Idag hade vi stora planer i den här lilla familjen. Vi hade kollat på väderapparna och sett att det vankades superduperväder, så vi tänkte ta ut vagnen (ja och barnen också såklart) på en liten tur. Så otroligt läskigt tycker jag! Och något som krävde rätt mycket utmaningar.

Men innan vi kommit så långt som till de logistiska utmaningarna med att baxa ut en vagn som bara precis på håret går ut genom dörren och som en knappt kan ta in i hissen själv och inte glömma att få med något och ha små knytt som gnyr och blir alldeles för varma inomhus eftersom de ligger inpackade i overaller och glömde jag säga att en bajsade precis när vi var klara att gå också? Hets. Jaja. Innan vi kom så långt så hade jag en mysmorgon med grlsen.

Tomas och jag har ett sovschema vi testar på för att få sova ordentligt. Detta schema innebar idag att jag gick upp ensam med barnen vid sju och lät Tomas sova själv i sovrummet till tio medan jag tog hand om matning och blöjbyte. Det var en liten cirkus kan jag berätta med dubbla bajsblöjor, kiss på golvet där jag bestämde mig för att byta blöja, lite kräk ur en mun och två väldigt hungriga barn som ville ha mat samtidigt. Aldrig någonsin har jag önskat att jag var en bläckfisk förut men ett par till armar skulle ju inte skada i dessa dagar. Efter det kaosiga trodde jag att jag skulle få åtminstone någon timma där de sov och jag skulle kunna fippla omkring lite, men ingen av dem ville vara med på den planen. Så resten av tiden spenderade jag ungefär såhär med mina små gnussepussisar.

 Sen vaknade Tomas och vi matade lite mer och åt frukost och sånt där en gör på morgonen, och sen kom det där utmanande segmentet med att få ut oss och allt ur lägenheten. När vi äntligen var ute kändes det som en sån himla stor vinst! Och det var så härligt att känna solen i ansiktet.

Vi spatserade ner till Konditorn och Bagarn här i hökis där vi fikade och åt en lunchmacka i solen. Kan säga att det var rätt så svårt att fokusera på fikat för mig, jag hade extremt svårt att inte titta på vagnen helahela tiden och känna efter om det inte var för varmt eller var det kanske för kallt eller hur mådde de egentligen osvosvosv. Men ändå, stort med utomhusfika!

  
  

Vi fick också mata dem lite där utomhus vilket också innebar tillredning av ersättning och lyckas mata utan att låta bebisarna få sol eller vind på sig. Himla meckigt, men ändå härligt att vi vågade tycker jag. Jag vill inte gå runt och vara rädd för att göra saker så jag bara måste kasta mig ut lite för att övervinna mina rädslor. Detta var en typisk sådan grej.

Vädret var så fortsatt fint och vi behövde handla lite saker till hemmet så vi tog en prommis till farsta och sen tillbaka. Det är det längsta jag rört mig på flera månader. Jag kommer ha sådan träningsvärk imorgon! Hahah. Träningsvärk efter en prommis alltså……I farsta blev jag väääääldigt stressad när jag väntade på Tomas ute på torget (vill inte gå in i någon affär med bebisarna) så jag gick liksom bakom centrum och väntade där istället. Det blev otroligt markant hur alla beskyddarinstinkter fullkomligt exploderat i mig. Allt och alla var potentiella hot. Något att jobba lite på kanske.

Det var en fin dag, och vi tar små små steg varje dag och lär oss mer om varandra och vårt nya liv. Jag tycker att denna smskonversation är lite rolig..

img_2591

Tomas körde in vagnen åt fel håll och kom inte ut själv utan hjälp, jag blev rädd av att vara ensam i läskiga farsta centrum och Tomas glömde bort att köpa den glass han gått och tänkt så mycket på. Det är mycket nytt, många tankar och känslor som snurrar och luddighet i hjärnan (ibland känner jag att jag inte riktigt vet vad jag säger ens).

Imorgon ska vi kanske ge oss ut igen, vi får se. Men en rådfråga, hur gör ni andra med kläder/annat i vagnen denna tid? Jag tycker att det var superdupersvårt att veta hur mycket en ska bädda in med. Jag försökte känna hela tiden så att de inte var för varma, men ändå himla svårt. Kom gärna med tipz. Nu ska jag försöka skriva lite på en förlossningsberättelse. Spännande va!??!

15 comments on “Utomhuspremiär”

  1. För två år sen var jag ute på mina första läskiga barnvagnspromenader. Då klädde jag den lille i en vindfleeceoverall från polarn med vanliga kläder under. Och så en filt på det. Vindtät mössa. Och små tossor eller tjocksockar.
    Varma dagar bytte jag till en vanlig fleece-overall. Eller typ stickade kläder och filt.

    Filtar i mängder är bäst! Lager på lager liksom, lätt att göra varmare och kallare. Blåsiga dagar är det skönt med vindfleece.

    Bästa tempen känner du om du sticker in ett finger och känner temperaturen i nacken!

  2. Vindfleece är väldigt bra vid den här tiden! Med tunna kläder under och så filt i vagnen vid behov 🙂 Det hade vi iaf vid den här tidpunkten förra året med liten bebis 🙂

  3. Vår nyföding har en fleeceoverall som ser ut att vara liite tunnare än dom ni har. Sen kör vi olika filt på beroende på väder och vind. Och där finns fårfäll i vagnen.
    Jag tror det ni kör på nu är alldeles utmärkt!!
    Grattis till första vagnpromenaden (Japp, man ska bli gratulerad för alla ”första” man gör med sina barn.)

  4. Åh, detta kommenterade jag om för typ en månad sen. De första soliga barnvagnspromenaderna, känslan av att komma ut och kunna röra sig igen… Jag är sååå avis 🙂 Har fortfarande kvar bebis nr 2 i magen men är alert för ankomst när som helst. Lite för kall är nog bättre än lite för varm om man är osäker. Ett kallt barn protesterar men ett varmt barn kan bli slött – svårare att märka och åtgärda. Som ovanstående skrivit, knepet jag fortfarande använder mig av 3 år senare: Stoppa in ett pekfinger i nacklinningen och känn av temperaturen mellan skulderbladen. Om barnet börjar bli för kallt känns det svalt där. Annars är det lugnt (så länge det inte är för varmt förstås men det känner man också ;-)). Och ja!! Ser fram emot förlossningsberättelse! Lycka till och njut av bästvädret, allt kommer lösa sig och ni gör ett så himla bra jobb!!

  5. Jag har en liten som är född i slutet på mars. Vi har en tunn stickad overall. Sen ligger han på ett täcke i vagnen och sen en filt på om det känns kallt. Men jag håller med dig är där och kollar hela tiden om det är för varmt eller kallt.

  6. Hej! Grattis till utomhusdagen! Och förlossningsberättelse låter spännande, men känn ingen press att skriva den 🙂

    Jag tänkte fråga lite om namnen. Jag såg på insta vad de heter och det är verkligen superfina namn! Båda står på min lista över potentiella namn till mina ofödda (och än så länge oplanerade, haha) barn. Hur tänkte ni med namnen? Har de mellannamn också? Och vad heter de i efternamn? Jag har inte riktigt koll, heter ni två samma sak i efternamn eller behöll ni era egna när ni gifte er? 🙂

    /Sara

  7. Heja er! Fick min son i juli förra året och minns de där första skakiga utflykterna. Jag var också rädd för ALLT! Men, det går över 🙂 bara att kasta sig ut!

    Angående kläder så fick jag tipset att klä bebin så varmt som du hade klätt dig själv, plus ett extra lager. Tycker det är en rätt bra tumregel 🙂 det blir ju rätt varmt i vagnen eftersom den är vindskyddad och så. Man kan alltid ha med extra filtar!

  8. Tja! Det där med beskyddarinstinkten planar ut efter ett tag. Så energidränerande att se dödsfällor och hot överallt, men i det stora hela är det ju en rätt gullig grej som mammor upplevt sedan tusentals år tillbaka. Coolt ändå. Vilken mysig dag ni verkar ha haft 🙂

  9. Jag använd bara fingret bakom nacken. Är du osäker kan du använda en termometer. Du ser om de blir svettiga. Kom ihåg:små barn är tåligare än man tror. De kan få skyhög feber och klara det bättre än vuxna. Nojjorna kommer ebba ut. Men jag undrar: Jag hade två ligginsatser som jag lade ned barnen i när mina tvillingar var små. Lätt att bära ut. Har ni möjlighet att ha vagnen i ett utrymme i trapphuset så slipper ni krångla med den i hissen?

    • Tyvärr har vi inte möjlighet att ställa den i trapphuset någon stans, vi har ett extremt litet trapphus. Och vagnförrådet är en precis lika lång hissresa som att ta sig till lägenheten men bra mycket meckigare att omma in i. Så vi får fortsätta med hisskrånglet in i läggan. Men vi kmmer säkert att hitta några bra metoder efter lite övning :))

  10. Hej! Hamnade här av en slump egentligen, men gud va roligt att läsa och följa er! Känner igen mig så mycket i hur du beskriver dina känslor och tankar!
    Första gången jag gick själv på stan med våran tös (som nu är 7 månader) hade jag precis samma panik känsla! Allt och alla var farliga! Och hostade någon gav jag dom onda ögat direkt!

    Till din fråga om kläder, våran tjej har varit som en kamin.. Så hon har legat i sin åkpåse, haft mössa, väntar och en stickad kofta på sig. Är född i september, så lite liknande temperatur under hösten som det är nu. Vi klädd hon så nästan hela vintern i vagnen, och och ute på långpromenad hade hon i regel alltid sparkat av sig sockorna, men var ändå alldeles varm om fötterna.
    Så de där med kläder är så olika!! Klä dom som ni känner blir bäst 🙂

    • Haha ja det där med hostningarna alltså. Aldrig har jag väl zickzackat så mycket mellan olika potentiella hot i form av eventuellt sjuka människor som nu med barnen..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *