarna lika i viljor/personligheter eller kan ni redan nu märka att de har olika krav och preferenser?

Jag tänkte skriva ett längre inlägg om hur kroppen mår och har mått efter snittet, men jag kan lite kort säga att det var mycket värre än jag föreställde mig samma dag som snittet och dagen efter typ. Men efter det så var det mycket bättre än jag föreställde mig. Och rggen ÄR gladare! SÅ HIMLA SKÖNT!!!! Angående bebisarnas olikheter och likheter så känns det lite svårt att säga nu tycker jag..vi har inte riktigt lärt oss varandra ännu liksom. Men något som förenar dem är att de är lite knöliga ibland och vill absolut inte sova i nestet så då får en sitta med den knöliga i famnen för att något sova ska bli av. Väldigt väldigt mysigt såklart men meckigt när båda samtidigt knölar och någon av oss sover eller kanske har något annat för sig. Sedan är de lite olika i typ beteendet när de ska äta men annars tycker inte jag att jag nu kan säga att de är på vissa sätt. Men det ska bli spännande att få utforska detta närmare
Och så till sist en fråga som kom in för väldigt länge sedan men jag inte hunnit svara på..

Hanna: Gud vad linsgrytan lat god! Vill supergarna ha recept pa den och peston om du skulle ha tid att skriva ner. Kram!

Peston har jag inget riktigt recept på utan freestylade bara fram det, men på ett ungefär sådär. En kruka persilja, två vitlöksklyftor eller efter behag, en rätt rejäl skvätt olivolja och så mycket cashewnötter så att det blir en sammanhållen massa. Mixa allt. Klartt. Superenkelt och supergott!

När det saknas tid och ork

Något som har varit ovärdeligt för oss sedan vi kom hem från sjukhuset är den hjälp vi fått med matlagning. Både Yrsas mamma och syster och min mamma har varit här och lagat mat åt oss så vi kunnat fokusera på barnen eller att få några minuter sömn.

Idag plingade det på dörren och utanför stod en snygg jäkel med en kasse. ”Vi tänkte att ni kanske ville slippa laga middag ikväll”, sade han. Det stämde så jag tog glatt emot kassen.

I den låg Hjortfärsbiffar med kantareller till mig och Honungsglaserad lax med smörad spenat till Yrsa. Och en efterrätt som var to die for! Allt kom från Saffron som alltså är en tjänst där riktiga kockar lagar maten åt dig och sedan körs den ut. Vilken jävla present va?!

Så här såg det ut medan jag värmde på maten. Så ja, det är tydligt att vi kan behöva hjälp att hinna med sånt.

Tyvärr så är jag värdelös på att lägga upp mat så det ser gott ut, men det var supergott. Verkligen skönt med riktig restaurangmat levererad direkt till dörren så där. Och sa jag att han var snygg också?

Nå väl.

Efterrätten hade jag kunnat äta en hel bunke av!

Alltså kesellapudding med björnbär och honungsrostade solrosfrön och BAKAD MANDELMASSA! Jag älskar bakad mandelmassa.

Så tack som fan till Saffron, ni gjorde vår kväll!

Grl pwr

Här kommer ett inlägg som hör och häpna inte har med barn att göra (!!). Härom dagen när Tomas mamma och pappa var här fick inte bara nytillkomlingarna i familjen uppmärksamhet utan jag blev också firad med detta lille rosa paket

  
Och när jag packade upp så fann jag detta halsband i

 
Det är alltså ett litet guldhalsband tryckt med ”grl pwr”. Så himla fint! För er som följer mig på instagram så är detta halsband inte något ni ser för första gången för jag gav nämligen ett precis  likadant till min syster i födelsedagspresent. Jag var så avis på henne för min braiga present och så fick jag ett likadant! Bra present!

Halsbandet är köpt på denna sida där det finns en massa fint, och man kan såklart få andra saker tryckt på plattan :))) tips tips till alla som vill ha ett lika fint halsband som jag.

 

De satans mardrömmarna

En lite jobbigare grej med barnen är att vi har börjat ”drömma” mardrömmar. Jag skriver ”drömma” för det här är snarare något som sker i gränsen mellan dröm och verklighet. 

Det började första natten på sjukhuset med att jag var övertygad om att ett av barnen låg inne i min kudde och således inte kunde andas. Yrsa försäkrade mig om och om igen att hon hade båda barnen hos mig men innan jag hunnit vakna till tillräckligt mycket för att fatta det så hade jag halvt fått panik när jag försökte slita upp kudden utan resultat. Det var en av de värsta känslorna jag känt på väldigt väldigt länge. 

Efter det så har vi, nästan varje natt, drömt liknande drömmar båda två. Och när vi ”vaknar” är vi säkra på att vi ser hur det rör sig inne i kudden eller täcket. Jag brukar till och med tycka att jag känner en arm eller ett ben där inne. Nu har vi dock kommit till den punkt att vi bara frågar den andra om hen ser båda barnen. Får vi ett ”ja” så köper vi det ganska snabbt och fortsätter sova. 

Det känns som om det här kanske är något som är ganska vanligt? Har ni varit med om liknande saker?

  

Morgonaktivitet

Idag var det min tur att gå upp tidigt med smågrisarna, så klockan halv sju baxade vi oss upp från sängen in i vardagsrummet och påbörjade projekt matning, rapning och blöjbytning. Sist jag gjorde morgonpasset själv var det kaosigt men idag blev det ändå lite mindre kaos trots två bebisar som var hungriga precis samtidigt. Jag försökte lösa det genom att ge lite mat till en i taget och rapa den andra lite medan och sen byta och så byta igen osv. När den ena låg i famnen och fick mat låg den andra på en kudde på mina ben och halvgungades lite. Det gick okej ändå och jag lyckades göra allt det där som stod på checklistan, men det tog ett himla tag. Jag var nog inte klar förrän vid halv nio, men då pumpade jag iofs också 20 minuter. Men där vid halv nio la jag mig ner lite bredvid babynestet och tänkte försöka sova men lyckades inte komma ner i någon vila, konstigt nog eftersom tröttheten liksom bränner bakom ögonen. Men jag känner mig ändå rätt glad eftersom jag klarade mitt ensampass utan att känna alldeles för mycket stress och press. Jag hoppas det fortsätter såhär och bara blir bättre och bättre för det är svinjobbigt att känna att jag inte kan ta hand om mina barn. 

Sen vid halv tio-tio började korvisarna gnöla igen och det var dags för att börja ladda för morgonens andra måltid. Men då kom Tomas upp så då var vi två. Och nu sitter jag här och nattar samtidigt som Tomas gör frukost. En vill absolut inte komma till ro i babynestet utan bara i famnen medan den andra är nöjd där i. 

  

 
Några små saker jag funderat över såhär på morgonkvisten:

– vad är egentligen white noise? Jag satte på det på Spotify när gnölisarna gnölade och jag tror att de kanske blev lite lugnare. Men vad är det? Hur kom någon på ett användningsområde för brus?

– när ska jag våga ta bort tejpen på mitt ärr???? Jag vill ju typ lägga mig i badet och blöta upp hela mig i någon timma minst för att det inte ska kännas så obehagligt att dra bort den men dels finns det ingen timma över för mig att ligga i badkaret och bli ett russin och dessutom får jag inte bada än </3 

– när ska ensampassen gå så bra att jag också hinner äta frukost? Nu blev det en snabb banan och kolor tills Tomas kom upp och vi nu ska äta frulle tillsammans. Men för mig är det ju snarare lunchtid än frukosttajm. 

– jag tyckte mig se ett vitt hårstrå i luggen imorse?!?! Va???? Är det tvåbarnsshocken? Men det kan ju också varit ett väldigt blont strå bara..hoppas. Jag är inte redo att bli en silverräv. 

Nu ska jag äta min frukost och sedan ta tag i dagen. Våra planer är att rensa i garderober och bada bebisarna för första gången :”’))))
Uppdatering. Ingen ville komma till ro i nestet……

   

Rogue One

Jag fick en så härlig kommentar så jag ville göra ett helt inlägg för att svara på den. Så här såg kommentaren ut:

”Hurra och stort grattis till era barn!!!!
En fråga: kan du förklara lite om rouge one? Är det den åttonde filmen? Vet att den utspelar sig mellan episode 3 och 4, men är det liksom näst sista filmen? Ingen stress med att svara, vet att ni har lite annat att stå i för tillfället :)”

Karin! Du vet hur du ska få mig glad du, jag älskar ju att prata Star Wars. Så här är det: Sedan Disney köpt rättigheterna från George Lucas så har det planerats ett helt gäng filmer. Dels kommer episod 7-9 släppas. De var The Force Awakens först ut av. Dessa filmer släpps var annat år, så episod 8 kommer alltså ut i december 2017. Förutom dessa tre kommer det släppas prequels var annat år också. Först ut av dessa är Rogue One som släpps i december i år! Sedan kommer det komma nån om Han Solo också, typ hur han träffade Chewie och så, och troligtvis någon om Boba Fett. Och du har så klart helt rätt, Rogue One utspelar sig strax innan vi får möta alla våra favoriter från episod 4!

Om allt går bra ser jag ingen hejd på hur många filmer Disney kan tänkas släppa.

Jag hade inte speciellt höga förväntningar på Rogue One och de andra ”mellanfilmerna”. Men efter att ha sett trailern är jag väldigt nyfiken på att gå och se den. Precis som med The Force Awakens känner jag att de verkar ha fångat en känsla som jag saknade i episod 1-3, som till 99% är riktiga rövfilmer.

Hoppas du känner att jag svarade dig bra! Här får ni alla se trailern, yay för fler coola kvinnliga huvudkaraktärer!

 

Utomhuspremiär

Idag hade vi stora planer i den här lilla familjen. Vi hade kollat på väderapparna och sett att det vankades superduperväder, så vi tänkte ta ut vagnen (ja och barnen också såklart) på en liten tur. Så otroligt läskigt tycker jag! Och något som krävde rätt mycket utmaningar.

Men innan vi kommit så långt som till de logistiska utmaningarna med att baxa ut en vagn som bara precis på håret går ut genom dörren och som en knappt kan ta in i hissen själv och inte glömma att få med något och ha små knytt som gnyr och blir alldeles för varma inomhus eftersom de ligger inpackade i overaller och glömde jag säga att en bajsade precis när vi var klara att gå också? Hets. Jaja. Innan vi kom så långt så hade jag en mysmorgon med grlsen.

Tomas och jag har ett sovschema vi testar på för att få sova ordentligt. Detta schema innebar idag att jag gick upp ensam med barnen vid sju och lät Tomas sova själv i sovrummet till tio medan jag tog hand om matning och blöjbyte. Det var en liten cirkus kan jag berätta med dubbla bajsblöjor, kiss på golvet där jag bestämde mig för att byta blöja, lite kräk ur en mun och två väldigt hungriga barn som ville ha mat samtidigt. Aldrig någonsin har jag önskat att jag var en bläckfisk förut men ett par till armar skulle ju inte skada i dessa dagar. Efter det kaosiga trodde jag att jag skulle få åtminstone någon timma där de sov och jag skulle kunna fippla omkring lite, men ingen av dem ville vara med på den planen. Så resten av tiden spenderade jag ungefär såhär med mina små gnussepussisar.

 Sen vaknade Tomas och vi matade lite mer och åt frukost och sånt där en gör på morgonen, och sen kom det där utmanande segmentet med att få ut oss och allt ur lägenheten. När vi äntligen var ute kändes det som en sån himla stor vinst! Och det var så härligt att känna solen i ansiktet.

Vi spatserade ner till Konditorn och Bagarn här i hökis där vi fikade och åt en lunchmacka i solen. Kan säga att det var rätt så svårt att fokusera på fikat för mig, jag hade extremt svårt att inte titta på vagnen helahela tiden och känna efter om det inte var för varmt eller var det kanske för kallt eller hur mådde de egentligen osvosvosv. Men ändå, stort med utomhusfika!

  
  

Vi fick också mata dem lite där utomhus vilket också innebar tillredning av ersättning och lyckas mata utan att låta bebisarna få sol eller vind på sig. Himla meckigt, men ändå härligt att vi vågade tycker jag. Jag vill inte gå runt och vara rädd för att göra saker så jag bara måste kasta mig ut lite för att övervinna mina rädslor. Detta var en typisk sådan grej.

Vädret var så fortsatt fint och vi behövde handla lite saker till hemmet så vi tog en prommis till farsta och sen tillbaka. Det är det längsta jag rört mig på flera månader. Jag kommer ha sådan träningsvärk imorgon! Hahah. Träningsvärk efter en prommis alltså……I farsta blev jag väääääldigt stressad när jag väntade på Tomas ute på torget (vill inte gå in i någon affär med bebisarna) så jag gick liksom bakom centrum och väntade där istället. Det blev otroligt markant hur alla beskyddarinstinkter fullkomligt exploderat i mig. Allt och alla var potentiella hot. Något att jobba lite på kanske.

Det var en fin dag, och vi tar små små steg varje dag och lär oss mer om varandra och vårt nya liv. Jag tycker att denna smskonversation är lite rolig..

img_2591

Tomas körde in vagnen åt fel håll och kom inte ut själv utan hjälp, jag blev rädd av att vara ensam i läskiga farsta centrum och Tomas glömde bort att köpa den glass han gått och tänkt så mycket på. Det är mycket nytt, många tankar och känslor som snurrar och luddighet i hjärnan (ibland känner jag att jag inte riktigt vet vad jag säger ens).

Imorgon ska vi kanske ge oss ut igen, vi får se. Men en rådfråga, hur gör ni andra med kläder/annat i vagnen denna tid? Jag tycker att det var superdupersvårt att veta hur mycket en ska bädda in med. Jag försökte känna hela tiden så att de inte var för varma, men ändå himla svårt. Kom gärna med tipz. Nu ska jag försöka skriva lite på en förlossningsberättelse. Spännande va!??!

Tack!

Igår hade jag ett litet breakdown. Igen. Jag har det en hel del. Jag pratade med Tomas om hur vi ska göra för att få saker att rulla och jag sa då att jag känner att jag kanske inte vill blogga, men så har jag fått så otroligt fina kommentarer från så många av er så jag blivit alldeles gråtis och det har gett mig så himla mycket! Så tack tack alla ni som delar med er av era känslor och tankar och som försöker tanka oss med kärlek och pepp. Det gör att jag känner att bloggen är så pass värdefull för mig, så jag tänker att jag ändå vill fortsätta skriva. Men jag vill inte ha någon prestationsångest kring det, för det är ju just de sakerna som gör bloggandet betungande. Så jag ska försöka skapa förutsättningar för det och inte ha så hög press på mig själv. Jag jämför mg så mycket med andra men ska försöka att ta ner dom till en miniminivå och bara göra det som känns bra. Så får vi se vart det landar någon stans. Men som sagt evinnerligt massa tack för era kommentarer!!!

  
<3 till er från lille mysfamiljen

Wow wow wow

Hörni, vilken jävla resa det är att få barn! Det har så klart varit slitigt för mig också, men när jag tänker på allt som Yrsa gått igenom från första illamåendet i början av graviditeten till känslostormarna nu så är min fjuttiga lilla ”jag behöver nog sova lite nu” inte speciellt hårt. 

De första dagarna på sjukhuset trodde jag aldrig att jag skulle sova igen. ”Tänk om de slutar andas”, var det som malde om och om igen i hövvet. 

Nu känns det mycket bättre, dels efter alla tips vi fick från den grymma personalen på avdelning 63 på SÖS, men också då jag landat mer i att störst chans är att de inte slutar andas bara sådär hux flux.

Men tillbaka till det där med Yrsa/mammor. Jag fattar inte hur någon kan klara av att rodda ett eller flera nyfödda barn själv efter graviditeten. Att det finns pappor/andra partners som ens överväger att inte ta ut mer än sina 10 första dagar i början är något som jag inte kan se rimligheten i. Jag ser grymt mycket fram emot att lära känna vår nya familj tillsammans det här första halvåret. 

När de fortfarande var inne i magen längtade jag efter att få se dem. Vem var de mest lik? Yrsa säger att de är superlika henne och hennes syster och jag tycker att de är sjukt lika min pappas sida av släkten. Vi gissar att det är så det ska vara. Att vi båda ska se så mycket likheter att vi, om vi fortfarande hade varit apor, inte skulle lämna kvar ungarna i nån buske eller så.

Nu när de är ute längtar jag efter att få se dem utvecklas! Krypa, gå, springa, prata, börja gilla Star Wars och allt annat sånt livsviktigt och sköj. Jag vill få dela deras upplevelser av världen och höra om deras drömmar och tankar. 

Hepp! Nu verkar det som om de är lite hungriga.

  

En heldag på SöS igen

Idag började min dag klockan tjugo i fem…tror jag? Då väckte Tomas mig och vi körde ett matningspass med smågnölarna. Sedan gick Tomas och la sig och jag var vaken med bebisarna. Eller ja de var ju inte vakna men jag fipplade omkring med saker som behövde göras. Sedan klockan sju ungefär började jag göra mig iordning för en dag utanför hemmet!!! Så stort. Jag sminkade ögat och borstade luggen och torkade lite med en babywipe under armen. Sen åt jag en skål med sojgurt och klockan åtta väckte jag Tomas för då vips var det dags för nästa matning av bebisarna. När detta sedan var avklarat blev allt väldigt hetsigt. Vi hade nämligen en tid på SöS BB-mottagning för samtal och hjälp med amning och utrymme för att fråga saker om bebisarna. Det var också en läkare som skulle kolla på bådas höfter pga de låg i säte (tvåan förvisso bara ett tag men hon kollas ändå). Sen hade även jag en tid på spec Mvc för koll av mitt blodtryck. Mycket att stå i! Och vi hade inte så mycket tid där efter frukosten. Men rapas måste man ju, så ett litet tag fick vi sitta såhär mysigt och bara gnossa.

  

   
Sen blev det som sagt stressigt men vi hann i alldeles perfekt tid till SöS, vi tog förvisso taxi men ändå! Jag tycker det var otroligt bra gjort av oss. 

På SöS gick allt bra, men det kändes helt sjukt att vi bara för några dagar sedan bodde där? Oceanen av tid har passerat sedan vi kom hem. Amningshjälpen var lite jobbig tycker jag för vi har inte fått till det med amningen, jag känner typ att hag inte hinner. Och det gick inte så bra att visa upp hur vi gör. Det var verkligen inget fel på barnmorskan och jag vet att det är för min skull, men ändå kände jag prestationsångest för att jag inte jobbar på tillräckligt bra med amningen. Sen efter två timmar ungefär avslutade vi och spatserade ner till spec Mvc.

  

Och där fick vi vänta….och vänta…och vänta. Mer än en timma satt vi och väntade på att få träffa en läkare. Hade det bara handlat om mig hade det inte varit lika jobbigt men nu skulle vi hålla på och matcha in med bebisarnas mat och vara oroliga att de skulle bli ledsna osv. Det var skitjobbigt. Jag satt på spänn hela timman. Sen när jag äntligen fick komma in så var blodtrycket bra, tjoho! Till och med lite för bra, alltså lite lågt. Så nu ska jag börja fasa ut en av de tre mediciner jag äter för trycket. Efter dessa goda nyheter åkte vi taxi hem igen (för jävligt alltså att åka bil med sina små skatter jag var så rädd att något skulle hända!) och sen hörrnini hade jag lite egentid. Jag har ju inte varit utan bebisarna sedan de blev till i mig, och jag kände dels för att komma ut i det fina vädret och dels för att bara lyssna på en podcast och tänka på något helt annat. Så egentiden fick bli en tunnelbaneresa till Farsta för att köpa ersättning (som jag glömde…hello förvirrad hjärna) och kattpiller, posta brev och spana lite på fler minimini bodys i storlek 44. Det här ned egentid visade sig vara mer komplext än jag tänkte, jag fick världens ångest och dålig samvete för att jag inte var hemma med min familj och samtidigt var det ju väldigt skönt att få vara bara sig själv lite. Jag skyndade mig i alla fall hem och så hann jag och Tomas äta middag tillsammans och titta lite på nyaste säsongen av paradisenhotel Dannmark (perfekt underhållning för trötta småbarnsföräldrar) innan det var dags för honom att lägga sig och mig att ta kvällspasset. En otroligt intensiv dag minst sagt!