Tagg: tvillinggravid

Gravidvecka 34

Jag håller traditionen vid liv och levererar dessa veckoinlägg på gränsen till alldeles för sent :–))) Idag är jag i vecka 33+6 och imorgon är alltså 34 hela veckor uppnådda. Och idag har 85% av graviditeten passerat! *kastar konfetti*. Detta är ju också en siffra anpassat efter 40 fullgångna veckor så jag har egentligen passerat mer än så. Idag var vi på tillväxtultraljud och fick titta på de små härjarna igen (även om det blir svårare och svårare att se något annat än blurr på skärmen ju större de blir och ju mer crowded det blir där inne).

 

När jag ser denna bilden undrar jag bara…..var är min rumpa?? Det som satt där förut var ju inte så speciellt bootylicious men nu är det ju ett ingenting. Bara en liten knölig övergång mellan rygg och lår :—))

Bobbertsarna beräknas i denna vecka väga 2,3 kilo och vara ca 42 cm långa, som två små illrar. Idag på tillväxtultraljudet fick vi veta att våra små gryn följer sina kurvor fint, och ettan väger ca 2400 gram tvåan väger ca 2200 gram. Det är ju dock inte helt 100% med dessa mätningar men det finns ju ingen anledning till oro. Vi har inte heller fått en ny tillväxtultraljudstid förrän om en månad, alltså vecka 37+6…vilket ju är precis i förlossningsfaggorna om det inte är så att de kommit innan det. Det talar ju för att läkarna inte är oroliga för tillväxten utan litar på att de fortsätter följa sina kurvor.

Skulle de födas nu skulle de antagligen klara sin andning bra och inte behöva kuvös, och eftersom våra fått sprutor för lungutvecklingen måste de vara extra bra på att andas! Däremot skulle de behöva hjälp med att hålla värmen och få i sig näring. Men det känns ju SÅ HIMLA BRA att ha kommit hit med tanke på den olycksbådande inläggningen på sjukhus vi var med om. De kan också bekämpa lättare infektioner med sina immunförsvar :’) Känner mig så stolt över dom!

Nu ska de flesta barn ligga med huvudet nedåt men ettan ligger med rumpen nedåt fick vi veta på ultraljudet idag. Väntar man ett barn kan man föda i sätesbjudning (även om ett kejsarsnitt såklart kan bokas in vid ”bara” ett barn också) men när det är två och ettan ligger så planeras ett kejsarsnitt i princip alltid in så som jag förstått det. Så i nästa vecka ska jag få ett brev hem med mer info och ett bestämt datum för detta (!!!).

Hejhej från badbollen och den tillhörande lilla människan bakom den.

Jag fortsätter på spåret att vara stor och otymplig och ha svårt att göra saker. Min mage är verkligen i vägen för den mesta aktiviteten nu. Ta på skor är jobbigt, resa sig ur sängen är jobbigt, sitta och äta är jobbigt osv. Magen är liksom STOR men också väldigt spänd väldigt ofta, det känns som att tvåan ofta tar spjärn mot livmoderväggarna och tryyyyyyyycker allt vad livet håller mot min stackars mage. Jag känner mig också öm i skinnet. Förutom detta spända och onda så fortsätter kroppen också samla på sig vätska och alla sömmar ger mig märken. Igår fick jag till och med prickar på mina fötter från prickbrodyren på mina strumpor :—–))))))

Livmodern börjar öva sig på riktigt inför förlossningen och nu ska man kunna känna av förvärkar. Men hur vet man skillnaden mellan sammandragningar och förvärkar egentligen??? Jag har mycket sammandragningar, eller förvärkar (?) och speciellt på kvällarna. Då kan jag ligga i soffan och bara ta det lugnt men så blir magen helt stenhård och spänd och ofta får jag hjärtklappning, men det känns liksom inte något tryck nedåt vad jag identifierat än. Åh jag skulle bara vilja ha det svart på vitt vad som faktiskt händer. Det känns som att jag lätt skulle kunna bli en stammis i telefonkön till förlossningsavdelningen. För nu är det ju liksom PÅ RIKTIGT och skulle förlossningen börja nu ska jag ju in på en gång för att de ska hinna förbereda kejsarsnitt..antar jag. Ja det blir lite stressat i mig i alla fall av att veta att det skulle kunna starta nu men inte veta exakt när.

Jag har börjat vakna väldigt tidigt den här veckan. Redan vid sex-tiden vill min kropp vakna upp. Jag undrar om det är något biologiskt med det, att jag ska förberedas på tidiga uppvak redan nu. Men förutom detta så sover jag ändå förhållandevis bra *peppar peppar ta i trä*. Min ryggvärk finns fortfarande där men när jag sover är jag nästan helt förskonad från den. SÅ SKÖNT!!! Jag hoppas verkligen på att det fortsätter såhär resten av tiden.

 

Hahah magglipan är nu ett faktum, i alla tröjor blir det såhär snyggt..

Och såhär ligger Bobbertsarna nu enligt ultaljudet. Fina små frisyrer har de också, som ni kan se på bilden :))

Gravidvecka 32

Nu är jag gravid i vecka 32, eller mer precist i vecka 31+5. Det är nu högst 43 dagar kvar till ankomst och det känns ju helt sjukt lite på ett sätt, men helt sjukt långt på ett annat.

DSC00882

Framifrån kan man ändå fortfarande luras lite och inte riktigt se kanonkulan..

DSC00873

meeeeen från sidan…not so much….

Bobbertsarna beräknas väga 1,8 kilo vardera och de är ca 44 cm långa. Stora som två asiatiska klolösa uttrar utan svansen. Små uttrar!!! Snart har jag alltså 4 kilo bebisar i magen och nästan en hel 90-säng i bredd. Orimligt ju! HUR KAN SÅ MYCKET FÅ PLATS I LILLE MIG?!?!?! Alla sinnen fungerar hos barnen, de inre organen fortsätter mogna, tånaglarna är klara, håret på deras huvuden fortsätter att växa (och de kan också vrida på sina små huvuden!) och deras fötter är cirka 6 cm långa. Och som jag skrivit tidigare handlar det mycket om att lägga på sig fett denna tid.

Det står i en av mina appar att ”fostret börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervattnet och sparkarna blir mer som knuffar”. När jag läser detta tänker jag bara HUR i hela fridens namn det kan fungera att det börjar bli för stort om det är ett foster men att jag har två. Hur trångt måste det inte vara för dem? Och ändå sa min barnmorska senast igår att ”de har ju rätt bra med plats fortfarande”?????? Konstigt är det. Men jag har upplevt en förändring med mer stora och långsamma rörelser och färre små och ettriga. Barnen ska tydligen sova ca 90% av tiden men då vill jag nog påstå att mina sover i skift och inte samtidigt för jösses vad det pågår saker inne i magen ofta. Det bådar ju gott inför att de kommer ut och vi kommer vilja synka dem…….hehe.

Hos förstföderskor är det vanligt att barnet lagt sig med huvudet nedåt och preppar sig inför den kommande förlossningen, och mycket riktigt ligger ju ettan med huvudet nedåt just nu trodde barnmorskan. Men som sagt vänder hon sig rätt frekvent och barnmorskan sa att vändningarna mycket väl kan pågå rätt lång tid framöver så vi får se vad nästa ultraljud visar. Tvåan ligger ju i alla fall kvar i sitt trygga tvärläge.

DSC00857

Här ser vi bevis på att jag vuxit ur mina gravidbyxor </3 Nu är det verkligen bara leggings kvar hela vägen in i kaklet…

Med mig är det inte så mycket nytt under solen. Jag är precis som förra veckan väldigt andfådd,har foglossning, är trött, har ont i ryggen, är svullen om händer, fötter och ben. Eftersom att magen tar mer och mer plats så är det väldigt trångt för lungorna, urinblåsan och magsäcken så jag kan äta väldigt lite innan jag blir tokmätt, jag är kissnödig hela tiden och har som sagt svårt att andas. Jag har ju tidigare skrivit om att jag har halsbränna men nu har det verkligen växlat upp och jag måste äta medicin varje natt innan jag lägger mig annars kan jag inte somna. Ibland vaknar jag också upp mitt i natten och känner att ”nu kräks jag”. Så charmigt.

I en av apparna läste jag att ”Nu ska bebisen fördubbla sin vikt under de sista 8-10 veckorna”……..hihihhhiiiihihi *desperat galet skratt*. Nääääee det går faktiskt inte. På riktigt. Antagligen kommer ju inte mina göra det heller, men alltså så som det är nu är ALLT tungt och jobbigt och svårt. Ibland kommer jag knappt upp ur sängen, jag har svårt att klä på mig, herregud det är till och med svårt att torka efter ett toabesök. Snart kanske Tomas måste sluta jobba och börja vabba för mig?

I appsen står det också att det är bra att börja fundera på förlossningen nu. Passande att jag ska på förlossningssamtal imorgon! Jag tänker att jag också borde börja packa iordning någon bb-väska för en vet ju aldrig när bebisarna bestämmer sig för att komma. Mitt problem med denna väska är 1. att jag inte riktigt vet vad jag ska packa? och 2. att det jag vet att jag vill packa ner, typ mina sköna leggings, tofflor, rena underkläder, är sådant jag använder varje dag så hur ska jag kunna packa ner det nu? Jag får kanske börja med lite småsaker till Bobbertsarna och ta det till mig senare? Jag har i alla fall börjat förbereda mig för en eventuell förlossning med att tänka på att ha okej snyggt hår hela tiden. Hehehe. Jag har ju väldigt fluffigt och lockigt och frissigt hår om jag inte gör något åt det så nu tänker jag aktivt på att tvätta det två gånger i veckan och fixa med det så att det i alla fall är liiiiiite mer likt en silkesmatta och lite mindre likt Joey Tempest.

DSC00865 DSC00888

Alltså jag undrar hur tokigt stor magen kommer att bli egentligen. Jag känner mig rädd, för precis som förra veckan tycker jag att det räcker nu. Men den önskan tror jag inte kommer att gå i uppfyllelse av någon anledning..

Gravidvecka 27

Vecka 27. Idag är jag precis i vecka 26+4 och eftersom jag inte kommer gå längre än till vecka 38 har mer än 70% av graviditeten passerat. SÅ pepp siffra!! Jag har ju en himla kämpig period just nu så att det bara är högst 30%, eller 80 dagar, kvar gör mig mycket upplyft. Detta inlägg är inte bara en veckoöversikt utan också en uppvisning av mina två nya plagg jag investerat i för att ha något att klä kroppen i de sista veckorna.

Först ut har vi klänningen från Monki som jag köpte på rean för en hunka. Stor som ett tält och gångbar både nu och när Bobbertsarna är på utsidan tänker jag mig.

DSC00781

Bobbertsarna beräknas väga cirkus ett kilo var och är runt 37 cm från topp till tå. De ska vara stora som två tröglorier (nej jag visste inte heller vad det var innan ett besök på google) eller två butternutpumpor. De spenderar alltjämt sin mesta tid med att tjocka på sig. De håller också på att jobba upp ett bra immmunsystem, vilket det finns teorier om är anpassat efter de miljöer jag ofta befinner mig i…de kommer alltså ha det allra bäst hemma i soffgropen :)) Deras små hjärnfunktioner är tydligen ”avancerade” och utvecklas och blir ”allt mer sofistikerade”. Blir otroligt stolt över denna fakta på ett mycket orimligt sätt, det står ju samma om alla barn liksom..

De börjar bli mer och mer knubbiga (finns det något gulligare än knubbiga små lår??) och de suger ofta på tummen (också mycket gulligt) och övar genom detta upp musklerna i kinderna och käkarna. I munnen har de också fullt utvecklade smaklökar, så nu när jag stoppar i mig saker så tänker jag extra mycket på att det ska vara gott för dom.

Det står att Bobbisarna har plats att röra sig fortfarande, vilket jag inte riktigt vet om det stämmer lika bra för mig dock..Jag känner rörelser på ungefär samma ställen hela tiden så jag tror inte att de möblerar om i sina rum så speciellt mycket.

DSC00786

DSC00794
DSC00792

Toppen med stora ärmar, sen när Bobbertsarna är på utsidan och ska ammas kan jag ju bara stoppa in en bebis där liksom…

Och så till mig. Detta är näst sista veckan i trimester 2. Det står fortfarande mycket i apparna om att de kommande veckorna handlar mycket om viktuppgång vilket skrämmer mig lite. Verkligen inte vikten i sig, men mitt ryggont. Jag är rädd att det kommer bli ännu värre med ännu mer vikt och jag vet inte riktigt hur jag ska klara av det. Men Bobbertsarna ska ju gå upp från cirka kilot till över 2 kilo gärna 3 under de kommande tio veckorna. Så det är klart att mer vikt kommer komma som ett brev på posten. Men som sagt, jag är inte pepp på krämporna detta kan komma att medföra.

Jag har fortsatt mycket ont i ryggen, och som ni kanske läste så är det inte direkt något som hjälper förutom ryggläge. Det är också fortsatt sjukt frustrerande att känna sig så otroligt begränsad i sin kropp och sitt liv. Det står i apparna att det kan vara dags att handla saker till barnet eftersom det snart kommer bli besvärligt att gå och handla, detta skulle jag dock flytta bak två månader ungefär för mig personligen. Vi har inte allt klart, men har lite kommande projekt som att åka till Ikea inplanerade här under de kommande veckorna. Sedan får jag väl beställa från www, skicka någon annan att handla eller peppa Tomas (som hatar att gå i affärer) att shoppa loss. Jag håller på att sammanställa en lista på allt vi har och allt som eventuellt behövs hemma inför ankomsten, jag tänkte dela med mig av detta när jag kommit lite längre.

En ska kunna ha någon slags kommunikation med sin bebis (eller sina bebisar) nu genom att trycka på magen och de då trycker tillbaka. Detta funkar inte alls för mig och mina små medpassagerare, så fort jag lägger en hand där det sparkar så är det som att sparkarna aldrig funnits. De drar sig liksom tillbaka. Men om jag inte stör kan det vara ett riktigt hålligång, speciellt på kvällarna och morgnarna.

Förutom mitt ryggont och foglossning känner jag inte så mycket av andra symptom som beskrivs i apparna såsom restlesslegs, kramp i vaderna och sammandragningar. Det är ju i alla fall skönt :—)) en får vara glad för det lille. Ibland har jag lite svårt att sova, eller snarare att somna om när jag vaknat. Jag vaknar och går upp och kissar ungefär två gånger per natt och den sista gången är runt 4-5-6-tiden och då kan jag ibland ha vääääldigt svårt att komma till ro igen. Jag tror det är en kombo av att jag börjar förberedas lite inför lätta och många uppvak, och att jag har så ont i ryggen så att varje ställning jag försöker lägga mig i gör ont.

Mitt andra nya inköp är en längre trikåkjol från HM för 99 kronor. Jag är inte bekväm med just den här längden men tänker att den kan korvas upp bra och lätt.

DSC00801 DSC00809

Nu i denna vecka ska jag och Tomas på en föräldrakurs på Sös som är specialinriktad på tvillingar, himla spännande” Och veckan efter det ska vi på tillväxtultraljud och jag ska på svenska tvillingklubbens kurs. Spännande veckor framåt alltså!

 

 

Gravidvecka 24

Vecka 24 är nu här, lagom tills den 24:e december :))) Idag är jag precis i vecka 23+5 och idag är det mindre än 100 dagar kvar tills bebisarna allra senast är ute på utsidan. Tvåsiffrigt!!! Tjoho!

thumb_DSC00717_1024

Bobbertsarna är i denna vecka storleken av två små chinchillor, de är fortsatt ca 30 cm långa och väger runt 600-700 gram vardera. De har alltså inte vuxit alls speciellt på längden utan mest lagt på sig i hullet. Det är stort stort fokus på att de ska växa till sig, och de kommande veckorna ska de femdubbla sin vikt (eeehhh vaaa jag som tycker att min mage är megastor och jobbig redan nu och allt börjar bli rätt tungt?!?!). Fattar ej riktigt hur det ska gå. Barnens ansikten är i alla fall helt klara nu, och de ska bara fettas på de kommande veckorna. Knäppt att tänka att de liksom har sina små ansikten nu. De där små ansiktena som de ska ha sedan hela livet :’)

Lungorna utvecklas i ett himla jehu nu och andningsvägarna håller på att ta form. Lungorna är det organ som är sist färdigutvecklat av alla bebisarnas organ, så de kommer fortsätta att utvecklas och förfinas länge till. Huden fortsätter också att utvecklas och gå mer och mer från genomskinlig till tjockare icke-genomskinlig.

Bobbertsarna ska nu reagera på förändringar i sin omvärld, livmodern. De kan känna beröring utifrån i form av en liten knuff och svara på den genom att knuffa tillbaka eller flytta sig. Nu påbörjas utvecklingen av deras smaklökar och öronen är i princip färdigbildade.

Det händer inte supermycket dessa veckor utan det är verkligen mest växaväxaväxa på bredden som fokuseras.

thumb_DSC00731_1024

Alltså HUR stor är inte magen nu?!?! Snart tycker jag att folk borde börja erbjuda mig sittplats på tunnelbanan (och sorry igen för hur mörka bilderna är men det går verkligen inte att få det ljusare i vårt hem just nu),

Inte heller för mig händer det så mycket nytt under solen denna tid enligt apparna. Det står fortsatt om bäckenbesvär, livliga drömmar, sammandragningar, halsbränna och kissnödighet. Men det är ju symptom som det varit väldigt mycket snack om hela den andra trimestern. Det enda som förändrats här för mig är det här med kissnödigheten, eller inte specifikt med den för jag är fortfarande sinnessjukt kissnödig väldigt ofta. Det som förändrats är att jag fått veta att jag har urinvägsinfektion igen, eller fortsatt kanske det är. SÅ nu är jag inne på min tredje kur penicillin och detta ska följas upp mycket mer planerat än tidigare, eftersom den liksom inte vill förmigsvinna. Det kan påverka kissnödigheten en massa tydligen, speciellt på så sätt att en aldrig känner sig riktigt klar och det är precis vad jag upplever. Skönt att de har mer koll på det nu tycker jag för det är ju obehagligt att läsa att en urinvägsinfektion kan sätta igång en förlossning för tidigt…

Annars har denna vecka inte varit superbra ur gravidsynpunkt. Jag har väldigt väldigt ont runt om i magen, det som jag antar är ligamentsmärtor, och det får jag snabbt så fort jag håller på med någon aktivitet (obs inte sportaktivitet utan typ som i att stå upp och sminka mig). Det känns som att jag har sträckt mig/bränt mig/fått supermycket håll runt om hela magen men mest i överkanten och det enda som hjälper är att ligga ner och vila. Det är så extremt begränsande att inte kunna känna att jag kan klara av något alls, för all aktivitet som innefattar något mått av stående eller gående genererar en smärta som gör att jag måste ligga ner. Detta har varit riktigt jävla pissigt. Det är också pissigt att då läsa och höra om folk som ba ”åhh om hela graviditeten vad som tiden mellan vecka 20 och 30 skulle man ju vilja vara gravid jämt” och som bara mår så himla förträffligt och njuter så mycket. Och apparna säger typ ”många kvinnor känner sig nu lugnare och gladare. Försök hålla igång så länge du orkar det kommer du tjäna på i längden” och då vill jag bara gråta (vilket jag också gjort ett par gånger) för jag känner att det är så orättvist. Jag kan väl räkna de dagar denna graviditet varit härlig på två händer typ. Och så samtidigt vill jag inte beklaga mig för jag vill vara glad för hur det är, och blir stressad över att bebisarna ska kunna känna av stress och dåligt humör och då blir jag ännu ledsnare. Ja ni hör ju. Inte superbra vecka.

Som extra plus på dålighetskakan har jag under några dagar känt av Bobbertsarna mycket mindre, vilket gör en orolig själ som mig mycket mycket orolig. Skräckscenarion där de dött i magen för flera veckor sedan osv spelas upp för mitt inre och tankarna löper amok. Idag och igår har jag dock känt av lite mer rörelser så jag har blivit lite lugnare i det, men det känns sjukt länge att behöva vänta till slutet av januari med att göra ultraljud igen. Jag skulle helst starta varje dag med en liten check för att se att allt är som det ska.

thumb_DSC00737_1024

Här har Tomas fångat på bild när jag får lite ont och försöker liksom böja mig lite framåt för att få bort det ondiga..thumb_DSC00742_1024

Och här visar jag att jag ändå fortfarande har midja kvar och det är jag gla för, så helt neggig är jag ändå inte……….

Gravidvecka 23

Vecka 23 är nu här! Idag är jag exakt i vecka 22+6 och snart har 60% passerat. Och denna vecka är ännu en milstolpe, för från och med denna vecka är det till förlossningen en ska vända sig vid eventuella komplikationer och det finns en miniminiminichans för överlevnad hos bebisen utanför magen. Det känns så himla stort. Och från och med nu blir det ju bara bättre och bättre förutsättningar för varje vecka som går. Jag har en hel del personer i min tvillingförälderfacebookgrupp (phhuu vilket ord) som föder innan en fullgången graviditet och många barn ploppar ut runt vecka 28, de får förvisso ligga på neonatalavdelning lääänge men många verkar ändå må rätt bra efter förutsättningarna efter ett tag. Så att vecka 23, och snart 24, är här känns otroligt bra.

(Bilderna denna vecka är från i söndags när vi var på julbord, och jag är finklädd i blus från HM trend för megalänge sedan, kimono från Monki i sammet som köptes i höstas, en vanlig tubkjol som också den är från HM men från basicavdelningen och ett långt svart linne under blusen också detta från HM)

framifran

Bobbertsarna är i denna vecka ungefär i storleken som två små marsvin (gulligulliguullll), 30 cm långa och väger cirka 500-600 gram vardera. De har fortfarande lite genomskinlig hud som organ och skelett kan ses genom men den börjar bli tjockare och förbereda sig på ett liv utanför magen. Deras hörsel förbättras och de kan känna igen röster nu. Så himla spännande! Att de liksom vet att det är jag som pratar med dom när jag gör det? De sover i alla fall mest hela tiden och speciellt de timmar jag är vaken och out and about, men när de inte sover så håller de på och gymnastiserar och sträcker runt och försöker röra allt de kommer åt. De övar på detta sätt motoriken och tränar sina små små muskler.

De är fortfarande väldigt tunna och rynkiga pga lite fett på kroppen men de blir rundare och rundare för varje dag som går. Det har också börjat bildas pigment i deras hud…..eller not…..ehehhehe. Stackars barn som har två riktiga blekfisar till föräldrar. Jag med mitt rödlätta pigment och fräknar och lätt för att bli bränd, och så Tomas som hävdar att han ”visst kan bli brun” men har då inte visat mig detta under våra tio år tillsammans. Ja så pigmentsmigment. Men ni kommer få många andra fina kvaliteter barn. Jag lovar.

Det står i en av apparna att ”det börjar bli lite trångt i livmodern”……………….OCH TÄNK DÅ ATT JAG HAR TVÅ?!?! Alltså jag vill väl inte att det ska vara trångt där inne. Stackars små trångbodda Bobbertsar :(( Och är det trångt nu är det ju inget av vad som komma skall. Ni har ingen aning om vad som väntar små vänner….

ner

Jaja om vi lämnar Bobbertsarna och går över till mig då. Nu ska det vara möjligt för mig att känna bebbarnas olika kroppsdelar utanför magen. Näpp näpp näpp säger jag om detta. Jag har iiiiiingen aning, inte vart de ligger eller hur de ligger eller om huvudet är här eller där. Också mycket förvirrande att det är två som jag ska försöka känna efter läget på. MEN den senaste veckan har jag kunnat ana lite utanpå magen att det finns något där inne som rör sig!!!! SÅ BALLT!! OCH FREAKY!!! Det är verkligen inte mycket som syns, men när det syns är det som om någon val simmar nära vattenytan så att den buktas ut lite lite i en svepande rörelse. Eller så har det någon gång också synts som ett litet gupp utåt när det sparkas eller slåss där inne. Lite läskigt men också rätt coolt att titta på.

Det står i apparna denna vecka att ligamenten som håller upp livmodern töjer sig vilket kan orsaka smärta och obehag i sidorna av magen. HAHA detta har jag ju känt i flera veckor. Men det är ju för att min mage växer bra mycket snabbare än en enlingsmage (växer den dubbelt så snabbt kanske?). Men en ny sak för denna vecka är att jag känt sammandragningar, tror jag i alla fall men jag tycker det är svårt att veta säkert. Det ska vara vanligt vid denna tid i alla fall och orsakas av att muskeln tränas och det ska inte vara farligt, om det inte är så att det känns mycket och ofta och gör ont och inte går över om jag förstått det rätt. Jag har i alla fall känt av det några gånger, tror jag, och tycker att det är minst sagt en otrevlig upplevelse. Mest för att det känns läskigt för jag påminns om utgången som denna graviditet oundvikligen kommer leda till.

Eftersom livmodern växer och växer (och ännu mer på mig) så trycker den på urinblåsan vilket medför ett mycket mer frekvent spring till toaletten. Alltså att leva sitt liv planerat efter toalettbesök är så otroligt segt. Jag kan inte göra något alls utan att tänka över när toalettbesök kan vara möjliga eller inte möjliga, och när jag varit och kissat så känns det ändå ca 5 sek efter kissnödigt igen. Jag säger som Kishti, det är orimligt! Men jag försöker att inte stressa upp mig för vid stress ska tydligen hormoner frigöras och överföras till barnet!??!?!?! HJÄLP. Jag vill ju verkligen inte att de ska ligga där inne och känna sig stressade, så jag försöker att ta allt med en Hakuuna matata-inställning och jobba hårt på mitt zen.

En sak som är rolig är detta med min navel. Den har, i takt med att magen vuxit, försvunnit. Alltså den där gropen som varit min navel is no more. Det är typ helt plant på magen??? Det känns jättekonstigt. Och runt naveln finns nu hud som får möta dagens ljus som aldrig tidigare fått göra detta. OCH DEN ÄR SÅ MJUK OCH FIN!!! Tänk om en kunde göra en hudtransplantation mellan exempelvis acneskadad kindhud mot denna bebismjuka. En sån himla affärsidé. 2015 kanske var året då moderkakan gjorde inträde i våra svenska skafferin i form av extremnyttiga kapslar en kan tillsätta sin morgonsmoothie men 2016 kanske blir året då navelhuden tas utnyttjas till sin fulla potential!

sidan sidan2

(((ursäkta gulheten och fulheten i bilderna men det är förevigt för mörkt ute för att fota och jag är rätt dålig på photoshop och är också rätt trött och orkade helt enkelt inte försöka fixa till bilderna mer)))

Fråga en fråga och frågan får ett svar

Vi fick en liten fråga från Carolin som jag tänkte besvara. Frågan löd ”Vad blev det för vagn? :)”

Svar: Jo du Carolin, och ni andra som undrar. Den vagn det till slut blev är denna. En Bugaboo donkey twin. Dock inte med röda suffletter (heter det ens det??? haha här har ni en som är lost i bebisdjungeln) utan med svarta. Enklast så tänkte vi.

barnvagn

Jag har fått lite kommentarer från olika håll om hur orimligt det är att köpa en sån dyr vagn och att vi absolut borde köpt en annan. Men det finns ju faktiskt inte så många tvillingvagnar som det finns enlingsvagnar att välja mellan, och vi har varit och provkört andra modeller och denna var ändå den vi kände var bäst. Den går att göra extremt liten ihopfälld, vilket är bra eftersom vi inte har världens största packutrymme i bilen. Den är också väldigt lätt att dra omkring på, något jag tycker känns otroligt viktigt eftersom jag (och Tomas också såklart) ska gå runt och skjuta på den med två tillhörande klumpar i som kommer väga en del. Den håller sig inom ”stockholmsmåttet” vilket innebär att den går att få in i bussar och hissar på tunnelbanestationer. Det är ju verkligen viktigt! Vår hiss är också supersmal och trapphuset ännu smalare så vagnen behövde bestämt vara tillräckligt smal för detta, annars hade vi inte kunnat ta oss in och ut i lägenheten och då hade ju en vagn inte behövt över huvud taget :—))

Men ja, den kostar ju VERKLIGEN orimligt mycket, men den bittra sanningen är att alla tvillingvagnar kostar svinmycket eftersom en måste ha dubbelt av allt. Så även om det fanns billigare på affärerna så blev de inte så mycket billigare för de såldes inte i set som denna vagn där allt ingick. Så vi är nöjda med beslutet och det är ju det viktiga eftersom det är vi (och the bobberts) som ska leva med denna vagn i några tre år.