Idag har det hänt! Inte bara en utan TVÅ saker som är viktiga milstolpar i en tvillinggraviditet. Det är inte någon spark som känts eller 50% som passerat eller bristning som kommit. Näpp det som hänt är att jag 1. blivit tagen på magen av en jag knappt känner och 2. fått höra ”åååhh stackars dig två stycken” för första gången. Låt mig behandla dessa två punkter lite.

Okej 1. att bli tagen på magen av en jag knappt känner. Detta är SÅ himla märkligt tycker jag. Det är verkligen inte så att jag har någon superutstående mage än, så det känns extremt intimt (det kanske det gör oavsett storlek iofs?) att någon jag inte alls känner bra lagt sin hand på min mage. Det var självklart i all välmening, men fortfarande blev det så himla konstigt tycker jag. Jag blev alldeles stel och generad (?) och sa absolut inget om att jag fann det påträngande och obekvämt utan stammade mest och gick sedan därifrån. Hehe hej socialt kompetent :–)). Jag antar att detta kommer eskalera och bli mer och mer i och med magens framfart. Hur tänker ni andra om detta? Har det hänt er mycket? Har det stört er? Har det känts mindre intimt när magen varit större? Finns det något bra sätt att undvika/parera/hantera sådana här klappningar? Plz help.

2 då. att ha hört en annan människa kommentera mina två inneboende med ”stackars dig” pga att de är just två. Det tog inte heller slut vid detta konstaterande utan mannen som beklagade sig över mitt öde pratade mycket och länge om hur jobbigt två barn är, och hur trött han varit sedan han fick sitt andra barn, och hur grått hår han fått, och hur väldigt väldigt ansträngande det måste vara att få två på samma gång osvosv. Inte heller denna gång fann jag mig utan stod mest och tog emot detta och tog ansvar för den goda stämningen. Typiskt. Detta är ett SÅ konstigt beteende tycker jag?? Det är ju inte som att jag valt detta, eller på något sätt kan välja bort det. Och varför känner denna människa att det är okej att stå och ge mig sina negativa tankar om att jag ska få två barn på det där viset??? Jag kan inte förstå??? Det är ju faktiskt så att jag nästan skrattade lite för det blir en sån bisarr situation att stå där och höra på en man som har en monolog om hur jobbigt jag kommer få det och hur synd det är om mig.

Det är ju superhärligt att jag ska få två sådana här små gosetussar som kan plocka blommor tillsammans <3

IMG_1146-850x634

Nu väntar jag med spänning på fler milstolpar!

(men för att väga upp: något lite härligt och mysigt som hänt är att jag tycker att min mage växt alldeles enormt den senaste veckan. Kan den ens göra det på en vecka? Och inatt under en av mina uppvakningsperioder så låg jag och kände efter rörelser och tänkte på hur härligt det kommer bli när jag kan känna bobbertsarna på riktigt <3<3 Det kommer nog tyvärr att dröja ett tag pga hur de ligger, men den som väntar på något gott…)