Okej peeps, det är dags!

Yrsa vill som vanligt att jag ska skriva att om det hade gått så skulle vi vilja ge paket till er alla, och så är det så klart, men det tror jag att ni vet vid det här laget. Vi har debatterat och slitit vårt hår och plockat bort och lagt till och lagt till igen och plockat bort igen, men nu har vi i alla fall, efter mycket diskuterande (faktiskt så mycket att Yrsa var tvungen att gå och ta ett bad) kommit fram till de fem som vinner varsitt kärlekspaket. Men vi ville att alla skulle få ta del av alla fina berättelser, så de som kommer först i fet stil är vinnarna (utan inbördes ordning) och de som kommer efteråt är alla andra fantastiska människor som också har en berättelse, även dem utan inbördes ordning.

 

Carin:

Mitt livs största kärlek mötte jag på Nya Zeeland. Min två månader långa resa förlängdes inom loppet av en vecka från att jag träffat honom. Vi kom att bo i hans buss i regnskogen tillsammans, och jobba ihop under en tid. Efter 6 veckor tillsammans då vi umgåtts 24/7 fick vi veta att projektet vi jobbade med skulle avbrytas, i läget vi var då skulle det innebära hejdå. När det beskedet kom satt vi i en bil med regnet ösandes ner utanför och grät i tystnad. Efter att ha lämnat vårt liv ihop försökte jag fortsätta min resa med de tjejkompisar jag rest dit med. Jag klarade av att vara ifrån honom i en vecka innan jag åkte tillbaka för att överraska honom, bara över en helg. Jag fick honom att hämta mig vid bussen, en ledsen och blek figur satt i bilen, han hade inte klarat av att jobba under veckan jag varit borta och de första orden han sa till mig var: ”om du sätter dig i min bil måste du lova att aldrig åka ifrån mig igen.”. Jag satte mig i bilen, kysste honom och lovade.

 

Matilda:

Vill dela med mig av ett kärleksminne som handlar om kärleken mellan mig och ett av barnen jag en gång i veckan hämtar på förskolan och leker med tills läggning. Vi hade inte setts på hela sommaren och när jag kommer till förskolan och hen får syn på mig springer hen mot mig och bara sätter sig i min famn, med huvudet mot mitt bröst. Sen bara sitter hen där och andas mig i säkert 2 minuter. En av dom finaste kärleksstunderna i mitt liv.

 

Fanny:

Det här är en kort kärleksberättelse som handlar om världens längsta ”on again/off again”-förhållande. Det hela började med en stormig högstadietid följt av gymnasiet kantat av dåligt självförtroende. Efter att ha blivit kallad ”för ful för att bli våldtagen” känner man sig inte omtyckt eller önskvärd. Man föraktar sig själv. Sen träffade jag en fin kille och vi flyttade ihop. Men, jag gör slut. Jag är inte kär i honom på riktigt och inser hur mycket jag skadar mig själv av att försöka intala mig att allt är bra. Efter att ha spenderat hela mitt liv med att fly från den personen jag har svårast att vara själv med, mig själv, tvingas jag nu till det. Så jag har haft världens längsta sommar med mig själv som sällskap. Ibland har det känts som ”The Notebook”, ibland som ”Rainman”. Alldeles för ofta som ”Anger Management”. Jag och jag har skrattat tillsammans, gråtit tillsammans och bråkat. Tröstat oss med bullar. Nu är det höst, och jag känner att jag kan släppa in någon igen. För vet ni vad?! Nu klarar jag av att vara själv. Jag har haft en romans med mig själv och vi har kommit överens om att vi duger som vi är. Och att vi saknar en tredje part lite grann.

 

Emelie:

Jag hittade min kärlek sittandes på marken utanför en klubb i min småländska hemstad. Efter lite prat kom vi fram till att ”jamen hej, vi är ju grannar!”. Några öl senare vandrade vi hemåt, som två nyblivna vänner, ingenting annat. På vägen hem blev jag trött så vi tog en paus och la oss på cykelbanan för att stjärnskåda och berätta konstiga hemligheter om oss själva. Någonstans där insåg jag att det var något speciellt med den kvällen. Aldrig hade det känts så naturligt att ligga på asfalten och diskutera livets mening med någon man precis mött. Måhända att det berodde på lönehelg och för många alkoholhaltiga drycker, men idag tre år senare är vi oskiljaktiga.

Fast sen är det ju den lilla biten att jag flyttat utomlands och vårt förhållande numera består av skypedater, men snart kommer han på besök och då vill jag att han ska ha med sig detta lilla kärlekspaket!

 

Astrid:

Vi möttes upp några dagar senare. Första och enda gången vi hade setts innan var när vi tillsamman hoppade in i en svarttaxi med massa andra knäppa människor. Under hela taxituren som skulle ta oss till någon smutsig ware house-fest i Hackney (London) vek vi oss båda av skratt när vi pratade och berättade roliga historier. När vi möttes upp var det snart dags för solen att gå ner och jag letade efter febrilt efter det ansikte jag hade för mig var hans. Plötsligt ser jag honom stå och vifta högst upp på primrose hill som är det mest romantiska stället i hela jävla London. Resten av kvällen var det jag och min brittiska pojk mot hela världen.

 

Kerstin:

Efter tre månader (en månad kvar) från min älskade pojkvän ser jag fram emot att bo i samma land och ligga under samma täcke. Hans besök här var så fint, vi bara va och njöt av att såsa och vara med varandra innan han tog flyget hem. Om en månad får vi kramas varje dag igen. Kan inte blir bättre och mer kärlek! Eller kan RFSU fixa det?

 

Vendela:

Efter att ha givit upp mitt liv i Sverige för att flytta till kärleken i London och bli tokdumpad en månad (!) senare, flyttade jag till Stockholm för att fokusera på jobb. Men samma dag jag flyttade hit träffade jag mitt livs kärlek och efter 6 år tillsammans med honom är jag lika kär och pirrig i magen som när jag såg honom för första gången.
Så ja. Kärlek vid första ögonkastet existerar.

 

Elvira:

De finaste tillfällen jag och min pojkvän haft tillsammans är när vi ser tillbaka på våra två år, tittar på gamla foton, pratar om saker vi gjort och saker vi överlevt. Vi gråter och vi skrattar och det känns så fint i hjärtat att vi klarar hinder som kulturkrockar och sjukdomar. Det- DET är kärlek banne mig!

 

Blixten:

Första gången som Gustav (min nuvarande kille sedan tre år…) sa att han älskade mig. Jag hade sagt det några månader (!!!!) innan och var så fruktansvärt sårad att han inte hade sagt det tillbaka. Jag hade till och med funderat på att göra slut pga att han inte verkade få ur sig de där tre jävla orden. Men så en dag när vi var på semester tillsammans på Lanzarote över julen och låg på en filt på stranden så hände det. Vi låg och kysstes och allt var helt perfekt. Så tittade han mig i ögonen och sa ”jag älskar dig Cissi”. Det var fan i mig på tiden, sa jag, och sen den dagen säger vi det till varandra varenda dag!

 

Anna:

En gång i min ungdom låg jag på sjukhus. Allt där var tråkigt och grått men det var ändå skönt att få komma bort från alla, speciellt från min skolklass som jag kände mig utanför i. Efter någon vecka kunde jag åka hem och fick då ett paket av sjuksköterskorna. I paketet låg en affisch där alla i min klass hade skrivit fina ord, ritat och signerat till mig.

Det var fint!

 

Linda Mp:

Jag behöver verkligen det där paketet.

Efter fem års äktenskap som plötsligt går i krasch så vill man faktiskt inte ligga under en sten och gråta i två år.

Man behöver ligga på med nya människor, kondomer needed. Extra tunna? Ja tack. Och så behöver jag vara extra fin i området. Nya första intryck aaaall the time, you know.

Så det borde göra er varma. En berättelse av nån som går vidare.

 

E:

Det som fyller mitt hjärta med värme är att jag idag får spendera min tid med den bästa människan jag någonsin kan tänka mig. Den människan som jag har varit kär i i hela mitt liv, fast stundtals i hemlighet för till o med mig själv.. kallas väl självförnekelse, typ.
I alla fall. Vi var ihop när vi var supersmå lekkamrater, har gått i samma klass i hela vår uppväxt, skickat små hjärtan till varandra på grundskolan, dansat på discon med varandra i mellanstadiet och ”hängt” lite kärleksfullt i högstadiet. Sen tappade vi bort varandra, men återfann den där bästa-kompis-känslan på gymnasiet igen, och då kom kärleken som ett brev på posten i samma veva.

Idag kilar vi stadigt med ett mysigt samboliv, och jag känner mig som den lyckligaste henen i världen! <3

 

Empan:

Min moder. Dels för att hon är världens bästa men också de små sakerna hon gör, som hon vet att jag uppskattar något ofantligt. Att när jag har varit borta från hemmet, typ festival kanske, och kommer hem, sliten och äcklig – så har hon städat mitt rum och bäddat med nytvättade lakan. Det gör min seriöst tårögd. Eller när jag någon gång jobbat sent och kommer hem jättetrött och hon erbjuder sig att laga mat till mig så där halv tio en vardag då hon också jobbat hela dagen.
Mamma asså <3

 

Sara:

I somras var hade jag min första dejt med en kille på Gröna Lund. Vi bestämmer oss för att vi ska spela en gång på chokladhjulet, men bara en gång. Vi satsar på typ fem nummer och hjulet snurras…. och stannar på vårt nummer! Där blev man 2000 gram choklad rikare. Några dagar senare när vi träffas igen så skojar jag om att man borde köpa en trisslott nu när vi har så tur. Sagt och gjort, vi köper en trisslott och sätter oss och skrapar. Hoppsan, skrapar fram tre stycken 1000 kr. Gånger två!!!! Tydligen har jag både tur i kärlek och spel för nu har jag och den här killen varit tillsammans i en månad och jag gillar honom väldigt, väldigt mycket.

 

E:

Har äntligen äntligen äntligen återfått sexlusten efter att ha ätit p-piller i ett års tid. Inga barn blev det – men ett svidande underliv, mycket finnar och mer irritation och ilska än vad en människa ska behöva uppleva under en livstid. Så jag och min dude har hittat tillbaka till Kärnan av Oss. och det så jävla fint. att han flyttat med mig till urskogen där jag pluggar det jag vill allra helst är också en fin grej. Vi har massa tid i skogen… som gör att vi vill pippa som kaniner, kanske av ren tristess… vi behöver något som livar upp.
Kram på er!

 

Sofie:

Träffade min pojkvän i andra året på gymnasiet, det är nu nästan 5 år sedan. Under sista året på gymnasiet gick jag in i en djup depression. Kunde inte ta hand om mig själv och ännu mindre vårat förhållande. Jag mådde riktigt dåligt i ca 6 månader, grät vissa dagar, var likgiltig vissa dagar, tappade kontakten med flertal vänner och var bara inte mig själv.

Därför är det ett jävla under att han stannade kvar hos mig trots att jag var vidrig att leva med. Han stöttade, uppmuntrade, kramade och bara fanns där under hela perioden. DET är det finaste någon har gjort för mig, blir tårögd bara jag tänker på det. Min kärlek. Drömmer i smyg om att han ska fria till mig och att vi ska få en stor familj tillsammans, men det får vänta i några år:)

 

Frida:

När tävlingen annonserades här på bloggen var min första tanke att jag inga superromantiska berättelser har. Middag med levande ljus känns opraktiskt (men hallå, jag seeer intee vad jag ääteer!), frukost på sängen låter som bäddat katastrof (den enda gången vi försökte med det slutade det med kaffe över HELA sängen och tredje gradens brännskador) och vi är båda allergiska mot blommor. Inga romantiker här inte! Men samtidigt. Är inte alla de där oändligt vackra och omtänksamma små ögonblicket vi delar varje dag höjden av romantik? Dagar när jag kommer hem sent och middagen redan står färdig. Lediga helger som spenderas tillsammans i sängen. Alla gånger vi spelar spel och han låter mig vinna för att jag är en sån himla dålig förlorare. Min kaktus som står i köksfönstret, den han gav mig när vi firade tio år tillsammans eftersom ”jag tål ju inga andra jäkla växter”.

Vi kommer nog aldrig att bli några uppenbara romantiker, han och jag, men nog är vi allt bra på vara lite vardagsromantiska. Det räcker gott och väl för mig.

 

Ingela:

Jag har ett roligt minne från första tiden med min pojkvän. Vi kysstes så mycket att jag blev illröd på hakan av hans skägg. Ja det är faktiskt sant. Jag fick gå med plåster på hakan för att skydda den från att bli värre. Han rakade sig så småningom så jag kunde sluta använda plåster :) )

 

Grattis till er som vann och tack som fan till alla för att ni ville dela med er av era hjärt- och själavärmande historier! Eftersom intresset var ganska stort för tävlingen hoppas vi på att kunna bjuda er på fler i framtiden. Ni som har vunnit behöver maila oss er adress på tacksomfan@tacksomfan.se senast på onsdag. Om ni inte mailat oss innan solen går upp på torsdag så väljer vi ut en annan vinnare bland bidragen.

Tack och grattis ännu en gång och tack till RFSU som ville göra det här med oss!

20131028-192233.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *