Besöket idag gick bra, antar jag. Jag hade bra järnvärde (tack niferextabletterna för det) och blodsocker och blodtryck. Det känns alltid skönt att göra de där testerna tycker jag för det är så tydligt liksom. Siffrorna får tala, det är inte bara en massa antaganden om att ”det borde vara bra för att det varit det förut/du inte har ont/statistiskt sett/blablabla”.

När testerna var tagna fick jag också lägga mig på britsen och så kände de (det var två för en student var med också) efter om de kunde känna hur bebisarna låg. Det kunde de inte riktigt, men det lät som att de tänker att tvilling 1, den som ligger längst ner, ligger med benen nedåt och huvudet uppåt. I säte alltså och inte optimalt för en vaginal födsel. En kan ju föda fast ett barn ligger i säte men är en tvillinggravid och den första ligger i säte så blir det kejsarsnitt, i alla fall där vi ska föda. Nu är det ju ett tag kvar så de kan absolut hinna vända sig tills dess. Barnmorskan sa till och med att ”de har fortfarande gott om plats där inne”. Det tycker jag nog är lite att överdriva för magen känns ju superfull helahela tiden. Men det är väl beroende på vad som jämförs.

När de känt och klämt lite mätte de sf-måttet på mig och så fick jag väga mig. Jag ligger ovanför intervallen för det ”normala” för en enlingsgravid på sf-måttet, men det var väl rätt väntat i och med att en tvillinggravidmage vid vecka 30 är som en fullgången enligsgraviditet. Angående vikten hade jag gått upp lite sedan sist jag var där för någon månad sedan och borde nu ha samlat ihop drygt 10 kilo plus. Men det lägger varken jag eller de någon vikt (höhö) eller värdering i för ja..det bara är som det är. Jag vet knappt ens om detta skulle räknas som lite eller mycket. Jag känner inte att jag direkt har problem med att de väger mig, det är snarare hur jag ser ut som jag i sådant fall kan haka upp mig på och ha svårigheter med att hantera. Men jag försöker att inte tänka på det heller för kroppen SKA ju förändras och lägga på sig som förberedelse.

Ja och så fick jag också lämna mitt urinprov, som ni kan se var med i videon ovan :–)))) (eller inte för det gick inte alls att få in den här i bloggen men den finns på min snapchat för er som vill se, yrsaalfrida heter jag där) OCH FÖRRESTEN tack allihopa för sympatier, tips och tankar om mina krämpor. Jag ska absolut kolla upp någon ny sjukgymnast (eftersom det förra jag gick till inte var så bra alls), vattengympa, gravidyoga osv. Och börja använda mitt foglossningsbälte mer, för ett sånt har jag ju faktiskt i gömmorna. Men tacktack!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *