Tagg: gravid bf april

Gravidvecka 23

Vecka 23 är nu här! Idag är jag exakt i vecka 22+6 och snart har 60% passerat. Och denna vecka är ännu en milstolpe, för från och med denna vecka är det till förlossningen en ska vända sig vid eventuella komplikationer och det finns en miniminiminichans för överlevnad hos bebisen utanför magen. Det känns så himla stort. Och från och med nu blir det ju bara bättre och bättre förutsättningar för varje vecka som går. Jag har en hel del personer i min tvillingförälderfacebookgrupp (phhuu vilket ord) som föder innan en fullgången graviditet och många barn ploppar ut runt vecka 28, de får förvisso ligga på neonatalavdelning lääänge men många verkar ändå må rätt bra efter förutsättningarna efter ett tag. Så att vecka 23, och snart 24, är här känns otroligt bra.

(Bilderna denna vecka är från i söndags när vi var på julbord, och jag är finklädd i blus från HM trend för megalänge sedan, kimono från Monki i sammet som köptes i höstas, en vanlig tubkjol som också den är från HM men från basicavdelningen och ett långt svart linne under blusen också detta från HM)

framifran

Bobbertsarna är i denna vecka ungefär i storleken som två små marsvin (gulligulliguullll), 30 cm långa och väger cirka 500-600 gram vardera. De har fortfarande lite genomskinlig hud som organ och skelett kan ses genom men den börjar bli tjockare och förbereda sig på ett liv utanför magen. Deras hörsel förbättras och de kan känna igen röster nu. Så himla spännande! Att de liksom vet att det är jag som pratar med dom när jag gör det? De sover i alla fall mest hela tiden och speciellt de timmar jag är vaken och out and about, men när de inte sover så håller de på och gymnastiserar och sträcker runt och försöker röra allt de kommer åt. De övar på detta sätt motoriken och tränar sina små små muskler.

De är fortfarande väldigt tunna och rynkiga pga lite fett på kroppen men de blir rundare och rundare för varje dag som går. Det har också börjat bildas pigment i deras hud…..eller not…..ehehhehe. Stackars barn som har två riktiga blekfisar till föräldrar. Jag med mitt rödlätta pigment och fräknar och lätt för att bli bränd, och så Tomas som hävdar att han ”visst kan bli brun” men har då inte visat mig detta under våra tio år tillsammans. Ja så pigmentsmigment. Men ni kommer få många andra fina kvaliteter barn. Jag lovar.

Det står i en av apparna att ”det börjar bli lite trångt i livmodern”……………….OCH TÄNK DÅ ATT JAG HAR TVÅ?!?! Alltså jag vill väl inte att det ska vara trångt där inne. Stackars små trångbodda Bobbertsar :(( Och är det trångt nu är det ju inget av vad som komma skall. Ni har ingen aning om vad som väntar små vänner….

ner

Jaja om vi lämnar Bobbertsarna och går över till mig då. Nu ska det vara möjligt för mig att känna bebbarnas olika kroppsdelar utanför magen. Näpp näpp näpp säger jag om detta. Jag har iiiiiingen aning, inte vart de ligger eller hur de ligger eller om huvudet är här eller där. Också mycket förvirrande att det är två som jag ska försöka känna efter läget på. MEN den senaste veckan har jag kunnat ana lite utanpå magen att det finns något där inne som rör sig!!!! SÅ BALLT!! OCH FREAKY!!! Det är verkligen inte mycket som syns, men när det syns är det som om någon val simmar nära vattenytan så att den buktas ut lite lite i en svepande rörelse. Eller så har det någon gång också synts som ett litet gupp utåt när det sparkas eller slåss där inne. Lite läskigt men också rätt coolt att titta på.

Det står i apparna denna vecka att ligamenten som håller upp livmodern töjer sig vilket kan orsaka smärta och obehag i sidorna av magen. HAHA detta har jag ju känt i flera veckor. Men det är ju för att min mage växer bra mycket snabbare än en enlingsmage (växer den dubbelt så snabbt kanske?). Men en ny sak för denna vecka är att jag känt sammandragningar, tror jag i alla fall men jag tycker det är svårt att veta säkert. Det ska vara vanligt vid denna tid i alla fall och orsakas av att muskeln tränas och det ska inte vara farligt, om det inte är så att det känns mycket och ofta och gör ont och inte går över om jag förstått det rätt. Jag har i alla fall känt av det några gånger, tror jag, och tycker att det är minst sagt en otrevlig upplevelse. Mest för att det känns läskigt för jag påminns om utgången som denna graviditet oundvikligen kommer leda till.

Eftersom livmodern växer och växer (och ännu mer på mig) så trycker den på urinblåsan vilket medför ett mycket mer frekvent spring till toaletten. Alltså att leva sitt liv planerat efter toalettbesök är så otroligt segt. Jag kan inte göra något alls utan att tänka över när toalettbesök kan vara möjliga eller inte möjliga, och när jag varit och kissat så känns det ändå ca 5 sek efter kissnödigt igen. Jag säger som Kishti, det är orimligt! Men jag försöker att inte stressa upp mig för vid stress ska tydligen hormoner frigöras och överföras till barnet!??!?!?! HJÄLP. Jag vill ju verkligen inte att de ska ligga där inne och känna sig stressade, så jag försöker att ta allt med en Hakuuna matata-inställning och jobba hårt på mitt zen.

En sak som är rolig är detta med min navel. Den har, i takt med att magen vuxit, försvunnit. Alltså den där gropen som varit min navel is no more. Det är typ helt plant på magen??? Det känns jättekonstigt. Och runt naveln finns nu hud som får möta dagens ljus som aldrig tidigare fått göra detta. OCH DEN ÄR SÅ MJUK OCH FIN!!! Tänk om en kunde göra en hudtransplantation mellan exempelvis acneskadad kindhud mot denna bebismjuka. En sån himla affärsidé. 2015 kanske var året då moderkakan gjorde inträde i våra svenska skafferin i form av extremnyttiga kapslar en kan tillsätta sin morgonsmoothie men 2016 kanske blir året då navelhuden tas utnyttjas till sin fulla potential!

sidan sidan2

(((ursäkta gulheten och fulheten i bilderna men det är förevigt för mörkt ute för att fota och jag är rätt dålig på photoshop och är också rätt trött och orkade helt enkelt inte försöka fixa till bilderna mer)))

En milstolpe i graviditeten

Idag har det hänt! Inte bara en utan TVÅ saker som är viktiga milstolpar i en tvillinggraviditet. Det är inte någon spark som känts eller 50% som passerat eller bristning som kommit. Näpp det som hänt är att jag 1. blivit tagen på magen av en jag knappt känner och 2. fått höra ”åååhh stackars dig två stycken” för första gången. Låt mig behandla dessa två punkter lite.

Okej 1. att bli tagen på magen av en jag knappt känner. Detta är SÅ himla märkligt tycker jag. Det är verkligen inte så att jag har någon superutstående mage än, så det känns extremt intimt (det kanske det gör oavsett storlek iofs?) att någon jag inte alls känner bra lagt sin hand på min mage. Det var självklart i all välmening, men fortfarande blev det så himla konstigt tycker jag. Jag blev alldeles stel och generad (?) och sa absolut inget om att jag fann det påträngande och obekvämt utan stammade mest och gick sedan därifrån. Hehe hej socialt kompetent :–)). Jag antar att detta kommer eskalera och bli mer och mer i och med magens framfart. Hur tänker ni andra om detta? Har det hänt er mycket? Har det stört er? Har det känts mindre intimt när magen varit större? Finns det något bra sätt att undvika/parera/hantera sådana här klappningar? Plz help.

2 då. att ha hört en annan människa kommentera mina två inneboende med ”stackars dig” pga att de är just två. Det tog inte heller slut vid detta konstaterande utan mannen som beklagade sig över mitt öde pratade mycket och länge om hur jobbigt två barn är, och hur trött han varit sedan han fick sitt andra barn, och hur grått hår han fått, och hur väldigt väldigt ansträngande det måste vara att få två på samma gång osvosv. Inte heller denna gång fann jag mig utan stod mest och tog emot detta och tog ansvar för den goda stämningen. Typiskt. Detta är ett SÅ konstigt beteende tycker jag?? Det är ju inte som att jag valt detta, eller på något sätt kan välja bort det. Och varför känner denna människa att det är okej att stå och ge mig sina negativa tankar om att jag ska få två barn på det där viset??? Jag kan inte förstå??? Det är ju faktiskt så att jag nästan skrattade lite för det blir en sån bisarr situation att stå där och höra på en man som har en monolog om hur jobbigt jag kommer få det och hur synd det är om mig.

Det är ju superhärligt att jag ska få två sådana här små gosetussar som kan plocka blommor tillsammans <3

IMG_1146-850x634

Nu väntar jag med spänning på fler milstolpar!

(men för att väga upp: något lite härligt och mysigt som hänt är att jag tycker att min mage växt alldeles enormt den senaste veckan. Kan den ens göra det på en vecka? Och inatt under en av mina uppvakningsperioder så låg jag och kände efter rörelser och tänkte på hur härligt det kommer bli när jag kan känna bobbertsarna på riktigt <3<3 Det kommer nog tyvärr att dröja ett tag pga hur de ligger, men den som väntar på något gott…)