Tagg: gravid vecka för vecka

Graviditetsvecka 17

Nu är vecka 17 här! Väldigt sent men bättre sent än aldrig. Egentligen byter jag vecka på fredagar i nuläget, det kan ju förändras efter ultraljudet vi ska göra längre fram i november, men jag tänker att veckoinlägget ändå får komma upp på söndagar för jag hinner aldrig på fredagarna. I alla fall. Nu är jag alltså i vecka 17, eller 16+6 för att vara precis. Jag har alltså varit gravid i fyra hela månader plus några dagar. FYRA MÅNADER??!?!?!? Det är ju ungefär som en hösttermin, och det är ju jättelänge.

Och magen har på denna veckan börjat synas ännu mer. Förra veckan skrev jag ju att jag tyckte att den hade vuxit så himla mycket, men nu tycker jag ännu mer att den vuxit så himla mycket!!

mage1

De små bobbertsarna där inne ska vara runt 15-18 cm från huvudet till rumpen och väga runt 130-180 gram vardera i slutet av veckan. Nu börjar också huvudet att bli mer proportionerligt i relation till kroppen. Innan har ju de små krumelurerna varit mer alienliknande men nu blir de alltså mer och mer lika små personer. Bebisarna har tydligen naglar nu (!!!!!!) (??????????) och huvudhåret, ögonbrynen och ögonfransarna börjar komma allt mer. Ifall de skulle ha anlag för mörkt hår skulle pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Jag tänker dock att de inte har anlag för mörkt hår eftersom både jag och Tomas är rätt ljusa i pigment och hårsvall. Men vi får se :))

Förutom att håret börjar komma så börjar också fosterfett att bildas som ska skydda deras känsliga lilla hud :’))) Och så lite äckligare information, den första avföringen har börjat samlas i tarmarna på dom, ett grönaktigt mörkt bajs som heter mekonium. Jag undrar varför det bildas nu? Vad är syftet med att de ska ha bajs i tarmen i flera månader liksom??

Och så till mig då. Nu är det enligt appar och www en period där graviditeten känns roligare, trots kroppsliga besvär. Det kan jag väl hålla med om rätt mycket för det känns lite roligare och lättare nu, samtidigt som jag är precis lika trött som innan pga sover så sjukt dåligt på natten och vaknar upp varje timma efter fyra typ. Jag mår ju också illa fortfarande, men det är mest koncentrerat på kvällen och då flyr jag från den genom att gå och lägga mig. Det känns fortfarande väldigt overkligt, och jag funderar mycket på när det ska börja kännas på riktigt egentligen.

Livmodern växer i alla fall mycket nu, och ska vara lika stor som ett bebishuvud. Är min lika stor som två bebishuvuden undrar jag då? Gud vad jag suktar efter information om tvillinggraviditeter!!! Det är så otroligt dåligt med det. Men jag kan absolut förstå om den är stor som två bebishuvuden för jag tycker den är så sinnessjukt stor! Man ska också kunna känna molvärk i livmodern pga växandet, och det gör jag…tror jag i alla fall. Men jag tycker det är lite svårt att känna skillnad mellan krämporna jag har. Tydligen har jag fått urinvägsinfektion så det gör ju också ont och kan mola liksom på sidan. Och så har jag lite annat random ont.

Jag ska känna mig hungrigare än normalt (eehehhhhh…JAPP!) och de flesta har vid denna tidpunkt gått upp två till fem kilo i vikt. Jag har ingen våg hemma så jag har ingen aning om vad jag gått upp precis just nu, men för ungefär två veckor sedan var jag ju på mvc och då hade jag gått upp två kilo så det är väl troligt att det är lite mer nu. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förhålla sig till det här att gå upp i vikt, men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg som bara handlar om det för det kan bli så långt. Sist men inte minst ska jag också ha en ökad blodvolym som gör att jag känner mig varm och svettig och extra andfådd. Detta kan jag verkligen känna igen. Jag är en extrem frysare, jag fryser alltid när Tomas inte gör det. Och nu är det tvärtom. Så himla skönt att slippa det konstanta fryset från oktober till mars!!! Jag blir också andfådd av inget alls och måste nästan ta trapporna upp till tunnelbanan i två omgångar med vilopaus emellan pga flåset. Inte riktigt klokt är det.

Något som inte stått i någon app eller så men som jag börjat uppleva väldigt mycket mer är humörsvängningar. Jag kan känna mig orimligt arg för att sedan tappa allt och börja gråta för inget speciellt. Jag är ju en känslis och en gråtare i vanliga fall så själva gråtandet är inget konstigt eller onormalt för mig men de senaste dagarna har jag börjat gråta utan att ha en tillstymmelse till anledning och jag förstår inte själv varför tårarna rinner. Och det rinniga salivet, det onda bäckenet och väldigt detaljerade och märkliga drömmarna fortsätter.

Sammanfattningsvis har det ändå varit en av de bättre veckorna! Och så maggen då. Som ni alla väntat på.

mage2 mage3

En extremt häftig grej är att jag kan känna min livmoder och var den börjar. Just nu börjar den ungefär där jag håller fingrarna. Något som går emot allt apparna säger, men de är ju också anpassade efter enlingsgraviditeter. COOLT VA?!??!

Vecka 16

Nu är det dags för en ny veckoredogörelse och titt på magen. Tjoho. Nu har jag och the bobberts trätt in i vecka 16, alltså har jag gått 15 fulla veckor plus några dagar. Nästa vecka är den 16 fullgångna veckor, 4 månader alltså. Sjuuuukt.

Vi börjar med en bild på dagens outfit framifrån. Jag lånade denna blus från min syster igår (tack för lånet fast jag inte frågade Vilda) och tycker att den passade utmärkt bra pga dess flowighet kring magtrakten. Jag har också köpt nya ”jeans” (läs mjukisbyxor som ser ut som jeans) från mammaavdelningen på HM, så äntligen kan jag ha på mig tighta byxor igen hallelujah. Jag är en riktig jeansperson så det är väldigt skönt att kunna känna mig lite mer som mig själv klädmässigt.

DSC00106

Och så magen då. Jag tycker som sagt att den vuxit från förra veckan men den är fortfarande inte superstor (speciellt inte under förmiddagen, vilket är när bilden är tagen)

DSC00149 DSC00150

Jag känner mig fortfarande lite obekväm och liksom blobbig i kroppen och inte alls som att det är en gravidmage där. Tomas har flera gånger kommenterat att det syns att det faktiskt är en mage som barn växer i, men det känns som att jag är för mycket kvar i mitt problematiska förhållande till min kropp och att den förändras. Jag ser mest något jag hela mitt liv blivit lärd är fel och att jag ska gömma och träna och banta bort.

I alla fall. Nu är de små krumelurerna, enligt en ungefärlig medelsiffra av alla appar jag har, någon stans mellan 12 och 16 cm långa och väger 80-100 gram vardera. De är som små avocados. På en vecka har de alltså ökat ungefär dubbelt i vikt! Omg, tänk vilken ökning. Armar och ben är färdigutvecklade och lederna fungerar, de kan också koordinera sina rörelser eftersom nervsystemet funkar och musklerna kan svara på hjärnans signaler (???).

Bebisarna håller på och rullar runt och rör sig i magen en himla massa och de ska tydligen ha bra med plats att röra sig på. Jag funderar lite på det här med utrymme, har de liksom lika mycket plats när de är två? De växer ju i samma takt som ifall det bara var en. Nu ska de också höra bra och hör hela tiden ljud från tarmar och hjärta och sådär (lyckos dom att mina tarmar låter ungefär hela tiden), och skulle någon skrika högt vid magen rycker de till. Det är också ungefär nu en kan se tydligt på ultraljud om det är snippa eller snopp på dem för den utvecklingen ska tydligen vara klar nu.

Jag ska tydligen kunna känna sammandragningar och rörelser från bebisarna men jag tror inte att jag känt av någon av dessa saker? Hur känns en sammandragning egentligen? Rörelser tror jag kommer dröja lite tills jag kan känna för jag har moderkakorna i framvägg och det ska tydligen göra att en kan känna rörelser lite senare. Annars står det mest att jag ska ha en härlig period just nu :——))))))))))) Andra trimestern är ju tydligen guld för de flesta. Jag är dock fortfarande illamående och väldigt trött och känner mig inte alls speciellt glow:ig och härlig och lycklig. Men nu under helgen har jag ändå känt en väldig skillnad i mitt humör, på mina jobbdagar har jag nog inte skrattat en enda gång pga utmattning men nu i helgen har det känts mycket lättare att leva när jag får ta saker i mitt tempo.

Annars så ska bäckenlederna börja mjukas upp och en del får ont av detta, och ja det kan jag ju verkligen skriva under på. Gud vad knäppt det är att liksom inte kunna röra sig så som en normalt kan. Jag lär mig liksom inte så ibland när jag gör något knäppt med min kropp så måste jag skrika rätt ut pga ilande smärta ner i min vänstra skinka. Men det är ändå under kontroll och hade kunnat vara bra mycket värre.

Något som inte står i apparna men jag upplevt är extreeeemt rinnigt saliv? Alltså heheh..typ varje kväll när jag ska sova så vaknar jag till precis när jag somnat pga att jag dreglar så det droppar på kudden……hihihi. Annars fortsätter mina väldigt detaljerade drömmar där jag ofta är otroligt oansvarig på olika sätt (?) och min närhet till gråt (något jag iofs alltid har så det är ju verkligen inte speciellt för graviditeten).