Min absoluta skräckfavorit på senare tid har fått en uppföljare, Dead Space 2. Ettan var ett mästerverk som gjorde att jag insåg att mitt gäspande försvar mot många skräckfilmers och spels försök att få mig att tömma tarmen i byxorna var inte alls så starkt som jag faktiskt inbillade mig. Det fanns inget som kunde skrämma mig. Skräckspelens och filmernas försök har mest gjort att jag kännt en oerhörd tristess då inget är läskigt längre utan allt satsas på gubben-i-lådan-effekter och karaktärslösa protagonister och även deras antagonister. Vem bryr sig om Cheerleader-Sara, 21 blir mördad av en arg demoniserad best? Det var ju hennes problem att hon stod naken i duschen när en mördare gick omkring i huset. Med alldeles för uppenbara scenarios hade jag därför gett upp lite. Tills Dead Space kom. En anonym, men långtifrån karaktärslös mekaniker, tillsammans med ett undersökande team, släpps år  2508 ombord på USG Ishimura, ett drivande gruvarbetarrymdskepp som tidigare skickat ut en nödsignal. Allt går dock inte som det ska utan deras eget skepp haverar och krashar in i Ishimura och dom får motvilligt vandra runt i det ödsliga skeppet för att hitta ett alternativt sätt att ta sig hem igen, samtidigt som groteska och vanföreställda monster attackerar dom. Eftersom Aliens och rymdskräck är några av mina favoriter beredde detta självklart en ganska närande grund för att jag skulle gilla det. Men även ett dåligt spel kan förstöra den känslan, fast Dead Space lyckades med att variera långa sekvenser av inga attacker alls till små attacker och mer stora, avgörande sådana, men det var just de långa stunderna där ingenting hände förutom att du vandrade runt och försökte ta dig fram. Känslan av ett skepp som tidigare sprudlat av liv nu mest var en ihålig kropp infekterat av en okänd fiende tillsammans med den anonyme Isaac gjorde att man levde sig in. Det var ingen hjärndöd shooter. Kompletterande med tunga kontroller och trots ett tredjepersonsperspektiv kunde man inte tjuvkika runt väggar gjorde Dead Space till ett oerhört lyckat skräckspel. Frågan är dock: lyckas nu tvåan där ettan var gav liv åt en trött genre? Kan dom följa upp ett sådant fantastiskt spel?

Dead Space 2 påminner mycket om ettan. Storyn skiljer sig lite, men bara lite. Vi är ombord på en av Saturnus månar och en stor stad har byggts på den. Isaac vaknar och har inget minne av de senaste åren då någon forskare experimenterat med Isaac, och andras, sinnen. Kaos utbryter, monster attackerar och Isaac är ånyo på egen hand igen, på flykt undan samma monster som tidigare. Storyn känns lagom trött och variationen är liten.
Innan Dead Space 2 släpptes var det ofantligt många intervjuer där utvecklarna sade att dom varierat sig och tillfört många fler miljöer än i ettan. Detta stämmer inte. Det enda dom gjort är att dom lagt till andra texturer som påminner om lägenheter och dessa upprepas ad infinitum. Efter ett tag undrade jag om jag gått i cirklar. Korridor, svänger höger två gånger, kommer till en hiss, åker ner några våningar och kommer till slut till ett exakt likadant scenario. Upprepa. Detta vägs dock upp till en viss del av olika unika händelser som är allt annat än att skjuta dreglande monster i en mörk korridor. Mycket uppskattat. Dock så är det på den upprepande känslan som Dead Space 2 faller på och jag påminns om Team17s försök att återuppliva gamla Amiga-klassikern Alien Breed. Det blir för mycket av ”Oj, X är sönder. Gå dit och utför Y så att vi kan få den att funka”. Visserligen är vår huvudperson en mekaniker men kom igen, tröttare koncept får man leta efter när det kommer till rymdspel.

Isaac har i tvåan även fått en personlighet och istället för att lyssna till vår anonyme skiftnyckelskrigares desperata flås får vi enstaka dialoger med andra överlevande. Jag var lite rädd för detta men det är faktiskt gjort riktigt bra. Isaac har inte gått till att vara någon rymd-Arnold utan är trovärdigt mänsklig. Det tackar vi för och applåderar för ett mycket bra tänk. Betyget dras dock ner i jämförelse med ettan för tvåans tråkiga ”variation”, samt trampandet på döda monster för att få några slags Super Mario-belöningar och den redan upplevda storyn. Men för all del, släpp gärna en tredje del i serien. Hade jag brytt mig om reklam hade Dead Space 2s reklam dragit ner betyget ytterligare ett snäpp. Att försöka locka 12-åringar att köpa ett spel lockar inte oss äldre som faktiskt har pengar att köpa spelen.

Dead Space har även fått ett multiplayerläge men vid tillfället som detta skrivs har det dock inte testats än. Själv känner jag att jag köper inte Dead Space för mutliplayer och önskar att fokusen lagts på mer variation i miljöerna istället för samma korridorer men andra texturer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *