Tagg: havandeskapsförgiftning

Lägesuppdatering från SöS 

Hejsan svejsan från mitt rum här på Sös. Som ni säkert kan räkna ut (annars blir jag lite orolig för er faktiskt) så är jag kvar på sjukhuset även idag och som det ser ut nu så finns det ingen klar plan på när jag ska få komma hem. Allt är fortfarande beroende på hur det utvecklar sig med mitt mående. Jag har ett högt blodtryck som inte vill gå ner, trots medicinering och så har jag fått väldigt ont i huvudet så jag känner mig helt klubbad. Men nu ska jag få höjd medicindos och så ska de se om det gör någon skillnad. De håller väldigt noga kolla på mig i alla fall, vilket är skönt för ett kontrollfreak like me. Inatt blev jag liksom väckt sex gånger typ för att ta trycket och diverse piller.

Jag har också fått en infart i handen. Fy fan alltså vad jag ogillar det. Både att få den (ajajaj), att ha den (ajajaj och i vägen hela tiden) och att sen ta ut den (också ajajaj och uuuuhhhh). Det känns som att infarten gör mig så mycket mer sjuk också för jag blir liksom fem resor ynkligare och känner mig så mycket mer SJUK om ni förstår vad jag menar. Men snyggt att den matchar mina ögon i alla fall :))))

Jag spenderar dagarna med att lyssna på poddar, läsa bok, spela spel, vänta på måltiderna, ligga med ctg-mätning i tid och otid (och länge som tusan pga busiga barn), småsova och scrolla scrolla scrolla på mobilen för att se om något nytt kul hänt.

Eller så sitter jag och tittar på mina SVULLNA fötter och småfnissar. Alltså har ni sett korvigare tår??

Hahahhaahaha det är sinnes vad svullna de är, speciellt vänsterfoten. Jösses vad knäpp kroppen är alltså.

Andra kuliga saker som hänt dessa dagar:

-jag blir konsekvent kallad Urrrrrsa av en barnmorska, tänk er att ni säger usch fast med r. Så. Jag rättar varje gång men det verkar inte fastna. Inatt när hon var inne i tid och otid var det som att jag i sömnen mumlade fram ”Yrsa” så fort hon kom in. Till slut började hon kalla mig gumman istället :))))

-en av undersköterskorna är manlig, eller manlig och manlig….mer att han är en pojk. Alltså SÅ ung. Vi funkar inte så bra ihop. Dels blir jag väldigt obekväm när det är män som ska hålla på med min kropp men jag blir också väääldigt osäker av hans unga unga ålder (hej åldersdiskriminerande person). Ja det är inte det här som är så kul, så till den kuliga saken: när han skulle ta blodprov på mig så misslyckades det två gånger på raken. När han stack andra gången gjorde det fördjävla ont och jag utbrast högt ”KUKEN”………………. Egentligen borde det ju inte vara någon big deal alls, jag menar hur många gånger hör jag inte folk använda ordet fitta som diverse förstärkare av det som de vill säga, men det kändes otrooooooligt stelt. Och som jag rodnade.

-Jag dreglar väldigt mycket och ligger väldigt stilla om nätterna pga svårt att vända mig och ont i infartshanden, så ofta när jag vaknar upp av att någon barnmorska eller sköterska står vid min sida för att ta blodtryck ligger en hel hög med saliv på min kudde. Så charmig patient :——-))))))

Hörrni slut på lägesuppdateringen, nu måste jag dricka lite iskallt vatten och vila mina ögon och mitt onda huvud. Hoppas ni har en härlig fredag och roliga planer för helgen! Jag tror att jag kommer vara kvar här jag, så vill ni muntra upp mig lite och visa vad ni har för er kan ni väl snapchatta mig lite roliga saker?? Det skulle vara så kul att få se något annat än dessa smutsgula väggar och brunmelerade plastmatta. Yrsaalfrida heter jag på snappi.

En eventuell havandeskapsförgiftning

Igår skulle jag fota och skriva ett inlägg om vecka 35, men dessvärre kom det lite andra saker i vägen. Först hade jag ett inbokat besök på mvc på förmiddagen. De besöken brukar gå snabbt och lätt men denna gång hade jag på gränsen till för högt blodtryck och plus 1 i protein (vad det nu innebär). Så istället för ett kort besök så fick jag sitta kvar länge samtidigt som barnmorskan ringde runt till specialmödravården för att undersöka hur de tyckte att jag skulle tas omhand vidare. Jag fick en tid på Sös senare under eftermiddagen, så jag åkte en liten tur hem för att kompletteringspacka min bb-väska lite (utifallatt tänkte jag) och ladda min telefon.

Så begav jag mig till Sös. Det kändes helt bananas att åka tunnelbana in mot stan?? Har inte gjort det sedan i januari ju. Jaja. Jag kom till Sös och fick först ligga och mäta barnens kurvor med ett ctg svinlänge, för de ville inte riktigt ligga stilla. Sedan tog de ett nytt blodtryck och nytt urinprov. Jag hade lite lägre blodtryck, men ändå lite för högt med tanke på att jag bara hade legat ner och vilat i mer än 30 minuter.

Efter ett samtal med en läkare fick jag en checklista med saker jag ska hålla utkik efter, som exempelvis blixtrar framför ögonen, och instruktioner om att ringa min mvc och boka in en massa tider för att hålla blodtrycket och proteinen under bevakning för att se hur det fortskrider. Jag förstod inte riktigt om det är så att jag HAR havandeskapsförgiftning eller om detta skulle kunna BLI en havandeskapsförgiftning. Men läkaren sa att antagligen kommer blodtrycket sakta stiga uppåt och att jag skulle kunna ”klara mig” (alltså inte klara mig som i att överleva utan som i att gå så långt utan att jag eller barnen kommer ta för mycket stryk) tills det datum jag fått för kejsarsnitt. Men samtidigt att jag kanske inte skulle klara det hela den tiden. Ganska oklart men de täta kontrollerna kommer väl att visa vartåt det barkar.

Inte så himla pepp nyheter i alla fall. Men det fina i kråksången är att jag ju nu gått så pass långt i graviditeten att jag inte alls känner mig lika orolig som när jag var inlagd med risk för tidig födsel. Nu skulle det kanske kunna bli för tidigt också, men det är ju inte alls i samma farozon som förut.