Hejsan hoppsan hörrni och glad tisdag. Vad himla skönt det var att höra att ni inte övergett oss utan att det var kommentarsproblematik nu i helgen. Jag kände verkligen att det var så ensamt när det inte trillade in en enda kommentar. Men desto finare känns det nu efter era kommentarer om att ni gillar vad vi håller på med, det är lätt att tvivla väldigt mycket på huuuuuur kul det egentligen kan vara att läsa om mina tankar eller se bilder på mig eller försöka följa med i mitt vardagsbabbel (eller motsvarande då fast med Tomas). Men uppenbarligen gillar ni det vardagliga och babbliga (även om jag själv kanske ibland känner att jag vill vara mer som typ Sandra Beijer i mina inlägg) så här kommer ett till vardagsinlägg :))))))

Jag har ju haft lite för högt blodtryck, som upptäcktes i…onsdags??? Mitt minne är som ett såll. Ja men det har jag i alla fall. Förutom högt blodtryck har jag också haft lite vandrande protein i urinen vilket tillsammans kan betyda havandeskapsförgiftning. På grund av detta ha jag varit inne på en massa extrakontroller i förra veckan och igår var jag på mitt mvc och fick för höga värden igen och blev ordinerad ett besök på specialmödravården på Sös, så jag åkte dit och spenderade en del timmar där med ctg och kontroller. Allting såg ut att vara under kontroll, men läkaren ville att jag skulle komma på ett tillväxtultraljud inom kort vilket blev idag. Så klockan kvart i åtta satt jag på Sös imorse och väntade på att bli uppropad.

Minen är missnöjd på grund av att sofforna i väntrummet på Sös ultraljuds- och specialmödravårdsmottagning verkar vara konstruerade med någon slags memoryfoam i sitsen. OTROLIGT opassande. Tänk att det liksom är svårt att komma upp från en hård stol ibland, HUR svårt är det inte då att komma upp ur en soffa som har dynor som gjuter sig runt ens kropp. Det var som ett skämt.

Jag fick vänta väldigt länge, men tillslut fick jag komma in till en gullig gotländsk barnmorska som gjorde tillväxtultraljud på mig som tog väääääldigt lång tid. Först tar det lång tid för att det är två som ska mätas, sedan tog det extra lång tid för att ettan låg väldigt dåligt till så det var svårt att mäta magen ordentligt på den. Och som extra cherry on top så tog det ändå längre tid eftersom tvåan halkat efter lite för mycket i tillväxten (och ettan hade också lite minussiffror nu men inte lika mycket) så hon var tvungen att göra en massa extraundersökningar. En av dessa extragrejer var att mäta något slags flöde (?) i bebisarnas huvuden (???). När hon då hittade något bra ställe att mäta detta flöde, eller vad det nu var, på så var jag tvungen att på direkten hålla andan. Jag kan berätta för alla som undrar att det är väääääldigt svårt att ligga ner på rygg och ha tyngden av två på sitt bröst och kunna andas normalt, jag är i princip andfådd hela tiden och när jag ligger är det ännu värre. Och att sedan försöka lyckas hålla andan på det. Haha det tog ett tag innan hon fick till någon bra mätning.

Alla mätningar visade bara bra saker, så barnmorskan och läkaren jag sedan fick träffa var inte oroade över minuset på kurvan på lille tvåanbebisen. Det känns ju såklart väldigt tryggt att de inte är oroade, och då känner jag att jag inte heller behöver känna mig orolig. Dessa siffror är ju inte 100% och eftersom jag kommit så långt i graviditeten med så bra siffror på båda bebisarna så känns det som att minskningen beror på att de är två och inte kan växa lika mycket som enligar längre. Men eftersom det var så pass mycket minus på den ena var jag ändå tvungen att lämna lite prover och ligga med ctg, precis samma sak som igår.
  

En sådant här ctg-mätning tar rätt lång tid för mig, först ska båda bebisarna hittas och så ska de mätas och samtidigt ligga kvar i samma läge så att hjärtljuden fångas upp ordentligt under en tillräckligt lång tid. Så under gårdagen och idag har jag kanske legat en och en halv timma totalt med ctg, och vet ni vad imorgon ska jag dit igen :)))))) Då för att fortsätta hålla koll på den eventuella havandeskapsförgiftningen. Det är ett halvtidsjobb bara att gå på dessa kontroller och besök. Men jag klagar inte för det är ju väldigt skönt att vara under bevakning tycker jag! Jag känner mig som inlindad i mjuk bomull av alla fantastiska kvinnor som pratar med mig med sina snälla röster.

När jag efter två och en halv timma äntligen var färdig på Sös så unnade jag mig en utelunch på Teatern i Skanstull. Jag åt en vegansk hamburgare gjord av någon slags svamp från Plant som var superdupergod! Tips till er alla.

Ultraljudet visade förresten att ettan fortfarande ligger i säte, så kejsarsnitt är fortfarande aktuellt. Något lite mer förvånande var dock att tvåan i början av undersökningen låg i typ halvsäte, men i slutet av undersökningen låg åt andra hållet. Barnmorskan blev mycket häpen över att det fortfarande gick att vända sig om där inne, och jag fick en förklaring till varför det ibland känns som att hela magen ska sprängas och det bara spänner åt alla håll och kanter. Då är det bara lille tvåan som vänder sig om. Haha så knäppt att tänka att det faktiskt går att snurra omkring där inne?? Det måste ju vara SÅ trångt.

Bye bye från babblaren! Nu ska jag vila min rygg i horisontellt läge soffan med en kopp te.

11 Comments on Stammis på Sös

  1. Är så himlarns nyfiken på era barn nu och ser fram emot att de ska få se dagens ljus 🙂 Och jag känner inte ens er! Så knäppt egentligen 😛 Men väldigt kul att läsa om funderingarna och utflykterna och bobbertsarna 🙂

  2. Haha, skrattade så igenkännande åt det där med snälla röster. Hur är det möjligt att varenda barnmorska har en så mjuk och behaglig röst? Har de nån sorts intagningsprov på utbildningen?

  3. Det man mäter är blodflödet i bebisarnas navelsträngar. Då ser man hur mycket blod med näring som går från dig till dom, minskat flöde leder till mindre gottis för bebisen och den växer då inte som den ska. Det kollar man alltid om tillväxten avstannat.

    • Ja precis..och det har de ju kollat en massa gånger i navelsträngarna just men nu var det liksom i ljumskarna på mig och i huvudet på dom..men det kanske är samma sak? Det är ju en himla djungel med alla läkartermer :))

  4. Såå spännande när dom kommer att komma! Jag är gravid i v37+1, men är heelt säker på att era bebisar kommer före vår plutt. Lycka till när det än är dags! Följer med spänning 🙂

  5. Den här bloggen är så sjukt mycket intressantare än Sandra Beijers! Har till och med slutat läsa den för det är för mycket yta tycker jag 😛 Här är det äkta vara och det gillas skarpt! Snart kommer era bebisar och det ska bli sååå himla kul att läsa om! Skönt att du är väl omhändertagen och får ha så bra koll på hur bebisarna har det. Älskar mödravården!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *