Inte många knop blir gjorda när allt handlar om att få två små ploppisar att må bra. Dagarna och nätterna rullar på i sina 3 timmars-intervaller och mellan maten och maten ska mycket klämmas in. För mycket. Detta innebär ju att saker får stryka på foten. Att jag under graviditeten på något sätt ändå inbillade mig att livet skulle kunna fortsätta lite som vanligt skrattar jag nu rått åt. Dessutom finns det ju inget ”som vanligt” längre. Jaja. Idag har vi i alla fall försökt ta tag i lite viktiga saker som behöver göras, som att duscha (flera dagars intorkad kräks luktar lite surt kan jag intyga), betala räkningar (se bild ovan), ringa viktiga samtal och reda ut frågor om föräldraledighet vs semester osv. Det är rätt så ineffektivt att göra såna här viktiga saker med två små gullosar som helst bara vill vara med och nära hela tiden, men vi jobbar på..långsamt. Detta inläggs skrivs till exempel till stor del med en hand :—))) Och jag hade planerat att göra en rabarberpaj pga köpte en massa rabarber häromdagen när jag fick feeling, men det är svårt att göra det med en hand så det kanske får vänta lite. Vi har faktiskt investerat i en sjal för att kunna göra saker men samtidigt ge närhet men den har jag inte riktigt vågat mig på att använda ännu. Det känns så himla läskigt, så som allt nytt känns himla läskigt. Men det vore ju bra att kunna använda båda sina händer ibland.

Tack förresten alla ni som kommenterat på förra inlägget om utvecklingssteg, skönt att flera känner igen sig och har gått igenom samma sak. Men däremot är ju detta kanske inte ett utvecklingssteg sådär som jag trodde, eftersom fler har kommenterat att en ska räkna från bebisens planerade bf och inte födelsedagen i wonder weeks-appen. Det hade jag ingen aning om, men räknat efter det är ju Märta och Lilly bara två veckor in i utvecklingen än så länge och inte på långa vägar nära det första steget. Jahopp så då är det bara att vänta på att de ska bli ännu mer gnälliga, närhetstörstande och hungriga…men om detta är en liten försmak på det så kanske vi i alla fall är lite mer förberedda när det riktiga steget verkligen kommer.

Nu piper mat och sov-klockorna så denna mänskliga huvudkudde ska gå och fixa lite ersättning innan det blir skrik och panik. Todeloo.

8 Comments on Tar tag i saker och sådär

  1. Sjal är superbra 🙂 det var superläskigt I början så vi körde mest på den sortens knytningar som man gör i förväg. Jag tror att det var den här videon jag lärde mig av:https://m.youtube.com/watch?v=6_NRExB4vgk det bästa jag visste när min son var nyfödd och gnällig var att stoppa in honom i sjalen och ta på en jättestor hoodie över. Sedan gick vi en runda i kvarteret (eller till godisaffären) och sen var det bara att gå in, ta av sig hoodien utan att störa det sovande barnet och titta på netflix. Det är så skönt att bara kunna gå ut utan att behöva krångla med vagn och annat. Det skulle ju funka för er om ni tar en var (men vet att man på något sätt ska kunna ha två bebisar i samma sjal) 🙂 även för mindre ambitiösa aktiviteter som att bre en macka är sjal ovärderligt. Min syster som har tvillingar minns att det var väldigt smidigt när hon behövde byta blöja på den ena tvillingen och den andra var ledsen. Så mitt tips är att försöka lära er att använda sjalen även om det känns läskigt i början.

  2. Våga sjal! Det är inte så svårt/läskigt som en tror. Tipsar om wrapyouinlove på youtube och gruppen bärsjalar på Facebook. Finns en för tandembärande också tror jag. Lycka till! Sjal är megamysigt! Sele kan ju vara lite enklare ibland men ofta behövs spädbarnsinlägg. Tror dock Pognae har selar med inbyggt sådant. 🙂

  3. Även jag sällar mig till sjal-skaran. Om barnet gillar det är det det smidigaste som finns. Man kan ju liksom ploppa in hela huvudet så det sitter ”fast” och sen kan man göra nästan vad som helst. Jag diskade, städade, tvättade, handlade, bakade kakor, promenerade ja allt med min lilla kängru-unge på magen de första sex månaderna. Visserligen var det för att hon helt VÄGRADE vagn och att ligga själv men det kanske kan funka även för icke-vägrare. Så tips tips att pröva!

  4. Utvecklingssprång eller ej – det mesta med bebisar är perioder. På gott och ont! Nätterna med hundra uppvak och gnälltimmar går över, även om det känns som att man ska bli galen. På samma sätt som det kan finnas tröst i den tanken, så kan man vara rätt säker på att nätterna när de sover perfekta 12-timmars-sträck också är perioder som tyvärr också går över (OBS sen blir barnen större och lär sig sova, prata, somna själva och allt sånt så då finns ju inte dessa perioder på samma sätt). Men det är skönt att tänka att det går över, för det gör det, det lovar jag! Typ exakt när man tror man inte orkar mer så slår de till och sover en hel natt eller åtminstone en halv och man får tillräckligt med energi för att känna sig pånyttfödd och orka med nästa period också. Kämpa på och lycka till med allt! PS. Sjal/sele är verkligen det bästa som finns om man har bebis som jämt vill vara nära och inte går att lägga ifrån sig, min unge bodde i selen det första halvåret. Väldigt mysigt och två händer fria!

  5. Alltså jag kastas tillbaka till i augusti förra året när min lillbebbe var nyfödd. Allt var läskigt och man befann sig liksom i konstant undantagstillstånd. Det jag vill säga nu är att DET BLIR BÄTTRE! Man blir mer avslappnad, man lär känna sitt/sina barn mer osv. Och man blir sig själv igen och får en vardag, bara det att man nu blivit fler i sin lilla familj. Lovar!

  6. Stort grattis till tvillingarna! När jag läser vad du skriver kastas jag tillbaka till hur det var när våra tvillingar kom för 2,5 år sedan. Den där första tiden i tvillingbubblan med den oerhörda lyckan, monumentala tröttheten och försöken att hitta lösningar på hur man håller de små så nöjda som möjligt samtidigt som man själv ska försöka äta, komma igång med amning, vila etc etc. Bärsjal funkade bra för vår ena tvilling, den andra föredrog bärsele. Underlättade. Och allt blir lättare och helt plötsligt upptäcker man att tiden verkligen går fort. Som någon sa; dagarna känns långa, men veckorna/månaderna går fort. Bästa lyckönskningar,
    Katharina, tvillingmamma i New York

  7. Hur går det med amningen? Har du gett upp det eller ammar du också? Skulle vara så intressant att veta hur det går med två! Min mjölk rann inte till förän efter fyra-fem dagar så då stödmatade jag med ersättning och gick sedan helt över till bröstmjölken. Tog denna extra tid pga kejsarsnitt och bebis som var lite trött i början. Vore kul att höra hur det gått för er eftersom ni var i samma situation 🙂 lätt att känna sig ensam i att få igång mjölken trots allt som finns att läsa på internet.

  8. Jag tycker också att ni ska testa sjal, det är lite meckigt innan man lär sig knyta men sen går det fort och det är så skönt att ha bägge händer fria. Jag använde Babybjörn mycket också men den kan man ju inte sätta sig med i soffan så då är sjal bättre.

    Det där med stegen minns inte jag, alltså att man ska räkna från bf. Det tror jag aldrig att vi gjorde, och våra tvillingars åskmoln passade väldigt bra in på det som stod i boken, så det kanske kan vara lite individuellt? Våra föddes dock bara två veckor innan bf, så det kanske är annorlunda om de kommer tidigare än så?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *