Tagg: gravid vecka 22

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.

Gravidvecka 22

Vecka 22 är kommen och snart också över, idag är jag i 21+6 och enligt appen har 55% av graviditeten passerat. Det ska vara 126 dagar kvar, men eftersom min graviditet kommer vara lite kortare är jag väl säkert snart nere på under hundra dagar. Vilken himla grej!

(Idag har bilderna tagits utomhus pga HUR EXTREMT MÖRKT ÄR DET HELA HELA TIDEEENN???? Och knappt utomhus funkade det ://)

thumb_DSC00639_1024

Bobbertsarna är i denna vecka runt 27 cm och väger ca 450 gram. De ska vara stora som små pak choys (alltså kinesisk kål). Jag har alltså 60 cm och ca 900 gram bebis i magen?? Hur får de plats? Just nu verkar de i alla fall ha det rätt lugnt där inne i magen, de ska bara växa och växa och växa och tjocka på sig. Just nu är de alldeles rynkiga pga att de har så lite fett, så lite som 1%. Så de kommande veckorna ska de fetta till sig och fylla ut de där små rynkorna :’)

Från och med denna vecka definieras Bobbertsarna juridiskt som barn om de skulle födas, men medicinskt är de foster fram tills förlossningen. Så nu tänker vi på dem som barn tycker jag. De små barnen har nu fullt utvecklade naglar som täcker hela fingertopparna (men slutar de växa där? Eller kan de bli långa och skrapiga??), de har utvecklat svettkörtlar och huden börjar bli mindre och mindre genomskinlig. De ligger fortfarande med slutna ögonlock, men kan se skillnad på ljus och mörker genom dem. Deras små små ögon har fått sin form, men irisen saknar fortfarande pigment och alltså också färg.

Nu har Bobbertsarna fått en dygnsrytm, de sover ofta när jag är vaken för att de vaggas till sömn av mina rörelser och är vakna när jag vilar. Jag funderar på om de kan väcka varandra där inne? Knacka lite på väggen? Sparka lite på varandra?

thumb_DSC00641_1024

Och jag då. Nu tycker jag att veckorna bara springer fram, jag hinner knappt med och när någon frågar vilken vecka jag är i måste jag dubbelkolla för att veta säkert. Det är verkligen en skillnad från de första femton veckorna där varje liten dag registrerades i min hjärna. Nu står det i apparna att det syns att jag är gravid och att alla i min omgivning vet om det..haha älskar att de bestämmer att alla i min omgivning vet det…Jag ska fortfarande kunna röra mig relativt obehindrat och klara av saker såsom att resa mig från sängen och knyta skorna. Jag kan ju säga att sättet jag tar mig ur sängen är mer åt ett rullande än ett obehindrat resande..men men. Det är ju två också så det är ju inte helt överensstämmande med apparnas enlingsnorm.

Det händer kanske inte supermycket dessa veckor, alla appar är rätt fattiga på info och det är mycket fokus på att en kan få svullet tandkött och foglossningsbesvär. Tandköttet instämmer jag på. Härom dagen kände jag att jag ville testa på att tandtråda och bortsta tänderna med den riktiga elandborsten för första gången på ett tag, jag har inte kunnat göra det pga mitt illamående som kommit så fort jag haft något störande i munnen. Det gick bra tjoho men jösses vad jag blödde ur munnen sen. Och nu måste jag borsta med en lite mjukare tandborste för det gör alldeles för ont annars. Men det är SÅ skönt att vara på banan med munhygienen igen!! Hahah tänk att något så litet kan uppskattas så mycket :)) Foglossning känner jag inte supermycket av, det är mer som ett pågående molande som varit på samma nivå i flera veckor. Det känns men gör inte superont. Jag ska också nu kunna känna sammandragningar för att livmodern övar sig inför förlossningen, men det gör jag faktiskt inte alls. Inte vad jag vet i alla fall.

Annars är det mest att jag ska gå upp i vikt i en himla fart och vara superhungrig eftersom ”you’re eating for two after all”. Haha älskar att min app som inte är från Sverige säger att jag äter för två när alla svenska appar höjer ett varningens finger och säger ”app app app app du äter inte för två, en extra macka räcker gott”. Jag känner mig faktiskt inte superhungrig alls, bara hungrig väldigt ofta och att jag inte kan lita på när hungern slår till den kan komma pang bom och golva mig helt.

Rent psykiskt har jag börjat tänka väldigt mycket på att det faktiskt är barn och vi faktiskt ska bli föräldrar här inom kort. Jag är med i en tvillinggrupp på facebook och det är så många där som föder alldeles för tidigt och liksom får barnen och föräldraskapet som en smocka i ansiktet. Det är jag rädd för. Jag vill hinna gå och förstå det ännu mer mentalt och att det ännu ännu mer får sjunka in. Jag hade verkligen trott att det skulle vara självklart vid det här laget att vi ska få barn, men det känns fortfarande väldigt luddigt och stort. Och läskigt. Jag tänker mycket på hur vi ska klara det, och hur det kommer att gå, hur jag kommer räcka till, hur mitt liv kommer att vara och hur jag kommer att klara omställningen.

thumb_DSC00646_1024Magen har VERKLIGEN växt till sig. Härom dagen tyckte jag att jag såg nästan normal ut uppifrån och var lite orolig. Tänk om barnen dött och liksom försvunnit in i kroppen igen och magen börjat försvinna igen. Så gick jag förbi spegeln och tittade på mig i profil och skrattade till högt. Alltså att jag skulle se ut som normalt….hahhaha lol ett sånt skämt.