Sylvester Stallones The Expendables är en traditionell actionfilm på så vis att den hade kunnat vara gjord under det sena åttiotalet utan nämnvärda ändringar. Och det är faktiskt just det som är dess charm – här har vi en actionfilm som inte låtsas vara något annat än just en actionfilm. När hände det senast? undrar jag vemodigt.

Stallone spelar Barney – ledaren för ett gäng legoknektar som kallas för just “The Expendables”. I detta gäng ingår Gunner (Dolph Lundgren), Yang (Jet Li) och Christmas (Jason Statham). De polar dessutom med Tool (Mickey Rourke). Storyn låter The Expendables ge sig i kast med en liten latinamerikansk ö där en general och en avhoppad CIA-agent låter ortsbefolkningen leva i skräck samtidigt som de själva försöker sko sig på en kokainodling, och mer behöver inte sägas om den saken. Berättelsen i filmer som denna är mest en röd tråd som skall ge något slags utrymme för actionscener.

De inblandade namnen jag just rabblade upp – och några till, som jag inte tänker avslöja – borde med all tydlighet signalera att detta inte är Shakespeare, utan snarare en stunds underhållning med pistoldueller, knivfajter och en hel del explosioner. Det är vad ni får här. Köttandet är närvarande, även om filmen inte når samma höjder som Stallones senaste Rambo. Någon enstaka av filmens one-liners är dessutom i närheten av att vara roliga.

Och nu, kära läsare, känner jag att jag skrivit allt man kan skriva om The Expendables. Vid det här laget vet ni förmodligen om det är en film för er eller inte. Och jag kan säga så mycket som att om vad jag nyss skrev inte ingjuter er med ens en liten, liten känsla av nostalgi – då är filmen definitivt ingenting för er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *