Jag har aldrig aldrig firat midsommar i stan. I hela mitt liv. Alla år från att jag var 0 tills att jag var 28 har jag varit på kollo över midsommar. Förra året fick jag inte komma ut på den perioden pga jävla pissig äcklig människa, men då var jag i Skåne och firade istället. Precis vid havet! I år såg allt av förklarliga anledningar lite annorlunda ut. Vi hade någon slags tanke om att vi skulle åka till Österlen till en av mina bästa kompisars familjeställe, och så hade Tomas kunnat åka över till festen vid havet på kvällen men det kändes som ett alldeles för stort projekt. Speciellt eftersom vi inte har någon bil vi vill använda för tillfället. Tågresorna hade hunnit bli superdyra och att hyra bil över midsommar hade också blivit superdyrt. Och så allt meck med att packa och förflytta hela vår lilla familj. Det blev för mycket. Så vi var hemma i stan och firade hos min mammis med familj och släkt.
Detta var den enda lille midsommarstången och egentligen det enda midsommarpyntiga. Förutom jag och Tomas som hade klätt oss i blomsterskrudar dagen till ära.
Det var ett väldigt mysigt firande med god mat osv, men alltså det här med midsommar i stan är ändå inget för mig. Jag gick runt med lite ont i magen och småångest hela dagen för att det inte kändes somrigt på riktigt. Men det här året blir ju något slags mellanår, för det går liksom inte att göra sommaren så som vi brukar med två så pass nya bebisar. Jag läser och hör om folk som turnerar Sverige runt och upplever saker och kanske till och med åker på någon utlandsresa även om de har små spädisar, men det är verkligen inget som känns möjligt (eller ens speciellt roligt) för oss. Jag kan inte riktigt förstå. Men det kan väl antagligen ha att göra med att vi har två smågrisar och den monumentala skillnaden från att ”bara” ha ett. Det är lättare att ett barn kan hänga på lite kanske, börjar våra gnöla samtidigt (vilket de väldigt ofta gör) så får ju allt vi håller på med sättas på paus eftersom vi båda behövs för att trösta, bära, mata eller vad det kan vara. Eftersom att de allt som oftast också ratar vagnen så finns det ingen liten paus i att ha med den och kunna gå långa promenader eller så, det funkar väl kanske 10 minuter men sen ska det bäras istället. Det gör oss ju också lite låsta upplever jag. Jaja. Utsvävning. Det var i alla fall vår midsommar. Nu blir det bara mörkare igen hörrni, tjofaderittan lambo *ångestpanikskrik*
(Min klänning är från hm ifall ngn skulle undra)