Tagg: gravid vecka 26

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.

Gravidvecka 26

Vecka 26 är här och snart förbi. Idag är jag precis i vecka 25+6 (byte imorgon alltså). Ni som varit mycket uppmärksamma kanske funderar på vart vecka 25 tog vägen, och det kan jag säga att jag gör också. Jag glömde HELT bort det?? Och att göra i efterhand känns lite b, så jag hoppar helt enkelt den veckan. Tråkigt för jag är ju något av en perfektionist och vill ju gärna ha bilder från alla veckor, men samtidigt är det inte mycket att göra.

DSC00754

Bobbertsarna är nu omkring 37 cm och väger cirka 800-900 gram vardera. De är som två tarte tatains, alltså en sådan där omvänd äppelpaj. Mums. Eller som två små präriehundar (har inga referensramar kring hur stora dessa är så denna liknelse lämnar mig helt frågande). Bara bebisarna alone väger alltså cirka 2 kilo extra i min kropp. Omg alltså. Men nu snart tror jag att jag kommer till den tiden då de slutar följa den normala kurvan för bebisar och börjar bli lite mindre. Det är också därför jag ska på tillväxtultraljud om precis två veckor för att hålla koll på att de växer som de ska. De har nu alla system i kroppen de behöver, om än inte helt färigutvecklade, och de kan klara sig utanför magen. Men de är en tunnare, mindre och rödare variant av de som sedan ska komma ut.

Bobbertsarnas hår blir tjockare och tjockare och har en hårfärg, som förvisso kan ändras efter födseln..men ändå. De har the time of their lives där inne och älskar tydligen att de nu har en bättre balans och kan säga vilket håll som är upp och vilket som är ner, och de rullar omkring där inne. Ögonen är färdigbildade och de kan öppna och stänga sina ögon och kan skilja på ljus och mörker. The Bobberts har också lärt sig att både andas in och ut. De kan höra ljud inne i livmodern som kurrande mage, röster och nysningar och de lyssnar även på min och på omgivningens röster. När de hör ljud reagerar de med högre puls, och spelar man musik kan det hända att de rör sig i takt.

Och så den gulligaste av alla fakta: fötterna är nu cirka 4 cm långa. Allltså :’))))))))))))

DSC00770 DSC00773

Och så jag. Nu står det i apparna att ”magen växer rejält”………HAHHAH minst sagt. Livmodern har vuxit ännu mer, och jag tror den fyller ungefär hela min torso just nu. Precis under brösten så är det liksom en kant rakt ut och där börjar den mycket spända magen (se bild längre ner för bevis). Magen är också i vägen ungefär hela hela hela tiden. Alla rörelser som innefattar någon slags böjning av kroppen jag tidigare gjort utan att reflektera över det, som att ta på ett par strumpor, är nu en kamp. Jag kommer nog behöva bo i klänning och tofflor om några veckor pga kommer inte kunna böja mig ner tillräckligt för att klä mig i annat. Det blir kuligt om februari och mars blir kalla månader :—-))

I och med att magen växer mycket så uppkommer bristningar för många denna vecka, detta  har jag däremot inte sett en skymt av. Men det är ju inget jag direkt blir ledsen av. De kan gärna hålla sig borta ett tag till…gärna hela tiden. Tack på förhand. Något som också står börjar denna vecka för många är ryggont, så jag får ändå se det som positivt att jag inte fått några sådana problem förrän nu jag heller. Det hade ju mycket väl kunnat komma innan i och med att det är två och inte en där inne som tar plats och väger osv. Ryggproblemen är däremot extremt jobbiga just nu så jag kanske har fått lite dubbelt av det ändå. I skrivande stund gör det så ont att jag måste ändra ställning var tionde sekund ungefär för då går det över några sekunder innan det kommer krypande tillbaka och jag måste ändra ställning igen.

Det är en ökad mängd vätska i kroppen som gör att hjärtat och njurarna jobbat extra hårt. Och jag känner att jag är SÅ mycket varmare. Idag i det krispiga vädret gick jag ute och hade inte jackan stängd och inte halsduken ordentligt knuten pga värmepåslag. Det är som att jag bär på ett litet element, men det är inte mig emot det. Jag fryser ju alltid så detta är mycket välkommet.

Alla hormonerna kan göra att kroppen kliar, vilket en tydligen inte kan göra så mycket åt. Jag har känt av kli i handflatorna och på fötterna, men verkligen inte speciellt mycket. Och när det kommer så sköljer jag händerna eller fötterna i kallt vatten och så känns det bättre. Så det är inte så mycket jag lider av.

Något jag fått, men inte läst om i någon app är att jag har som ett blåmärke runt naveln, och är väldigt öm över den delen av magen. Jag smörjer ju in maggen lite då och då och försöker ha det lite som en härlig tid tillsammans med Bobbertsarna, men tycker mest att det är kladdigt och omständligt. Och gör lite ont då där över mittdelen av magen.

DSC00765 DSC00766

Det allra roligaste denna vecka har varit den mycket ökade aktiviteten inne i magen. Som jag skrev tidigare så känns det ibland som någon slags disco där inne och några gånger har jag sett väldigt tydligt hur något inifrån trycker ut. Det är SÅ SPÄNNANDE. Nu känns det verkligen att de är starkare och större för vissa av sparkarna gör lite ont, redan nu liksom. Haha undrar hur det kommer bli sedan? Men roligt är det i alla fall. Det gör det hela så mycket mer verkligt.

Magkommentarerna

Ja hörrni nu är jag alltså i vecka 26, mer än hälften av tiden har gått och om fyra veckor (eller mer precist 3 veckor och någon dag) så kommer jag vara i vecka 30 och vara lika stor om magen som en som är gravid med ett barn är vid 40 veckor. Nu har jag kommit till den tid då jag verkligen får försöka använda mig av det där läkaren sa till mig precis i början, nämligen att stänga öronen för allas kommentarer.

Jag förstår att ingen menar något illa med att kommentera på min kropp men det blir väldigt tröttsamt i längden, speciellt när få personer bara säger att jag är fin eller liknande utan det är i de allra allra flesta fall en kommentar om storleken på min mage. Jag vill ju gärna att folk ska bry sig, det är inte det. Men att höra att min mage är si eller så stor eller liten i tid och otid blir liksom påfrestande. Och det lär ju bli mer och mer kommentarer framåt veckorna och månaderna. Nu har också främlingar börjat kommentera och detta lär ju också eskalera.

Jag visste ju att detta skulle komma och jag försöker att se det som att det är fint att folk bryr sig men stänga av öronen för bedömningen. Men tips till er alla som gärna vill prata om min gravida kropp (eller ickegravida kropp med för den delen), säg hellre att jag är fin eller något liknande istället för om magen skulle vara stor eller liten eller mini eller elefantig osv. Och jag tror att detta gäller fler gravida så även om ni inte känner just mig så kan ni kanske ta det till er.

Xoxo från två som är föräldrar om senast 85 dagar

Uppdatering efter besök hos mvc

 

Besöket idag gick bra, antar jag. Jag hade bra järnvärde (tack niferextabletterna för det) och blodsocker och blodtryck. Det känns alltid skönt att göra de där testerna tycker jag för det är så tydligt liksom. Siffrorna får tala, det är inte bara en massa antaganden om att ”det borde vara bra för att det varit det förut/du inte har ont/statistiskt sett/blablabla”.

När testerna var tagna fick jag också lägga mig på britsen och så kände de (det var två för en student var med också) efter om de kunde känna hur bebisarna låg. Det kunde de inte riktigt, men det lät som att de tänker att tvilling 1, den som ligger längst ner, ligger med benen nedåt och huvudet uppåt. I säte alltså och inte optimalt för en vaginal födsel. En kan ju föda fast ett barn ligger i säte men är en tvillinggravid och den första ligger i säte så blir det kejsarsnitt, i alla fall där vi ska föda. Nu är det ju ett tag kvar så de kan absolut hinna vända sig tills dess. Barnmorskan sa till och med att ”de har fortfarande gott om plats där inne”. Det tycker jag nog är lite att överdriva för magen känns ju superfull helahela tiden. Men det är väl beroende på vad som jämförs.

När de känt och klämt lite mätte de sf-måttet på mig och så fick jag väga mig. Jag ligger ovanför intervallen för det ”normala” för en enlingsgravid på sf-måttet, men det var väl rätt väntat i och med att en tvillinggravidmage vid vecka 30 är som en fullgången enligsgraviditet. Angående vikten hade jag gått upp lite sedan sist jag var där för någon månad sedan och borde nu ha samlat ihop drygt 10 kilo plus. Men det lägger varken jag eller de någon vikt (höhö) eller värdering i för ja..det bara är som det är. Jag vet knappt ens om detta skulle räknas som lite eller mycket. Jag känner inte att jag direkt har problem med att de väger mig, det är snarare hur jag ser ut som jag i sådant fall kan haka upp mig på och ha svårigheter med att hantera. Men jag försöker att inte tänka på det heller för kroppen SKA ju förändras och lägga på sig som förberedelse.

Ja och så fick jag också lämna mitt urinprov, som ni kan se var med i videon ovan :–)))) (eller inte för det gick inte alls att få in den här i bloggen men den finns på min snapchat för er som vill se, yrsaalfrida heter jag där) OCH FÖRRESTEN tack allihopa för sympatier, tips och tankar om mina krämpor. Jag ska absolut kolla upp någon ny sjukgymnast (eftersom det förra jag gick till inte var så bra alls), vattengympa, gravidyoga osv. Och börja använda mitt foglossningsbälte mer, för ett sånt har jag ju faktiskt i gömmorna. Men tacktack!!