Tagg: graviditet

Gravidvecka 27

Vecka 27. Idag är jag precis i vecka 26+4 och eftersom jag inte kommer gå längre än till vecka 38 har mer än 70% av graviditeten passerat. SÅ pepp siffra!! Jag har ju en himla kämpig period just nu så att det bara är högst 30%, eller 80 dagar, kvar gör mig mycket upplyft. Detta inlägg är inte bara en veckoöversikt utan också en uppvisning av mina två nya plagg jag investerat i för att ha något att klä kroppen i de sista veckorna.

Först ut har vi klänningen från Monki som jag köpte på rean för en hunka. Stor som ett tält och gångbar både nu och när Bobbertsarna är på utsidan tänker jag mig.

DSC00781

Bobbertsarna beräknas väga cirkus ett kilo var och är runt 37 cm från topp till tå. De ska vara stora som två tröglorier (nej jag visste inte heller vad det var innan ett besök på google) eller två butternutpumpor. De spenderar alltjämt sin mesta tid med att tjocka på sig. De håller också på att jobba upp ett bra immmunsystem, vilket det finns teorier om är anpassat efter de miljöer jag ofta befinner mig i…de kommer alltså ha det allra bäst hemma i soffgropen :)) Deras små hjärnfunktioner är tydligen ”avancerade” och utvecklas och blir ”allt mer sofistikerade”. Blir otroligt stolt över denna fakta på ett mycket orimligt sätt, det står ju samma om alla barn liksom..

De börjar bli mer och mer knubbiga (finns det något gulligare än knubbiga små lår??) och de suger ofta på tummen (också mycket gulligt) och övar genom detta upp musklerna i kinderna och käkarna. I munnen har de också fullt utvecklade smaklökar, så nu när jag stoppar i mig saker så tänker jag extra mycket på att det ska vara gott för dom.

Det står att Bobbisarna har plats att röra sig fortfarande, vilket jag inte riktigt vet om det stämmer lika bra för mig dock..Jag känner rörelser på ungefär samma ställen hela tiden så jag tror inte att de möblerar om i sina rum så speciellt mycket.

DSC00786

DSC00794
DSC00792

Toppen med stora ärmar, sen när Bobbertsarna är på utsidan och ska ammas kan jag ju bara stoppa in en bebis där liksom…

Och så till mig. Detta är näst sista veckan i trimester 2. Det står fortfarande mycket i apparna om att de kommande veckorna handlar mycket om viktuppgång vilket skrämmer mig lite. Verkligen inte vikten i sig, men mitt ryggont. Jag är rädd att det kommer bli ännu värre med ännu mer vikt och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det. Men Bobbertsarna ska ju gå upp från cirka kilot till över 2 kilo gärna 3 under de kommande tio veckorna. Så det är klart att mer vikt kommer komma som ett brev på posten. Men som sagt, jag är inte pepp på krämporna detta kan komma att medföra.

Jag har fortsatt mycket ont i ryggen, och som ni kanske läste så är det inte direkt något som hjälper förutom ryggläge. Det är också fortsatt sjukt frustrerande att känna sig så otroligt begränsad i sin kropp och sitt liv. Det står i apparna att det kan vara dags att handla saker till barnet eftersom det snart kommer bli besvärligt att gå och handla, detta skulle jag dock flytta bak två månader ungefär för mig personligen. Vi har inte allt klart, men har lite kommande projekt som att åka till Ikea inplanerade här under de kommande veckorna. Sedan får jag väl beställa från www, skicka någon annan att handla eller peppa Tomas (som hatar att gå i affärer) att shoppa loss. Jag håller på att sammanställa en lista på allt vi har och allt som eventuellt behövs hemma inför ankomsten, jag tänkte dela med mig av detta när jag kommit lite längre.

En ska kunna ha någon slags kommunikation med sin bebis (eller sina bebisar) nu genom att trycka på magen och de då trycker tillbaka. Detta funkar inte alls för mig och mina små medpassagerare, så fort jag lägger en hand där det sparkar så är det som att sparkarna aldrig funnits. De drar sig liksom tillbaka. Men om jag inte stör kan det vara ett riktigt hålligång, speciellt på kvällarna och morgnarna.

Förutom mitt ryggont och foglossning känner jag inte så mycket av andra symptom som beskrivs i apparna såsom restlesslegs, kramp i vaderna och sammandragningar. Det är ju i alla fall skönt :—)) en får vara glad för det lille. Ibland har jag lite svårt att sova, eller snarare att somna om när jag vaknat. Jag vaknar och går upp och kissar ungefär två gånger per natt och den sista gången är runt 4-5-6-tiden och då kan jag ibland ha vääääldigt svårt att komma till ro igen. Jag tror det är en kombo av att jag börjar förberedas lite inför lätta och många uppvak, och att jag har så ont i ryggen så att varje ställning jag försöker lägga mig i gör ont.

Mitt andra nya inköp är en längre trikåkjol från HM för 99 kronor. Jag är inte bekväm med just den här längden men tänker att den kan korvas upp bra och lätt.

DSC00801 DSC00809

Nu i denna vecka ska jag och Tomas på en föräldrakurs på Sös som är specialinriktad på tvillingar, himla spännande” Och veckan efter det ska vi på tillväxtultraljud och jag ska på svenska tvillingklubbens kurs. Spännande veckor framåt alltså!

 

 

Fråga en fråga och frågan får ett svaar

För en låååång tid sedan, när vi skulle spela in gravidpodden, så frågade vi om det var något ni funderade kring angående graviditeten. Då sa jag också att jag skulle svara på frågorna i text, eftersom alla kanske inte lyssnar på podden. Det har sedan lagt sig längst bak i min hjärna och inte förrän nu ploppade det upp igen. Så nu tänkte jag ta och försöka knåpa ihop lite svar till er!

Så här kommer det. Frågorna är i fetstil, och svaren i vanlig. Håll tillgodo.

thumb_IMG_9196_1024

Andra graviditetstetet, valde ett clearblue just för att få läsa det där ”gravid” och inte lita till något oklart streck..

Hur reagerade ni när ni fick reda på att det var tvillingar?
Jag reagerade knappt alls, för ultraljudsbarnmorskan sa att det var två innan hon hade visat för oss att deras hjärtan slog så jag var helt inställd på att absolut inte ta ut någon glädje innan jag sett hjärtaktivitet. Vi gjorde ju detta ultraljud väldigt tidigt (i vecka 9 om jag inte minns fel) just för att stilla min oro. Tomas skrattade och sa ”jag sa ju det” för han har alltid pratat om att vi ska få en Luke och en Leia (star wars-referens för er som inte hänger med i svängarna). Sen när detta sjunkit in lite mer är det klart att jag blivit väldigt väldigt glad, men samtidigt också lite extra rädd.

Har ni (speciellt Yrsa) börjat tänka på förlossningen? typ snitt vs vaginal förlossning?
Tomas har nog inte tänkt alls, det ligger ju verkligen mer på mitt bord om en säger. Jag har såklart tänkt, men eftersom det är tvillingar så är jag fortfarande inställd och öppen för båda typerna av förlossning. Det är ungefär 50/50 mellan snitt och vaginal förlossning med tvillinggraviditeter och faktorer som påverkar detta som jag själv inte kan göra något åt. Så jag är inte inställd på något speciellt än så länge, men ungefär lika rädd för båda alternativen. Så sjuk grej ju!!

När är bebisarna beräknade?
Bebisarna är beräknade till en bit in i april, men eftersom man i stockholm sätts igång/snittas senast v38 så kommer de komma i slutet av mars..såvida de ligger kvar hela tiden.

HUR KÄNNS DET?
Det känns roligt, konstigt, overkligt, spännande, pirrigt osvosvosv. Det känns fortfarande inte helt PÅ RIKTIGT och det kanske det inte kommer göra förrän de kommer ut och faktiskt är här. Det känns roligt och peppigt och underbart att få bli förälder, och att bli förälder till två på samma gång. Men också väldigt väldigt läskigt och jag är rädd att inte räcka till.

Hur länge har ni vetat att ni väntar barn?
Sedan början av augusti.

Hur var det och hur gick det till när ni insåg att Yrsa var gravid?
Jag gjorde ett graviditetstest när jag var ensam hemma, mest bara för att utesluta något. Jag kände mig liksom lite spänd i magen på ett märkligt sätt. Men jag trodde inte alls att det skulle visa ett plus, verkligen inte. Så när jag hade gjort testet så gick jag därifrån och gick tillbaka sedan och skulle mest bara slänga det och så var det positivt?!?!? EH va?? Jag berättade inte för Tomas den dagen, utan gjorde ett till test dagen efter så att det verkligen inte skulle vara något fel med det första. Och för Tomas berättade jag inte alls egentligen utan la bara testet framför honom…heheh hade lite svårt att hitta orden..

Hur planerar ni med boendesituationen?
Vi planerar att bo kvar där vi bor. Vi har ju en tvåa som är helt okej stor på första våningen med hiss. Så att komma ut och in ska nog inte vara så problematiskt. Sedan kan jag känna att det såklart skulle vara skönt med ett rum till mest för att kunna sprida ut sovandet lite ifall det är så att Bobbertsarna kommer sova helt ojämnt. En annan sak som skulle vara bra är ett större badrum för att verkligen få plats med skötbord och förvaringsmöjligheter. Men som sagt. Planen är ändå att bo kvar något år tills bebisarna mer blivit barn och behöver lite mer plats.

Hur känns det att vänta tvillingar? Speciellt för dig Yrsa som själv är tvilling?
Det är ju lite speciellt att vänta tvillingar när jag själv är tvilling, jag får ju liksom se det hela från båda sidor. Jag vet hur det har känts att vara tvilling, och snart kommer jag få veta hur det känns att vara förälder till tvillingar. Jag känner att jag har vissa tankar om hur jag vill göra med uppfostring osv som är relaterade till att jag själv har erfarenheter. Men samtidigt så tror jag är precis lika handfallen som andra :)))))) MEN jag har ju världens bästa stöd i min mamma och min låtsasmamma som båda är tvillingmammor.
thumb_IMG_0531_1024
Första ultraljudsbilden, när de verkligen bara var små små grodyngel

Kommer ni ta reda på könet på barnen och kolla om dem är enäggs/tvåäggstvillingar?
Att kolla tvåäggs och enäggs är tydligen svårare än en kan tro. Våra små Bobbertsar ligger i varsina fostersäckar och har en tjock skiljevägg mellan sig, vilket till 70% talar för tvåäggs MEN det kan fortfarande vara enäggs och det beror på när de i sådant fall delat sig i magen. Skulle det vara en snopp och en snipp i maggen på sig så vet en att det är tvåäggs men annars får en vänta tills de kommer ut och ta dna-prov. Vi har kollat könen på dem, just för att kunna veta lite närmare om tvåäggs och enäggsfrågan men de kunde inte se så bra på den ena av dem så vi får se nästa ultraljud om den visar sig lite mer :))

Hur planerar ni med föräldraledighet?
Vi planerar att Tomas först ska ta sina 20 partnerdagar (han har 10 fler än en partner som får ett barn) och sedan ska han ta flera månader ledigt så att vi får vara tillsammans allihopa de första typ fem månaderna. Det känns som en ypperlig plan för att livet ska bli så bra som möjligt för alla inblandade. Sen efter det vill vi fördela ”ledigheten” så jämnt det går mellan oss.

Hur går det med Yrsas jobb nu när hon varit borta?
Heheh detta är ju kanske inte en helt aktuell fråga nu längre eftersom jag varit borta en massa igen, men jag får bara säga att jag hoppas att det går bra. Och att jag säkert är bäst för vissa elever men att det finns andra som är bäst för andra elever och jag kan inte gå och ha dåligt samvete/tänka att jag måååste vara där. Så jag försöker bara koppla bort alla negativa tankar kring att jag varit borta så mycket.

Hur var det att berätta för familj och vänner?
Det var lite blandat, jag har generellt haft väldigt svårt att berätta…av någon konstig anledning..men när jag väl har berättat har det känts väldigt bra och varit väldigt skönt!

Kommer ni blogga mycket om gradiviteten? Visa bilder osv? 
Det här har aktiviteten här inne på www kanske visat redan, men visst bloggar vi om den. Självklart inte om allt hela tiden, men att inte blogga om den skulle kännas konstigt då det är en så stor del av båda  våra liv just nu.

Har många av era kompisar barn?
Nja, jag har ett par kompisar som har barn men fler som inte har det. Tomas har kanske några fler kompisar som har barn, men han är ju också äldre än vad jag är så det är ju rätt naturligt. Men eftersom vi bor i Stockholm och vi här har den högsta medelåldern för barnafödande i landet så är det nog totalt sett fler som inte har barn än som har det.

Har ni tänkt något på namn?
Jajamensan men det håller vi för oss själva lite till :)) Vi har inte bestämt något ännu men har just nu två namn som vi tänker mer på än andra.

Hur tänker ni kring visa barn på internet sedan när de har kommit?
Oj det är en svår fråga. På ett sätt känns det lite konstigt att visa bilder hej vilt, men på ett annat sätt helt självklart. Vi har ju inte en jätteblogg eller jättestora instagramprofiler, så just nu tänker jag att vi kommer visa bilder. Men ja vi får ju se lite mer när de faktiskt är här. Då kanske det känns annorlunda.

Lite känslig fråga( så svara bara om ni vill), var det en planerad graviditet?.
Den var semi-planerad. Inte megamegaplanerad men inget oväntat misstag :))

Ni har ju pratat om att ni får ”glida med” Tomas föräldrar på semestern så länge ni har högst ett barn. Känner ni er snuvade på den möjligheten nu när de två första bestämde sig för att komma på samma gång?
Hehe vet att detta var en halvseriös fråga, men den får åka med ändå :)) Vi har fått lite dispens av Tomas mammis och pappis och våra två räknas i detta fall som ett barn för att de föddes samtidigt…hehe. Så vi får glida med dom även i sommar. Sen får vi ju se hur allt går, det känns som att det är svårt att planera och veta.

Jag undrar om ni tänker något särskilt kring barnuppfostran, kanske främst utifrån ett genusperspektiv? Har ni några bestämda idéer om hur ni vill/inte vill uppfostra era barn?
Både jag och Tomas har absolut bestämda idéer om hur vi vill uppfostra barnen, och vi båda tycker att jämlikhet är av stor vikt. Vi vill gärna ha ett medvetet genusperspektiv när vi uppfostrar våra barn men jag är väldig medveten om att det säkerligen är mycket svårare än vad en tror, mycket också för att det finns andra saker som påverkar som ligger utanför vår kontroll. Men som sagt kommer vi sträva efter att uppfostra våra barn till barn och individer och inte till kön. Jag tror också att detta kommer bli lite mer konkret att tänka kring när barnen väl kommer och finns här, nu är det så luddigt och oklart fortfarande :)).

thumb_IMG_9223_1024

Här visste bara jag och Tomas om hemlisen och jag cyklade iväg till vattnet för att vara lite själv och tänka och känna. Och bada.

Har ni fler frågor och funderingar så fråga på, det är bara väldigt roligt!

Vecka 16

Nu är det dags för en ny veckoredogörelse och titt på magen. Tjoho. Nu har jag och the bobberts trätt in i vecka 16, alltså har jag gått 15 fulla veckor plus några dagar. Nästa vecka är den 16 fullgångna veckor, 4 månader alltså. Sjuuuukt.

Vi börjar med en bild på dagens outfit framifrån. Jag lånade denna blus från min syster igår (tack för lånet fast jag inte frågade Vilda) och tycker att den passade utmärkt bra pga dess flowighet kring magtrakten. Jag har också köpt nya ”jeans” (läs mjukisbyxor som ser ut som jeans) från mammaavdelningen på HM, så äntligen kan jag ha på mig tighta byxor igen hallelujah. Jag är en riktig jeansperson så det är väldigt skönt att kunna känna mig lite mer som mig själv klädmässigt.

DSC00106

Och så magen då. Jag tycker som sagt att den vuxit från förra veckan men den är fortfarande inte superstor (speciellt inte under förmiddagen, vilket är när bilden är tagen)

DSC00149 DSC00150

Jag känner mig fortfarande lite obekväm och liksom blobbig i kroppen och inte alls som att det är en gravidmage där. Tomas har flera gånger kommenterat att det syns att det faktiskt är en mage som barn växer i, men det känns som att jag är för mycket kvar i mitt problematiska förhållande till min kropp och att den förändras. Jag ser mest något jag hela mitt liv blivit lärd är fel och att jag ska gömma och träna och banta bort.

I alla fall. Nu är de små krumelurerna, enligt en ungefärlig medelsiffra av alla appar jag har, någon stans mellan 12 och 16 cm långa och väger 80-100 gram vardera. De är som små avocados. På en vecka har de alltså ökat ungefär dubbelt i vikt! Omg, tänk vilken ökning. Armar och ben är färdigutvecklade och lederna fungerar, de kan också koordinera sina rörelser eftersom nervsystemet funkar och musklerna kan svara på hjärnans signaler (???).

Bebisarna håller på och rullar runt och rör sig i magen en himla massa och de ska tydligen ha bra med plats att röra sig på. Jag funderar lite på det här med utrymme, har de liksom lika mycket plats när de är två? De växer ju i samma takt som ifall det bara var en. Nu ska de också höra bra och hör hela tiden ljud från tarmar och hjärta och sådär (lyckos dom att mina tarmar låter ungefär hela tiden), och skulle någon skrika högt vid magen rycker de till. Det är också ungefär nu en kan se tydligt på ultraljud om det är snippa eller snopp på dem för den utvecklingen ska tydligen vara klar nu.

Jag ska tydligen kunna känna sammandragningar och rörelser från bebisarna men jag tror inte att jag känt av någon av dessa saker? Hur känns en sammandragning egentligen? Rörelser tror jag kommer dröja lite tills jag kan känna för jag har moderkakorna i framvägg och det ska tydligen göra att en kan känna rörelser lite senare. Annars står det mest att jag ska ha en härlig period just nu :——))))))))))) Andra trimestern är ju tydligen guld för de flesta. Jag är dock fortfarande illamående och väldigt trött och känner mig inte alls speciellt glow:ig och härlig och lycklig. Men nu under helgen har jag ändå känt en väldig skillnad i mitt humör, på mina jobbdagar har jag nog inte skrattat en enda gång pga utmattning men nu i helgen har det känts mycket lättare att leva när jag får ta saker i mitt tempo.

Annars så ska bäckenlederna börja mjukas upp och en del får ont av detta, och ja det kan jag ju verkligen skriva under på. Gud vad knäppt det är att liksom inte kunna röra sig så som en normalt kan. Jag lär mig liksom inte så ibland när jag gör något knäppt med min kropp så måste jag skrika rätt ut pga ilande smärta ner i min vänstra skinka. Men det är ändå under kontroll och hade kunnat vara bra mycket värre.

Något som inte står i apparna men jag upplevt är extreeeemt rinnigt saliv? Alltså heheh..typ varje kväll när jag ska sova så vaknar jag till precis när jag somnat pga att jag dreglar så det droppar på kudden……hihihi. Annars fortsätter mina väldigt detaljerade drömmar där jag ofta är otroligt oansvarig på olika sätt (?) och min närhet till gråt (något jag iofs alltid har så det är ju verkligen inte speciellt för graviditeten).

Helgen hos oss

I vanlig ordning har vi haft en lugn helg, och det är ganska skönt för mig att Yrsa inte vill hitta på en massa saker hela tiden just nu, jag har ju inget emot att ligga i soffan och titta på film liksom. Synd bara att det är på grund av att hon mår illa och har ont både här och där som lugnet infaller sig.

Hur som helst så har vi börjat både lördag och söndag i lugnt mak. Efter frukost åkte vi igår hem till Vilda för att hjälpa henne måla om. Yrsa var cool på busshållplatsen och spottade lika naturligt som vilken tonårsslyngel som helst.

Själv sportade jag mina nya supersköna mjukisbyxor.

Väl hemma hos Vilda varvades måleri med dricka och snacks.

Yrsa fick inte vara i rummet när vi slipade väggarna för vi tänkte att det kunde vara dåligt för henne att få det där dammet i sig, men när det skulle målas fick hon göra det hon orkade med, när hon orkade.

Tyvärr slutade dagen med att hon hade sjukt ont i sitt bäcken, så kanske borde hon ha spenderat mer tid med att äta godis och mindre med penseln.

Idag har vi tagit det ännu lugnare. Vi har nämligen bara varit ute i Barkarby och spanat på vagnar. Eftersom vi får tvillingar har vi lite begränsat utbud och vi kände att det stod mellan tre märken, Emmaljunga, Kronan och Bugaboo.

Efter att ha dividerat med hen i butiken ett tag och räknat på de olika alternativen och kollat på annat som behövs som till exempel babyskydd och sånt där fäste för det till bilen och så vidare och så vidare så vidare så åkte vi förbi mina föräldrar och blev bjudna på lite mat. Gott och skönt att slippa laga mat idag.

På vägen hem fick vi sällskap av den här sinnessjukt stora månen!

Och när det gäller vagnen då? Ja det lutar åt Bugaboo. Trots att den är snordyr så väger funktionaliteten över. Eller? Jo vi tror det. Eller… jo. Va?