Coheed & Cambrias senaste och femte album släpptes för ett tag sen(13:e april) men trots att jag alltid varit ett Coheed-fan upptäckte jag albumet nu. Jag har haft en paus i mitt C&C-lyssnade helt enkelt, förmodligen efter den tråkiga tidigare plattan In Keeping Secrets Of Silent Earth: 3 som jag knappt orkade lyssna mig igenom.. Men, så råkade jag dra igång Pearl Of The Stars, låt nummer 9 på Year Of The Black Rainbow och blev kär på en gång. Här har vi de mörka texterna perfekt placerade i harmoni med instrumenten som banar väg för Claudio Sanchez sakta vaggande röst. Refrängen får mig att vilja stå och gestikulera framför spegeln i rent Idol2010/R’n’B-manér. Jag påminns om varför jag en gång började gilla Coheed & Cambria. Detta gjorde att jag gav hela skivan en genomlyssning, vilket senare blev 10 genomlyssningar. Måhända att jag kan ha fel men mina öron njöt av att påminnas om känslan då jag upptäckte första skivan. Här tycker jag texterna följer musiken till skillnad mot förra skivan då jag inte kände något sammanband mellan de två. Jag ser hela tiden framför mig de tecknade serier som Claudio Sanchez tidigare givit ut och sagt vara grund till många av de texter han skrivit, och är det något som får mig att lägga mig på rygg, villig med bena mina i luften så är det filmiskt framdrivna känslor när det kommer till musik.

Blandningen av lugnare partier, hårda riff och stordragna stunder gör att jag gillar hela skivan rakt igenom. Coheed hamnar som min nummer ett av månadens mest lyssnade plattor, med låten Pearl Of The Stars köad 3 gånger innan skivan rullar igång. Tack för det televerket!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *