Tagg: tvillinggraviditet

Gravidvecka 18

Vecka 18 är nu kommen! Idag är jag för att vara precis i vecka 17+2 och 43,6% av graviditeten har passerat. Fast egentligen är det kanske längre än så eftersom jag enligt barnmorskorna kommer sättas igång/skäras upp i vecka 38 senast om det inte kommit igång av sig självt innan. Så det är liite närmre halvvägs än 43,6%.

Precis som förra veckan, och veckan innan det, tycker jag att magen har vuxit apmycket. Hahah jag undrar om det bara kommer fortsätta såhär galet. Igår när jag gick upp och speglade mig så var det liksom stor över hela torson, inte bara under revbenen och magen liksom. Jag börjar kanske förstå lite mer det här med hur stor en kan bli som tvillingbärare. Det står överallt att en är lika stor som en fullgången enlingsgravid i vecka 30, så det är klart att en stor mage kommer som ett brev på posten. Precis som förut är jag dock inte superbekväm med detta, men jag försöker omfamna det mer och mer.

thumb_DSC00390_1024 thumb_DSC00398_1024

Bobbertsarna ska nu väga mellan 160-250 gram (vet någon varför det är så otroligt olika i olika appar?) och vara 13-20 cm långa vardera, ungefär som två små meloner, eller två granatäpplen. Fingrarna och tårna börjar bli mer färdiga och redan nu finns alla de små linjer som kommer att bli deras fingeravtryck. Hur ballt som helst!! De ska också vända ryggen till om det blir för ljust på magen.

Denna vecka är bobbertsarna väldigt aktiva där inne i magen, de rullar runt och slår med armar och ben och grimaserar. Full fart! De kan också gäspa denna vecka och det kan en till och med känna av (!!). De kan också känna skillnad på om jag ätit sött eller beskt, och om det är beskt grimaserar barnen när de sväljer fostervattnet (hiihihih hur gulligt) och är det sött sväljer de mer vatten (de gillar sötskaker och brås på sin mammis alltså). Nervsystemet utvecklas mycket i denna vecka. Nerverna bildar mer komplexa band till varandra (?) och nerverna i hjärnan håller på att jobba på funktionerna som styr sinnena.

Allt som allt ska Bobbertsarna ha ”a ball” där inne just nu. Det känns himla bra att läsa!

Jag då. Hur har jag det? Jo denna vecka står det mycket i apparna om att det är dags att göra ultraljud och hur detta går till och vad en kan se på det. Vi kommer dock inte göra det denna vecka utan först om en dryg vecka. Jag är väldigt spänd på detta såklart, även om jag redan fått se som tre gånger. Men detta rutinultraljud (som tydligen inte heter det blev jag bannad av min läkare) känns som att det är viktigt liksom, att de ska mäta mer noggrant och kunna se mer saker.

En annan sak som det står mycket om är fosterrörelser som är vanligt att känna nu, det ska kännas som ett lätt fladdrande eller kurrande i magen. Jag tror inte att jag känt något ännu, men ibland undrar jag om de är små rörelser jag känner? Men jag är verkligen inte säker. Jag har ju moderkakorna i framvägg och då kan ju fosterrörelserna kännas senare :'(((((((

Kroppen ska öka i vikt, precis som föregående veckor. Jag har ju ingen våg så jag vet inte hur mycket jag ökat, men jag tror säkert att det är en del. Man ska också få ökad aptit här i krokarna, det känner jag inte alls så mycket av men det kanske kommer. Jag är mest ointresserad av mat, men äter såklart för att jag måste. Däremot måste jag äta oftare men det är för att jag inte kan äta så mycket åt gången för jag blir mätt så otroligt snabbt.

En vanlig komplikation vid denna tid är ryggsmärtor och ligamentsmärtor. Livmodern växer en himla massa och påverkar närliggande ligament så en kan få väldigt ont i nedre delen av magen och neråt i och från livmodern. Livmodern skiftar också tyngdpunkt vilket kan medverka till ryggsmärtor. Detta känner jag absolut av. Jag har som värk neråt hela tiden, det strålar liksom ner i benen lite på ett väldigt konstigt sätt. Och ryggen har jag ju alltid ont i :—-))))))))

Något jag nu för första gången läst i en app är att den ökade blodcirkulationen gör att kroppen producerar med svett OCH SPOTT!! Här kommer förklaringen till min sjuka spottmängd. Skönt att det finns ”på riktigt”, dvs i en app. Det är inte jag som är knäpp eller konstig alltså!

Överlag är jag, som jag redan skrivit, extremtrött igen. Det känns som att jag färdats tillbaka till de allra första veckornas totala tröttma. Och illamåendet håller i sig på kvällarna. Jag har verkligen glömt bort hur det är att vara ”normal”. Sedan känns hela kroppen rätt…konstig. Det är liksom jobbigt att göra saker som annars är a piece of cake, och kroppen gör ont på märkliga sätt. Samtidigt är det fortfarande mycket mycket overkligt och oklart och det känns som att jag lika bra skulle kunna gå och ruva på en stor bajskorv typ.

Graviditetsvecka 17

Nu är vecka 17 här! Väldigt sent men bättre sent än aldrig. Egentligen byter jag vecka på fredagar i nuläget, det kan ju förändras efter ultraljudet vi ska göra längre fram i november, men jag tänker att veckoinlägget ändå får komma upp på söndagar för jag hinner aldrig på fredagarna. I alla fall. Nu är jag alltså i vecka 17, eller 16+6 för att vara precis. Jag har alltså varit gravid i fyra hela månader plus några dagar. FYRA MÅNADER??!?!?!? Det är ju ungefär som en hösttermin, och det är ju jättelänge.

Och magen har på denna veckan börjat synas ännu mer. Förra veckan skrev jag ju att jag tyckte att den hade vuxit så himla mycket, men nu tycker jag ännu mer att den vuxit så himla mycket!!

mage1

De små bobbertsarna där inne ska vara runt 15-18 cm från huvudet till rumpen och väga runt 130-180 gram vardera i slutet av veckan. Nu börjar också huvudet att bli mer proportionerligt i relation till kroppen. Innan har ju de små krumelurerna varit mer alienliknande men nu blir de alltså mer och mer lika små personer. Bebisarna har tydligen naglar nu (!!!!!!) (??????????) och huvudhåret, ögonbrynen och ögonfransarna börjar komma allt mer. Ifall de skulle ha anlag för mörkt hår skulle pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Jag tänker dock att de inte har anlag för mörkt hår eftersom både jag och Tomas är rätt ljusa i pigment och hårsvall. Men vi får se :))

Förutom att håret börjar komma så börjar också fosterfett att bildas som ska skydda deras känsliga lilla hud :’))) Och så lite äckligare information, den första avföringen har börjat samlas i tarmarna på dom, ett grönaktigt mörkt bajs som heter mekonium. Jag undrar varför det bildas nu? Vad är syftet med att de ska ha bajs i tarmen i flera månader liksom??

Och så till mig då. Nu är det enligt appar och www en period där graviditeten känns roligare, trots kroppsliga besvär. Det kan jag väl hålla med om rätt mycket för det känns lite roligare och lättare nu, samtidigt som jag är precis lika trött som innan pga sover så sjukt dåligt på natten och vaknar upp varje timma efter fyra typ. Jag mår ju också illa fortfarande, men det är mest koncentrerat på kvällen och då flyr jag från den genom att gå och lägga mig. Det känns fortfarande väldigt overkligt, och jag funderar mycket på när det ska börja kännas på riktigt egentligen.

Livmodern växer i alla fall mycket nu, och ska vara lika stor som ett bebishuvud. Är min lika stor som två bebishuvuden undrar jag då? Gud vad jag suktar efter information om tvillinggraviditeter!!! Det är så otroligt dåligt med det. Men jag kan absolut förstå om den är stor som två bebishuvuden för jag tycker den är så sinnessjukt stor! Man ska också kunna känna molvärk i livmodern pga växandet, och det gör jag…tror jag i alla fall. Men jag tycker det är lite svårt att känna skillnad mellan krämporna jag har. Tydligen har jag fått urinvägsinfektion så det gör ju också ont och kan mola liksom på sidan. Och så har jag lite annat random ont.

Jag ska känna mig hungrigare än normalt (eehehhhhh…JAPP!) och de flesta har vid denna tidpunkt gått upp två till fem kilo i vikt. Jag har ingen våg hemma så jag har ingen aning om vad jag gått upp precis just nu, men för ungefär två veckor sedan var jag ju på mvc och då hade jag gått upp två kilo så det är väl troligt att det är lite mer nu. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förhålla sig till det här att gå upp i vikt, men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg som bara handlar om det för det kan bli så långt. Sist men inte minst ska jag också ha en ökad blodvolym som gör att jag känner mig varm och svettig och extra andfådd. Detta kan jag verkligen känna igen. Jag är en extrem frysare, jag fryser alltid när Tomas inte gör det. Och nu är det tvärtom. Så himla skönt att slippa det konstanta fryset från oktober till mars!!! Jag blir också andfådd av inget alls och måste nästan ta trapporna upp till tunnelbanan i två omgångar med vilopaus emellan pga flåset. Inte riktigt klokt är det.

Något som inte stått i någon app eller så men som jag börjat uppleva väldigt mycket mer är humörsvängningar. Jag kan känna mig orimligt arg för att sedan tappa allt och börja gråta för inget speciellt. Jag är ju en känslis och en gråtare i vanliga fall så själva gråtandet är inget konstigt eller onormalt för mig men de senaste dagarna har jag börjat gråta utan att ha en tillstymmelse till anledning och jag förstår inte själv varför tårarna rinner. Och det rinniga salivet, det onda bäckenet och väldigt detaljerade och märkliga drömmarna fortsätter.

Sammanfattningsvis har det ändå varit en av de bättre veckorna! Och så maggen då. Som ni alla väntat på.

mage2 mage3

En extremt häftig grej är att jag kan känna min livmoder och var den börjar. Just nu börjar den ungefär där jag håller fingrarna. Något som går emot allt apparna säger, men de är ju också anpassade efter enlingsgraviditeter. COOLT VA?!??!

Vecka 16

Nu är det dags för en ny veckoredogörelse och titt på magen. Tjoho. Nu har jag och the bobberts trätt in i vecka 16, alltså har jag gått 15 fulla veckor plus några dagar. Nästa vecka är den 16 fullgångna veckor, 4 månader alltså. Sjuuuukt.

Vi börjar med en bild på dagens outfit framifrån. Jag lånade denna blus från min syster igår (tack för lånet fast jag inte frågade Vilda) och tycker att den passade utmärkt bra pga dess flowighet kring magtrakten. Jag har också köpt nya ”jeans” (läs mjukisbyxor som ser ut som jeans) från mammaavdelningen på HM, så äntligen kan jag ha på mig tighta byxor igen hallelujah. Jag är en riktig jeansperson så det är väldigt skönt att kunna känna mig lite mer som mig själv klädmässigt.

DSC00106

Och så magen då. Jag tycker som sagt att den vuxit från förra veckan men den är fortfarande inte superstor (speciellt inte under förmiddagen, vilket är när bilden är tagen)

DSC00149 DSC00150

Jag känner mig fortfarande lite obekväm och liksom blobbig i kroppen och inte alls som att det är en gravidmage där. Tomas har flera gånger kommenterat att det syns att det faktiskt är en mage som barn växer i, men det känns som att jag är för mycket kvar i mitt problematiska förhållande till min kropp och att den förändras. Jag ser mest något jag hela mitt liv blivit lärd är fel och att jag ska gömma och träna och banta bort.

I alla fall. Nu är de små krumelurerna, enligt en ungefärlig medelsiffra av alla appar jag har, någon stans mellan 12 och 16 cm långa och väger 80-100 gram vardera. De är som små avocados. På en vecka har de alltså ökat ungefär dubbelt i vikt! Omg, tänk vilken ökning. Armar och ben är färdigutvecklade och lederna fungerar, de kan också koordinera sina rörelser eftersom nervsystemet funkar och musklerna kan svara på hjärnans signaler (???).

Bebisarna håller på och rullar runt och rör sig i magen en himla massa och de ska tydligen ha bra med plats att röra sig på. Jag funderar lite på det här med utrymme, har de liksom lika mycket plats när de är två? De växer ju i samma takt som ifall det bara var en. Nu ska de också höra bra och hör hela tiden ljud från tarmar och hjärta och sådär (lyckos dom att mina tarmar låter ungefär hela tiden), och skulle någon skrika högt vid magen rycker de till. Det är också ungefär nu en kan se tydligt på ultraljud om det är snippa eller snopp på dem för den utvecklingen ska tydligen vara klar nu.

Jag ska tydligen kunna känna sammandragningar och rörelser från bebisarna men jag tror inte att jag känt av någon av dessa saker? Hur känns en sammandragning egentligen? Rörelser tror jag kommer dröja lite tills jag kan känna för jag har moderkakorna i framvägg och det ska tydligen göra att en kan känna rörelser lite senare. Annars står det mest att jag ska ha en härlig period just nu :——))))))))))) Andra trimestern är ju tydligen guld för de flesta. Jag är dock fortfarande illamående och väldigt trött och känner mig inte alls speciellt glow:ig och härlig och lycklig. Men nu under helgen har jag ändå känt en väldig skillnad i mitt humör, på mina jobbdagar har jag nog inte skrattat en enda gång pga utmattning men nu i helgen har det känts mycket lättare att leva när jag får ta saker i mitt tempo.

Annars så ska bäckenlederna börja mjukas upp och en del får ont av detta, och ja det kan jag ju verkligen skriva under på. Gud vad knäppt det är att liksom inte kunna röra sig så som en normalt kan. Jag lär mig liksom inte så ibland när jag gör något knäppt med min kropp så måste jag skrika rätt ut pga ilande smärta ner i min vänstra skinka. Men det är ändå under kontroll och hade kunnat vara bra mycket värre.

Något som inte står i apparna men jag upplevt är extreeeemt rinnigt saliv? Alltså heheh..typ varje kväll när jag ska sova så vaknar jag till precis när jag somnat pga att jag dreglar så det droppar på kudden……hihihi. Annars fortsätter mina väldigt detaljerade drömmar där jag ofta är otroligt oansvarig på olika sätt (?) och min närhet till gråt (något jag iofs alltid har så det är ju verkligen inte speciellt för graviditeten).

Fredagen

Hallå och god kväll. Ännu en dag av hålligångaktivitet har jag nu lämnat bakom mig och precis som alla andra dagar denna veckan har jag landat i soffan nu och ligger och försöker vila min kropp.

Idag började med ett besök på mvc tiiiiidigt. Redan klockan sju ringde klockan för halv nio skulle vi vara där. Jag är så ovan vid att gå upp så tidigt så jag har inte förstått att det är mörkt på morgnarna, men nu fick jag erfara det. Mysigt ändå tycker jag. Julpeppen kan börja. Men tillbaka till besöket på mvc. Jag var peppad och Tomas fokuserad på sin telefon. Men så fort vår barnmorska kom så var han självklart helt fokuserad på det som hände där.

Det är så himla bra att ha med Tomas på sånt här för han vågar fråga och säga lite saker jag tycker känns jobbigt, och så får han ansvar för att hålla reda på allt som sägs i princip för jag är så glömsk och förvirrad. Vi fick tyvärr inte göra ett ultraljud, men lyssna på de små bultande hjärtana fick vi göra. De dunkade så snabbt så snabbt. Tänk att det kan vara så fint att höra på små hjärtljud.

Jag lovar att jag inte var så skräckslagen jag ser ut, jag var mest fokuserad på att inte få dubbelhaka på fotot…….:—-)))) kan ju säga som så att grodperspektiv inte är mitt bästa perspektiv.

Allt gick bra på besöket. Jag hade lite dåliga järnvärden för att vänta tvillingar. Egentligen skulle mina depåer ha räckt om det bara var en, om jag tolkar det korrekt. Men eftersom det är två krävs mer, så nu ska jag inhandla järntabletter och börja äta. Men mitt blodtryck var bra och hjärtljuden lät bra och jag hade gått upp två kilo sedan förra besöket. Min livmoder ligger tydligen så högt som enlingsgravida har i vecka 20, så det märks att det är två där inne som växer och gror. Nu ska jag på ett läkarbesök nästa vecka angående min sjukskrivning, rutinultraljud om ungefär tre veckor, och sen tillbaka för besök på mvc i början av december. Nu känns det som att det här är nästan helt på riktigt, men fortfarande är det väldigt flummigt och konstigt.

För att fira bra resultat och fredag så köpte jag en lyxmacka, en smoothie och en kardeummakola i farsta centrum och satt där och tog det lugnt lite innan det var dags för mig att åka till jobbet.

Jag tipsar alla som brukar hänga i farsta att fika på det stället som förut hette Voltaire, men nu heter något annat jag inte vet :))) Det ligger i alla fall på vänstersidan av centrumet om en kommer från tunnelbanan, där nya lagerhaus har öppnat och kappahl ligger. De har goda mackor och bakverk och de här kolorna var to die for.

Efter den extra frukosten åkte jag till jobbet och hade en väldigt kort dag på jobbetjobbet. Alltså jag hade en vanlig dag rent tidsmässigt på jobbet, men en stor del av dagen gick åt till att gå till en kyrka och ha FN-firande och lyssna på en massa sånger barnen övat på. Alltså tryck på play här på den lilla lilla lilla filmen från min snap så får ni er en smaklyssning.

Så fint <3<3 Älskar att de sjöng Goliat, jag tycker att den är så otroligt fin! Efter sångsamlingen var dagen slut och jag begav mig ännu en gång till Farsta för att möta upp min kompis och fika och prata om leva life. Även detta intogs på före detta Voltaire. Sen strök jag runt i centrum och shoppade lite *den 25:e smäller det*. Jag fick med mig en svart byxa (ÄNTLIGEN kommer jag kunna ha byxor igen!! Har saknat det så), ett juligt ljus, julklappsetiketter (pepppppppeeepppeppp), en primer och ett par strumpbyxor.

Allt som allt en rätt fin fredag. Och nu är det äntligen helg igen <3<33<3<<3<3<3<3<3<3 Hoppas ni får en fin helg!

tumblr_inline_nwoi8vDfrM1r79k32_500 tumblr_inline_nwoi49TaRV1r79k32_500

Lillmaggen v.15

Här kommer de första gravidmagbilderna på denna blogg någonsin. Dra efter andan och njut. Om det nu är så att ni tycker att sånt här är roligt, tycker ni inte det så läs inte inlägget. Tips från mig till er.
Först en med tröjan nerdragen Hejhej små bebisar där inne.
DSC00056

Och så en där ni också får se mina nya mycket bekväma mjukisbrallor som inte sitter åt någonstans <3<3<3<3DSC00071

Och så ovanifrån.DSC00083

Ja här står vi, jag och mina två små medpassagerare. Yrsa och gänget. Enligt diverse miljarders olika appar står det att en ”riktig” gravidmage, alltså en som inte bara är diverse svullna tarmar och jag vet inte vad, kan synas från vecka 13 ungefär. Jag har känt mig väääldigt uppsvälld på kvällarna de senaste tre veckorna kanske, och om dagarna mest känt mig bullig och rund och som att jag ätit en hel massa pizza den senaste tiden. Men visst är det en liten växande mage där under det svullna och bulliga. Jag har tänkt att det skulle komma en stor mage megasnabbt eftersom det är två där inne, och de enligt barnmorskan växer precis som en vanlig bebis i detta stadiet. Det betyder ju att jag har dubbelt så mycket där inne som tar plats. Men än så länge tycker jag inte att min kropp har förvånat mig med extra stor mage.

Nu är bebisarna ca 10 cm långa och väger 50 gram vardera. Som små små äpplen. Enligt apparna kan de uppfatta ljud, främst från mig redan nu (helt sjukt ju!!). De kan inte styra sina rörelser pga ett relativt outvecklat nervsystem, men de kan få in tummen i munnen och greppa om sina små små fossingar för det såg vi på ultraljudet. De små bebisarna har tunn tunn hud som täcks av mjukt hår som ska skydda den känsliga huden fram till födseln.

Och så till mig då. I alla appar står det så käckt att ”vid denna tid har illamåendet och tröttheten du upplevt under den första trimestern förmodligen försvunnit…..”. Tillåt mig att skratta rått. Inte har det försvunnit inte. Jag kände mig ju lite bättre i början av veckan men nu känns det som att det har blivit ett stort bakslag och jag känner mig mellan varven lika golvad av illamåendet som för tre veckor sedan. Blä. Andra saker som ska hända med mig i denna vecka är att jag lättare kan få nästäppa (japp det har jag haft ungefär hela tiden tycker jag), att jag har humörsvängningar och känner av mycket oro och stress och ska ta det lugnt och varva ner, att jag drömmer mycket och kommer ihåg drömmarna tydligt, mitt hjärta har en 20% högra kapacitet (!!!) och slår snabbare än vanligt.

En sak som inte står i apparna men jag känt av mycket tydligt de senaste dagarna är en extrem kissnödighet som kommer väldigt väldigt ofta. Hittills har detta problem inte funnits för mig men nu känner jag verkligen av det. Numera måste promenader och utflykter alltid föregås av ett toalettbesök, och jag kan bli superkissis 10 minuter senare. Jag har också fått mycket sämre hy under dessa 15 veckor, vilket ju såklart är tråkigt men verkligen inte något jag bryr mig supermycket om. När jag lyssnade på gravidpodden hörde jag också att jag är mer flåsig nu, jag måste liksom dra djupa andetag mellan varven mycket mer.

Nu önskar jag att den där härliga omtalade andratrimester-känslan kan infinna sig även hos mig så att jag kan få känna det där njutet jag med.

Graviditetsspecial

Den här veckan har vi en liten specialpod om graviditeten och den stundande födseln.

Vi svarar bland annat på hur våra kompisar reagerade när de fick veta att vi väntar barn, om det var planerat och hur vi tänkt med föräldraledighet. Vi pratar också om hur det känns, om vi funderat på namn och hur vi tänker om att visa bilder på barnen på internet.

Dessutom!

Vad kommer vi ta reda på om barnen innan de föds, hur har vi tänkt gällande boende och hur fick vi reda på att Yrsa var gravid?

Var så goda, hoppas det ska smaka!

Play

Lite klargörande angående mitt mående i graviditeten

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag har mått den här tiden och varför jag är hemma och hur länge det kommer pågå osvosv. OBS ni som inte gillar kräk och sånt. Läs inte detta inlägg.

När jag var i ca vecka 6 så började ett illamående smyga sig på. Innan det hade jag bara känt av en illamåendeattack en enda gång när jag på fastande mage var i en mataffär och gick förbi en delidisk där det luktade extremt mycket ägg. Då gick det över på en gång och jag kände att det var lite spännande att få ett riktigt äkta graviditetssymptom. Men sedan där i vecka 6 någonstans, vilket var i slutet av augusti) började jag känna av ett molande illamående som inte riktigt gick över.

Jag slutade dricka kaffe för det fick mig att få kräkkänslor, och jag har faktiskt inte druckit kaffe sedan dess pga just detta. Jag saknar det så otroligt mycket! Jaja tillbaka till saken. Jag slutade också här att äta för starka saker och annat som tog emot, typ ägg. Men förutom att utesluta saker så lade jag också till en massa annat. Som många vet kan ett illamående stävjas något av att äta ofta men lite, och det försökte jag anamma. Jag hade alltid med mig olika småplocksaker som yoghurt, frukt, salta kex, risifrutti, lakrisal, mackor osv. Och en flaska med citron och ingefära som jag fyllde på vatten i om och om igen pga en otrolig törst. Och jag läste någon stans att ingefära och citron kan hjälpa många med illamåendet. Jag köpte också på mig sea sickness-armband från apoteket jag haft på mig varje dag sedan dess.

Att småäta på detta sätt och försöka hålla en jämn blodsockernivå i kroppen fungerade okej i ett par veckor. Men det var verkligen en kämpig tid, dels med att försöka dölja mitt dåliga mående på jobbet och för att det dessvärre blev sämre och sämre. Flera gånger kändes det som att jag skulle svimma eller kräkas rakt ut i klassrummet eller i arbetet på andra sätt och jag var jag tvungen att avbryta allt och bara sätta mig ner och koncentrera mig hårt hårt för att inte göra något av ovanstående. Ja jag jobbar alltså som lärare för de som inte vet det.

På kvällarna när jag kom hem (ja ofta var det just kvällarna och inte eftermiddagarna pga så himla mycket jobbande) var jag helt död och att borsta tänderna har varit (och är fortfarande) en utmaning deluxe. Ofta har jag trott att jag klarat mig men så har det bara vänt sig i magen och jag fått ligga över toalettstolen för att sedan få försöka borsta tänderna igen, med risken för att kräkas igen.

En dag var det helt sjukt hur illa jag mådde, och jag låg helt darrig och skakig i sängen efter lång tid spenderad på toan. Då kände jag att nej jag kan inte gå till jobbet imorgon det kommer inte att gå, det var faktiskt så att så fort jag tänkte på jobbet vände det sig i magen. Helt galet, men sant. Jag sjukanmälde mig dagen därpå, vilket var en fredag, och sedan dess har jag varit hemma. Nu är jag inne på femte veckan som jag är hemma på heltid. Första veckan sjukskrev jag mig själv, men de senaste fyra veckorna har jag varit sjukskriven från min husläkare. Och det hade verkligen inte gått att jobba så som jag mått, jag har sovit cirka tolv timmar per natt och några timmar mitt på dagen också. Och så har jag ätit små små små saker och mest fått ner kalla och snälla saker, det har blivit mycket blåbärssoppa, mackor, skorpor, yoghurt, nyponsoppa och pasta. Och så har jag levt mitt liv från soffan pga det otroliga illamåendet. Bara att gå korta promenader har varit dagarnas stora utmaningar. Jag har knappt kunnat prata i omgångar (och så är det fortfarande) för att det känns som att det triggar illamåendet. Alla dessa saker tillsammans har gjort att jag levt otroligt isolerat och känt mig väldigt ensam och ledsen och deppig snarare än gravidlycklig och ”som att jag går och bär på en härlig hemlighet som gör att jag strålar” sådär som det kan beskrivas att den första tiden ska vara. Så ja, det har varit en kämpig tid.

Nu känns det som att illamåendet, tröttheten och yrseln sakta sakta håller på att vända och bli bättre, så att jag fungerar mer som en normal människa OCH DET ÄR SÅ HIMLA SKÖNT!! Även om jag fortfarande har tillfällen då det känns som att jag kommer kräkas rakt ut så går det längre mellan gångerna och jag får vila lite emellanåt och faktiskt kunna känna mig mer glad och förväntansfull.

Nu är planen att jag ska vara sjukskriven på heltid veckan ut, och sen försöka gå upp och jobba halvtid ett tag och se hur det känns. Och känns det bra och under kontroll ska jag gå upp på heltid igen. Sen kan ju ingen förutspå hur det kommer att kännas om en vecka, eller ens om en dag. Så jag känner att jag får ta det lite som det kommer, även om jag som ett sant kontrollfreak avskyr att inte ha en klar plan och riktning. Men det får vara såhär nu. Det är nog bra för mig att försöka go with the flow lite.

To be continued…detta är ju en historia som inte tar slut här utan kommer pågå i cirka ett halvår till :—-))))))))))))))) Jag bönar och ber att jag fortsätter må bättre och att jag inte återkommer till detta hemska hemska tillstånd. Nu vet ni lite mer om mitt mående.

tumblr_inline_nt6u1tpHNG1r79k32_500