Tagg: gravid vecka 17

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.

Graviditetsvecka 17

Nu är vecka 17 här! Väldigt sent men bättre sent än aldrig. Egentligen byter jag vecka på fredagar i nuläget, det kan ju förändras efter ultraljudet vi ska göra längre fram i november, men jag tänker att veckoinlägget ändå får komma upp på söndagar för jag hinner aldrig på fredagarna. I alla fall. Nu är jag alltså i vecka 17, eller 16+6 för att vara precis. Jag har alltså varit gravid i fyra hela månader plus några dagar. FYRA MÅNADER??!?!?!? Det är ju ungefär som en hösttermin, och det är ju jättelänge.

Och magen har på denna veckan börjat synas ännu mer. Förra veckan skrev jag ju att jag tyckte att den hade vuxit så himla mycket, men nu tycker jag ännu mer att den vuxit så himla mycket!!

mage1

De små bobbertsarna där inne ska vara runt 15-18 cm från huvudet till rumpen och väga runt 130-180 gram vardera i slutet av veckan. Nu börjar också huvudet att bli mer proportionerligt i relation till kroppen. Innan har ju de små krumelurerna varit mer alienliknande men nu blir de alltså mer och mer lika små personer. Bebisarna har tydligen naglar nu (!!!!!!) (??????????) och huvudhåret, ögonbrynen och ögonfransarna börjar komma allt mer. Ifall de skulle ha anlag för mörkt hår skulle pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Jag tänker dock att de inte har anlag för mörkt hår eftersom både jag och Tomas är rätt ljusa i pigment och hårsvall. Men vi får se :))

Förutom att håret börjar komma så börjar också fosterfett att bildas som ska skydda deras känsliga lilla hud :’))) Och så lite äckligare information, den första avföringen har börjat samlas i tarmarna på dom, ett grönaktigt mörkt bajs som heter mekonium. Jag undrar varför det bildas nu? Vad är syftet med att de ska ha bajs i tarmen i flera månader liksom??

Och så till mig då. Nu är det enligt appar och www en period där graviditeten känns roligare, trots kroppsliga besvär. Det kan jag väl hålla med om rätt mycket för det känns lite roligare och lättare nu, samtidigt som jag är precis lika trött som innan pga sover så sjukt dåligt på natten och vaknar upp varje timma efter fyra typ. Jag mår ju också illa fortfarande, men det är mest koncentrerat på kvällen och då flyr jag från den genom att gå och lägga mig. Det känns fortfarande väldigt overkligt, och jag funderar mycket på när det ska börja kännas på riktigt egentligen.

Livmodern växer i alla fall mycket nu, och ska vara lika stor som ett bebishuvud. Är min lika stor som två bebishuvuden undrar jag då? Gud vad jag suktar efter information om tvillinggraviditeter!!! Det är så otroligt dåligt med det. Men jag kan absolut förstå om den är stor som två bebishuvuden för jag tycker den är så sinnessjukt stor! Man ska också kunna känna molvärk i livmodern pga växandet, och det gör jag…tror jag i alla fall. Men jag tycker det är lite svårt att känna skillnad mellan krämporna jag har. Tydligen har jag fått urinvägsinfektion så det gör ju också ont och kan mola liksom på sidan. Och så har jag lite annat random ont.

Jag ska känna mig hungrigare än normalt (eehehhhhh…JAPP!) och de flesta har vid denna tidpunkt gått upp två till fem kilo i vikt. Jag har ingen våg hemma så jag har ingen aning om vad jag gått upp precis just nu, men för ungefär två veckor sedan var jag ju på mvc och då hade jag gått upp två kilo så det är väl troligt att det är lite mer nu. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förhålla sig till det här att gå upp i vikt, men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg som bara handlar om det för det kan bli så långt. Sist men inte minst ska jag också ha en ökad blodvolym som gör att jag känner mig varm och svettig och extra andfådd. Detta kan jag verkligen känna igen. Jag är en extrem frysare, jag fryser alltid när Tomas inte gör det. Och nu är det tvärtom. Så himla skönt att slippa det konstanta fryset från oktober till mars!!! Jag blir också andfådd av inget alls och måste nästan ta trapporna upp till tunnelbanan i två omgångar med vilopaus emellan pga flåset. Inte riktigt klokt är det.

Något som inte stått i någon app eller så men som jag börjat uppleva väldigt mycket mer är humörsvängningar. Jag kan känna mig orimligt arg för att sedan tappa allt och börja gråta för inget speciellt. Jag är ju en känslis och en gråtare i vanliga fall så själva gråtandet är inget konstigt eller onormalt för mig men de senaste dagarna har jag börjat gråta utan att ha en tillstymmelse till anledning och jag förstår inte själv varför tårarna rinner. Och det rinniga salivet, det onda bäckenet och väldigt detaljerade och märkliga drömmarna fortsätter.

Sammanfattningsvis har det ändå varit en av de bättre veckorna! Och så maggen då. Som ni alla väntat på.

mage2 mage3

En extremt häftig grej är att jag kan känna min livmoder och var den börjar. Just nu börjar den ungefär där jag håller fingrarna. Något som går emot allt apparna säger, men de är ju också anpassade efter enlingsgraviditeter. COOLT VA?!??!