Tagg: gravid med tvillingar

Graviditetskrämpor – vad har jag råkat ut för hittills

Jag har snott en liten lista från Josefins blogg på olika saker en kan drabbas av som gravid, och tänkte gå igenom vad jag drabbats av hittills, nu när det är nästan halvtid. Och så kan jag checka av senare i graviditeten också och se hur mycket nytt som tillkommit. Spännande va?!? Okej håll i er.

Halsbränna: Japp! De senaste tre.fyra dagarna har jag fått en halsbränna som jag aldrig tidigare upplevt. Det verkligen bränner loss från magen upp ut genom munnen, haha känns det som i alla fall. Som att jag är en liten drake.
Ryggbesvär: Mja. Jag har ju alltid ont i ryggen, så jag vet inte riktigt vad som är vanliga ryggproblem och graviditetsproblem. Men en sak som jag inte upplevt innan är att det ibland kommer som knivar i ryggslutet, och så blir jag otroligt lätt trött i ryggen och får ont om jag är i samma position för länge.
Bäckenbesvär: Jajaja. Jag har ju haft problem med mitt bäcken sedan o princip i början av graviditeten. Det gör svinont nedåt från ryggslutet både på häger och vänster sida, men mest på vänster. Jag har också börjat känna på framsidan hur det gör ont och strålar ner i låren.
Ligamentsmärtor: Jajamensan. Precis just nu ska jag ju vara inne i en period där ligamentsmärtor är väldigt vanligt och det kan jag verkligen skriva under på.
Foglossning: Har jag missförstått eller är det inte bäckenbesvär? Min sjukgymnast säger i alla fall inte foglossning utan bäckenrelaterade besvär typ..
Muskel- och vadkramper: NEJ! Tjoho mitt första nej!
Åderbråck: Näppp.
Hemorrojder: Nej! Halleluja!
Nästäppa: Ja lite, mest på kvällen. Men det är inte så att det stör nämnvärt.
Urinvägsinfektion: Japps.
Känsligt tandkött: Ja, det blöder nästan varje dag ://
Bättre hy och hår: HAHAHHA NEJ. Så sämstig hy och håret är samma risboll som vanligt.
Illamående: OH JA!
Ömma bröst: Ja hela hela tiden.
Viktökning: Eh ja?!? Hahaha det ska en ju göra???????? VAD ÄR DET ENS FÖR PUNKT??!??!?
Trötthet: Ja absolut. Detta är verkligen en så sjukt jobbig åkomma för det begränsar en så mycket och livet blir så mycket en kamp mot en mördande trötthet. Men jag kan ju i alla fall sova helt okej fortfarande. Har ju hört att detta kan komma att förändras..
Upp och ner i humöret: Ja, men det är så i mitt vanliga liv också *dramaqueen*. Det har verkligen inte varit så absurt som jag trodde det skulle bli.
Strimmor på magen: Nej inte ännu. Och det beror verkligen inte på att jag håller på och smörjer och så (för det är väl bara en myt?) för jag har nog inte smort in någon kroppsdel sedan i somras ungefär.
Putande navel: Nepp.
Svullnader: Nej inte ännu men det är ju också något som känns att jag kan förvänta mig…
Yrsel: Ja.
Förhöjd kroppstemperatur: Ja. Det är SÅ skönt!! Jag är ju så frussen jämt så detta är riktigt drömmigt.
Blodbrist/järnbrist: Ja lite, och jag äter järntabletter varje morgon för att få upp järnvärdet.
Sammandragningar: Alltså detta är en svår fråga, jag tror det? Lite? Men hur vet en riktigt vad som är vad?
Sömnproblem: Ja. Hela graviditeten har jag drömt mardrömmar och så vaknar jag ju upp väldigt ofta på natten och har svårt att somna om. Jag har också ont i mitt bäcken när jag sover så jag försöker bulla upp med en kudde och så.
Konstigt matbehov: Nej, jag har inte haft en enda craving över huvud taget. Det enda är ju att jag varit mer törstig men inte mer än så. Det jag inte kunnat få i mig är kaffe.
Förstoppning och uppsvälldhet: Ja på uppsvälldhet, har känt mig som att jag har en hel pizza i magen ungefär hela tiden. Men förstoppning nej, järntabletter till trots. Så skönt.
Känslig näsa: Växer träd i skogen??! Alltså JA!! Jag känner lukter så otroligt bra.
Deppighet: Ja, men mycket har haft med det förlamande illamåendet att göra så nu känns det ändå bättre med deppigheten.

thumb_IMG_0680_1024

Anledningen till alla dessa knäppa åkommor och krämpor är i alla fall värda det <3

Gravidvecka 18

Vecka 18 är nu kommen! Idag är jag för att vara precis i vecka 17+2 och 43,6% av graviditeten har passerat. Fast egentligen är det kanske längre än så eftersom jag enligt barnmorskorna kommer sättas igång/skäras upp i vecka 38 senast om det inte kommit igång av sig självt innan. Så det är liite närmre halvvägs än 43,6%.

Precis som förra veckan, och veckan innan det, tycker jag att magen har vuxit apmycket. Hahah jag undrar om det bara kommer fortsätta såhär galet. Igår när jag gick upp och speglade mig så var det liksom stor över hela torson, inte bara under revbenen och magen liksom. Jag börjar kanske förstå lite mer det här med hur stor en kan bli som tvillingbärare. Det står överallt att en är lika stor som en fullgången enlingsgravid i vecka 30, så det är klart att en stor mage kommer som ett brev på posten. Precis som förut är jag dock inte superbekväm med detta, men jag försöker omfamna det mer och mer.

thumb_DSC00390_1024 thumb_DSC00398_1024

Bobbertsarna ska nu väga mellan 160-250 gram (vet någon varför det är så otroligt olika i olika appar?) och vara 13-20 cm långa vardera, ungefär som två små meloner, eller två granatäpplen. Fingrarna och tårna börjar bli mer färdiga och redan nu finns alla de små linjer som kommer att bli deras fingeravtryck. Hur ballt som helst!! De ska också vända ryggen till om det blir för ljust på magen.

Denna vecka är bobbertsarna väldigt aktiva där inne i magen, de rullar runt och slår med armar och ben och grimaserar. Full fart! De kan också gäspa denna vecka och det kan en till och med känna av (!!). De kan också känna skillnad på om jag ätit sött eller beskt, och om det är beskt grimaserar barnen när de sväljer fostervattnet (hiihihih hur gulligt) och är det sött sväljer de mer vatten (de gillar sötskaker och brås på sin mammis alltså). Nervsystemet utvecklas mycket i denna vecka. Nerverna bildar mer komplexa band till varandra (?) och nerverna i hjärnan håller på att jobba på funktionerna som styr sinnena.

Allt som allt ska Bobbertsarna ha ”a ball” där inne just nu. Det känns himla bra att läsa!

Jag då. Hur har jag det? Jo denna vecka står det mycket i apparna om att det är dags att göra ultraljud och hur detta går till och vad en kan se på det. Vi kommer dock inte göra det denna vecka utan först om en dryg vecka. Jag är väldigt spänd på detta såklart, även om jag redan fått se som tre gånger. Men detta rutinultraljud (som tydligen inte heter det blev jag bannad av min läkare) känns som att det är viktigt liksom, att de ska mäta mer noggrant och kunna se mer saker.

En annan sak som det står mycket om är fosterrörelser som är vanligt att känna nu, det ska kännas som ett lätt fladdrande eller kurrande i magen. Jag tror inte att jag känt något ännu, men ibland undrar jag om de är små rörelser jag känner? Men jag är verkligen inte säker. Jag har ju moderkakorna i framvägg och då kan ju fosterrörelserna kännas senare :'(((((((

Kroppen ska öka i vikt, precis som föregående veckor. Jag har ju ingen våg så jag vet inte hur mycket jag ökat, men jag tror säkert att det är en del. Man ska också få ökad aptit här i krokarna, det känner jag inte alls så mycket av men det kanske kommer. Jag är mest ointresserad av mat, men äter såklart för att jag måste. Däremot måste jag äta oftare men det är för att jag inte kan äta så mycket åt gången för jag blir mätt så otroligt snabbt.

En vanlig komplikation vid denna tid är ryggsmärtor och ligamentsmärtor. Livmodern växer en himla massa och påverkar närliggande ligament så en kan få väldigt ont i nedre delen av magen och neråt i och från livmodern. Livmodern skiftar också tyngdpunkt vilket kan medverka till ryggsmärtor. Detta känner jag absolut av. Jag har som värk neråt hela tiden, det strålar liksom ner i benen lite på ett väldigt konstigt sätt. Och ryggen har jag ju alltid ont i :—-))))))))

Något jag nu för första gången läst i en app är att den ökade blodcirkulationen gör att kroppen producerar med svett OCH SPOTT!! Här kommer förklaringen till min sjuka spottmängd. Skönt att det finns ”på riktigt”, dvs i en app. Det är inte jag som är knäpp eller konstig alltså!

Överlag är jag, som jag redan skrivit, extremtrött igen. Det känns som att jag färdats tillbaka till de allra första veckornas totala tröttma. Och illamåendet håller i sig på kvällarna. Jag har verkligen glömt bort hur det är att vara ”normal”. Sedan känns hela kroppen rätt…konstig. Det är liksom jobbigt att göra saker som annars är a piece of cake, och kroppen gör ont på märkliga sätt. Samtidigt är det fortfarande mycket mycket overkligt och oklart och det känns som att jag lika bra skulle kunna gå och ruva på en stor bajskorv typ.

Graviditetsvecka 17

Nu är vecka 17 här! Väldigt sent men bättre sent än aldrig. Egentligen byter jag vecka på fredagar i nuläget, det kan ju förändras efter ultraljudet vi ska göra längre fram i november, men jag tänker att veckoinlägget ändå får komma upp på söndagar för jag hinner aldrig på fredagarna. I alla fall. Nu är jag alltså i vecka 17, eller 16+6 för att vara precis. Jag har alltså varit gravid i fyra hela månader plus några dagar. FYRA MÅNADER??!?!?!? Det är ju ungefär som en hösttermin, och det är ju jättelänge.

Och magen har på denna veckan börjat synas ännu mer. Förra veckan skrev jag ju att jag tyckte att den hade vuxit så himla mycket, men nu tycker jag ännu mer att den vuxit så himla mycket!!

mage1

De små bobbertsarna där inne ska vara runt 15-18 cm från huvudet till rumpen och väga runt 130-180 gram vardera i slutet av veckan. Nu börjar också huvudet att bli mer proportionerligt i relation till kroppen. Innan har ju de små krumelurerna varit mer alienliknande men nu blir de alltså mer och mer lika små personer. Bebisarna har tydligen naglar nu (!!!!!!) (??????????) och huvudhåret, ögonbrynen och ögonfransarna börjar komma allt mer. Ifall de skulle ha anlag för mörkt hår skulle pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Jag tänker dock att de inte har anlag för mörkt hår eftersom både jag och Tomas är rätt ljusa i pigment och hårsvall. Men vi får se :))

Förutom att håret börjar komma så börjar också fosterfett att bildas som ska skydda deras känsliga lilla hud :’))) Och så lite äckligare information, den första avföringen har börjat samlas i tarmarna på dom, ett grönaktigt mörkt bajs som heter mekonium. Jag undrar varför det bildas nu? Vad är syftet med att de ska ha bajs i tarmen i flera månader liksom??

Och så till mig då. Nu är det enligt appar och www en period där graviditeten känns roligare, trots kroppsliga besvär. Det kan jag väl hålla med om rätt mycket för det känns lite roligare och lättare nu, samtidigt som jag är precis lika trött som innan pga sover så sjukt dåligt på natten och vaknar upp varje timma efter fyra typ. Jag mår ju också illa fortfarande, men det är mest koncentrerat på kvällen och då flyr jag från den genom att gå och lägga mig. Det känns fortfarande väldigt overkligt, och jag funderar mycket på när det ska börja kännas på riktigt egentligen.

Livmodern växer i alla fall mycket nu, och ska vara lika stor som ett bebishuvud. Är min lika stor som två bebishuvuden undrar jag då? Gud vad jag suktar efter information om tvillinggraviditeter!!! Det är så otroligt dåligt med det. Men jag kan absolut förstå om den är stor som två bebishuvuden för jag tycker den är så sinnessjukt stor! Man ska också kunna känna molvärk i livmodern pga växandet, och det gör jag…tror jag i alla fall. Men jag tycker det är lite svårt att känna skillnad mellan krämporna jag har. Tydligen har jag fått urinvägsinfektion så det gör ju också ont och kan mola liksom på sidan. Och så har jag lite annat random ont.

Jag ska känna mig hungrigare än normalt (eehehhhhh…JAPP!) och de flesta har vid denna tidpunkt gått upp två till fem kilo i vikt. Jag har ingen våg hemma så jag har ingen aning om vad jag gått upp precis just nu, men för ungefär två veckor sedan var jag ju på mvc och då hade jag gått upp två kilo så det är väl troligt att det är lite mer nu. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förhålla sig till det här att gå upp i vikt, men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg som bara handlar om det för det kan bli så långt. Sist men inte minst ska jag också ha en ökad blodvolym som gör att jag känner mig varm och svettig och extra andfådd. Detta kan jag verkligen känna igen. Jag är en extrem frysare, jag fryser alltid när Tomas inte gör det. Och nu är det tvärtom. Så himla skönt att slippa det konstanta fryset från oktober till mars!!! Jag blir också andfådd av inget alls och måste nästan ta trapporna upp till tunnelbanan i två omgångar med vilopaus emellan pga flåset. Inte riktigt klokt är det.

Något som inte stått i någon app eller så men som jag börjat uppleva väldigt mycket mer är humörsvängningar. Jag kan känna mig orimligt arg för att sedan tappa allt och börja gråta för inget speciellt. Jag är ju en känslis och en gråtare i vanliga fall så själva gråtandet är inget konstigt eller onormalt för mig men de senaste dagarna har jag börjat gråta utan att ha en tillstymmelse till anledning och jag förstår inte själv varför tårarna rinner. Och det rinniga salivet, det onda bäckenet och väldigt detaljerade och märkliga drömmarna fortsätter.

Sammanfattningsvis har det ändå varit en av de bättre veckorna! Och så maggen då. Som ni alla väntat på.

mage2 mage3

En extremt häftig grej är att jag kan känna min livmoder och var den börjar. Just nu börjar den ungefär där jag håller fingrarna. Något som går emot allt apparna säger, men de är ju också anpassade efter enlingsgraviditeter. COOLT VA?!??!

Fredagen

Hallå och god kväll. Ännu en dag av hålligångaktivitet har jag nu lämnat bakom mig och precis som alla andra dagar denna veckan har jag landat i soffan nu och ligger och försöker vila min kropp.

Idag började med ett besök på mvc tiiiiidigt. Redan klockan sju ringde klockan för halv nio skulle vi vara där. Jag är så ovan vid att gå upp så tidigt så jag har inte förstått att det är mörkt på morgnarna, men nu fick jag erfara det. Mysigt ändå tycker jag. Julpeppen kan börja. Men tillbaka till besöket på mvc. Jag var peppad och Tomas fokuserad på sin telefon. Men så fort vår barnmorska kom så var han självklart helt fokuserad på det som hände där.

Det är så himla bra att ha med Tomas på sånt här för han vågar fråga och säga lite saker jag tycker känns jobbigt, och så får han ansvar för att hålla reda på allt som sägs i princip för jag är så glömsk och förvirrad. Vi fick tyvärr inte göra ett ultraljud, men lyssna på de små bultande hjärtana fick vi göra. De dunkade så snabbt så snabbt. Tänk att det kan vara så fint att höra på små hjärtljud.

Jag lovar att jag inte var så skräckslagen jag ser ut, jag var mest fokuserad på att inte få dubbelhaka på fotot…….:—-)))) kan ju säga som så att grodperspektiv inte är mitt bästa perspektiv.

Allt gick bra på besöket. Jag hade lite dåliga järnvärden för att vänta tvillingar. Egentligen skulle mina depåer ha räckt om det bara var en, om jag tolkar det korrekt. Men eftersom det är två krävs mer, så nu ska jag inhandla järntabletter och börja äta. Men mitt blodtryck var bra och hjärtljuden lät bra och jag hade gått upp två kilo sedan förra besöket. Min livmoder ligger tydligen så högt som enlingsgravida har i vecka 20, så det märks att det är två där inne som växer och gror. Nu ska jag på ett läkarbesök nästa vecka angående min sjukskrivning, rutinultraljud om ungefär tre veckor, och sen tillbaka för besök på mvc i början av december. Nu känns det som att det här är nästan helt på riktigt, men fortfarande är det väldigt flummigt och konstigt.

För att fira bra resultat och fredag så köpte jag en lyxmacka, en smoothie och en kardeummakola i farsta centrum och satt där och tog det lugnt lite innan det var dags för mig att åka till jobbet.

Jag tipsar alla som brukar hänga i farsta att fika på det stället som förut hette Voltaire, men nu heter något annat jag inte vet :))) Det ligger i alla fall på vänstersidan av centrumet om en kommer från tunnelbanan, där nya lagerhaus har öppnat och kappahl ligger. De har goda mackor och bakverk och de här kolorna var to die for.

Efter den extra frukosten åkte jag till jobbet och hade en väldigt kort dag på jobbetjobbet. Alltså jag hade en vanlig dag rent tidsmässigt på jobbet, men en stor del av dagen gick åt till att gå till en kyrka och ha FN-firande och lyssna på en massa sånger barnen övat på. Alltså tryck på play här på den lilla lilla lilla filmen från min snap så får ni er en smaklyssning.

Så fint <3<3 Älskar att de sjöng Goliat, jag tycker att den är så otroligt fin! Efter sångsamlingen var dagen slut och jag begav mig ännu en gång till Farsta för att möta upp min kompis och fika och prata om leva life. Även detta intogs på före detta Voltaire. Sen strök jag runt i centrum och shoppade lite *den 25:e smäller det*. Jag fick med mig en svart byxa (ÄNTLIGEN kommer jag kunna ha byxor igen!! Har saknat det så), ett juligt ljus, julklappsetiketter (pepppppppeeepppeppp), en primer och ett par strumpbyxor.

Allt som allt en rätt fin fredag. Och nu är det äntligen helg igen <3<33<3<<3<3<3<3<3<3 Hoppas ni får en fin helg!

tumblr_inline_nwoi8vDfrM1r79k32_500 tumblr_inline_nwoi49TaRV1r79k32_500

En milstolpe i graviditeten

Idag har det hänt! Inte bara en utan TVÅ saker som är viktiga milstolpar i en tvillinggraviditet. Det är inte någon spark som känts eller 50% som passerat eller bristning som kommit. Näpp det som hänt är att jag 1. blivit tagen på magen av en jag knappt känner och 2. fått höra ”åååhh stackars dig två stycken” för första gången. Låt mig behandla dessa två punkter lite.

Okej 1. att bli tagen på magen av en jag knappt känner. Detta är SÅ himla märkligt tycker jag. Det är verkligen inte så att jag har någon superutstående mage än, så det känns extremt intimt (det kanske det gör oavsett storlek iofs?) att någon jag inte alls känner bra lagt sin hand på min mage. Det var självklart i all välmening, men fortfarande blev det så himla konstigt tycker jag. Jag blev alldeles stel och generad (?) och sa absolut inget om att jag fann det påträngande och obekvämt utan stammade mest och gick sedan därifrån. Hehe hej socialt kompetent :–)). Jag antar att detta kommer eskalera och bli mer och mer i och med magens framfart. Hur tänker ni andra om detta? Har det hänt er mycket? Har det stört er? Har det känts mindre intimt när magen varit större? Finns det något bra sätt att undvika/parera/hantera sådana här klappningar? Plz help.

2 då. att ha hört en annan människa kommentera mina två inneboende med ”stackars dig” pga att de är just två. Det tog inte heller slut vid detta konstaterande utan mannen som beklagade sig över mitt öde pratade mycket och länge om hur jobbigt två barn är, och hur trött han varit sedan han fick sitt andra barn, och hur grått hår han fått, och hur väldigt väldigt ansträngande det måste vara att få två på samma gång osvosv. Inte heller denna gång fann jag mig utan stod mest och tog emot detta och tog ansvar för den goda stämningen. Typiskt. Detta är ett SÅ konstigt beteende tycker jag?? Det är ju inte som att jag valt detta, eller på något sätt kan välja bort det. Och varför känner denna människa att det är okej att stå och ge mig sina negativa tankar om att jag ska få två barn på det där viset??? Jag kan inte förstå??? Det är ju faktiskt så att jag nästan skrattade lite för det blir en sån bisarr situation att stå där och höra på en man som har en monolog om hur jobbigt jag kommer få det och hur synd det är om mig.

Det är ju superhärligt att jag ska få två sådana här små gosetussar som kan plocka blommor tillsammans <3

IMG_1146-850x634

Nu väntar jag med spänning på fler milstolpar!

(men för att väga upp: något lite härligt och mysigt som hänt är att jag tycker att min mage växt alldeles enormt den senaste veckan. Kan den ens göra det på en vecka? Och inatt under en av mina uppvakningsperioder så låg jag och kände efter rörelser och tänkte på hur härligt det kommer bli när jag kan känna bobbertsarna på riktigt <3<3 Det kommer nog tyvärr att dröja ett tag pga hur de ligger, men den som väntar på något gott…)

Första jobbdagen = slut som artist

Idag känner jag mig som en tillplattad pannkaka ungefär
Bild 2015-10-19 kl. 17.34 #6 Bild 2015-10-19 kl. 17.35 #3

Jag har ju börjat jobba på halvtid idag, för att försöka se hur det funkar. Halvtid låter ju verkligen inte speciellt mycket, i mina öron eller i någon annans heller antagligen. Men alltså jag känner mig helt sänkt. Energin är verkligen inte vad den brukade vara.

Min dag såg ut ungefär såhär:

  • Vakna upp klockan åtta efter cirka tio och en halv timmas sömn. Snoosa en halvtimma och sen ligga i sängen ett tag och sippa lite vatten och vakna till ordentligt.
  • Äta frukost och göra mig iordning för dagen framför nyhetsmorgon.
  • Vid tio gå iväg till tunnelbanan med små långsamma steg.
  • Börja jobba vid halv elva.
  • Jobbajobbajobba till klockan tre ungefär.
  • Åka hemåt med en liten omväg via farsta för att köpa gravidtillskott på apoteket.
  • Cirka klockan halv fem komma hem, värma på lite mat från igår och äta i soffan.
  • Vara pannkakeplatt och trött och redo för sängen ungefär. Plus illamåendeklump i halsen :((((

Jag förstår verkligen inte hur jag någon gång ska kunna klämma in en heltid? Min dag har ju varit helt full av min lille halvtid. Men det gick i alla fall okej att jobba. Det är verkligen inte lätt rent illamåendemässigt eller energimässigt men okej känns ändå..helt okej. Nu ser jag fram emot en kväll i raklångt läge med Bron på tv:n och kanske en piggelin i näven.

PS. Hörrni det är megakul att ni kommenterar så flitigt, tack för det! Vi försöker svara på allt men skulle vi missa någon så skriv gärna igen. Lite större frågor tänker jag att jag lyfter upp i bloggen och skriver inlägg om istället för att svara i kommentarsfältet. Hoppas ni får en fin måndagskväll och att början av veckan varit snäll mot er.

 

Lillmaggen v.15

Här kommer de första gravidmagbilderna på denna blogg någonsin. Dra efter andan och njut. Om det nu är så att ni tycker att sånt här är roligt, tycker ni inte det så läs inte inlägget. Tips från mig till er.
Först en med tröjan nerdragen Hejhej små bebisar där inne.
DSC00056

Och så en där ni också får se mina nya mycket bekväma mjukisbrallor som inte sitter åt någonstans <3<3<3<3DSC00071

Och så ovanifrån.DSC00083

Ja här står vi, jag och mina två små medpassagerare. Yrsa och gänget. Enligt diverse miljarders olika appar står det att en ”riktig” gravidmage, alltså en som inte bara är diverse svullna tarmar och jag vet inte vad, kan synas från vecka 13 ungefär. Jag har känt mig väääldigt uppsvälld på kvällarna de senaste tre veckorna kanske, och om dagarna mest känt mig bullig och rund och som att jag ätit en hel massa pizza den senaste tiden. Men visst är det en liten växande mage där under det svullna och bulliga. Jag har tänkt att det skulle komma en stor mage megasnabbt eftersom det är två där inne, och de enligt barnmorskan växer precis som en vanlig bebis i detta stadiet. Det betyder ju att jag har dubbelt så mycket där inne som tar plats. Men än så länge tycker jag inte att min kropp har förvånat mig med extra stor mage.

Nu är bebisarna ca 10 cm långa och väger 50 gram vardera. Som små små äpplen. Enligt apparna kan de uppfatta ljud, främst från mig redan nu (helt sjukt ju!!). De kan inte styra sina rörelser pga ett relativt outvecklat nervsystem, men de kan få in tummen i munnen och greppa om sina små små fossingar för det såg vi på ultraljudet. De små bebisarna har tunn tunn hud som täcks av mjukt hår som ska skydda den känsliga huden fram till födseln.

Och så till mig då. I alla appar står det så käckt att ”vid denna tid har illamåendet och tröttheten du upplevt under den första trimestern förmodligen försvunnit…..”. Tillåt mig att skratta rått. Inte har det försvunnit inte. Jag kände mig ju lite bättre i början av veckan men nu känns det som att det har blivit ett stort bakslag och jag känner mig mellan varven lika golvad av illamåendet som för tre veckor sedan. Blä. Andra saker som ska hända med mig i denna vecka är att jag lättare kan få nästäppa (japp det har jag haft ungefär hela tiden tycker jag), att jag har humörsvängningar och känner av mycket oro och stress och ska ta det lugnt och varva ner, att jag drömmer mycket och kommer ihåg drömmarna tydligt, mitt hjärta har en 20% högra kapacitet (!!!) och slår snabbare än vanligt.

En sak som inte står i apparna men jag känt av mycket tydligt de senaste dagarna är en extrem kissnödighet som kommer väldigt väldigt ofta. Hittills har detta problem inte funnits för mig men nu känner jag verkligen av det. Numera måste promenader och utflykter alltid föregås av ett toalettbesök, och jag kan bli superkissis 10 minuter senare. Jag har också fått mycket sämre hy under dessa 15 veckor, vilket ju såklart är tråkigt men verkligen inte något jag bryr mig supermycket om. När jag lyssnade på gravidpodden hörde jag också att jag är mer flåsig nu, jag måste liksom dra djupa andetag mellan varven mycket mer.

Nu önskar jag att den där härliga omtalade andratrimester-känslan kan infinna sig även hos mig så att jag kan få känna det där njutet jag med.

Tvillingfamiljen

Jag har fått ett par frågor om hur det egentligen ligger till med tvillingarna i min familj. Jag har ju alltså tvillingar i magen, dessutom är jag tvilling. Men det är inte slut där. Jag har också halvbröder som är tvillingar och ingifta syskon som är tvillingar. Detta kan ju låta helt otroligt, ballt och som att vi har någon extrem tvillinggen i min familj. Och ballt är det kanske, men det är inte så att vi är någon slags mutantfamilj med megastarka tvillinggener. Däremot är det häftiga sammanträffanden som har gjort att det är såhär.

Såhär är det alltså. Min mamma och pappa fick mig och min tvillingsyster. Vi är enäggstvillingar och det innebär alltså att det var ett ägg och en spermie och så av någon oförklarlig anledning delade sig ägget inne i livmodern. Att få enäggstvillingar är inte ärftligt, utan det är något som sker utan att en riktigt vet varför. Mina småbröder är på pappas sida, och de är tvåäggstvillingar. Alltså att det är två ägg som befruktats med varsin spermie. Detta är ärftligt till viss del, men arvet finns på kvinnans sida och inte mannens och dessa syskon delar jag ju pappa med och inte mamma. Mina ingifta syskon är på mammas sida och de är enäggstvillingar, men vi har ju inget blodsband eller samband så. Jag väntar troligtvis tvåäggstvillingar, jag tror att de sa att det till 70 eller 80 procents säkerhet är tvåäggs på grund av hur de ligger. Tvåäggstvillingar finns det ärftlighet i, men ingen i min familj på varken pappas eller mammas sida har tvåäggstvillingar (förutom mina småsyskon då men eftersom arvet förs vidare på mammans sida har det inget med mitt dna att göra). Att vi ska få tvillingar är alltså bara en ball tillfällighet, och ingenting som har med något arv eller så att göra. MEN KUL är det.

Här är jag och min syster och mina småbröder och min pappa på landet för några år sedan. Sådana små gullegrisar <3

Graviditetsspecial

Den här veckan har vi en liten specialpod om graviditeten och den stundande födseln.

Vi svarar bland annat på hur våra kompisar reagerade när de fick veta att vi väntar barn, om det var planerat och hur vi tänkt med föräldraledighet. Vi pratar också om hur det känns, om vi funderat på namn och hur vi tänker om att visa bilder på barnen på internet.

Dessutom!

Vad kommer vi ta reda på om barnen innan de föds, hur har vi tänkt gällande boende och hur fick vi reda på att Yrsa var gravid?

Var så goda, hoppas det ska smaka!

Play