Eftersom ni så artigt fortsätter att gå in här trots bristande innehåll för tillfället så tänkte vi försöka ge något tillbaka. Vi tänker oss att vi ska låta podden göra en tillfällig comeback (den ska komma tillbaka på riktigt så småningom också) med ett avsnitt mer bara mig och Yrsa om hur vi har det med Märta och Lilly.

MEN!

För att det ska bli ett så bra avsnitt som möjligt skulle vi behöva veta vad ni vill veta. Så nu har ni chansen att ställa alla frågor om föräldraskap, tvillingar, att vara föräldralediga samtidigt och så vidare och så vidare och så kommer vi förhoppningsvis ta upp just det du undrar i avsnittet! Även ni som ställt frågor där vi kanske svarat att vi ska skriva ett inlägg om det. Det är säkert vår plan, men eventuellt kommer podden ut innan vi får tummen ur att skriva.

Vi kan inte säga exakt när avsnittet kommer, men det kommer! 

Kör hårt!

14 comments on “Ska vi spela in ett podcastavsnitt om tvillingföräldraskapet? ”

  1. Hej, vad kul! Har massa frågor så här kommer en drös så hoppas jag ni svarar på någon iad 🙂 Jag undrar om ni alltid ser skillnad på dem eller om det ibland för en millisekund ser så lika ut att ni blir osäkra? Har ni funderat på att flytta större nu när de snart kanske inte får plats i samma säng? Hur ser sovrutinerna ut nu, hinner ni sova eller delar ni fortfarande upp det? När ska någon av er vara hemma själva för första gången och hur känns det? Hur mår ni annars, är föräldraskapet som ni förväntade er? Om inte, vad tänkte ni? 🙂

    Tack som fan för en bra blogg!

    • Just det, glömde en sak! Hur var det med enäggstvillingsgrejen? Ni skulle göra något test. Eller har ni redan skrivit om det kanske? 🙂

  2. Hej!

    Skriver sällan kommentarer men har följt er och älskade Märly-prupparna (prupp = bebisprutt hemma hos oss för tillfället) sen dom kom och det har verkligen varit extra roligt eftersom jag fick min Agnes i mitten av mars. Läste i ett tidigare inlägg om att första tiden handlar om att överleva, OM det gjorde!! Herre vad jag golvades av alla känslor, av att dygnet liksom bara flöt ihop och av att min kropp liksom var utlånad till en liten bebbe som var och fortfarande är chef hemma. Är så imponerad av er och alla andra som har två små drömmar (för dom är ju trots allt det finaste en har) att ta hand om.

    Hursom! Det jag egentligen skulle komma till var ju min fråga. Jag har nämligen själv blivit så mycket mer engagerad i det här att det verkar extremt vanligt att må ganska psykiskt dåligt efter graviditeten och hur det inte alls pratas om det. Såg i något inlägg att du Yrsa skulle prata med en psykolog och undrar om du vill skriva mer om det? Förstår om det är privat! Men kan iaf berätta att jag tidigt fick hjälp att ta kontakt med en psykolog pga hur överväldigande det var att bli förälder. Sen är jag allmänt ångestfylld och har lidit av panikattacker innan och det gjorde ju inte saken bättre Går fortfarande dit vilket känns bra! Trots att jag utsatt mig för diverse hemskheter påvägen dit som att amma på ett tåg, ha en skrikande bebis på ett tåg, tro att alla tittar på mig o min skrikande bebis på ett tåg osv osv.

    Fortsätt gör som ni gör o va som ni är! Ni är grymmast så.

    Kärlek

  3. Det är så kul att följa er! Jag fick barn i maj och i början av graviditeten hoppades jag på tvillingar. Tänkte liksom att det var smidigt med bara EN graviditet och hela faderullan fast få två barn (alltså typ en på köpet..). Nu när jag följt er förstår jag bättre, att det liksom blir dubbelt jobb också. Ni är grymma som fixar’t!

    Jag undrar hur ni tänker kring föräldrarrollen- har ni samma syn på ”uppfostran”? Har ni hand om märly lika mycket bägge två, eller blir det automatiskt att yrsa har ägnar lite mer tid till småttingarna p.g.a. ammar osv? Anser ni att spädbarnstiden är underbar/ mysig/ långtråkig/ jobbig/ pest? Alltså jämfört med vad som komma skall. Kostar det mer än ni trodde att ha barn(ekonomiskt)?

    Tack för en go blogg och frekventa uppdateringar på insta

  4. Ååh vad roligt! Alltså egentligen har jag ingen specifik fråga, men det känns som att man får veta liksom lite mer om er och allt i podden än i bloggen. Men jag undrar lite om hur ni mår, om det blev som ni hade tänkt er, och förutom det självklara att ni har två små bebisar att ta hand om, vad har varit de stora förändringarna sedan de kom? 🙂

  5. Hej! Jag undrar hur det var för Yrsa att vara iväg själv med bebisarna? Även om man får hjälp av andra så blir det ju inte samma sak som när man är två föräldrar. Berätta gärna hur stora Märly är nu, och vilka personligheter de har!
    Kul med podd, särskilt eftersom jag inte har Instagram och alltså inte följer er där.

  6. Jag är nyfiken på alla deras fina namn 🙂 Hur kom ni på de olika namnen? Och hur bestämde ni vem av dem som skulle få vilka namn?

  7. Jag undrar även om ni vet huruvida de är enäggs eller tvåäggs. De är väldigt lika tycker jag, men ni som känner dem ser säkert många olikheter 🙂

  8. Hej!
    Jag undrar hur det går för er att vara föräldralediga tillsammans. Hur tar ni beslut? Drar ni åt samma eller olika håll? Delar ni upp er?
    Min partner och jag har varit mycket lediga tillsammans, även om vi bara har ett barn (11 månader) och det blev inte alls så bra som jag tänkt mig. Jag trodde att det bara skulle bli gött att ”kämpa tillsammans” men vi har ganska svårt agg samarbeta och det blir lite oklart vem som ska ”leda”. Nu har testat att vara ansvariga varannan dag och det har gjort saker lite enklare, har ni någon sådan tanke? Jag förstår att allt blir komplexare med två barn men vet ju att ni varit hemma båda två så därav min fråga.

    Tack för att ni delar med er!

    Med vänlig hälsning,
    Sarah

  9. Hello! Jag undrar om/hur era gölliga ungars personligheter skiljer sig åt? En behöver ju inte vara bebisexpert för att kunna avgöra att de är equally adorable, men är nyfiken på resten :*

  10. Hej

    Jag undrar hur länge ni blir hemma med barnen? Hur många dagar ni tänkte spara och om ni ska köra liten period själva med barnen eller kanske köra tillsammans tills att de börjar på fsk?

    Kram

  11. Hej!
    Jag undrar om ni har någon smart strategi för hur en skall lyckas uppfostra sina små barn till att inte få skeva kroppsideal? Jag har en 1,5 åring och är rätt överraskad av att det mesta hon får höra av folk är att hon är söt. Jag utgår från att ni får höra det helatiden också (alla små barn har ju en tendens av att vara jävligt söta). Tycker bara att det är så himla tråkigt när hon kämpar med att springa snabbt och klättra högt och vuxna runtomkring mest säger ”Gud vad söt hon är när hon springer sådär!”

    Så känn ingen press men hur fan ska vi reda ut det här egentligen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *