Eftersom Dragon Age 2 är på ingång tyckte jag att det skulle passa sig med att recensera Dragon Age 1 snarast för er som missat denna juvel. Det tog mig lång tid att ens börja spela detta spel, jag började min första spelgenomgång för knappt 2-3 veckor sedan trots att spelet släpptes 2009. Dels för att jag alltid brukar vänta något år innan jag köper spel då priserna sjunker ordentligt och under julreorna kan man alltid fynda, men också för att jag aldrig riktigt var på humör för att ge mig hän till ett stort äventyr av episk magnitud. Men till slut rev jag loss plasten på DVD-förpackningen och installerade. Något jag gjorde helt rätt i.

Dragon Age har en berättelse som blir svår att återge. Efter du skapat din karaktär(du har 6 olika distinkta startberättelser att börja med beroende på vilken gubbe du ras och klass du skapar) och du ger dig ut i världen börjar du nämligen väva trådar som kan grena ut något oerhört och längs med vägen skapar du en ordentligt unik historia med alla möjliga relationer till både alver, dvärgar och människor. För att vara high fantasy är det dock riktigt snålt med raser att välja mellan och dvärgar och alver plus människor känns lagom uttjatat.

Jag började själv med något typiskt, en god hjälte i människoform och jag bestämde mig att jag bara skulle göra goda och självklara gärningar genom mitt äventyr. Dock så var det inte lika enkelt som jag först trott. I Biowares rymdepos Mass Effect med liknande upplägg känns de val du har i konversationer lätta att förstå sig på. I Dragon Age kan du ibland bli förvirrad när du trott att du valt en god gärning men det visar sig att det var lika dåligt som om du spottat en alvunge i ansiktet och snott hans pengar som han skulle köpa insockrade löv för. I tvåan kan vi bara hoppas på att dina val mer speglar de konversationsval du gör. Genom spelet träffar du olika karaktärer som du sedan väljer om du vill ha med dom eller inte och du styr snart upp till 3 andra följeslagare med varierande bra AI. Trots mikrostyrda stod mina karaktärer oftast och funderade på vad som var bäst och en av lösningarna de kom fram till var att stå och rycka mellan två fiender istället för att gå runt till det mål jag angett.

Utrustning du erbjuds råder det ingen brist i variation på. Du hittar så mycket olika saker att du oftast spenderar lång tid på att välja rätt grejer till dina olika karaktärer. På mitt konto fanns en Blood Dragon Armor aktiverat, ett slags tillägg till spelet och det visade sig att kunde jag bara få upp min styrka tillräckligt snabbt så bar jag den rustningen nästan genom hela spelet. Lite tråkigt och det känns som om det borde balanserats lite bättre.

Även andra saker känns obalanserade. T.ex drog jag inte med mig något annat än mina magiker då alla mina andra kompanjoner kändes värdelösa i jämförelse. Tvåhandskrigarna slår så segt och drar du istället med dig en magiker som slänger iväg eldpelare som bränner ihjäl fienderna på några sekunder inser du snart att dina resterande kamrater känns meningslösa.

Men, spelet gav mig många timmar av äventyrande och det jag faktiskt mest gillade var att växlingen mellan dialog och krigande kändes nästintill perfekt. Du tröttnade (nästan) aldrig på någotdera. Dragon Age är även ett av få spel där jag kände att direkt efter jag klarat det ville jag skapa en ny karaktär och börja om på ny kula. En stor komplimang från mig som aldrig spelar igenom ett spel två gånger. Genom nästan hela spelet funderade jag alltid på vad som kunde hänt om jag t.ex var en ond magiker istället och gjort helt andra val. Så pass stort och varierande känns spelet och dess olika vägar du kan ta. Vi får se om dom lyckas med samma sak i tvåan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *