När jag vinkat farväl till Yrsa tog jag mig till tunnelbanan och åkte in till Central Park. Jag hade spanat in området jag skulle till innan på gps:en, och det funkar ju så fiffigt att då går det att se sig själv på den igen utan att det drar datatrafik! Så när jag kom fram kunde jag enkelt navigera mig till teatern där det skulle köas. Men först fotograferade jag de här härliga rackarna.

IMG_4425.JPG

Väl framme vid teatern såg det ganska lugnt, men utspritt ut.

”Score!” tänkte jag och gick fram till luckan och frågade hur det funkade med köandet. Hen i luckan undrade om jag menade till kvällens föreställning och jag nickade glatt och utbrast ett stolt ”Yessir!”.

”Well”, fortsatte hen då och pekade ner mot en backe, ”That’s the line over there, and there’s 600 people in it”.

”What the &/)€€&%)%=(#”, svarade jag.

”Yeah. The best chance you have is to enter our online lottery”.

Jag var nedslagen, men inte krossad. Tackade för mig och följde kön. Så här såg den ut åt ena hållet…

IMG_4409.JPG

Och så här såg den ut åt andra hållet.

IMG_4406.JPG

Jag gick till slutet av kön och tänkte vad vet de om mina chanser att få biljetter. Bah! Så jag teamade upp med några andra där och började prata om ditten och datten. Så bestämde vi oss för att stanna kvar och chansa. Vi köade tillsammans i en timme och så kom plötsligt en person med en sån där ”räkneklickare” som dörrvakter brukar ha. Hen passerade oss och klickade och gick vidare ännu längre och klickade och jag utbrast till de andra att ”Hen räknade in oss! Och fortsatte gå för att räkna in fler! We’re in madda fakkas!!!” okej, jag sade inte madda fakkas till dem, för så beter man sig inte mot folk man knappt känner, men i övrigt var det så jag sade. När jag tänker efter pratade jag faktiskt om att varken få biljetter OCH att kissa på sig i kön, men det kändes mer naturligt.

Hur som helst, hen med klickprylen kom tillbaka och sade ”We’re full!”

……..

Vi kunde fortsätta köa fram till klockan sju om vi ville och kanske få biljetter som avbokats eller inte hämtats ut, men det kände ingen av oss för. Vi tackade varandra för en trevlig pratstund istället och gick våra skilda vägar. Så här mycket kö var kvar då. Ni kan se det lilla huset där vi skulle hämta biljetter där framme till höger.

IMG_4411.JPG

Jag flanerade ett tag i Central Park och lyssnade på podcasts och kände mig som en riktig american. Förutom när jag fotograferade saker då då.

IMG_4455.JPG

IMG_4421.JPG

IMG_4414.JPG

Jag hittade den här vattenspridaren och tänkte på Yrsa och hur härlig hon hade tyckt att den var. Då saknade jag henne.

IMG_4420.JPG

Sen var jag tillbaka där jag började dagen i Central Park och gick mot tunnelbanan igen.

IMG_4427.JPG

Väl tillbaka i Williamsburg var jag både hungrig och törstig och tur var det väl då att det var lördag och matmarknad!

IMG_4431.JPG

Jag tyckte pommes med kladd lät gott så jag bestämde mig för att ge mig på det. Kön gick dessutom bara precis till hörnet här till höger och det var typ superkort jämfört med andra köer. Yay!

IMG_4433.JPG

Det visade sig att det bara var så att ingen fick köa på den gräsplätt som var bakom ståndet, så när jag ställde mig där visade en vakt mig bestämt att kön fortsatte på andra sidan plätten. Fast bestämd att inte låta ytterligare en kö knäcka mig idag gick jag längst bak och uthärdade.

IMG_4434.JPG

Skitstora pommes var det! Jag åt dem vid ett bord och pratade lite med några som satt mittemot. Jag har alltså interagerat big time med lokalinvånare inte bara en, utan TVÅ gånger idag!

IMG_4454.JPG

Sedan tog jag en promenad runt här på gator jag inte gått förut. Det fanns hus där.

IMG_4441.JPG

När vi var här för två år sedan var vi i en festlig butik här i Williamsburg som jag har letat som en galning efter sedan vi kom hit. För några kvällar sedan, när vi strosade runt på kvällen, dök den plötsligt upp PÅ VÅR GATA! Det är classic Pepes Bodega-shit det liksom! Jag gick förbi idag och kollade runt.

IMG_4451.JPG

De har jättemycket vintage film- och tv-seriekort!

IMG_4447.JPG

IMG_4450.JPG

IMG_4446.JPG

När jag kom tillbaka igen var Yrsa hemma med ac:n på full blås. Vad hon har haft för sig får ni fråga henne om, för ni ska vi ut på byn tillsammans och senare ikväll blir det bio!

2 comments on “Tomas dag utan Yrsa”

  1. Tomas! Kan du inte förklara lite mer hur det där med gps:en funkar? Har ungefär jordens sämsta lokalsinne (så dåligt att uppkörningsgubben fick beskriva vägen tillbaka till Vägverket efter att jag kört upp, japp true story), något som väl är fine när en är i sina egna hoodz men ej så praktiskt när en flyttar till Guatemala om en knapp vecka och inte kommer ha internet på mobilen :-)))))

    • Alltså, som det har funkat för oss så går det att se var vi är på kartan om vi har zoomat in på platsen tidigare och har wifi påslaget. Då kan vi också när vi är ute på stan zooma in lika mycket som vi har zoomat in tidigare på kartorna. Men jag kan inte lova att det funkar i Guatemala, och jag vet inte riktigt själv hur det funkar, så hör med din mobilleverantör för säkerhets skull tycker jag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *