Tagg: gravid vecka 24

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.

Gravidvecka 24

Vecka 24 är nu här, lagom tills den 24:e december :))) Idag är jag precis i vecka 23+5 och idag är det mindre än 100 dagar kvar tills bebisarna allra senast är ute på utsidan. Tvåsiffrigt!!! Tjoho!

thumb_DSC00717_1024

Bobbertsarna är i denna vecka storleken av två små chinchillor, de är fortsatt ca 30 cm långa och väger runt 600-700 gram vardera. De har alltså inte vuxit alls speciellt på längden utan mest lagt på sig i hullet. Det är stort stort fokus på att de ska växa till sig, och de kommande veckorna ska de femdubbla sin vikt (eeehhh vaaa jag som tycker att min mage är megastor och jobbig redan nu och allt börjar bli rätt tungt?!?!). Fattar ej riktigt hur det ska gå. Barnens ansikten är i alla fall helt klara nu, och de ska bara fettas på de kommande veckorna. Knäppt att tänka att de liksom har sina små ansikten nu. De där små ansiktena som de ska ha sedan hela livet :’)

Lungorna utvecklas i ett himla jehu nu och andningsvägarna håller på att ta form. Lungorna är det organ som är sist färdigutvecklat av alla bebisarnas organ, så de kommer fortsätta att utvecklas och förfinas länge till. Huden fortsätter också att utvecklas och gå mer och mer från genomskinlig till tjockare icke-genomskinlig.

Bobbertsarna ska nu reagera på förändringar i sin omvärld, livmodern. De kan känna beröring utifrån i form av en liten knuff och svara på den genom att knuffa tillbaka eller flytta sig. Nu påbörjas utvecklingen av deras smaklökar och öronen är i princip färdigbildade.

Det händer inte supermycket dessa veckor utan det är verkligen mest växaväxaväxa på bredden som fokuseras.

thumb_DSC00731_1024

Alltså HUR stor är inte magen nu?!?! Snart tycker jag att folk borde börja erbjuda mig sittplats på tunnelbanan (och sorry igen för hur mörka bilderna är men det går verkligen inte att få det ljusare i vårt hem just nu),

Inte heller för mig händer det så mycket nytt under solen denna tid enligt apparna. Det står fortsatt om bäckenbesvär, livliga drömmar, sammandragningar, halsbränna och kissnödighet. Men det är ju symptom som det varit väldigt mycket snack om hela den andra trimestern. Det enda som förändrats här för mig är det här med kissnödigheten, eller inte specifikt med den för jag är fortfarande sinnessjukt kissnödig väldigt ofta. Det som förändrats är att jag fått veta att jag har urinvägsinfektion igen, eller fortsatt kanske det är. SÅ nu är jag inne på min tredje kur penicillin och detta ska följas upp mycket mer planerat än tidigare, eftersom den liksom inte vill förmigsvinna. Det kan påverka kissnödigheten en massa tydligen, speciellt på så sätt att en aldrig känner sig riktigt klar och det är precis vad jag upplever. Skönt att de har mer koll på det nu tycker jag för det är ju obehagligt att läsa att en urinvägsinfektion kan sätta igång en förlossning för tidigt…

Annars har denna vecka inte varit superbra ur gravidsynpunkt. Jag har väldigt väldigt ont runt om i magen, det som jag antar är ligamentsmärtor, och det får jag snabbt så fort jag håller på med någon aktivitet (obs inte sportaktivitet utan typ som i att stå upp och sminka mig). Det känns som att jag har sträckt mig/bränt mig/fått supermycket håll runt om hela magen men mest i överkanten och det enda som hjälper är att ligga ner och vila. Det är så extremt begränsande att inte kunna känna att jag kan klara av något alls, för all aktivitet som innefattar något mått av stående eller gående genererar en smärta som gör att jag måste ligga ner. Detta har varit riktigt jävla pissigt. Det är också pissigt att då läsa och höra om folk som ba ”åhh om hela graviditeten vad som tiden mellan vecka 20 och 30 skulle man ju vilja vara gravid jämt” och som bara mår så himla förträffligt och njuter så mycket. Och apparna säger typ ”många kvinnor känner sig nu lugnare och gladare. Försök hålla igång så länge du orkar det kommer du tjäna på i längden” och då vill jag bara gråta (vilket jag också gjort ett par gånger) för jag känner att det är så orättvist. Jag kan väl räkna de dagar denna graviditet varit härlig på två händer typ. Och så samtidigt vill jag inte beklaga mig för jag vill vara glad för hur det är, och blir stressad över att bebisarna ska kunna känna av stress och dåligt humör och då blir jag ännu ledsnare. Ja ni hör ju. Inte superbra vecka.

Som extra plus på dålighetskakan har jag under några dagar känt av Bobbertsarna mycket mindre, vilket gör en orolig själ som mig mycket mycket orolig. Skräckscenarion där de dött i magen för flera veckor sedan osv spelas upp för mitt inre och tankarna löper amok. Idag och igår har jag dock känt av lite mer rörelser så jag har blivit lite lugnare i det, men det känns sjukt länge att behöva vänta till slutet av januari med att göra ultraljud igen. Jag skulle helst starta varje dag med en liten check för att se att allt är som det ska.

thumb_DSC00737_1024

Här har Tomas fångat på bild när jag får lite ont och försöker liksom böja mig lite framåt för att få bort det ondiga..thumb_DSC00742_1024

Och här visar jag att jag ändå fortfarande har midja kvar och det är jag gla för, så helt neggig är jag ändå inte……….