Är du så pass gammal att du kommer ihåg hur du satt framför ett plastigt Atari med två streck på vardera sida om tv-skärmen plus en prick i mitten samtidigt som du föreställde dig att dessa pixlar var någonting helt annat? Grattis, då levde du i en tid då datorspel faktiskt använde saker i din hjärna, som t.ex fantasi. Dwarf Fortress är ett annat exempel på ett spel som är bra på att använda de där delar av din hjärna du så sällan får tillgång till. Spelet är ett fantastiskt strategiskt spel med ett djup som är nära att slå Marianergraven. Spelet går ut på att du ger dig av från det trygga dvärgkollektiv du länge levt i och ska expandera, nu ska du överleva så länge som möjligt med ett gäng dvärgar. Detta skulle nu kunna bli som vilket platformsspel som helst men icke. I Dwarf Fortress styr du allting, vänta… jag menar.. du styr ALLTING. Du får välja om du vill ta med dig rep av 20 olika slag, hinkar av 70 olika träslag, yxor, byggmaterial och annat kul med vars valmöjligheter skulle få Carrie Bradshaw från Sex in the city i en ”pick anything you want for free next season fashion store” att storkna. Ok, lite långsökt men valmöjligheterna här får dig att storkna.

Efter att ha tilldelat färdighetspoäng till mina 7 dvärgar, packat ner 2 olika sorters frön för kultivering, ett antal yxor för gruvgräveri, 3 sorters tunnor för att förvara all öl i, material för att bygga fällor, träplankor för att få en snabb start med snickeriverkstaden, kryckor utifall att någon skulle skada sig, trådar, tyg osv i all oändlighet, så ger jag mig av. Räkna med att det tar säkerligen minst en timme innan du ens hunnit börja spela, du ska välja plats också och då har du alltifrån temperaturskillnader, vattendjup, djurliv till goblins i närheten att ha i åtanke när du väljer den exakta platsen.

När du väl slagit dig ner är det dags att införskaffa det nödvändigaste, mat och dryck. Genom att bygga ett snickeri med det trä du tagit med dig, eller låta din skogshuggardvärg, om du nu tränade en av dina dvärgar till att bli skogshuggare, hugga ner lite träd och sedan bygga sängar. Vid det laget har du redan beordrat dina gruvarbetare att påbörja det magnifika grottslott som sedan ska upplåtas. Allt med tiden stöter du på goblins som attackerar, du planterar frön för att ge mat åt dina dvärgar och du brygger öl. Precis allting är lika viktigt och situationer som kan uppstå kan ses som nästintill oändliga. Ett exempel är när tvä dvärgar gift sig och skaffat barn, detta barn blir bortrövat av goblins varav föräldrarna sörjer. Många säsonger passerar och föräldrarna når aldrig en psykologisk status som är mer än ok(det gäller att hålla dina dvärgar glada, annars får dom psykbryt och börjar ställa till problem). Grottan blir sedan invaderad av goblins, vilket händer ganska ofta. Den  stora skillnaden är nu att goblinarmén leds av en dvärg, en dvärg som för länge sedan blivit bortrövat. Ett stort slag utbryter och kvar är de sörjande föräldrarna samt några goblins plus den nya goblindvärgledaren(mitt speciella ord). I en sorglig kamp och vansinne dräper sonen sin fader. Modern är kvar och lyckas fånga sin son. Hon håller honom sedan fången i en bur och ger honom mat(detta sker automatiskt, underskatta inte spelets komplexitet) tills hon till slut dör av ålder och olycka.

Detta exempel plus många fler är situationer som kan utspela sig. Tragedier, överlevnad och detaljer in i absurdum. Dwarf Fortress är ett spel för dig som vill mikrohantera allting, ALLTING säger jag och är du rädd för grafiken finns det plugins att installera som ger dig en slags isometrisk grafik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *