Härom dagen var jag på yoga 2 på friskis, 85 minuter av stående hunden och fördjupande avslappnande övningar. Eftersom det är 85 minuter så är alla moment längre än på den ”vanliga” yogan som bara är en timma. Det inledande momentet där en ska hitta sin andning och fokusera in i kroppen och känna sin kropp brukar jag tycka är irriterande långt eftersom att jag vill komma till de jobbiga och uttänjande och stretchande övningarna. Men eftersom Yoga 2 är 85 minuter tycker jag dock att det är skönt att det tar lite tid så att jag kan få riktigt med tid till att ”hitta mig själv” i andningen osv.

Så där ligger jag och andas och tittar inåt och så plötsligt….vaknar jag med ett ryck. Jag hade alltså somnat in där på yogamattan under djupandningsövningarna. Jag kan bara hoppas att jag inte lät en massa, för det brukar jag göra när jag precis somnar.

Men jaja allt gott och passet fortsätter. Ganska långt in i passet ligger vi i ”happy baby” med fötterna upp i luften, alltså så här

HappyBaby-Pose

Ledaren talar mässande om att ”titta in i er själva, är det något i ditt liv du inte vill ha, släpp taget. Är det något som skaver i dig? Något som gör att andningen hakar upp sig? Låt det gå, låt det passera. Slappna av och låt andningen gå till bäckenet eller där det spänner och stramar. Andas ut och släpp taget om allt som stör, allt som skaver och allt du inte vill ha……..” osvosvosv
Och mitt i detta mässande med den lugna musiken i bakgrunden ja då FISER JAG!!!!

Jag höll på att dö av skamssköljningar men vet inte om någon hörde eller om det bara var jag som tyckte att den ekade genom salen och ner i gymmet och in i duscharna och tillbaka in i salen. Tur att det var så nedsläckt annars hade alla sett mitt ansikte lysa rött.

Jag försökte låtsas som att ingenting hade hänt och fortsatte passet. Så i slutet av hela passet kommer ett moment med meditation där ledaren ännu en gång mässade, men denna gång om att ”andas in och ut, in och ut. Och i varje inandning går din andning till ditt hjärta och du andas upp ett större hål där ljuset kan komma in. För varje andning blir ditt hjärta mer och mer fyllt med ljus….” osv. Och inte heller detta moment lämnade mig oberörd för här börjar jag gråta?!??!?! Det bara kom små strömmar av vatten som rann ner längs kinderna helt oförberett.

 

De som satt runt om mig måste ju antingen ha tyckt att jag var lite knäpp eller att jag bara var härlig och ”go with the flow:ig” och följde min kropps instinkter. Jag gick i vilket fall snabbt in i omklädningsrummet och klädde på mig min jacka och störtade därifrån. Meeen nu på onsdag ska jag yoga igen, så då får vi se vad det resande känslo/kroppsaktivitetsåbäket Yrsa hittar på för spännande aktivitet! Mycket nöje på förhand till er alla.

8 comments on “Yogaupplevelser”

    • Fint-absolut. Men i kombo med fisande och somnande kändes det mest bisarrt på något sätt. Men det är väl meningen med meditation att en bara ska släppa på metala spärrar och följa kroppen, så i det avseendet är ju tårarna något som kanske måste komma fram men som en trycker ner. Så då säger jag HEJA TÅRAR!

  1. Välkommen till klubben! Jag gråter typ alltid under djupavslappningen. Det är som att all gråt som aldrig fick gråtas liksom plöjer sig fram när man yogar! Några gånger på ett yogaläger stärtbölade jag så hårt att jag började hyperventilera och hulka riktigt högt när läraren sa åt oss att andas ner i klumpen i magen där vi samlat all själslig smärta och sedan andas ut den. Läraren reste sig, gick fram till mig, rullade över mig på sidan och bad mig att vila en stund. Hon jag delade rum med sa efter första gången att hon hade öppnat ögonen och tittat på mig fast man inte fick, för hon trodde på allvar att jag höll på att kvävas. Jag bjussade på den. Å när en annan deltagare uppriktigt oroat frågade hur jag mådde kunde jag ärligt svara ”Bra tack, jag har andats ut mycket klump och känner mig lättare!”. Sedan vande sig alla vid att jag liksom fick ett psykbryt i varje djupavslappning då vi traskade ner i vår klump. Jag såg klumpen som en ost och liksom hyvlade skivor från den med en osthyvel och andades sedan ut dessa till floder av tårar. Jag tänkte att jag skulle åka på läger för att koppla av. Jo tjena. Men bra var det!

      • Det finns säkert många bra yogaläger av olika arrangörer. Jag har bara varit på läger med Annelie, både i Sverige och i Thailand där hon bodde förut. Här är hennes hemsida: http://www.theretreat.se
        Men yogastället du går till anordnar säkert också yogaresor och dylikt om du gillar just den typen av yoga. Det finns ju så många olika sorter och alla gillar olika. Annelie kör Ashtanga som är ganska fysisk (alldeles för fysisk för mig egentligen, jag ser mest ut som en stelopererad giraff på hennes pass) varvat med mindfulnessmeditation. Nu verkar det dock som att hon på sina retreats samarbetar med en tjej som kör mjukare yoga…
        En vän till mig har för övrigt tipsat mig om Skimra Yoga i Stockholm, där det tydligen finns en lärare som liksom skräddarsyr ett program till just DIG, utifrån just DINA behov och förutsättningar, så kan man köra det hemma sen (om man har disciplin vilket man ju inte har omåttligt av) 🙂

  2. åh, men jag känner igen mig. Jag blir alltid lika rörd när yoga-läraren säger något fint och själsligt om kärlek, livet eller ljuset inom en. Det låter som smöriga klyschor, men jag faller för det gång på gång! Ibland bölar jag och ibland blir jag bara rosig och varm. Men fint är det :))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *