Tagg: gravid vecka för vecka

Gravidvecka 35

(Inlägg en dag försent eftersom jag nu gått över i vecka 36 men vad ska man göra…)

Hej och hopp vecka 35! Willkommen bienvenue welcome. Sorry för crappy bilder från mobilen men min dator har inte plats för att ladda in bilder och jag orkar inte hantera det :—)) Dessa bilder presenteras i samarbete med min typiska hemmaoutfit, mjuka och fladdriga byxor som inte sitter åt någonstans och mjukt linne och sportbh.

Framifrån kan man väl kanske luras fortfarande? Eller? Har jag blivit sådär blind för verkligheten?

Bobbertsarna ska i vecka 35 vara runt 47 cm långa och väga ca 2,4 kilo var, som två savoykål. De är i princip helt färdigbakade i vecka 35, förutom att de ska fortsätta att lägga på sig fett för att riktigt fylla ut deras lilla rynkiga hud som i och med fettet också blir mindre  genomskinlig. Vi får väl se riktigt hur mycket fett de kunnat lägga på sig, för i nuläget förstår jag inte hur min mage ska kunna växa mer utan att min mage ska gå sönder (som den där katten i den obehagliga boken kattresan…uhhh mardrömmar).

Det ulliga håret som täckt kroppen är borta och istället är huden täckt av det vita kletiga fosterfettet. Som två små gräddtäckta tårtor :))) Det märks att bebisarna har det rätt crowded där inne i magen för väldigt ofta känner jag hur magen trycks ut åt olika håll (precis som förra veckan fast ännu värre) och ibland kan jag ana att det är ett knä eller en armbåge som trycks för det är så spetsigt. Det gör det så himla mycket mer verkligt, även om jag fortfarande inte fattar att det faktiskt är barn där inne som ska komma ut. Jag har börjat prata lite mer med bebbarna och känner att jag kanske connectar lite mer med dom.

Alltså en SÅN kanonkula??!?! Helt tokigt ju.

För mig har vecka 35 varit i samma linje som vecka 34, trött och svullet och jobbigt. Det är inte mycket nytt under solen alls. Det är skrattretande hur långsam jag kan vara, det är som att hela kroppen spjärnar emot när jag vill lägga in en högre växel. Och på kvällen när jag landat i soffan är det som att hela kroppen låser sig och det gör så ont att jag knappt kan ta mig upp själv. Jag har en hel del foglossning som bråkar också.

MEN! Det har ändå känts som en rätt bra vecka, jag tror att det har att göra med att ryggvärken fortfarande håller sig inom rimligare gränser än innan. Jag tror att det har att göra med den lite mer nedsjukna magen. Det är en sån otrolig befrielse!!! En märklig sak som kommit är att jag får känselbortfall och domning på en avgränsad plats på ryggen? Men det är säkert någon nerv som kommer i kläm av någon bebbe.

Mina fingrar, fötter, tår, vader, handleder och mitt ansikte blir mer och mer uppsvullna :/// Himla tråkig bieffekt. Dels för att det gör ont men också för att jag känner mig så ful i ansiktet när det är helt svullet. Jag kan dessutom ha cirka 2 par skor av de jag har i min garderob, och ett par av dem klämmer jag i mig mest för att jag verkligen vill kunna ha dem…MEN snart är det över :)))

”Väggen” där uppe blir tydligare och tydligare. Men ännu kan jag inte använda magen som brickställ, och jag slipper gärna det också om jag ska vara ärlig..


Här ser vi bevis på mina svullna små korvfingrar och mitt svullna ansikte. Det är så knäppt att inte känna igen sitt eget utseende??? (obs fattar att ni kanske inte ser skillnaden lika mycket som jag).

Gravidvecka 34

Jag håller traditionen vid liv och levererar dessa veckoinlägg på gränsen till alldeles för sent :–))) Idag är jag i vecka 33+6 och imorgon är alltså 34 hela veckor uppnådda. Och idag har 85% av graviditeten passerat! *kastar konfetti*. Detta är ju också en siffra anpassat efter 40 fullgångna veckor så jag har egentligen passerat mer än så. Idag var vi på tillväxtultraljud och fick titta på de små härjarna igen (även om det blir svårare och svårare att se något annat än blurr på skärmen ju större de blir och ju mer crowded det blir där inne).

 

När jag ser denna bilden undrar jag bara…..var är min rumpa?? Det som satt där förut var ju inte så speciellt bootylicious men nu är det ju ett ingenting. Bara en liten knölig övergång mellan rygg och lår :—))

Bobbertsarna beräknas i denna vecka väga 2,3 kilo och vara ca 42 cm långa, som två små illrar. Idag på tillväxtultraljudet fick vi veta att våra små gryn följer sina kurvor fint, och ettan väger ca 2400 gram tvåan väger ca 2200 gram. Det är ju dock inte helt 100% med dessa mätningar men det finns ju ingen anledning till oro. Vi har inte heller fått en ny tillväxtultraljudstid förrän om en månad, alltså vecka 37+6…vilket ju är precis i förlossningsfaggorna om det inte är så att de kommit innan det. Det talar ju för att läkarna inte är oroliga för tillväxten utan litar på att de fortsätter följa sina kurvor.

Skulle de födas nu skulle de antagligen klara sin andning bra och inte behöva kuvös, och eftersom våra fått sprutor för lungutvecklingen måste de vara extra bra på att andas! Däremot skulle de behöva hjälp med att hålla värmen och få i sig näring. Men det känns ju SÅ HIMLA BRA att ha kommit hit med tanke på den olycksbådande inläggningen på sjukhus vi var med om. De kan också bekämpa lättare infektioner med sina immunförsvar :’) Känner mig så stolt över dom!

Nu ska de flesta barn ligga med huvudet nedåt men ettan ligger med rumpen nedåt fick vi veta på ultraljudet idag. Väntar man ett barn kan man föda i sätesbjudning (även om ett kejsarsnitt såklart kan bokas in vid ”bara” ett barn också) men när det är två och ettan ligger så planeras ett kejsarsnitt i princip alltid in så som jag förstått det. Så i nästa vecka ska jag få ett brev hem med mer info och ett bestämt datum för detta (!!!).

Hejhej från badbollen och den tillhörande lilla människan bakom den.

Jag fortsätter på spåret att vara stor och otymplig och ha svårt att göra saker. Min mage är verkligen i vägen för den mesta aktiviteten nu. Ta på skor är jobbigt, resa sig ur sängen är jobbigt, sitta och äta är jobbigt osv. Magen är liksom STOR men också väldigt spänd väldigt ofta, det känns som att tvåan ofta tar spjärn mot livmoderväggarna och tryyyyyyyycker allt vad livet håller mot min stackars mage. Jag känner mig också öm i skinnet. Förutom detta spända och onda så fortsätter kroppen också samla på sig vätska och alla sömmar ger mig märken. Igår fick jag till och med prickar på mina fötter från prickbrodyren på mina strumpor :—–))))))

Livmodern börjar öva sig på riktigt inför förlossningen och nu ska man kunna känna av förvärkar. Men hur vet man skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar egentligen??? Jag har mycket sammandragningar, eller förvärkar (?) och speciellt på kvällarna. Då kan jag ligga i soffan och bara ta det lugnt men så blir magen helt stenhård och spänd och ofta får jag hjärtklappning, men det känns liksom inte något tryck nedåt vad jag identifierat än. Åh jag skulle bara vilja ha det svart på vitt vad som faktiskt händer. Det känns som att jag lätt skulle kunna bli en stammis i telefonkön till förlossningsavdelningen. För nu är det ju liksom PÅ RIKTIGT och skulle förlossningen börja nu ska jag ju in på en gång för att de ska hinna förbereda kejsarsnitt..antar jag. Ja det blir lite stressat i mig i alla fall av att veta att det skulle kunna starta nu men inte veta exakt när.

Jag har börjat vakna väldigt tidigt den här veckan. Redan vid sex-tiden vill min kropp vakna upp. Jag undrar om det är något biologiskt med det, att jag ska förberedas på tidiga uppvak redan nu. Men förutom detta så sover jag ändå förhållandevis bra *peppar peppar ta i trä*. Min ryggvärk finns fortfarande där men när jag sover är jag nästan helt förskonad från den. SÅ SKÖNT!!! Jag hoppas verkligen på att det fortsätter såhär resten av tiden.

 

Hahah magglipan är nu ett faktum, i alla tröjor blir det såhär snyggt..

Och såhär ligger Bobbertsarna nu enligt ultaljudet. Fina små frisyrer har de också, som ni kan se på bilden :))

Gravidvecka 33

Nu är jag gravid i vecka 33, eller mer precist i vecka 32+6. Alltså idag är sista dagen i vecka 32 och imorgon är det dags för vecka 34. Idag är det högst 35 dagar kvar för mig i pregnant tillstånd, ifall de håller på det som det är sagt att jag kommer sättas igång senast 38 fullgångna veckor. Jag undrar lite när detta kommer planeras? Ingen har hittills sagt något om det i alla fall..

Idag är jag ju sjukis så bilderna blir därefter, inget speciellt att hänga i granen liksom. Och min näsa är så himla röd och svullen :(( Jag har försökt piffa lite med blommig tröja i alla fall…..funkade sådär…

thumb_DSC00900_1024

Bobbertsarna mår finfint i magen och bara växer och växer och växer. Mest på bredden dock för längden är ungefär klar nu. Enligt apparna ska de vara runt 45 centimeter långa var nu, och väga ungefär 2 kilo styck. Jösses alltså vad mycket det är! Nu kanske våra små gryn inte riktigt väger så mycket eller är så långa eftersom de delar på utrymmet, det kommer vi få veta mer om i nästa vecka för då ska vi på nästa tillväxtultraljud. Det ska bli spännande att se huruvida de följer sina kurvor eller inte. Jag känner mig inte orolig eftersom de tjockat på sig så himla bra hittills, men tänker att nu kan det ju säkerligen börja sakta av lite på tillväxten eftersom de kanske inte får plats. Jag hoppas bara att jag äter tillräckligt för att de båda ska få det som de behöver, det är ju lite svårt för mig att få i mig en massa mat för det är så fullt i magen redan som det är.

De ska ha ungefär en liter fostervatten vardera (konstigt att jag inte känner hela magen klucka) och bebisarna ligger där inne och andas och simmar omkring ”like crazy”….hhahahahha vet inte riktigt hur crazy de kan röra sig faktiskt, det känns som att deras rörelsevidd är begränsad. Lite som anden i Aladdin som bor på en pytteliten bostadsyta…Men jaja. Förutom att simma omkring ska deras favoritaktivitet vara att suga på tummen och de ska rotera sig mot sin födelseposition. Det tror jag dock inte riktigt att de gör för det känns som att de bubblar omkring runt helt olika i magen. Deras hjärnor växer och huvudena ökar i storlek, och de kan uppfatta ljus och mörker. Det är så ballt. Det känns verkligen rent teoretiskt att de är små människor nu (men jag har fortfarande extreeeemt svårt att fatta det i praktiken).

De rör sig rätt mycket men precis som förra veckan har rörelserna gått mer och mer mot långsamma svepande rörelser snarare än härda sparkar (min urinblåsa tackar för detta). Idag tror jag att jag kände ett knä eller en armbåge väääääldigt tydligt sticka ut på ena sidan av magen. Så himla häftigt. Jag kommer nog inte sakna mycket av denna graviditet men rörelserna kommer jag tänka tillbaka på med värme.

thumb_DSC00906_1024 thumb_DSC00913_1024

Rolig detalj med dessa bilder: jag har lånat tröjan av Josefin eftersom jag inte är supersugen på att lägga en massa pengar på kläder jag ändå inte kommer kunna ha sedan. Och jag upptäckte när jag googlade runt efter vecka 33 info att exakt när hon bloggade om att hon var i vecka 33 så hade hon också på sig tröjan :)))

Jag mår ju lite som en bajspåse fortfarande, men det har ju till stor del med förkylningen att göra tror jag. Att vara supermegagravid och ha ryggproblem är ju liksom nog känner jag, jag behöver inte snor och huvudvärk och slem överallt och halskill och muskelvärk osv. Men ska jag fokusera på graviditeten så mår jag rätt mycket som jag mått de senaste veckorna. Ryggontet och hur otroligt himla tungt och jobbigt allt är (det kan alltså på riktigt ta mig fem minuter att komma upp ur sängen på natten när jag ska kissa) och sådär är still going strong. MEN!!! En sak som blivit lite lite lättare de senaste dagarna är halsbrännan och den extrema andningssvårigheten. Det kan vara så att magen sjunkit lite, vilket ska ha att göra med att barnet (barnen) lagt sig tillrätta. TJOHO. Det är så skönt att slippa några av krämporna. Jag hoppas att det fortsätter på denna bana.

Att barnet (barnen) börjat lägga sig tillrätta och magen sjunkit kan medföra ett ökat tryck nedåt vilket kan ge stickande och pirrande känslor i bäckenet, som små stötar. Detta har jag däremot känt i flera veckor, det kanske har att göra med att det är två istället för en och det är trängre? Åh gud vad jag vill ha en tvillinggravidapp!!! Det saknas verkligen. I alla fall. Dessa stötar är helt ofarliga och det är ju himla skönt att veta det. Det känns verkligen obehagligt. Trycket gör också att känslan av kissnödighet har tagits till helt nya nivåer. Jag litar inte på min blåsa för fem öre!

Jag börjar verkligen känna mig svullen nu, i ansiktet känner jag knappt igen mig själv ibland. Det har ju säkert med förkylningen att göra också men jag känner ju mitt ansikte in i minsta detalj och tycker att jag var lite svullen innan sjukan bröt ut också. Och fötterna och händerna är riktigt korviga. Men på bristningsfronten är det inga nyheter i alla fall. Det tycker jag fortfarande är himla skönt att slippa.

thumb_DSC00918_1024

Har magen inte sjunkit lite?? Kanske?? Jag är fortfarande sjukt fascinerad av de tydliga väggarna runt om magen. Den växer verkligen framåt och inte ut på sidorna.

Gravidvecka 32

Nu är jag gravid i vecka 32, eller mer precist i vecka 31+5. Det är nu högst 43 dagar kvar till ankomst och det känns ju helt sjukt lite på ett sätt, men helt sjukt långt på ett annat.

DSC00882

Framifrån kan man ändå fortfarande luras lite och inte riktigt se kanonkulan..

DSC00873

meeeeen från sidan…not so much….

Bobbertsarna beräknas väga 1,8 kilo vardera och de är ca 44 cm långa. Stora som två asiatiska klolösa uttrar utan svansen. Små uttrar!!! Snart har jag alltså 4 kilo bebisar i magen och nästan en hel 90-säng i bredd. Orimligt ju! HUR KAN SÅ MYCKET FÅ PLATS I LILLE MIG?!?!?! Alla sinnen fungerar hos barnen, de inre organen fortsätter mogna, tånaglarna är klara, håret på deras huvuden fortsätter att växa (och de kan också vrida på sina små huvuden!) och deras fötter är cirka 6 cm långa. Och som jag skrivit tidigare handlar det mycket om att lägga på sig fett denna tid.

Det står i en av mina appar att ”fostret börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervattnet och sparkarna blir mer som knuffar”. När jag läser detta tänker jag bara HUR i hela fridens namn det kan fungera att det börjar bli för stort om det är ett foster men att jag har två. Hur trångt måste det inte vara för dem? Och ändå sa min barnmorska senast igår att ”de har ju rätt bra med plats fortfarande”?????? Konstigt är det. Men jag har upplevt en förändring med mer stora och långsamma rörelser och färre små och ettriga. Barnen ska tydligen sova ca 90% av tiden men då vill jag nog påstå att mina sover i skift och inte samtidigt för jösses vad det pågår saker inne i magen ofta. Det bådar ju gott inför att de kommer ut och vi kommer vilja synka dem…….hehe.

Hos förstföderskor är det vanligt att barnet lagt sig med huvudet nedåt och preppar sig inför den kommande förlossningen, och mycket riktigt ligger ju ettan med huvudet nedåt just nu trodde barnmorskan. Men som sagt vänder hon sig rätt frekvent och barnmorskan sa att vändningarna mycket väl kan pågå rätt lång tid framöver så vi får se vad nästa ultraljud visar. Tvåan ligger ju i alla fall kvar i sitt trygga tvärläge.

DSC00857

Här ser vi bevis på att jag vuxit ur mina gravidbyxor </3 Nu är det verkligen bara leggings kvar hela vägen in i kaklet…

Med mig är det inte så mycket nytt under solen. Jag är precis som förra veckan väldigt andfådd,har foglossning, är trött, har ont i ryggen, är svullen om händer, fötter och ben. Eftersom att magen tar mer och mer plats så är det väldigt trångt för lungorna, urinblåsan och magsäcken så jag kan äta väldigt lite innan jag blir tokmätt, jag är kissnödig hela tiden och har som sagt svårt att andas. Jag har ju tidigare skrivit om att jag har halsbränna men nu har det verkligen växlat upp och jag måste äta medicin varje natt innan jag lägger mig annars kan jag inte somna. Ibland vaknar jag också upp mitt i natten och känner att ”nu kräks jag”. Så charmigt.

I en av apparna läste jag att ”Nu ska bebisen fördubbla sin vikt under de sista 8-10 veckorna”……..hihihhhiiiihihi *desperat galet skratt*. Nääääee det går faktiskt inte. På riktigt. Antagligen kommer ju inte mina göra det heller, men alltså så som det är nu är ALLT tungt och jobbigt och svårt. Ibland kommer jag knappt upp ur sängen, jag har svårt att klä på mig, herregud det är till och med svårt att torka efter ett toabesök. Snart kanske Tomas måste sluta jobba och börja vabba för mig?

I appsen står det också att det är bra att börja fundera på förlossningen nu. Passande att jag ska på förlossningssamtal imorgon! Jag tänker att jag också borde börja packa iordning någon bb-väska för en vet ju aldrig när bebisarna bestämmer sig för att komma. Mitt problem med denna väska är 1. att jag inte riktigt vet vad jag ska packa? och 2. att det jag vet att jag vill packa ner, typ mina sköna leggings, tofflor, rena underkläder, är sådant jag använder varje dag så hur ska jag kunna packa ner det nu? Jag får kanske börja med lite småsaker till Bobbertsarna och ta det till mig senare? Jag har i alla fall börjat förbereda mig för en eventuell förlossning med att tänka på att ha okej snyggt hår hela tiden. Hehehe. Jag har ju väldigt fluffigt och lockigt och frissigt hår om jag inte gör något åt det så nu tänker jag aktivt på att tvätta det två gånger i veckan och fixa med det så att det i alla fall är liiiiiite mer likt en silkesmatta och lite mindre likt Joey Tempest.

DSC00865 DSC00888

Alltså jag undrar hur tokigt stor magen kommer att bli egentligen. Jag känner mig rädd, för precis som förra veckan tycker jag att det räcker nu. Men den önskan tror jag inte kommer att gå i uppfyllelse av någon anledning..

Graviditeten vecka för vecka hittills

Nu har jag precis trätt in i vecka 30 och har alltså varit i ett pregnant tillstånd i 29 hela veckor (även om de 2 första veckorna ju egentligen inte är något alls). När jag upptäckte att jag var preggo var jag runt vecka 4 så jag har 26 veckor kunnat läsa om och fundera på och föreviga magens framfart, jag började dock inte föreviga maggen på bild förrän runt vecka 15. Dels för att jag innan den magiska gränsen i vecka 12-13 inte riktigt vågade tro på att det skulle bära, och dels för att det inte fanns något att dokumentera förutom min vanliga magobert och diverse svullna tarmar. Men från vecka 15 har jag försökt fota den framväxande preggomagen.

Totalt har jag lyckats föreviga mig och magen vid elva olika tillfällen, och alltså här sätter perfektionisten i mig in och går på högvarv. Jag tycker att det är SÅ störigt att jag inte dokumenterat alla veckor så att denna översikt kan bli komplett, men det är ju verkligen inte mycket att göra såhär i efterhand. Här har vi alltså magens utveckling från v.15 till v.27.

 

oversikt

Det är roligt att jag tyckte det syntes SÅ mycket vecka 15! Och vecka 16 tyckte jag att nu kan ju ingen tvivla på att det är en bebismage. Hahhaha LOLLLLLLLLLLLLLLLLL. Nu när jag tittar tillbaka på de bilderna ser jag ju knappt något alls? Visst kan en minimini mage skönjas men det skulle lika bra kunna vara min vanliga mage. Men jag tycker att en verkligen kan se att det från vecka 20 har gått i en rasande fart, vilket ju stämmer in i att bebisarna ska lägga på sig fett fett fett därifrån någon stans. Det är väldigt coolt att se hur magen vuxit fram såhär tycker jag. Och knäppt att se att det där är jag? Jag blir liksom fortfarande förvånad när jag går förbi en spegel och ser mig själv från sidan för jag tror inte att jag är SÅ stor som jag är nu. Mentalt har jag stannat någon stans så som det var runt vecka 20.

Jag vet ju flera människor som älskar att vara gravida och älskar sin mage och säger att de saknar den något förfärligt när den är borta, jag är övertygad om att jag inte kommer vara en av dessa människor. Den är bara förknippad med positiva saker för att det är mina två små bebisar där inne men inget annat med magen gillar jag direkt, och det är ju säkert för att jag inte haft någon walk in the park-graviditet alls utan dragits med olika krämpor och svårigheter under i princip alla dessa 30 veckor. Jag ser BARA fram emot att bli av med magen faktiskt (obs obs obs Bobbertar se inte detta som en uppmaning att komma alldeles för tidigt till exempel nu). Jösses vad jag ska gå och klappa och älska min normala vanliga mage sedan! Och såklart bebisarna när de är på utsidan.

Gravidvecka 24

Vecka 24 är nu här, lagom tills den 24:e december :))) Idag är jag precis i vecka 23+5 och idag är det mindre än 100 dagar kvar tills bebisarna allra senast är ute på utsidan. Tvåsiffrigt!!! Tjoho!

thumb_DSC00717_1024

Bobbertsarna är i denna vecka storleken av två små chinchillor, de är fortsatt ca 30 cm långa och väger runt 600-700 gram vardera. De har alltså inte vuxit alls speciellt på längden utan mest lagt på sig i hullet. Det är stort stort fokus på att de ska växa till sig, och de kommande veckorna ska de femdubbla sin vikt (eeehhh vaaa jag som tycker att min mage är megastor och jobbig redan nu och allt börjar bli rätt tungt?!?!). Fattar ej riktigt hur det ska gå. Barnens ansikten är i alla fall helt klara nu, och de ska bara fettas på de kommande veckorna. Knäppt att tänka att de liksom har sina små ansikten nu. De där små ansiktena som de ska ha sedan hela livet :’)

Lungorna utvecklas i ett himla jehu nu och andningsvägarna håller på att ta form. Lungorna är det organ som är sist färdigutvecklat av alla bebisarnas organ, så de kommer fortsätta att utvecklas och förfinas länge till. Huden fortsätter också att utvecklas och gå mer och mer från genomskinlig till tjockare icke-genomskinlig.

Bobbertsarna ska nu reagera på förändringar i sin omvärld, livmodern. De kan känna beröring utifrån i form av en liten knuff och svara på den genom att knuffa tillbaka eller flytta sig. Nu påbörjas utvecklingen av deras smaklökar och öronen är i princip färdigbildade.

Det händer inte supermycket dessa veckor utan det är verkligen mest växaväxaväxa på bredden som fokuseras.

thumb_DSC00731_1024

Alltså HUR stor är inte magen nu?!?! Snart tycker jag att folk borde börja erbjuda mig sittplats på tunnelbanan (och sorry igen för hur mörka bilderna är men det går verkligen inte att få det ljusare i vårt hem just nu),

Inte heller för mig händer det så mycket nytt under solen denna tid enligt apparna. Det står fortsatt om bäckenbesvär, livliga drömmar, sammandragningar, halsbränna och kissnödighet. Men det är ju symptom som det varit väldigt mycket snack om hela den andra trimestern. Det enda som förändrats här för mig är det här med kissnödigheten, eller inte specifikt med den för jag är fortfarande sinnessjukt kissnödig väldigt ofta. Det som förändrats är att jag fått veta att jag har urinvägsinfektion igen, eller fortsatt kanske det är. SÅ nu är jag inne på min tredje kur penicillin och detta ska följas upp mycket mer planerat än tidigare, eftersom den liksom inte vill förmigsvinna. Det kan påverka kissnödigheten en massa tydligen, speciellt på så sätt att en aldrig känner sig riktigt klar och det är precis vad jag upplever. Skönt att de har mer koll på det nu tycker jag för det är ju obehagligt att läsa att en urinvägsinfektion kan sätta igång en förlossning för tidigt…

Annars har denna vecka inte varit superbra ur gravidsynpunkt. Jag har väldigt väldigt ont runt om i magen, det som jag antar är ligamentsmärtor, och det får jag snabbt så fort jag håller på med någon aktivitet (obs inte sportaktivitet utan typ som i att stå upp och sminka mig). Det känns som att jag har sträckt mig/bränt mig/fått supermycket håll runt om hela magen men mest i överkanten och det enda som hjälper är att ligga ner och vila. Det är så extremt begränsande att inte kunna känna att jag kan klara av något alls, för all aktivitet som innefattar något mått av stående eller gående genererar en smärta som gör att jag måste ligga ner. Detta har varit riktigt jävla pissigt. Det är också pissigt att då läsa och höra om folk som ba ”åhh om hela graviditeten vad som tiden mellan vecka 20 och 30 skulle man ju vilja vara gravid jämt” och som bara mår så himla förträffligt och njuter så mycket. Och apparna säger typ ”många kvinnor känner sig nu lugnare och gladare. Försök hålla igång så länge du orkar det kommer du tjäna på i längden” och då vill jag bara gråta (vilket jag också gjort ett par gånger) för jag känner att det är så orättvist. Jag kan väl räkna de dagar denna graviditet varit härlig på två händer typ. Och så samtidigt vill jag inte beklaga mig för jag vill vara glad för hur det är, och blir stressad över att bebisarna ska kunna känna av stress och dåligt humör och då blir jag ännu ledsnare. Ja ni hör ju. Inte superbra vecka.

Som extra plus på dålighetskakan har jag under några dagar känt av Bobbertsarna mycket mindre, vilket gör en orolig själ som mig mycket mycket orolig. Skräckscenarion där de dött i magen för flera veckor sedan osv spelas upp för mitt inre och tankarna löper amok. Idag och igår har jag dock känt av lite mer rörelser så jag har blivit lite lugnare i det, men det känns sjukt länge att behöva vänta till slutet av januari med att göra ultraljud igen. Jag skulle helst starta varje dag med en liten check för att se att allt är som det ska.

thumb_DSC00737_1024

Här har Tomas fångat på bild när jag får lite ont och försöker liksom böja mig lite framåt för att få bort det ondiga..thumb_DSC00742_1024

Och här visar jag att jag ändå fortfarande har midja kvar och det är jag gla för, så helt neggig är jag ändå inte……….

Gravidvecka 23

Vecka 23 är nu här! Idag är jag exakt i vecka 22+6 och snart har 60% passerat. Och denna vecka är ännu en milstolpe, för från och med denna vecka är det till förlossningen en ska vända sig vid eventuella komplikationer och det finns en miniminiminichans för överlevnad hos bebisen utanför magen. Det känns så himla stort. Och från och med nu blir det ju bara bättre och bättre förutsättningar för varje vecka som går. Jag har en hel del personer i min tvillingförälderfacebookgrupp (phhuu vilket ord) som föder innan en fullgången graviditet och många barn ploppar ut runt vecka 28, de får förvisso ligga på neonatalavdelning lääänge men många verkar ändå må rätt bra efter förutsättningarna efter ett tag. Så att vecka 23, och snart 24, är här känns otroligt bra.

(Bilderna denna vecka är från i söndags när vi var på julbord, och jag är finklädd i blus från HM trend för megalänge sedan, kimono från Monki i sammet som köptes i höstas, en vanlig tubkjol som också den är från HM men från basicavdelningen och ett långt svart linne under blusen också detta från HM)

framifran

Bobbertsarna är i denna vecka ungefär i storleken som två små marsvin (gulligulliguullll), 30 cm långa och väger cirka 500-600 gram vardera. De har fortfarande lite genomskinlig hud som organ och skelett kan ses genom men den börjar bli tjockare och förbereda sig på ett liv utanför magen. Deras hörsel förbättras och de kan känna igen röster nu. Så himla spännande! Att de liksom vet att det är jag som pratar med dom när jag gör det? De sover i alla fall mest hela tiden och speciellt de timmar jag är vaken och out and about, men när de inte sover så håller de på och gymnastiserar och sträcker runt och försöker röra allt de kommer åt. De övar på detta sätt motoriken och tränar sina små små muskler.

De är fortfarande väldigt tunna och rynkiga pga lite fett på kroppen men de blir rundare och rundare för varje dag som går. Det har också börjat bildas pigment i deras hud…..eller not…..ehehhehe. Stackars barn som har två riktiga blekfisar till föräldrar. Jag med mitt rödlätta pigment och fräknar och lätt för att bli bränd, och så Tomas som hävdar att han ”visst kan bli brun” men har då inte visat mig detta under våra tio år tillsammans. Ja så pigmentsmigment. Men ni kommer få många andra fina kvaliteter barn. Jag lovar.

Det står i en av apparna att ”det börjar bli lite trångt i livmodern”……………….OCH TÄNK DÅ ATT JAG HAR TVÅ?!?! Alltså jag vill väl inte att det ska vara trångt där inne. Stackars små trångbodda Bobbertsar :(( Och är det trångt nu är det ju inget av vad som komma skall. Ni har ingen aning om vad som väntar små vänner….

ner

Jaja om vi lämnar Bobbertsarna och går över till mig då. Nu ska det vara möjligt för mig att känna bebbarnas olika kroppsdelar utanför magen. Näpp näpp näpp säger jag om detta. Jag har iiiiiingen aning, inte vart de ligger eller hur de ligger eller om huvudet är här eller där. Också mycket förvirrande att det är två som jag ska försöka känna efter läget på. MEN den senaste veckan har jag kunnat ana lite utanpå magen att det finns något där inne som rör sig!!!! SÅ BALLT!! OCH FREAKY!!! Det är verkligen inte mycket som syns, men när det syns är det som om någon val simmar nära vattenytan så att den buktas ut lite lite i en svepande rörelse. Eller så har det någon gång också synts som ett litet gupp utåt när det sparkas eller slåss där inne. Lite läskigt men också rätt coolt att titta på.

Det står i apparna denna vecka att ligamenten som håller upp livmodern töjer sig vilket kan orsaka smärta och obehag i sidorna av magen. HAHA detta har jag ju känt i flera veckor. Men det är ju för att min mage växer bra mycket snabbare än en enlingsmage (växer den dubbelt så snabbt kanske?). Men en ny sak för denna vecka är att jag känt sammandragningar, tror jag i alla fall men jag tycker det är svårt att veta säkert. Det ska vara vanligt vid denna tid i alla fall och orsakas av att muskeln tränas och det ska inte vara farligt, om det inte är så att det känns mycket och ofta och gör ont och inte går över om jag förstått det rätt. Jag har i alla fall känt av det några gånger, tror jag, och tycker att det är minst sagt en otrevlig upplevelse. Mest för att det känns läskigt för jag påminns om utgången som denna graviditet oundvikligen kommer leda till.

Eftersom livmodern växer och växer (och ännu mer på mig) så trycker den på urinblåsan vilket medför ett mycket mer frekvent spring till toaletten. Alltså att leva sitt liv planerat efter toalettbesök är så otroligt segt. Jag kan inte göra något alls utan att tänka över när toalettbesök kan vara möjliga eller inte möjliga, och när jag varit och kissat så känns det ändå ca 5 sek efter kissnödigt igen. Jag säger som Kishti, det är orimligt! Men jag försöker att inte stressa upp mig för vid stress ska tydligen hormoner frigöras och överföras till barnet!??!?!?! HJÄLP. Jag vill ju verkligen inte att de ska ligga där inne och känna sig stressade, så jag försöker att ta allt med en Hakuuna matata-inställning och jobba hårt på mitt zen.

En sak som är rolig är detta med min navel. Den har, i takt med att magen vuxit, försvunnit. Alltså den där gropen som varit min navel is no more. Det är typ helt plant på magen??? Det känns jättekonstigt. Och runt naveln finns nu hud som får möta dagens ljus som aldrig tidigare fått göra detta. OCH DEN ÄR SÅ MJUK OCH FIN!!! Tänk om en kunde göra en hudtransplantation mellan exempelvis acneskadad kindhud mot denna bebismjuka. En sån himla affärsidé. 2015 kanske var året då moderkakan gjorde inträde i våra svenska skafferin i form av extremnyttiga kapslar en kan tillsätta sin morgonsmoothie men 2016 kanske blir året då navelhuden tas utnyttjas till sin fulla potential!

sidan sidan2

(((ursäkta gulheten och fulheten i bilderna men det är förevigt för mörkt ute för att fota och jag är rätt dålig på photoshop och är också rätt trött och orkade helt enkelt inte försöka fixa till bilderna mer)))

Gravidvecka 22

Vecka 22 är kommen och snart också över, idag är jag i 21+6 och enligt appen har 55% av graviditeten passerat. Det ska vara 126 dagar kvar, men eftersom min graviditet kommer vara lite kortare är jag väl säkert snart nere på under hundra dagar. Vilken himla grej!

(Idag har bilderna tagits utomhus pga HUR EXTREMT MÖRKT ÄR DET HELA HELA TIDEEENN???? Och knappt utomhus funkade det ://)

thumb_DSC00639_1024

Bobbertsarna är i denna vecka runt 27 cm och väger ca 450 gram. De ska vara stora som små pak choys (alltså kinesisk kål). Jag har alltså 60 cm och ca 900 gram bebis i magen?? Hur får de plats? Just nu verkar de i alla fall ha det rätt lugnt där inne i magen, de ska bara växa och växa och växa och tjocka på sig. Just nu är de alldeles rynkiga pga att de har så lite fett, så lite som 1%. Så de kommande veckorna ska de fetta till sig och fylla ut de där små rynkorna :’)

Från och med denna vecka definieras Bobbertsarna juridiskt som barn om de skulle födas, men medicinskt är de foster fram tills förlossningen. Så nu tänker vi på dem som barn tycker jag. De små barnen har nu fullt utvecklade naglar som täcker hela fingertopparna (men slutar de växa där? Eller kan de bli långa och skrapiga??), de har utvecklat svettkörtlar och huden börjar bli mindre och mindre genomskinlig. De ligger fortfarande med slutna ögonlock, men kan se skillnad på ljus och mörker genom dem. Deras små små ögon har fått sin form, men irisen saknar fortfarande pigment och alltså också färg.

Nu har Bobbertsarna fått en dygnsrytm, de sover ofta när jag är vaken för att de vaggas till sömn av mina rörelser och är vakna när jag vilar. Jag funderar på om de kan väcka varandra där inne? Knacka lite på väggen? Sparka lite på varandra?

thumb_DSC00641_1024

Och jag då. Nu tycker jag att veckorna bara springer fram, jag hinner knappt med och när någon frågar vilken vecka jag är i måste jag dubbelkolla för att veta säkert. Det är verkligen en skillnad från de första femton veckorna där varje liten dag registrerades i min hjärna. Nu står det i apparna att det syns att jag är gravid och att alla i min omgivning vet om det..haha älskar att de bestämmer att alla i min omgivning vet det…Jag ska fortfarande kunna röra mig relativt obehindrat och klara av saker såsom att resa mig från sängen och knyta skorna. Jag kan ju säga att sättet jag tar mig ur sängen är mer åt ett rullande än ett obehindrat resande..men men. Det är ju två också så det är ju inte helt överensstämmande med apparnas enlingsnorm.

Det händer kanske inte supermycket dessa veckor, alla appar är rätt fattiga på info och det är mycket fokus på att en kan få svullet tandkött och foglossningsbesvär. Tandköttet instämmer jag på. Härom dagen kände jag att jag ville testa på att tandtråda och bortsta tänderna med den riktiga elandborsten för första gången på ett tag, jag har inte kunnat göra det pga mitt illamående som kommit så fort jag haft något störande i munnen. Det gick bra tjoho men jösses vad jag blödde ur munnen sen. Och nu måste jag borsta med en lite mjukare tandborste för det gör alldeles för ont annars. Men det är SÅ skönt att vara på banan med munhygienen igen!! Hahah tänk att något så litet kan uppskattas så mycket :)) Foglossning känner jag inte supermycket av, det är mer som ett pågående molande som varit på samma nivå i flera veckor. Det känns men gör inte superont. Jag ska också nu kunna känna sammandragningar för att livmodern övar sig inför förlossningen, men det gör jag faktiskt inte alls. Inte vad jag vet i alla fall.

Annars är det mest att jag ska gå upp i vikt i en himla fart och vara superhungrig eftersom ”you’re eating for two after all”. Haha älskar att min app som inte är från Sverige säger att jag äter för två när alla svenska appar höjer ett varningens finger och säger ”app app app app du äter inte för två, en extra macka räcker gott”. Jag känner mig faktiskt inte superhungrig alls, bara hungrig väldigt ofta och att jag inte kan lita på när hungern slår till den kan komma pang bom och golva mig helt.

Rent psykiskt har jag börjat tänka väldigt mycket på att det faktiskt är barn och vi faktiskt ska bli föräldrar här inom kort. Jag är med i en tvillinggrupp på facebook och det är så många där som föder alldeles för tidigt och liksom får barnen och föräldraskapet som en smocka i ansiktet. Det är jag rädd för. Jag vill hinna gå och förstå det ännu mer mentalt och att det ännu ännu mer får sjunka in. Jag hade verkligen trott att det skulle vara självklart vid det här laget att vi ska få barn, men det känns fortfarande väldigt luddigt och stort. Och läskigt. Jag tänker mycket på hur vi ska klara det, och hur det kommer att gå, hur jag kommer räcka till, hur mitt liv kommer att vara och hur jag kommer att klara omställningen.

thumb_DSC00646_1024Magen har VERKLIGEN växt till sig. Härom dagen tyckte jag att jag såg nästan normal ut uppifrån och var lite orolig. Tänk om barnen dött och liksom försvunnit in i kroppen igen och magen börjat försvinna igen. Så gick jag förbi spegeln och tittade på mig i profil och skrattade till högt. Alltså att jag skulle se ut som normalt….hahhaha lol ett sånt skämt.

Gravidvecka 21

Vecka 21 är nu kommen! Eller närmare bestämt 20+5. 50% gränsen har redan passerats och nu räknar jag ner till under tresiffrigt tal kvar på graviditeten. På ett sätt vill jag att allt ska vara över redan nu, samtidigt som jag är megaorolig att de ska komma för tidigt. Idag står det i appen att det är 134 dagar kvar i alla fall.

thumb_DSC00569_1024

Bobbertsarna ska vara ungefär 290-400 gram och 18-26 cm långa i denna vecka, som två endiver. Det här med vikt och längd skiljer sig fortfarande mellan olika appar och mellan olika bäbisar också tänker jag. Om de mäts på längden så mäts de nu mellan huvud och tå istället för huvud och rump. Alla organ ska vara helt färdiga, och alla kroppsdelar helt färdigutvecklade. De ligger där inne och ser ut som precis riktiga människor, om än väldigt väldigt små sådana och de skulle fortfarande inte klara sig utanför magvärlden.

De två små gosegrisarna kan höra mitt blod pulserna omkring och när min mage bubblar eller när jag nyser, sjunger och skrattar. De reagerar också på ljus (men det tycker jag att apparna sagt att de gör jättelänge ju?). De flyter runt inne i fostervattnet och har ett okomplicerat liv, men redan nu finns möjligheten att de kan drömma??? HUR SJUKT. Och vad drömmer de om?? Så spännande.

Bobbett och bobtvå sväljer en massa fostervatten hela dagarna och det tränar både matsmältningsorganen och den kommande andningen i livet utanför. Tarmarna kan ta upp näring från fostervattnet de sväljer.  De ska ha rätt gott om plats fortfarande och vara väldigt aktiva denna del av graviditeten, så en ska kunna känna sparkar och sådant från alla möjliga håll och kanter. Det tycker jag inte att jag gör däremot, så det kanske är annorlunda när de är två? MEN!! Jag tror nu nästan alldeles säkert att jag känt sparkar (knytnävar?) nu! Det är på två olika ställen och jag tror att det är sparkar från små fötter, ett ställe under naveln till vänster och ett ovanför naveln till höger. Det är så spännande och lite freaky att känna!

thumb_DSC00568_1024

Hihi hejdå tårna ses senare i vår…

Och så lälle jag då. Magen ska fortfarande vara inne i en växtspurt vilket absolut stämmer in på mig. Det känns som att den växer från dag till dag??? Och ofta spänner den liksom utåt som att jag ätit för mycket hela tiden. Annars ska det vara en rätt behaglig tid nu utan för många jobbiga symptom från första trimestern och utan alla de saker som kommer med tredje trimestern såsom tyngd och återkommande illamående och sådär. Men däremot ska en kunna bli lite mer inåtvänd som havande denna tid…haha ja men det känns det lite som att jag varit ett bra tag. Jag är liksom gärna hemma och skrotar runt.

Jag känner att jag har det rätt bra i kroppen överlag, förutom kvällsillmåendet och stelhet och lite ont i ryggen (men inte mer än vanligt mvh har haft ont i ryggen sedan 14 års ålder). Det som känns mest jobbigt är på nätterna för då gör det ont och är svårt att komma till ro och hitta bra ställningar att sova i. Det gör också ont att vända sig från ena sidan till den andra, inte i ryggen men innuti mig.

Nu skriver apparna att det ska synas att jag är gravid, och att en kan ha svårt att dölja sin graviditet…..HAHHAHHAHHA ja. Det gör det. Men det gör det ju också sedan ett par veckor tillbaka väldigt tydligt. Normalt att ha gått upp är mellan 4 och 6 kilo, och jag funderaade faktiskt häromdagen på hur mycket jag kan ha gått upp nu. Jag har ju ingen våg för jag har inget intresse i att väga mig, men just nu känner jag mig faktiskt undrande kring detta. Kan jag ha gått upp 6 kilo? Jag känner mig inte alls så mycket tyngre, 6 kilo är ju rätt mycket mer att gå runt och bära på. Men nästa vecka ska jag till mvc så då kommer jag säkerligen få svar på mina undringar. Spännande.
Inte lika spännande saker som kan inträffa är hårväxt på ovanliga och konstiga ställen, detta har jag dock inte upplevt och det slipper jag gärna också :))))
thumb_DSC00556_1024

thumb_DSC00535_1024

Första magbilden utan klädespersedlar på….WOW va.
Och så framifrån då. Mest för att en liksom ser hur magen står ut på mitten av torson, fattar ni hur jag menar? Tycker det ser ballt ut. Midjan och allt är ju fortfarande där, men mitt på ba BAM är den.
thumb_DSC00573_1024
Det absolut största denna vecka har helt klart varit att känna Bobbertsarna. Jag kan inte säga att det finns någon tid som jag alltid känner eller så, men ofta när jag ska gå och lägga mig och när jag rätt nyss gått upp kan de sparka till en del. Det är så otroligt konstig känsla?? Att känna något inifrån ens kropp som liksom tydligt trycker utåt. Men häftigt också såklart. Ännu mer häftigt kommer det bli när andra kan känna det utifrån!

Gravidvecka 18

Vecka 18 är nu kommen! Idag är jag för att vara precis i vecka 17+2 och 43,6% av graviditeten har passerat. Fast egentligen är det kanske längre än så eftersom jag enligt barnmorskorna kommer sättas igång/skäras upp i vecka 38 senast om det inte kommit igång av sig självt innan. Så det är liite närmre halvvägs än 43,6%.

Precis som förra veckan, och veckan innan det, tycker jag att magen har vuxit apmycket. Hahah jag undrar om det bara kommer fortsätta såhär galet. Igår när jag gick upp och speglade mig så var det liksom stor över hela torson, inte bara under revbenen och magen liksom. Jag börjar kanske förstå lite mer det här med hur stor en kan bli som tvillingbärare. Det står överallt att en är lika stor som en fullgången enlingsgravid i vecka 30, så det är klart att en stor mage kommer som ett brev på posten. Precis som förut är jag dock inte superbekväm med detta, men jag försöker omfamna det mer och mer.

thumb_DSC00390_1024 thumb_DSC00398_1024

Bobbertsarna ska nu väga mellan 160-250 gram (vet någon varför det är så otroligt olika i olika appar?) och vara 13-20 cm långa vardera, ungefär som två små meloner, eller två granatäpplen. Fingrarna och tårna börjar bli mer färdiga och redan nu finns alla de små linjer som kommer att bli deras fingeravtryck. Hur ballt som helst!! De ska också vända ryggen till om det blir för ljust på magen.

Denna vecka är bobbertsarna väldigt aktiva där inne i magen, de rullar runt och slår med armar och ben och grimaserar. Full fart! De kan också gäspa denna vecka och det kan en till och med känna av (!!). De kan också känna skillnad på om jag ätit sött eller beskt, och om det är beskt grimaserar barnen när de sväljer fostervattnet (hiihihih hur gulligt) och är det sött sväljer de mer vatten (de gillar sötskaker och brås på sin mammis alltså). Nervsystemet utvecklas mycket i denna vecka. Nerverna bildar mer komplexa band till varandra (?) och nerverna i hjärnan håller på att jobba på funktionerna som styr sinnena.

Allt som allt ska Bobbertsarna ha ”a ball” där inne just nu. Det känns himla bra att läsa!

Jag då. Hur har jag det? Jo denna vecka står det mycket i apparna om att det är dags att göra ultraljud och hur detta går till och vad en kan se på det. Vi kommer dock inte göra det denna vecka utan först om en dryg vecka. Jag är väldigt spänd på detta såklart, även om jag redan fått se som tre gånger. Men detta rutinultraljud (som tydligen inte heter det blev jag bannad av min läkare) känns som att det är viktigt liksom, att de ska mäta mer noggrant och kunna se mer saker.

En annan sak som det står mycket om är fosterrörelser som är vanligt att känna nu, det ska kännas som ett lätt fladdrande eller kurrande i magen. Jag tror inte att jag känt något ännu, men ibland undrar jag om de är små rörelser jag känner? Men jag är verkligen inte säker. Jag har ju moderkakorna i framvägg och då kan ju fosterrörelserna kännas senare :'(((((((

Kroppen ska öka i vikt, precis som föregående veckor. Jag har ju ingen våg så jag vet inte hur mycket jag ökat, men jag tror säkert att det är en del. Man ska också få ökad aptit här i krokarna, det känner jag inte alls så mycket av men det kanske kommer. Jag är mest ointresserad av mat, men äter såklart för att jag måste. Däremot måste jag äta oftare men det är för att jag inte kan äta så mycket åt gången för jag blir mätt så otroligt snabbt.

En vanlig komplikation vid denna tid är ryggsmärtor och ligamentsmärtor. Livmodern växer en himla massa och påverkar närliggande ligament så en kan få väldigt ont i nedre delen av magen och neråt i och från livmodern. Livmodern skiftar också tyngdpunkt vilket kan medverka till ryggsmärtor. Detta känner jag absolut av. Jag har som värk neråt hela tiden, det strålar liksom ner i benen lite på ett väldigt konstigt sätt. Och ryggen har jag ju alltid ont i :—-))))))))

Något jag nu för första gången läst i en app är att den ökade blodcirkulationen gör att kroppen producerar med svett OCH SPOTT!! Här kommer förklaringen till min sjuka spottmängd. Skönt att det finns ”på riktigt”, dvs i en app. Det är inte jag som är knäpp eller konstig alltså!

Överlag är jag, som jag redan skrivit, extremtrött igen. Det känns som att jag färdats tillbaka till de allra första veckornas totala tröttma. Och illamåendet håller i sig på kvällarna. Jag har verkligen glömt bort hur det är att vara ”normal”. Sedan känns hela kroppen rätt…konstig. Det är liksom jobbigt att göra saker som annars är a piece of cake, och kroppen gör ont på märkliga sätt. Samtidigt är det fortfarande mycket mycket overkligt och oklart och det känns som att jag lika bra skulle kunna gå och ruva på en stor bajskorv typ.